Arkiv | augusti, 2008

And the winner is…äsch, jag vet inte!

26 Aug

Ladies and Gentlemen! The Annieverse Grand Prize for total självöverskattning goes to…goes to….

*tänker så det knakar*

Nej, jag kan inte bestämma mig! Det är bäst att låta er läsare möta de två kvalificerade kandidaterna:

1. Rickard Olsson, once again appearing at Anniverse! I en artikel i Expressen berättar Rickard Olsson att det finns över 250 tyska nätsidor som behandlar hans så kallade skämt om tyskar och nazister i TV-programmet Olssons studio. ”…jag kan väl inte åka till Tyskland på ett tag, möjligen flyga högt över”, säger Rickard i artikeln. Vojne, vojne. Anar man månne en viss stolthet över nyvunnen ryktbarhet in Deutschland?

Nåväl. Nu ska jag erkänna att jag ibland har alldeles för mycket tid över. Och den tiden använder jag till egendomliga och smått nördiga sysselsättningar. Till exempel har jag nu bedrivit lite privatspaning efter den beaktliga mängd tyska nätsidor där man ondgör sig över Rickard.

Jaaa….inte vet jag var han har hittat dem alla. Skulle vara intressant att få reda på! För när jag googlar på ”Rickard Olsson” och filtrerar så att det bara ska vara tyska sidor som kommer upp, då får jag faktiskt drygt 260 träffar. So far so good. Det är bara det att en beaktlig del av dessa inte handlar om JUST DENNE Rickard Olsson. En del handlar förvisso om JUST DENNE Rickard Olsson, fast ofta i helt andra sammanhang. Och sen har vi ett betydande antal träffar som alla innehåller exakt samma text, nämligen ett referat om den aktuella händelsen, författad av den tyska nyhetsbyrån dpa.

Utifrån detta kan man drista sig till slutsatsen att Rickard inte riskerar att bli nedskjuten av Luftwaffe ifall han färdas över tyskt luftrum.

Så till kandidat nummer 2. Janne Josefsson. Kandiderar tack vare sin insats i det direktsända ”Debatt” från Beijing, där ett antal kineser skulle besvara svenska TV-tittares frågor om Kina.

Nu måste jag säga att jag normalt sett gillar Janne, framför allt i ”Uppdrag granskning”. Jag älskar när han går på som en pitbullterrier, ställer diverse idioter till svars och vägrar släppa taget. När han blir så där indignerat röd om kinderna som bara han kan bli.

Så därför smärtar det mig att se Janne i det här sammanhanget, men herregud, jag kan ju bara inte blunda för verkligheten när jag läster följande i ett meddelande från TT, inför programmet i fråga: Kinesiska myndigheter har godkänt sändningen och bistår med studio och viss teknisk bemanning. Samtidigt utesluter inte Janne Josefsson att programmet kan avbrytas mitt i direktsändning.

Men Janne. Vad trodde du skulle hända? Att den kinesiska panelen skulle börja vråla om att kommunistpartiet måste störtas, att den högsta partiledningen är genomkorrumperad och att mänskliga rättigheter inte existerar i Kina? Varpå kinesisk polis skulle störta in i studion, släcka ner studion och arrestera alla deltagare?

Enligt TT-artikeln var det en journalistisk dröm för Janne att göra det här programmet, och jag kan för mitt liv inte förstå varför. Med basala kunskaper om dagens Kina kan man väl räkna ut med lilltån precis hur diplomatiskt de inbjudna kineserna skulle svara på frågor om allt mellan motsättningar mellan stad och land till händelserna på Himmelska Fridens Torg.

(I parentes sagt: enda behållningen av programmet bevisade att ”öst är öst, väst är väst och aldrig mötas de två”. Eller att de i alla fall inte kommer att mötas så längs som väst klampar in med total hybris och pådyvlar öst sitt tolkningsföreträde. Varför i hela friden måste resten av världen tycka att vår variant av demokrati är den ultimata, till exempel? Hur otroligt det än kan låta kanske inte varenda kines anser att Kina bör kopiera den västerländska samhällsmodellen, och om de säger att de inte tycker fria val är så viktigt kan det ju hända att de faktiskt inte tycker det, eftersom de i dagsläget prioriterar helt andra grejer.)

Krona eller klave? Elle-belle-bi? Janne eller Rickard? Hrmmmm….

Annonser

Wow! En sportkrönikör som tänker till!

22 Aug

Nu jäklar ska jag komma ut ur garderoben. Och våga säga precis som det är. Nämligen att jag har haft rent bedrövliga fördomar om sportjournalister.

Hör här bara: jag har varit tämligen tvärsäker på att sportjournalister inte har så mycket kunskaper om något utanför sportens värld. Att de dessutom har noll intresse för annat än sport, och att de skriver som krattor. Plus att samtliga manliga sportjournalister använder förskräckande mycket mer hårgelé, alternativt mousse, än resten av den manliga befolkningen.

Ojojojoj. Ja, ni ser. Inte ens Annieverse är otadlig. But at least I tell it like it is.

Men igår läste jag en lysande OS-krönika i Aftonbladet, författad av en sportkrönikör vid namn Simon Bank.

Snälla ni, läs den. Den är SÅ välskriven och rolig och tänkvärd.

I krönikan tar Simon heder och ära av nationalstaten och nationalismen.  Vad är egentligen en amerikan? En ryss? En kines?, frågar sig Simon. Och drar ett exempel, två kineser som spelar mot varandra, men den ena spelar för Spanien och den andra för Singapore.

Tja, hemma i Sverige finns det ju folk som ifrågasätter att invandrade personer med annan hudfärg än den sedvanliga kaukasiska ska få tävla för vårt lintottsland. Men sen brukar det väl bli rätt tyst om nu idrottsmannen i fråga hjälper Sverige till en seger eller tar en guldmedalj.

Simon påpekar att det nog måste vara ett mindre helvete att vara nationalsocialist under detta OS. Besattheten av nationalism i detta OS är en obsolet lek. Som exempel ger han att det finns utvandrade kineser i typ 22 landslag.

(Här måste jag också inflika att jag med mina grava fördomar aldrig trodde att en sportjournalist visste om att det fanns ett ord som ”obsolet”.)

Och vad ska man då dra för slutsatser av detta? Blir nationalismen obsolet i globaliseringens tidevarv? Eller kommer den tvärtom att förstärkas av globaliseringen? Kommer främlingsrädslan och främlingsfientligheten öka eller minska? Och vad kommer att hända med nationalstaterna? I Europa t.ex. kanske det hade varit bättre att omvandla hela klabbet till regioner, där EU stod för en del av besluten och lagstiftningen medan regionerna bestämde resten själva. Då kanske vi hade sluppit det eviga gnället på t.ex. stockholmare och lantisar. Kanske saker och ting skulle bli smidigare och sammanhållningen samt samhällsengagemanget större om man körde med mindre enheter. Fast det förutsätter ju att överstatligheten (eller ska man säga överregionalismen?) inte blir för stor. Å andra sidan kan det bli kaos om den är för liten också.

I do not know. Jag bara undrar.

Sen är det en ju en sak till som jag undrar över. Nämligen om manliga sportjournalister verkligen använder mycket mer hårgelé/mousse än resten av den manliga befolkningen. Simon Banks bildbyline ger i alla fall ingen tydlig hänvisning i denna intrikata fråga.

Och tysken tänker bara ”Ikea, Ikea, Ikea”…

20 Aug

Jaha hörni, vad SKA man nu säga om Rickard Olsson då?

Jag tycker att det är helt OK att han sa följande: ”Det finns någonting med Hitler och Tyskland som fortfarande gör att det är svårt att ens tycka synd om dem när de får storstryk i fotboll. Man tänker bara ”Hitler, Hitler, Hitler, Hitler, Hitler”. Om nu Rickard automatiskt associerar till Hitler så fort han tänker på Tyskland och tyskar – ja, då är det så. Det kan han väl få säga. Jag tror inte han är ensam om det.

Men när Rickard sen ska förklara sig efter sändning säger han enligt Aftonbladet att han ”tillhör en generation som har blivit så inmutad med Hitlers ondska att det har blivit som en arvsynd”. Och på frågan om många inte kan ta anstöt säger han ”Ja, men på samma sätt ska de också förstå att de har sårat andra och att det sitter kvar.”

Jahaja. Då börjar jag tänka på våra tyska grannars småbarn och undra vad jag ska göra med dem. Släpa ut dem på gatan och rulla dem i tjära, kanske? Så att de förstår hur skyldiga de är. Jamen det har jag väl rätt att göra, jag är ju ändå svensk och helt oantastlig.

Rickards uttalande har publicerats i tyska medier, men har – vad jag kan se – inte fått några tyska känslor att svalla i någon högre grad. På diverse debattforum höjs några ilskna röster. Men de flesta verkar tycka ungefär som ”men hallå, vem orkar uppröras av det här, varför inte kanalisera sin tankeverksamhet till viktigare grejer”. Och så några vitsar i stil med ”Så fort jag hör Sverige tänker jag Ikea, Ikea, Ikea och möbler som aldrig kan monteras ordentligt”. En debattör påstår att han hört att Rickard var helpackad under sändning och sur för att Absolut Vodka är så mycket billigare i Tyskland än i Sverige. Hihi.

Jag kan inte låta bli att koppla ihop Rickards svada med svenska lärares bristande kunskap om Förintelsen. För om det finns kunskapsbrister om detta, då undrar jag om de inte kan finnas kunskapsbrister om hur Sverige agerade gentemot Tyskland under andra världskriget. Själv fick jag under min skolgång veta att Sverige var neutralt och bilden som förmedlades var att det var väldigt fint att vara ett neutralt land. Kan inte påminna mig att det sades något om tyska transporter av soldater och krigsmateriel genom Sverige, till exempel. Berodde detta på att mina lärare hade kunskapsbrister? Eller var detta den enda sanktionerade bild som fick förmedlas?

Och om vi ska köra på med ett vidare perspektiv, och om man trots allt utgår i från att det finns en kollektiv arvsskuld, då kan man ju fråga sig om det inte finns rätt många länder här i världen vars folk måste bära på denna skuld, på grund av diverse vidrigheter som deras makthavare åsamkat andra folk under världshistorien. Javisst, Förintelsen VAR speciell. Men det hindrar inte att arvsskuld kan föreligga även i andra fall.

Håhåjaja. Att kasta sten när man sitter i glashus är inte direkt ett bidrag till fred och harmoni på jorden.

Tungt guld som berörde

19 Aug

Tar jag mig vatten över huvudet om jag påstår att det inte går så där jätte-jättebra för Sverige i Beijing för tillfället?

Idag sket det sig för Stefan och igår, ja, inte blev jag solig i sinnet av att genomlida Peter Jonssons intervju med stackars Susanne Kallur. Varför plåga stackars tösabiten så länge? Han måste ha fått en blackout. Usch.

Idag kändes det också lite i hjärteroten, men mer positivt, och inte med svensk inblandning utan tysk. Det var när tyngdlyftaren Mathias Steiner tog guld i 105-kilosklassen – 461 kilo! Han var inte lagom avmätt cool som många andra utan OTROLIGT JÄTTEGLAD och glädjeskuttade runt hejvilt med sin tränare efter guldlyftet. Kul att se en så stor stark karl bli till sig som ett litet barn!

Vid prisutdelningen hade Steiner ett foto med sig som han höll upp hela tiden, det var en bild på hans fru. Hon dog i en bilkrasch förra året, 22 år gammal. Hade egentligen planerat att följa med sin man till Beijing och öppnat ett sparkonto för att spara ihop till resan. Men så….

Fick en klump i halsen när jag såg stolte Steiner där på prispallen, med medalj runt halsen, blomsterkvast och fotot på hustrun i ett fast grepp.

Det här förstår jag inte heller

16 Aug

”De här glasen är jättegoda att dricka ur”

Det har jag hört flera gånger. (Ibland handlar det om muggar istället för glas.) Vad menas med det?

Glas/muggar kan vara snygga, greppvänliga….men goda att dricka ur? Skulle ett glas vatten smaka godare ur ett glas än ett annat? Förändras smaken?

Nääää.

Vad menar du egentligen, Birger Schlaug?

15 Aug

Gomorron Sveriges nyhetspanel (SVT 2) diskuterade i morse om de kinesiska arrangörerna var alltför fixerade vid perfektion, vid att presentera en perfekt, vacker bild av OS och Kina. Ett exempel var ju den söta lilla tjejen som uppträdde på invigningen. Det kom fram att hon bara mimade, det var en annan tös som sjöng. Vissa medier påstår att den verkliga sångerskan var för ful för att få uppträda, andra hävdar att tjejen som från början tilldelats framträdandet inte sjöng tillräckligt bra trots allt och därför ”fick en annan röst”.

Hursomhelst. En av panelmedlemmarna, Birger Schlaug, tycker att de kinesiska arrangörernas perfektionssträvan är sorglig. Som ett annat exempel tar han deltagarländernas inmarsch på stadion. Framför varje lands fanbärare gick det en kinesiska med en skylt med namnet på landet.

Birger tycker det är sorgligt att dessa kinesiskor ser ut som kopior av varandra. De skiljer sig inte åt ett dugg, säger han. Och tycker att det är bedrövligt för ”alla andra kinesiskor som inte ser ut på just det sättet”.

Nu undrar jag. Var Birger på plats på invigningen? Satt han och zoomade in tjejerna med kikare för att kunna detaljgranska dem? Eller har han kommit över personliga data över deras längd, vikt, midjemått, förekomst av ev. födelsemärken, skostorlek, avstånd mellan ögonbryn och haka? Eller var det kläderna han störde sig på? Att alla hade likadana kläder? Eller att de hade samma frisyr och samma nyans på läpparna?

Eller….och åt detta håll går min misstanke….är problemet egentligen att Birger, liksom så många västerlänningar, tycker att kineser ser i princip likadana ut hela bunten? Att en snygg kinesiska är den andra till 100 % lik?

Ifall kineser hade detaljgranskat de här tjejerna tror jag inte alls de hade tyckt att de såg ut som kopior av varandra. Förutom att de hade likadana kläder och frisyr, typ. Men det är väl inget konstigt med det? Det är ju en slags uniform och inget unikt för just detta OS. Det brukar vara ”representativa” människor från värdlandet som framträda. Om det får man tycka vad man vill. Dock inte att det skulle vara något speciellt kinesiskt fenomen.

Vänta du, Birger. Kanske hamnar OS i Sverige igen, och så sitter kineser framför sina TV-apparater , kollar in snygga svenska tjejer som går med landsskyltar vid invigningen och tycker ”tänk vad lika de ser ut, som kopior av varandra”. För håll i hatten Birger: många asiater tycker att vi västerlänningar är kusligt lika varandra.

Då kan du sitta där med ditt västerländska tolkningsföreträde och få kaffet i vrångstrupen.

Zurück in Deutschland

13 Aug

Japp, då var vi tillbaka i Tyskland. Vi kom sent-sent igår kväll, och gick upp tidigt-tidigt idag eftersom det var första skoldagen. Känner mig lätt förvirrad och inte riktigt ”with it” efter att ha avlevererat dottern till skolan.

Men om det är förvirrande för mig är det än värre för henne, för nu är det pang-på med en ny klass och ny klassföreståndare. På hennes skola görs klasserna nämligen om varje år, man går inte med samma människor åren igenom som i Sverige. Jag tror det är så här för de flesta internationella skolor, om inte alla. Skälet är att man vill undvika ”gängbildning” och göra det enklare att komma in i gänget för de nya elever som anländer. Det är ju rätt så stor omsättning på ungarna vid de internationella skolorna.

Dottern tog det med fattning att behöva hasa sig iväg till skolan igen, men inte helt otippat hade hon önskat sig att sommarlovet hade varat längre. Själv tycker jag det är sådär att vara här igen. Inte för att jag nödvändigtvis hade velat stanna längre i Sverige, utan för att jag önskar mig vara någon helt annanstans på jorden än i good old Västeuropa. Men det där har jag ju ältat många gånger. Får väl försöka tänka positivt och göra det bästa av det, har ju inget alternativ i dagsläget.

Nej, nu ska jag gå och packa upp. Det ligger högar med grejer överallt i en enda röra. Känns lika oorganiserat som i mitt huvud. Det blir nog lite mer reda i huvudet om det blir mer reda i hemmet, tror jag 😉

%d bloggare gillar detta: