Lilla Burk

11 Sep

Bild

 

Detta inlägg tillägnas Lilla Burk, född 2007. En av min familjs trogna följeslagare under fem år.

Lilla Burk, denna champinjonfyllda tingest, inköptes när vi bodde i Korea. Men av någon anledning kom den aldrig till användning.

Den blev stående i ett köksskåp. Tills vi flyttade till Tyskland. Där bodde vi i två år, och inte använde vi Lilla Burk därheller.

Vidare till Indien. Där Lilla Burk fick bo i ett nytt köksskåp. Ärligt talat, när jag vid uppackningen i Mumbai hittade Lilla Burk vågade jag inte kika på datummärkningen. 

Tja. Efter ett år i Indien flyttade vi vidare till Kina. Uppackning av hushållet igen. Inklusive Lilla Burk, så klart. Denna gång tittade jag på datummärkningen. 2007, som sagt.

Nu frågar sig intresseklubben såklart varför i hela friden vi aldrig a) använt eller b) slängt ut Lilla Burk.

På den frågan har jag inget svar. Om sanningen ska fram så tyckte jag nog själv att Lilla Burk inte kändes fräsch att använda redan när jag packade upp vederbörande i Tyskland. Min mans åsikt i ärendet var, och är fortfarande, att innehållet i Lilla Burk förmodligen inte är otjänligt som människoföda, men däremot, med stor sannolikhet, är ganska…upplöst.

Jamen släng eländet i soptunnan då, kanske ni vill utbrista.

Jo, det skulle man naturligtvis…men nä….alltså, jag kan bara inte.

För när jag ser på Lilla Burk, vid det här laget lite rostangripen och med gulnande etikett, så framstår liksom vederbörande som ett litet monument över vårt kringflackande liv.

Jag minns kackerlackan vi aldrig lyckades slå ihjäl i köket i Korea. Jag minns köksskåpen i Tyskland, som alltid luktade margarin (nej, jag vet inte varför!). Den olidliga värmen i köket i Mumbai, där vår hemhjälp alltsomoftast stod och gjorde den där jättegoda, korianderdoftande köttbullsgrytan.

Och sen börjar jag minnas en massa annat också. Högt och lågt. Roligt och sorgesamt. Tråkigt och roligt.

Så…nej. Hur ofräsch Lilla Burk än ter sig idag, så åker den in i köksskåpet igen.

Undrar vilket land den ska bo i härnäst.

 

17 svar to “Lilla Burk”

  1. Brysselkakan tisdag, 11 september , 2012 den 11:26 f m #

    Lilla burk ska absolut flytta med er vart ni än far framöver! En så trogen medlem av familjen slänger man inte bara ut!

    • Annieverse tisdag, 11 september , 2012 den 2:18 e m #

      Nej men precis Brysselkakan, precis så känner jag med 😀

  2. Cicci tisdag, 11 september , 2012 den 12:47 e m #

    Lilla Burk är ju en kär reskamrat och ska såklart hänga med vart än ni hamnar på vårt klot.

    • Annieverse tisdag, 11 september , 2012 den 2:17 e m #

      eller hur, cicci 😀

  3. eastcoastmom tisdag, 11 september , 2012 den 5:38 e m #

    Ehhh jag hade nog slängt den där tingesten för ett par år sen… Men som naturvetenskapligt experiment skulle ni kanske öppna den för att se hur innehållet ser ut?

    • Annieverse tisdag, 11 september , 2012 den 11:42 e m #

      Hahaha, frågan är om jag överhuvudtaget vågar öppna den?!?

    • Annieverse måndag, 15 oktober , 2012 den 11:43 f m #

      Hehe. Frågan är om jag är så modig 😮

  4. Selma söndag, 16 september , 2012 den 5:39 e m #

    Man kan ha en del saker som liksom lite svårmotiverat ändå följer en genom livet.

    • Annieverse söndag, 23 september , 2012 den 7:19 f m #

      Absolut, Selma.

    • Annieverse måndag, 15 oktober , 2012 den 11:43 f m #

      Oh ja, Selma.

  5. M söndag, 16 september , 2012 den 8:55 e m #

    När jag var liten hade vi en burk oxsvanssoppa som följde oss genom alla flyttar. Fast vi flyttade förstås bara inom Sverige. Klart ni ska behålla Lilla Burk!
    Jag undrar om den där sista meningen var en liten hint om att ni är på väg ut på nästa äventyr efter Kina 🙂 ?

    • Annieverse söndag, 23 september , 2012 den 8:05 f m #

      Hehe M, det vet man aldrig…eller i alla fall vet vi det inte nu. Får väl se vad som händer om ett halvår eller så… 😉

    • Annieverse måndag, 15 oktober , 2012 den 11:44 f m #

      Tja, vad framtiden har i sitt sköte, om detta veta vi intet än 😉

  6. Peter Harold fredag, 19 oktober , 2012 den 3:02 e m #

    Hm, det ät INTE politiskt korrekt att frakta livsmedel från ena änden av världen till den andra, och definitivt inte vidare till ytterligare några hörn av jordklotet… och dessutom utan att äta upp maten…! 😉

    • Annieverse onsdag, 24 oktober , 2012 den 2:34 e m #

      Hehehe Peter Harold, politiskt korrekt är nog det sista jag är, överlag…and proud of it 😉

  7. Skatan torsdag, 1 november , 2012 den 2:47 e m #

    En underbar berättelse … och sann dessutom. Det är klart att Lilla Burk får hänga med familjen på dess vidare äventyr.

    Kram!

  8. henrietteo måndag, 11 mars , 2013 den 8:43 e m #

    Hej! Så där är det. Vi behöver alla dessa krokar, att hänga upp våra liv och våra minnen på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: