Arkiv | januari, 2008

Konsument-Helmut – ny favorit i rutan

31 Jan

Nu har jag hittat Nordrhein-Westfalens svar på Sverker Olofsson. Han heter Helmut Rehmsen och är programledare för konsumentprogrammet Markt (marknad) på kanalen WDR.


Helmut: NRW-konsumenternas trogne riddare. Foto: WDR.de

Markt ägnar sig åt att sätta åt skumma företag och snoka upp usla produkter, precis som Sverker gör i Plus i Sverige. Fast jag tycker att Markt är lite mer mångsidigt. Till exempel ägnar man mycket tid åt att förklara för gemene tysk hur hon/han ska agera i diverse tvister med den ökända tyska byråkratin. Finns enorma mängder pedagogisk info om detta upplagt på Markts hemsida. Och i förra programmet tog man upp den skrämmande personalbristen på stora sjukhus i regionen (det inslaget hade väl snarare hamnat i Agenda i Sverige).

Men såklart ägnar man sig, liksom Plus, även åt diverse tester. Senaste testet handlade om öl i engångsfat – ett HYPERAKTUELLT tema i dessa karnevalstider! Frågan var om faten verkligen var fyllda med så mycket Bier som angavs. Sen testade man raclette-grillar. Jag blev jättesugen på raclette, faktiskt.

Helmut är lite lik Sverker, fast ändå inte. När Sverker blir röd i ansiktet av uppbragdhet, och gällt ilsken som en terrier, då blir Helmut avmätt syrlig och ironisk. Och med ena ögonbrynet lätt höjt häver han ur sig väl avvägda spydigheter mot diverse konsument-lurare. Måste säga att jag gillar Helmuts stil mer. Sverker blir liksom lite för mycket ibland. Helmut biter lika bra – han himlar med ögonen utan att himla med ögonen, om man säger så.

Hmmm…kanske skulle ta mig en tur ner på stan och kolla utbudet av raclette-grillar? Nej, jag får tåla mig till nästa vecka. Nu är det bäst att jag börjar packa lite inför vår Kiev-resa.

Är tillbaka i stan på tisdag – vi hörs!

Annonser

Karnevalsdax

30 Jan

Nu stundar karnevalstider här i Rhenlandet, och egentligen borde jag väl skriva en del informativa inlägg om hela spektaklet. Men eftersom jag inte kommer att uppleva någon karneval i år, på grund av att jag istället ska åka till the Land of the Dancing Diskoboll, och besöka den här trevliga människan, så är jag måttligt inspirerad. Det får anstå till nästa år.

Helt kort kan jag väl säga att det drar igång på torsdag, vilket är Weiberfastnacht, den dag då kvinnorna ska överta makten. Vilket bland annat yttrar sig i att kvinnor ägnar sig åt att klippa av karlarnas slipsar (for real!!). Vidare är det lite inofficiellt halvledigt denna dag, många smiter från jobbet efter lunch. Till exempel för att gå på Kneipe och dricka Bier.

På måndag är det Rosenmontag, vilket bland annat firas med ett karnevalståg. Här i Düsseldorf är varuhusen till bristningsgränsen fyllda med karnevalsutstyrslar för stora och små. Den skojigaste såg jag på Kaufhof – en ilsket gul, fyrkantig dress som skulle föreställa en brevlåda, komplett med brevinkast! Det går dock bra att klä ut sig till cowboy, prinsessa, häxa, ekorre, Amor, gris eller fågelskrämma också.

Det finns till och med UFO-kostymer…något för mig att tänka på nästa år, kanske!

Drömskt och pinsamt

28 Jan

Nu drömmer jag sådär konstigt igen. Men i natt var det åtminstone lite lustigt.

Jag var i England. Promenerade vid The white cliffs of Dover med en nyskild amerikanska som skulle köpa ett lyxhus i ett nytt bostadsområde direkt vid stranden (ehhhh…som om de skulle ge byggnadslov där…). Vi kikade runt i en massa halvfärdiga hus och sen begav vi oss till närmsta närbutik för att köpa något läskande. Det var nämligen en väldigt varm dag.

Utanför träffar vi på en kille som ser ut som Niklas Rådström såg ut på 1980-talet. Fast det var inte Niklas Rådström, för han pratade engelska. Vi presenterar oss och talar om vart vi kommer ifrån.

The Niklas Rådström-lookalike har köpt ananasbitar som är paketerade i små portionsförpackningar av plast. Tänk er en ananasring, uppdelad i fyra bitar, och varenda bit paketerad för sig! Vilket tokigt resursslöseri…vilket jag också säger till ”Niklas Rådström”.

Då…

…vänder ”Niklas Rådström” ena förpackningen upp och ner och synar den. Och så ger han mig en syrlig-ironisk blick och säger:

”Ehhh, du ska nog inte säga för mycket. Det här är en Tetra Pak-förpackning. Är inte Tetra Pak typ ett SVENSKT företag?!?!”

Varpå jag rodnar.

Sen vaknar jag och kan inte låta bli att fnissa.

Bort med tjocka feta lyxen! Bort!!!

23 Jan

Jag är inte normal. Verkligen inte.

För vet ni. Jag ryyyyyyser när jag ser annonser i stil med ”tjocka, lyxiga frottéhanddukar, nu till nedsatt pris”.

För jag gillar INTE tjocka, lyxiga, nya frottéhanddukar.

Jag förstår inte hur de fungerar. Jag förstår inte finessen med dem. Hallå, kan någon förklara? What’s the point? Jag blir ju förbanne mig inte TORR av att torka mig med dem!

Det känns som att den tjocka lyxen bara svabbar runt vattnet på min kropp. Den suger inte upp för fem öre.

Kanske är det något som är fel med min hud? Kanske de där fina nya handdukarna torkar alla andra förbannade människor i ett nafs? Jag kanske är muterad på något specifikt sätt?

*grubblar i affekt*

Jag vill ha gamla, tunna, trådslitna handdukar. Gärna med apfula mönster på, då har jag något att irritera mig en liten smula på, så att adrenalinhalten stiger alldeles lagom på morgonkvisten.

Av handdukar som inte torkar ordentligt stiger adrenalinhalten dessvärre till rent ohälsosamma nivåer, känns det som.

Varningstext

22 Jan
22 januari kl. 12:33

Den här kassen fick jag med mig från bokhandeln häromsistens. Tycker den är lite skojig!

För er som inte kan tyska: precis som i Sverige finns det även i Tyskland varningstexter på ciggpaketen. Det brukar stå ”Rauchen gefährdert die Gesundheit”, alltså ”Rökning äventyrar hälsan”.

På kassen från bokhandeln står det ”Lesen gefährdert die Dummheit” – typ ”Läsning äventyrar dumheten”.

Hihi.

Tysk hjärta och smärta i Peking

19 Jan

Mein Gott. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: det finns tyska filmer som är…som är…ja, vad SKA jag säga….tja, som är väldigt speciella.


Foto: ARD.de

Tyskar verkar till exempel älska riktigt smörig romantik. Tevekanalerna sänder ett flertal sådana, tyskproducerade, i veckan. Särskilt poppis verkar så kallade ”Heimat”-filmer vara. ”Heimat” betyder typ hembygd. Och ”Heimat”-filmer utspelar sig företrädelsevis i pittoreskt bergsmiljö, där rollinnehavarna med fördel går omkring i Dirndl och Lederhosen och fjäderprydda hattar och sånt. Någon av er kära läsare som minns ”Schwarzwaldklinik” som gick på svensk teve för flera år sen?!?

Men igår kväll såg jag något riktigt wild and crazy. Ett romantiskt epos som handlade om en tysk tjej som av någon anledning hamnat i Peking och blivit kär i en kinesisk läkare. Ja, det i sig är väl inget att orda om. Men allt runtomkring, people! Allt runtomkring!

För det första var samtliga kinesiska rollinnehavare DUBBADE till tyska. Otroligt komiskt!
För det andra verkade allt utspela sig i Förbjudna staden (vad faen gjorde läkaren där hela tiden? Mig veterligen finns det inget sjukhus i Förbjudna staden..).
För det tredje var Förbjudna staden nästan folktom, sånär som på huvudrollsinnehavarna och en massa kinesiska statister som idkade tai chi iklädda färgstarka sidenkläder.
För det fjärde var himlen över Förbjudna staden alltid blå. Det var faktiskt nästan det grövsta. BLÅ himmel över Peking?!?!

Jag kunde inte slita mig från eländet. Min man råkade springa förbi teven, spärrade upp ögonen och sa ”vad i hela friden är DET DÄR?!?”, ruskade på sig och lämnade snabbt rummet igen.

Det fanns några side stories också. En dam som ägde en tysk antikvitetsaffär anlände till Förbjudna staden (givetvis) för att få hjälp med att restaurera något antikt kärl (hur i helskotta hade hon lagt vantarna på det?), och förälskade sig där i en asocial tysk expert som verkade ha huvudansvaret för att renovera Förbjudna staden (HAHAHA!! Jamen självklart måste kineserna kalla in folk från Tyskland för att klara detta…).
Och hennes rullstolsbundne son blev mirakulöst botad från sin förlamnning av en doktor i traditionell kinesisk medicin, som för övrigt var pappa till han läkaren i början, som kärade ner sig i den tyska tjejen,

Hohoho, what a way to spend a Friday evening! Jaja, han den kinesiske läkaren var rätt snygg i alla fall.

Min nya idol

16 Jan

I helgen var vi på besök hos några avlägsna släktingar som klurat ut att vi minsann bor bara några mil från dem.

Det är ett lustigt par i 70-årsåldern. Hon ser ut som en späd tonåring i jeans och kortklippt hår. Han är inte lika späd, men har världens klurigaste pepparkornsögon och är full i fniss nästan jämt. Som en riktig buspojke.

Våra värdar, som vi inte träffat på typ 10 år, gjorde sitt bästa för att fylla oss till brädden med magnifika tyska bakverk. Och så frågade de…och frågade och frågade. Ville veta allt om hur vi hade hamnat i Tyskland, och nästgårds till dem dessutom, samt om våra upplevelser i Korea. Och vilka kluriga frågor sen! Kände mig nästan som att jag satt och blev intervjuad för någon djuplodande tysk kulturtidskrift.

Efter att ha redogjort för vardagens vedermödor som västerlänning i Seoul så kom naturligtvis den där frågan som är ungefär den värsta jag vet:

”Men är det inte SKÖNT att vara tillbaka i Europa?”

Min man och jag sa ”nej, faktiskt inte” nästan samtidigt. Och förklarade att vi till och med längtar tillbaka understundom. Hur jobbigt det än var emellanåt. Med språkförbistringen, som vi svor över XX antal gånger, med diverse (ur vår sikt) märkliga kulturyttringar och annat.

Då blir ögonen stora som tefat på både värd och värdinna, och den sistnämnda säger:

”VA?!? Nejmen ärligt talat, jag kan för mitt liv inte förstå att ni kan tänka er att åka tillbaka. Men. Jag vill väldigt gärna förstå! Jättegärna! Förklarar hur ni tänker och hur det känns. Jag vill veta!!

Och med den kommentaren steg hon ännu några pinnhål i min aktning. Tänk att någon i 70-årsåldern kan uppvisa en förståelse och ett intresse som många betydligt yngre individer saknar. Jodå. Såna har vi mött ett antal av. De som förutsätter att vi lämnade Asien på grund av att vi inte stod ut längre där, och som rakt av tycker att vi ska vara tacksamma för att vara tillbaka i den ”riktiga” världen, och därmed basta.

Och lite senare på kvällen klättrade damen i fråga ytterligare några pinnhål genom att plötsligt utbrista ”men nu måste jag visa dig lite bra stretchingövningar för ryggen – jag har haft ryggskott jagvetintehurmångagånger själv, så jag vet!”

Varpå hon studsar upp ur soffan, slänger sig ner på rygg på golvet och gör yogapositionen Plogen. Samt några andra välgörande yogapositioner.

Då tänker jag att precis sådär vill jag också vara när jag blir 70. Smidig i både kropp och själ.

%d bloggare gillar detta: