Tema hår

Nej men det här är väl inte så pjåkigt? Håret, menar jag…

Efter att ha sett de fyra deltävlingarna i årets Mello kan jag konstatera en sak: det är inne med svallande långt hår. Speciellt hos de deltagande damerna. Och jag kan inte låta bli att undra om alla har sina riktiga hår eller om det är en och annan förlängning med i leken också?

Jag skulle också vilja ha sånt där läckert långt hår. Men eftersom jag är lockig så går det knappt. Blir sällan längre än en liten bit ner över axlarna. Sen bara krullar det upp sig på något sätt. Suck.

På tal om hår så kör jag fortfarande med balsammetoden. Det vill säga tvättar håret med balsam istället för schampo. Därefter gojsar jag i frisyrgelé, och sen får det självtorka. Lockarna blir mycket finare, faktiskt. Typ glansiga korkskruvar. Ja, så pass fina att jag gärna tar att jag ser ut som en KOMPLETT IDIOT när jag rantar runt på stan i blött hår som är geléstyvt och allmänt märkligt. Grejen är, förstår ni, att håret enligt denna metod bör självtorka, och man får INTE PÅ VILLKORS VIS krama upp lockarna innan det är helt torrt (gör man det så håller de inte ihop sådär snyggt, nämligen).

Så alltsomoftast nuförtiden, så sportar jag något som vagt påminner om en Veronica Lake-lugg, vilket ju är mitt stora mål här i livet. Åtminstone de dagar då jag råkat glömma att jag vill se ut som Lisbeth Åkerman, detta rasande granna fruntimmer.

Lisbeth har väl också långt hår, förresten?

😉

 

Är flaskan snygg så går drycken ner

— English summary: I really don’t like green tea. To me it tastes like hay. But I can endure it when it comes ice-cold out of one of those superpretty bottles (see pic below), in a mix with jasmin tea. And green tea latte I actually like, especially at Costa Coffee, but that’s because it doesn’t taste like green tea, plus the colour is nice 🙂 —–

Den här bloggen lär inte vara välbesökt bland kineser, och tur är väl det, för nu jädrar i min lilla låda kommer här en salva riktad mot den kinesiska folksjälen.

JAG DEKLARERAR HÄRMED ATT GRÖNT TE SMAKAR BLÄ.

Speciellt halvpissljummet grönt te. Smakar vatten med en anstrykning av hö, jämte brända popcorn. Vem tycker hö och brända popcorn är gott? Jag bara undrar.

Maken är inte heller någon vän av grönt te. Han kallar det för något jag nog inte bör nämna i denna bloggoffentlighet. Av artighetsskäl får han klunka i sig en hel del av brygden i tjänsten. Men får han bara grunda med några koppar illstarkt Zoégas på morgonkvisten överlever han.

Något jag själv däremot kan tycka är lite schysst på varma sommardagar är en blandning av kallt grönt te och jasminte. Jag tror att en av anledningarna till att jag tycker det är helt okej är att man kan köpa denna dryck i såhär snygga flaskor:

Smakar bättre ur snygg förpackning.

Och så ska jag erkänna att jag precis upptäckt green tea latte. Det har en jättestark smak av Något (nej, jag tycker inte det är grönt te), och så gör den skummade mjölken och en liten slatt socker sitt till. Allra godast är denna dryck på Costa Coffee, men Starbucks duger också.

På tal om uschligheter så såg jag, när jag var hemma senast, att man kan köpa grönt te i lösvikt med ”svenska” smaker. Jamen ni vet med lite fruktskal och sånt. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag köpte en dutt för att testa.

Det smakade som jag hade kunnat förvänta mig. Som en bunt hö som försöker dölja sig bakom ett hallon. Hahaha. Nice try.

Jag borde ha vetat bättre.