Arkiv | mars, 2009

Härliga dagar i Ahrdalen

31 Mar

I helgen var vi i Rech, i Ahrdalen, för att prova viner och ha det gott i största allmänhet. Ahrdalen ligger i norra delen av Rheinland-Pfalz och härifrån kommers vad tyskarna själv anser är de bästa tyska rödvinerna, tillverkade av druvsorterna Spätburgunder, Portugieser och Riesling. Själv tycker jag inte att tyska rödviner är de godaste rödviner jag någonsin smakat, men dessa var helt okej.

[rockyou id=135310940&w=500&h=375]

Ahrdalen är otroligt vacker med sina vinodlingar längs branta bergssluttningar och underbar natur. När man är trött på att dricka vin kan man ägna sig åt härliga vandringar. Eller kanske är det bättre att vandra först och vina sen – för säkerhets skull 😉

Annonser

Hur ska det här gå?

26 Mar

Jaja. Visst är det himla trevligt att maken vistas här hos mig och dottern några dagar, men måste han verkligen ha åsikter om hur vi arrangerar vårt vardagsliv när han inte bor här längre? Hrmmmm.

Igår ställde han sig undrande till varför det sitter timers i flera lampor. Dessa timers programmerade jag när dottern och jag skulle hälsa på honom i Mumbai.

”Jag tänkte att jag skulle plocka ner dem”, sa han.

”Varför det?” sa jag.

”Men du är ju hemma”, kontrade han.

”Än sen då?” undrade jag.

Assåba-f’låt liksom. Finns det någon lag på att man inte får nyttja timers när man är hemma? Jag tycker det är jättetrevligt när en liten lampa är tänd på morgonkvisten, då jag sömndrucket hasar mig in i köket. Och att myslamporna i vardagsrummet tänder sig själva när det börjar mörkna. Assåba’-flåt, men jag trivs utmärkt med det!

Och idag undrade han varför jag har bruksanvisningen till diskmaskinen liggandes i knivlådan. Svaret är mycket enkelt: då vet jag var den är.

Herreduminje. Hur ska det här gå när vi ska samsas om en bostad igen i augusti?!?!

Piffigt värre

23 Mar

Men vad trevligt att folk bryr sig! Nu har Gunilla skrivit en kommentar där hon undrar var jag håller hus någonstans, i och med att tystnad råder på Annieverse sedan ett antal dagar tillbaka.

Jag kan rapportera att jag är här. Men det har liksom inte hänt något. Och så har jag varit jättebusy med att sköta om min virtual Facebook-pet Piffa på Pet Society. Det är ett himla matande och lekande och tvättande, och hårda träningspass för att klara häcklöpningar. Som tur är har nu dottern engagerat sig i Piffas väl och ve, så jag får lite avlastning, haha! piffa

Maken har nyss anlänt från Mumbai, han kommer att vara här i 1 ½ vecka. På torsdag anländer dessutom hans föräldrar; hans mamma fyller år i dagarna, och han med, så vi ska fira dubbelt. I helgen blir det en vinprovartur i nejden. Najs!

Drömlägenheten jag skrivit om, den blir det inget med. Den gick till några amerikaner som var villiga att betala högre hyra än vi var. Maken har kollat på en annan lägenhet i grannskapet, den kan kanske vara ett alternativ, men den ligger bara en våning upp, inte så mycket utsikt alltså. Å andra sidan är man granne med Bollywoods äldsta filmstudio, det är ju lite häftigt. Plus att det minsann bor nån filmstjärna på högsta våningen! Jojo.

They are everywhere

17 Mar

fuskelvisar

Jooo ni, gott folk. På tal om något helt annat, så…

Nej vänta nu. Något helt annat än vad? Vad yrar jag om egentligen?

Hrmmmm. Okejokej, vi börjar om. *host*

På tal om något närliggande (Indien! Melodifestivalen! Den svenska, alltså.)…

…så kan jag tala om att inte heller Indien är förskonat från fusk-Elvisar. Och varför skulle Indien vara det? Inget annat land är väl förskonat. 

Bilden är tagen en kväll i Mumbai då jag inte orkade göra något vettigare än att zappa bland XXX indiska tevekanaler.

Incredible India, rocking on.

Vilken kul kväll!

15 Mar

Men äntligen! Riktigt, riktigt rafflande underhållning från SVT! Vilken kväll! Vilken dramatik!

Inte för att La Voix var min favorit i melodifestivalsfinalen. Jag gillar den faktiskt inte alls, men jag tycker ändå att det var hur kul som helst att den vann. Svenska folket vände ju upp och ned på hela konkarongen under de sista minutrarna. Och till spänningen bidrog ju också att jurygrupperna hade olika favoriter. Mycket roligare än när någon som är stensäkert förhandstippad av alla experter går och tar hem spelet.

Kanske var det inte helt fel med det ”nya” röstningsförfarandet och Christer Björkmans ambitioner att förnya arrangemanget? Dock är jag inte helt säker på att det var det här resultatet han strävade efter….men det gör ju bara hela grejen ännu roligare!

Sen kan jag inte låta bli att fantisera om vad som hänt om vi hade skickat den ryska Tingeling-versionen till Moskva…hahaha! You go, Dancing Bear!

Man kan visst äta kakan och ha den kvar

13 Mar

Idag är jag på så dåligt humör att det inte är sant. Inte blir det bättre av att solen strålar. Snarare värre.

Till viss del beror nog humöret på att jag inte är riktigt utsövd. Plus några andra vardagliga irritationsmoment.

Men den största delen av surheten kan sammanfattas i två ord som fastnat i min skalle. Yttrade av två vänner vid två olika tillfällen.

Det ena ordet är ”präktiga” och det andra är ”crazyness”.

I förra veckan ringde en kompis jag lärt känna i Seoul. Hon har bott hemma i Sverige i tre år nu med familjen. Och det har väl varit bra, men de har längtat ut i vida världen igen. Nu är det dock så att om man har barn kastar man sig inte ut på vinst och förlust bara så där. Det får ju ändå vara under ordnade förhållanden, och såna möjligheter växer inte på träd, speciellt inte i dagsläget. Men. Nu har mannen fått ett bra erbjudande, och i höst drar de till Kina.

”Jag är så glad”, säger vännen. ”Jag är så trött på ekorrhjulet och på alla präktiga radhusgrannar med sina piffiga renoveringar och nytvättade bilar som håller stenkoll på varandra hela tiden, och som inte kan begripa att man kan ha andra mål i livet”.

Sen har vi den andra vännen, henne lärde jag känna här i Tyskland. Hon har flyttat världen runt sen barnsben och bott i jag-vet-inte-hur-många asiatiska länder. För några veckor sedan bar det iväg igen, denna gång till Indien (dock inte Mumbai…). Vi har tidigare pratat om hur det kan kännas att återvända till Europa efter några år i en annan kultur. Känslan av ”platt fall”. Av att luften liksom går ur en. I morse kommenterade hon en bild från Mumbai jag lagt upp på FB med orden:

”Det är crazynessen som är så härlig med Indien”

Ja. Präktighet och crazyness, som sagt. Inte för att jag blåögt vill romantisera vilka galenskaper som helst. Eller vill racka ner på radhusliv. (Jag ser ju faktiskt alltid fram emot mitt svenska radhusliv på skolloven, men grejen är att det är i lagom doser då…nu har jag ju idkat radhusliv på heltid i Tyskland med, och ibland ter det sig om möjligt ännu präktigare än i Sverige.). Men. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda här i världen som inte trivs med gamla hjulspår, med att ha framtiden utstakad och förutsägbar, med att hänge mig åt The Medelsvensson Dream.

Det är gott med Bregott på mackorna. Men understundom vill jag äta något annat. Det är trevligt med På spåret, Antikrundan och Allsång på Skansen. Men jag kan också tänka mig ett antal månader om året med Bollywoodfilmer som brölas ut på diverse TV-kanaler. Det är skönt med tysta nätter och krispig morgondagg, men jag bryter gärna av med mångmiljonstadens oljud, tutande och böneutrop ett tag.  Det är underbart att hasa omkring på Coop Forum och hitta allt jag letar efter, men jag tassar även hjärtans gärna omkring i minimala, dammiga diversehandlar, köper kryddpåsar som jag inte har en aning om vad jag ska göra med, och fnissar åt konservburkar vars bäst före-datum var för typ tre år sen. Om ni förstår hur jag menar.

Jag vill äta kakan men ha lite kvar, och det verkar tack och lov inte helt omöjligt.

Kissa är mycket dyrare än att bajsa

11 Mar

rulesrulesrules

En dag sprang vi på denna skylt med sanitära förhållningsregler för Mumbai stad. Min man läste med stort intresse (medan jag stod och flämtade i skuggan…), och när han var klar sa han:

”Lite lustigt att det är lägre böter på att bajsa än att kissa på offentlig plats.”

Jag håller med. 100 rupies mot 200 rupies, är inte det märkligt? Det känns liksom som att det förstnämnda är en…hrmmm….tyngre förseelse. (Eller kanske mer voluminös? Äsch, ni förstår kanske hur jag menar).

Vill man verkligen förslösa sina pengar ska man ge sig till att ”not maintaining clean Angaan” – 10 000 rupies om man faller under kategorin ”others”!

%d bloggare gillar detta: