Ut i naturen

Nu tar vi långhelg, packar väskorna och sticker till Kerala i morgon bitti. Där ser vi fram emot att njuta av vackra bergsvyer och ta det lugnt, kanske besöker vi någon te- och kryddplantage.

Tillbaka måndag kväll.

Må gott alla.

Mina mobila landvinningar

En miljard år efter alla andra (på ett ungefär) har jag äntligen lyckats få till det så jag kan ansiktsboka och twittra via mobilen, ja, jag kan till och med skicka foton direkt till ansiktsboken! Haha, nu har jag äntligen något ”vettigt” att ägna mig åt under mina många timmar i mumbaiska trafikstockningar….

Jag kan förmodligen blogga via mobilen också. But one shouldn’t overdo things. Tror jag. Hrmmmm.

Jag måste erkänna att jag älskar sånt här. Applikationer och gadgets och sånt menar jag. Igår, när min make kom hem, hoppade jag nästan jämfota av barnslig lycka över dessa mina mobila landvinningar. Han tyckte ungefär ” det var ju roligt att du har roligt”. Min make är fullständigt ointresserad av sånt här. Han vill ha en mobiltelefon man kan ringa samtal med, i övrigt vill han att Internetuppkopplingen ska fungera så att han kan skicka e-post. På den nivån är det med honom.

Jaja. Nu ska jag snart sätta mig i bilen igen. Har såklart laddat batteriet till mobilen och fyllt på kontantkortet, utifall jag åker förbi några bra motiv (det gör jag alltid) och kan dela med mig av dem i realtid, via sajberspejs.

…möjligtvis lite shopping…

Skuld till det här inlägget är utan tvekan min bloggväninna Bim. Johodå, det är bara att ta åt sig äran 😉 Det var nämligen Bim som andades något om att shopping eventuellt kunde vara en motmedicin mot min allmänna orkeslöshet.

Och välmenta råd är ju till för att prövas.

Så. I eftermiddags hasade jag ut en sväng på Linking Road, den stora shoppinggatan ett stenkast från vår bostad. Tänkte att jag kanske kunde ersätta lite utslitna gympakläder mot nya, till exempel.

Tjoho vad bra det gick. Först hamnade jag på Converse. Jag älskar Converse. Vill helst ha dem i alla färger och mönster som finns. Att de i standardutförande kostar typ 220 kronor här i Indien gör inte saken sämre.

Så det bidde de här snyggingarna:

Raskt över till Puma. Men herreguuuuuuuuuuuud vad mycket snyggt det fanns där då! Vår- sommarkollektionen gick i illrosa, gräsgrönt, orange, ljusblått och gult – färger som verkligen piggar upp! Mycket kuligare än standardvalen vitt och svart (och är man lite halvfeg kan man ju komplettera sitt mesiga vita eller svarta med en neonfärgklick!). Den här piffiga toppen bidde det:

Och sen visade mig den listiga lilla försäljerskan Pumas Ferrari-kollektion. Usch vilken människa, för mein Gott, vad mycket snygga prylar. Jag föll som en fura för den här…notera paljetterna, gott folk!! Och eftersom försäljerskan påpekade att den här modellen går PRECIS LIKA BRA att använda på träningen som på partyt var jag ju tvungen att ta en i svart med. Hrmmm…

I detta sammanhang vill jag nämna att märkesträningskläder är långt billigare här än hemma i Svedala. Ferrari-underverket gick lös på 210 kronor, den gräsgröna kostade 18o spänn.

Jaha, och sen snubblade jag in på Reebok som ståtade med någon slags specialkollektion med namnet Fish Fry. Vet inte om det är någon enbart indisk satsning? Hursomhelst blev jag jättekär i den här blusen – notera fiskdetaljerna på närbilden!

Sen var jag inne på Pepe Jeans också (finns den butiken i Sverige?). Där blev det ett par caprijeans, ty de gamla har typ gått hädan. Kanske inte så där jättespännande, men de hade någon slags vårfestival där, så jag fick denna riktigt najsa klocka som bonus – kul!

Vet inte om jag känner mig mindre orkeslös efter den här oerhörda shoppingpärsen (speciellt som jag hasade omkring i 38-gradig värme…), hehe, men en småtrevlig söndagseftermiddag bidde det i alla fall och jävlar i havet vad rasande grann jag ska te mig i alla dessa fina persedlar 🙂

Jag gitter inte

Med hjärtliga hälsningar från de sköna illusionernas förlovade land.

Ja, ja, ja.  Jag VET. Att jag varit dålig på att höra av mig här på sistone.

Det är inte så att det inte händer något här i Mumbai. Tvärtom, det händer jättemycket. Nästintill varje dag får jag aha-upplevelser, jag träffar nya människor som berör mig på ett eller annat sätt, jag råkar ut för både väldigt trevliga, hysteriskt roliga och alldeles förbannat irriterande, frustrerande saker.

Kanske är det just detta som är problemet. Det är för mycket. Jag vet inte var jag ska börja nysta, vad jag ska plocka upp ur min fantastiska upplevelsehög, för då skulle jag väl inte göra annat än att producera inlägg dagarna i ända.

Och blotta tanken på det gör mig alldeles matt.

Det är inte bara blogga jag inte gitter. Jag gitter bara det allra nödvändigaste i tillvaron för tillfället. Nej, jag är inte deprimerad. Bara trött i huvudet.

I mitten på juni är det dags att åka hem till Skåne på semester. Det ska bli SKÖNT med några månaders förutsägbar, småtråkig medelsvenssontillvaro.

Men jag ska allt försöka producera några spirituella inlägg från Indien innan dess.

Bara jag gitter.

P.S. Det går bra med T, min nya farbror bakom ratten. Jag vet inte vem som är lyckligast över att han numera hittar så bra till alla mina ”smultronställen” – han eller jag. Det är nog oavgjort.

P.P.S. I torsdags klarade jag 53 jävla kilo i stiff leg dead lift (stelbent marklyft med skivstång) på gymet. Fasen vad stark jag är. Och kom nu inte och fråga vad detta är. Jag gitter inte förklara. Ni får googla.

Snyggare med sytråd

På allmän begäran (av Haydee) kör vi nu en liten chaufförsuppdatering.

Någon pudding blev det inte (tack och lov, jag vill inte sitta i baksätet och rodna ihjäl mig varje gång jag ska iväg någonstans…), det blev en farbror på 50-nånting som knappt hittar någonstans. Jag misstänker att han aldrig har kört i ”min” del av staden tidigare. Och jag själv är ju inte till någon hjälp, eftersom jag har noll orienteringsförmåga och knappt kan skilja på vänster och höger. (Vissa dagar vet jag knappt vad som är fram och bak på mig själv, om jag ska vara ärlig…)

Men. Farbrorn i fråga är så hjärtinnerligt snäll och rar och tjänstvillig och FULLKOMLIGT LIVRÄDD för att jag ska bli arg på honom. Vilket naturligtvis gör att jag inte kan bli arg på honom. Möjligtvis lite uppgivet irriterad…men nu har jag bestämt mig för att sätta mig över sådana simpla känslor. Jag har ju redan märkt att när han väl hittat till destination X en gång så har han inga problem med att hitta dit nästa gång. Så det är bara att bita ihop och beta av de adresser jag plägar frekventera, one by one, i lagom tempo, så att vare sig jag eller min nya farbror får migrän på kuppen.

Raskt över till något annat. Nu ska Annieverse bjuda er alla på mitt all-time-favorite indiska skönhetstips, nämligen threading. Nu snackar vi seriös hårborttagning i ansiktsregionen. Threading används sedan urminnes (?) tider i Indien men också i Mellanöstern. Man kan säga att det är en slags epilatorteknik medelst vanlig sytråd. Själv tycker jag att metoden är långt mer effektiv än både vax och pincett – även de minsta, svagaste fjun ryker obarmhärtigt all världens väg. Kolla in den här youtube-snutten, så får ni se vad det går ut på. I detta inslag sägs det att metoden är helt smärtfri, men det är ren bullshit. Till en början gör det ont som faaaaeeeeen, men efter ett tag blir huden liksom bedövad, och då känns det nästan inte alls.

Jag har googlat lite på threading och upptäckt att vissa skönhetssalonger i Sverige faktiskt erbjuder denna tjänst. Så ni som bor i närheten av en sådan salong (finns företrädelsevis i områden där det bor många från Mellanöstern) är bara att gratulera. Man kan till och med ”tråda” sig själv med lite övning och tålamod – gör en sökning på youtube så ser ni hur det går till.

Nu igen?

Hej på er, hoppas att ni alla har haft en riktigt härlig påsk!

Jag är tillbaka i stan efter en semestervecka österut som har varit både vilsam och intensiv. Mer om detta i ett senare inlägg.

Klockan är tio på förmiddagen när jag skriver detta, och för en timme sedan fick jag ett SMS från biluthyrningsföretaget som meddelade att jag får en ny bil med ny chaufför under ett par dagar. Inte nu igen?!?! Vad sysslar de med på den där firman? Jag vill ha tillbaka Mr. Hudson!! Jaja, fast egentligen är detta ju dagens u-landsproblem. Huvudsaken är att det kommer någon bil varje dag, till avtalad tid.

Ska precis iväg och storhandla nu, får väl se vad det är för jeppe de skickat mig idag. Lite spännande är det ju i alla fall…