Arkiv | maj, 2008

Insikt

31 Maj

10 ½ timmars oavbruten sömn. När jag väl vaknar känns hjärncellerna ovanligt alerta. En av mina första tankar, när jag ligger där och mornar mig, är:

Nu vet jag varför jag kände mig mer hemma i Asien än vad jag gör här. Därför att jag känner mig mycket mer hemma när jag är borta än när jag är hemma.

Det känns mer naturligt för mig att vara på främmande mark. Eller mer rätt, liksom. Och jag vet, Tyskland är egentligen inte hemma. Men för mig är det till förväxling likt hemma, dvs. Sverige.

Ibland känns det som ett tryck över bröstet, det blir tungt att andas.  Av detta hemtama.

Annonser

Stream of consciousness och Dunderklumpskvinnan

30 Maj

Idag ballar jag ur lite. Nu har jag ju vigt flera inlägg åt att moralisera över alla som moraliserar, och åt att fördöma alla fördomsfulla, så det kanske är läge att lighten up a wee bit.

Jag har börjat läsa om Agatha Christies Vem var den skyldige? Den inleds så här:

”Jag tror att det finns en välbekant anekdot, som berättar att en ung författare, som föresatt sig att han skulle börja sin roman på ett så pass originellt sätt at tden tilldrog sig och fängslade även den mest blaserade läsares uppmärksamhet, på manuskriptets första rad nedskrev följande mening:

– Jäklar i det! sade hertiginnan.” 

Det fick mig att tänka på den där epokgörande romanen jag ännu inte har skrivit. Kanske jag skulle kunna komma igång lite lätt genom en liknande catchy fras…hmmm….vad sägs om…:

– Nu har dom vandrande pinnarna snott grytlappen IGEN, skrek ambassadören vanmäktigt.

– Hans bakdel ser verkligen ut som en lampskärm, sett ovanifrån, fnissade den nyblivna 95-åringen.

– Det ska du ta och skita i, sa den amöbeliknande cirkusdirektören – eller var det en cirkusdirektörsliknande amöba? – och stirrade stint på mig med sina violblå ögon.

– Om du köper en enda flundra till vet jag inte vad jag gör, sa avdelningschefen och vek noggrant ihop fallskärmen.

Jaaaa hörni…alla dessa möjligheter…

På tal om något helt annat, jag lyssnade som vanligt på Ring P1 i morse, och där var det en tokglad kvinna som ringde in och påstod att hon bodde i Dunderklumparnas land. Och att hon var så tacksam för det. Jo, det ÄR sant. Lyssna själva via SR:s programarkiv om ni inte tror mig.

Mänskligheten: alltid lika spännande.

 

Sharon Stones karma

29 Maj

Sharon Stone är inte poppis i Kina för tillfället. På filmfestivalen i Cannes gjorde hon följande uttalande:“I’m not happy about the way the Chinese are treating the Tibetans because I don’t think anyone should be unkind to anyone else.”

So far, so good. Eller, jag menar, Sharon Stone säger här ju bara vad en massa andra människor världen över tänker. Det är inte direkt vad Kina vill höra, men de lär knappas höja på ögonbrynen.

Men sen fortsätter hon:

“And then this earthquake and all this stuff happened, and then I thought, is that karma? When you’re not nice that the bad things happen to you?”

Sharon är tydligtvis en anhängare av begreppet kollektivskuld. Tidigare har hon uttalat att hon är praktiserande buddhist, och jag är väl inte helt säker på att de där två parametrarna går ihop…men, men. Hennes uttalande innebär i alla fall att alla kineser har skuld i den kinesiska regeringens förtryck av Tibet. I kraft av att de är kineser. Så alla de där dagis- och skolbarnen som omkom i jordbävningshelvetet, de ska väl ligga där under jord och skämmas ögonen ur sig nu. Är man skyldig ska man skämmas. Inte mer än rätt!

Begreppet kollektivskuld har ju haft en stark koppling till Tyskland. Länge har den enda politiskt korrekta inställningen varit att tyskarna var kollektivt skyldiga till Nazitysklands förbrytelser. En del debattörer har också menat att detta är inget tyskarna kan göra sig fria från, de kommer alltid att vara skyldiga till illdåden. Skulden går över från en generation till nästa.

I denna inställning, och i Sharons, anar jag läbbiga vibbar av rasbiologi. Kineser = elaka. På samma sätt som tyskar = elaka.

I’ve got two words for you, Sharon. September 11th. Alla de där människorna som omkom i tvillingtornen – det var inte mer än rätt åt dem. Det måste ju ha varit karma för det ena eller andra som USA har gjort sig skyldig till. Eller hur? Förresten borde du skämmas själv – guilt by association.

Nyhetsbyrån AP har förresten en vitsig inledning på sin artikel om Sharon-spektaklet: ”Sharon Stone’s “karma” is having an instant effect on her movie-star status in China.”  😉

Suck

28 Maj

Urrrk. Det är 28 grader ute och tryckande fuktvarmt. Känns som om jag bodde nära tropikerna, inte i Düsseldorf.

Ja hör ni, nu är sommaren på gång rejält, och med den ”sitta-ute-kvällarna”. Jag hörde på P1 idag att de stora detaljhandelskedjorna i Storbritannien överväger att sluta sälja terrassvärmare på grund av att de släpper ut rejält med koldioxid. Men i Sverige ökar försäljningen ständigt. En så kallad privatperson med terrassvärmare hemma i trädgården intervjuades, hon berättade att det var ju så praktiskt, man slapp använda filtar när man satt ute om kvällarna. Och så påpekade hon att det minsann var restaurangerna som var de största miljöbovarna, för de har ju så många terrassvärmare som stod på länge. Hennes användes minsann mycket lite, ”vi stänger av den när vi går in”. Jahaja.

Det här får mig att tänka på rapporteringen för en tid sedan om att svenskarna bara flyger mer och mer när de ska på semester.

Äh, det är väl den gamla vanliga visan, visst måste vi värna om miljön, men lilla jag har ju så liten roll i det hela att det inte spelar någon roll. Det är ju t.ex. så mycket enklare att förfasa sig över alla dessa miljoner kineser som plötsligt kommer och vill ha hög standard (typ den standard som svenskar anser vara en mänsklig rättighet för svenskar – däri ingår väl också att slippa gamla filtar när man sitter ute och fryser i bersån…), bil och teve och hela millevippen. Nämen va f-n, kan de inte hålla käften, sitta still i sina hyttor och producera ris? Vad har de emot cyklar egentligen? Det gick ju bra för dem att cykla förr i tiden, så de kan väl hålla sig till det? Nu förstör de ju bara vår miljö med alla sina fabriker och bilar och utsläpp, otäcka gulingar!

Om jag verkar sur idag beror det nog på att jag är det. Vissa dagar är jag verkligen trött på mänskligheten. Mig själv inkluderad.

Jag kanske skulle pigga upp mig med en shoppingrunda. Tänk om man skulle gå och köpa en sån där trevlig terrassvärmare?!?

 

Låt Sverige ta över hela skiten!

27 Maj

Jag är hemskt ledsen, ursäkta mig så förbannat mycket, men jag kan bara inte släppa Eurovisionsschlagerspektaklet. Min kommentator ”Tjuvläsare” kommer säkert att tycka att jag borde skaffa mig ett liv istället, det är ju ingen mänska här i Tyskland som har ägnat ESC 2008 någon större uppmärksamhet, men, men…

…mot bättre vetande har jag, förstår ni, läst ett antal ”experters” utlåtanden om resultatet, bland annat då en i Sverige inte helt okänd Ingela ”Pling” Forsman. Såhär uttalar hon sig i Aftonbladet:

”Röstningssystemet måste ändras för att det ska bli kul igen. Nu ger östländerna bara poäng åt varandra – och de är många fler än oss. Vi ska inte behöva anpassa oss efter deras musik. Eurovision har blivit en pajastävling. Jag vill nog att vi ska fortsätta vara med i tävlingen – även om jag tycker att den svenska Melodifestivalen är roligare.”

Ja jisses. Not two words of sense där inte.

För det första ger de DUMMADUMMA östländerna bara poäng åt varandra. Har ju aldrig förekommit här uppe i högan Nord, eller?!?

För det andra ska vi inte behöva anpassa oss till deras musik. Nej, de där efterblivna postkommunisterna borde väl anpassa sig till riktig, svensk musik istället.

För det tredje: ”pajastävling” – qué? Javisst har det varit ett och annat ”pajasinslag” de senaste åren, men vad gör väl det? Jag tycker det piggar upp lite. Och det ligger väl i betraktarens öga vad som betraktas som pajaserier. Det finns säkert de som tycker att The Arks framträdande förra året var pajaseri, till exempel. I Sverige verkar förresten pajaseri uppskattas – 10 svenska poäng till Bosnien-Hercegovinas bidrag i år säger väl allt…

För det fjärde tycker Plingan att vi ska vara med nästa år. Samtidigt som vi inte ska behöva anpassa oss till ”deras” musik. Vi ska alltså vara med, men skita fullständigt i att få fram en låt som kanske går hem i det aktuella sammanhanget. Ja, det låter ju vettigt. Not.

Det finns väl bara en lösning på det hela. Plingan och Bobby Ljungren skriver samtliga länders bidrag nästa år, och så låter vi bara ”riktiga” artister, det vill svenskar, framträda. Så att det blir sådär härligt svensk-menlöst, politiskt korrekt och strömlinjeformat. Så där som ”riktig” musik ska låta.

Challan och Carola kanske kan turas om att sjunga?

Språklig hetsjakt

26 Maj

”Regeringen ökar pressen på de obehöriga lärarna” var en av rubrikerna i P1 Morgon idag.

Jag vet inte, men jag tycker det verkar pågå en lite oschysst hetsjakt på obehöriga lärare i Sverige just nu. Åtminstone språkligt sett. Det kanske somliga tycker är en petitess, men inte jag. Språkbruk har ställt till mycket skit under historien.

I media framställs det alltsomoftast som att dessa obehöriga lärare nästlar sig in på svenska skolor för att sabotera barnens utbildning. Usch och fy, låt bli att smyga er in och förstöra för våra ungar, typ.

Jag tycker väl också det vore alldeles utmärkt om alla lärare hade full lärarbehörighet – i alla fall om lärarut bildningen är något att ha. Det är inte det som är grejen. Jag gillar inte att man vinklar det till att problemet är de obehöriga lärarna själva. För de är väl inte så att de går in på skolorna med våld och under vapenhot tilltvingar sig att få jobba där? Ursäkta mig, men är det inte skolorna som anlitar dem, utan tvång från de obehörigas sida?

Gör inte de här människorna till bovar. Det är inte hos dem i sig som problemet ligger. Men för all del, en och annan politiker och representant för behöriga lärare kanske kan plocka poäng på att framställa det så. Vilket jag tycker är opportunistiskt och väldigt lågt.

Dagen efter

25 Maj

Jag gottar mig åt Anders Nunstedts desperation in the aftermath of ESC 2008. ”Vad f-n ska vi göra nu”, undrar han, och räknar upp skäl till varför det borde ha gått så mycket bättre för Charlotte Perelli med Hero.

Vi var favorittippade. Och framträdandet var så nära perfektion som möjligt.

Jamen det kanske är det som är felet. Att Hero var så überperfekt. Här har man knåpat ihop en diskodänga genom att koka ihop en massa framgångsrecept, och så skickar man Super-Charlotte som aldrig gör något fel – och så blir det bara übertråkigt.

Anders N ondgör sig över att ”en gullig sångerska med rörig show och en dålig ursäkt till sångröst rumpskakade till sig över 150 poäng mer än Charlotte där uppe på sin fjärdeplats”. Jojo. Men det var kanske just därför hon nådde de höga poängen. Lite personlighet, charm och spontanitet. Lite mänsklighet. Jämfört med henne framstår Super-Charlotte som en själlös robot. Vilket hon även gör i jämförelse med min personliga favorit, Ukraina. Fart och fläkt och flås. Tjohej, det HÄNDER något! Och visst säger det väl en hel del att inte ens våra nordiska grannländer gitter kompisrösta på oss i någon högre utsträckning?

I övrigt tror jag som Bert Karlsson: vi hade nått en bättre placering med Sanna och Empty Room. Hade gått hem så mycket bättre i de så kallade östländerna. Inlevelse och en portion hjärta-och-smärta.

I övrigt gillade jag verkligen Azerbajdzjans Day after day.
 

%d bloggare gillar detta: