Jaha, då är man på plats in the skånsk Winter Wonderland, och det är ju jättefint och mysigt på alla sätt och vis, förutom när man ska transportera sig runt på vägarna. Igår pulsade jag i snödrivor upp till knäna på diverse igensnöade gångstigar fram och tillbaka till livsmedelsbutiken. Udda!
Kan inte låta bli att delge er en bild av indisk julstämning, tagen på någon slags marknad på Goa. Misstänker att de fina saridamerna skulle haft lite svårt med vårt snöväder 😉
Nu är det inte lång tid kvar innan vi åker hem till det svenska busvädret – planet lyfter från Mumbai natten mellan fredag och lördag! Hoppas nu att det inte är alltför kaosartat med snö- och ishalka så att vi kan ta oss hem säkert från Kastrup.
Här i Mumbai är det typ 30 grader och vi har helt oväntat drabbats av myggsvärmar. Jättekonstigt tycker jag, luftfuktigheten har ju sjunkit avsevärt sen monsuntiden tog slut. I alla fall går jag ständigt och kliar myggbett på ben och armar.
Den här klisterlappen på baksidan av en ricka (som jag plägar att kalla auto-rickshaws) tycker jag bara är SÅ kul. ”Capacity: 3 idiots”. Ja, man får inte vara mer än 3 passagerare egentligen (fast jag har sett rickor med betydligt fler, typfallet är en mamma, en pappa och X antal barn). Och sen måste man ju vara lite dum i huvudet för att våga åka i en ricka, i alla fall ur ett västerländskt hårt säkerhetsreglerat perspektiv. Vilket innebär att jag själv är lite dum i huvudet, eftersom jag har åkt ricka ett flertal gånger.
(För övrigt gör den här lappen reklam för en ny Bollywood-film som premiärar den 25 december – titeln är Three Idiots)
Ja hörni, jag vet inte. Här har jag pyntat med tomtar och adventsljusstake och änglar och allt möjligt julepiffigt, men den rätta julestämningen vägrar liksom att infinna sig. KAN det bero på väderleken?
Svårt att föreställa sig att det nu bara är en dryg vecka kvar innan vi sitter på planet, homeward bound. Det blir tre veckors lov i Sverige, oj vad jag ser fram emot lite ruggigt kallt väder med snålblåst över den skånska slätten!
Pratade med en brittisk tjej häromdagen, hon sa att var det något hon saknade här i Mumbai så var det faktiskt vinterkläderna. Möjligheten att sätta på sig ett par snygga stövlar, en snygg kofta, någon fräck långarmad t-shirt, en lång och färggrann halsduk.
Jag kan bara hålla med. Ser fram emot att botanisera bland vinterkläderna som hänger därhemma i garderoben.
Och på tal om något helt annat. Igår, när jag var på gymet och flåsade fram på crosstrainern slogs jag av en udda tanke (jag tänker en massa förvirrade grejer när jag står på crosstrainern eller löpbandet – kan det bero på att jag är helt slut då?).
Jo. Jag kom att tänka på stenåldersmänniskorna. Och så undrade jag om de hade humor. Skämtade de med varandra? Om vadå? Kunde de vara ironiska? Fanns det en ironisk generation på stenåldern?
Vad tror ni?
Tackar som frågar, Goa var härligt. Vilken skillnad mot Mumbai….att plötsligt befinna sig i lantliga, grönskande omgivningar, utan det intensiva människomyller man aldrig någonsin slipper ifrån i den här staden.
Dottern och jag har slappat i hotellpoolen, hoppat i höga vågor i havet, tittat på vackra gamla portugisiska kyrkor i Old Goa, besökt en kryddplantage, ätit god mat, druckit det lokala portvinet (jag alltså, inte dotern!!!) och haft det tämligen ljuvligt i största allmänhet. Här följer en liten bildkavalkad – huka er i bänkarna gubbar å käringar, ty här blir det beachporr i kvadrat! Bland annat.
”Vår” strand, Rajbag, södra Goa.
Njuuuuutbart!
Snart går solen ner….
Som sagt, snart går solen ner…
Nästa morgon spejar man ut över nejderna….
Och då ser det ut typ så här.
Det lätt bedagade St. Catherine-kapellet, med Se-katedralen i bakgrunden – Old Goa.
Läbbigt stor giftspindel på kryddplantagen.
Den här farbrorn var ruskigt bra på att plocka kokosnötter.
Hotellparken – najs.
Dona Paula strax utanför Goas huvudstad Panjim.
Annieverse 
Senaste kommentarer