Odd Molly och Ica Maxi

Eftersom dottern inte skulle komma hem förrän på seneftermiddagen idag passade jag på att åka in till nämraste storstad för en shoppingrunda. Främst var jag på jakt efter Odd Molly-plagg på rea. Fattar inte hur jag lyckats missa Odd Molly?!? Fick inte upp ögonen för detta underbara märke förrän jag kom till Tyskland; en svensk kompis där har nämligen några OM-plagg.

För några dagar sedan hittade jag denna fina stickade kofta:

Och idag fyndade jag den otroligt söta tunikan på bilden här: För att mitt liv ska bli riktigt, RIKTIGT komplett skulle jag helst också vilja ha följande virkade kappa:

Det jag gillar med Odd Molly är att deras kollektioner innehåller en hel del välskräddade, klassiska plagg, ofta i charmerande 50-talsstil/Jackie Kennedy-look, som alltid har någon crazy och udda detalj som blir pricken över i.

Ja, sen kom jag ner på jorden också och begav mig till Coop Forum. Inte lika charmerande och piffigt kanske, men där bunkrade jag upp med goa GI-grejer som fullkornsbulgur, quinoa och kornris. Sånt har jag svårt att hitta i Tyskland, och det lilla som finns verkar vara dyrare än i Sverige.
En annan sak som får transporteras till Düsseldorf är Ajax och diverse andra rengöringsprodukter. För den som undrar kan jag förtälja att det in Deutschland visst går att köpa rengöringsmedel, men jag vet inte….jag kommer inte riktigt överens med dem. Det var samma sak i Korea. Kanske är det bara den välkända Ajax-doften som felas mig?

I-landsproblem på väg

Mitt nya i-landsproblem såhär i svenska sommartider: vägarbeten.

Vägarbeten hör ju Sommarsverige till. Men varför måste de pågå just där JAG ska köra? Denna vecka har jag skjutsats dottern till och från hennes dagridläger, som ligger ute på bystan bortom all ära och redlighet, och på cirka 70 procent av den rutten pågår det genomgripande vägarbete (asfaltering, montering av mitträcken). Vilket resulterar i köer och köer och köer. Som om detta inte vore nog har jag redan blivit varse att vägen till vårt favvo-badställe också är angripet av vägarbete!

Men SNÄLLA Vägverket. Till nästa sommar får ni väl ändå bemöda er att höra av er till mig och kolla ordentligt vilka vägar JAG ämnar färdas på så ni kan undanta dem från ert grävande och bökande och stökande. LITE kan man väl begära när man är på Sverigesemester! Humpffff!!

På tal om något annat ser jag fram emot en Ensam hemma-kväll i kväll. Käre maken som anlände till Sverige igår är nu på väg upp till Dalarna för återträff med kompisar från högskoletiden, och dottern ska sova över hos en kompis. Ahhhh. Ska kanske fira med en rejäl påse lösgodis, alternativt Estrella/OLW med dip (endast Sverige svenska chips och dipsåser har…) och ha fjärrkontrollen till teven alldeles för mig själv. Vem vet, det kanske finns någon bra film att se. Odubbade filmer på teve – vilken lyx!!!

Min sommar

…fast bilden ljuger litelite. Än så länge har jag bara legat i vilstolen en gång, några minuter, enkom för att ta denna bild 😉

Igår hände något trevligt. Jag fick in ett jobbuppdrag som är riktigt stort, men som det inte är någon jättebrådska med. Har fyra veckor på mig, vilket innebär att jag kan smita ifrån då och då och vara lite ledig. Vem vet, det kan ju bli badväder i år, och då vill man ju gärna ha tid att hänga på beachen!

Jag har förresten fått två lustiga typer av kommentarer angående min sommar. Dels dom som är förvånade över att jag jobbar:

”Va? Men du är ju i Sverige nu – ska du jobba då?”.  Ehhhh…ja. Jag är i Sverige två månader. Vem tusan har semester i två månader? Speciellt om man är egenföretagare? Hade jag tagit semester i två månader hade jag väl inte haft några kunder kvar…

Och sen motsatsen, nämligen från vissa kunder: ”Oj då, hoppsan, du ska vara ledig en del i sommar?” Ehhhhh….ja. Även egna företagare behöver vara lediga ibland. Vad jag vet har vi samma genuppsättning som alla andra, vilket bl.a. betyder att vi behöver vila då och då…

Nej, nu ska rensa lite ogräs, och sen jobba några timmar. Trivs bra när det blir variation på dagen!

Eventuellt blir det lite slappande i solstolen i eftermiddag, med en god bok. Vädret verkar hålla sig.

Staffan och kålrabbin

Den här lilla korkskruvslockiga människan som förgyller min vardag, jag menar alltså åttaåringen, hon tycker det är alldeles vansinnigt trevligt att få titta på en massa barnprogram på svenska på teve. Alla barnprogram på alla kanaler på teven är på svenska. Exotiskt!

I går eftermiddag satt hon och tittade på Barnkanalen. Det var någon slags dockteater i Bolibompa-studion. Med dockor tillverkade av toapappersrullar, garnsnuttar, tygslamsor och sånt. Husen i bakgrunden såg ut att vara ihoppysslade av mjölkkartonger.

Då kom jag att tänka på Staffan Westerberg. Och Vilse i pannkakan.

Jag misstänker starkt att jag var den enda unge på den tiden som faktiskt gillade Vilse i Pannkakan. Jag tyckte det var hur spännande som helst. Min favorit var skelettet som var dagisfröken. Galileo Galilei. Som klapprade med tänderna hela tiden och försökte hålla koll på alla musungarna hon var ansvarig för.

Det här förklarar förvisso ett och annat. Typ varför jag inte är vid mina sinnens fulla bruk. Personer vid sina sinnens fulla bruk hatade säkert Vilse & Co. Sverige är fullt av människor som hatade Staffan när de var små. Och Sverige kan ju inte bestå av människor som är lika bort-i-tok som jag. Det låter liksom helt orimligt.

Staffan hade ett program med en dockteater också. Minns att det var en fingerdocka där som hette Längtan-Väntan. Men det programmet tyckte jag faktiskt var tråkigt. Längtan-Väntan ägnade sig mest åt att sucka medan hon längtade och väntade.

Jag kommer ihåg att jag satt framför teven vid halv fem och kollade in den tradiga dockteatern och knaprade morotsstavar. Roligare halvfem-fika än så fick jag inte av min kostmedvetna moder. Jo, någon gång fick jag knapra på skivad kålrabbi som omväxling. Detta är alldeles, alldeles sant, ska ni veta.

Snacka om att ha varit barn på 1970-talet. Staffan, morotsstavar och kålrabbiskivor.

Och svartvit teve. Faktum är att mina föräldrar nog var bland de allra sista i hela Sverige som bytte upp sig till färgteve. För att den svartvita vägrade dö. Och man gör sig inte av med något som fungerar, det var mina föräldrars devis.

Oj vad den teven fungerade lääääääääääääääääääänge.

En barndom som min måste naturligtvis sätta sina spår. Men vad gör väl det, om man inte är vid sina sinnens fulla bruk. Då är man glad ändå.

Jag kanske borde testa kålrabbiskivor på min dotter. Äpplet faller ju understundom inte långt från päronträdet. Och morotsstavar älskar hon.

Take it to the next level

Ahhhh. *förnöjd suck*

Det är skönt att vara hemma i Sverige. Jätteskönt.

Det är inte så att jag vill flytta hem. Nej. Men jag ser alltid fram emot att komma till Sverige för en begränsad tid. Allt är ju så enkelt här. Inga problem med språket. Man vet hur allt fungerar. Man kan vräka i sig godiset man längtat efter, ty endast Sverige svenskt godis har! Och svensk räksallad. Och ”svensk” pizza. Med mera. OCH man får träffa alla sina kära vänner här. Dom där som man kan connecta med genast, oavsett hur länge man varit borta. Bara att ta vid där man slutade.

Igår pratade jag med en kär vän som också bott utomlands och som gärna flyttar ut igen. För henne, liksom för mig, går livet liksom ut på att utvecklas, och att vistas i främmande land kan vara ett sätt att göra det på. Apropå att utvecklas sa hon så här:

”Det är som när man spelar Gameboy-spel; man ska ta sig från en nivå till en mer avancerad: plötsligt lyckas man, och då hör man en fanfar, och så flyttas man upp till nästa nivå, och så tänker man YES!! Så tycker jag det är i livet också, när jag lärt mig något nytt, fått nya erfarenheter och utvecklats en bit till – då spelas fanfaren upp i mitt huvud – jag hör det så tydligt! Och jag tänker YES!!!”

Väldigt bra beskrivet, tycker jag. Just nu befinner vi oss båda på någon slags plattform där det är dimmigt och otydligt runtomkring oss, svårt att spela vidare och ta sig upp till nästa nivå. Men kanske kommer lösningen när vi minst av allt är beredda på det.

Öken

Men hallå, det märks verkligen att det inte fallit många droppar över Skåne den senaste tiden. Lilla radhusträdgården går i gultorrt, förutom maskosajävlarna då, de prunkar minsann!!

Trädgårdshandskar på, nu ska det röjas!

På väg

iPod, nycklar, gosedjur, GPS, Winx-dockor, shorts, USB-minne, sandaler, jeans, varma tröjor, bikinisar, paraply, rejäla skor, och…och…och…

Herredumilde, det är ångestladdat att packa för två månaders Sverigevistelse! Jag packar kläder å sånt för dottern och mig själv, hon får packa alla sina leksaker och gadgets i en egen väska.

Idag är det skolavslutning och i eftermiddag bär det av till flygplatsen. Maken joinar oss i Skåneland om typ en vecka.

Tjohoo, sommar!!

Wunder i miniatyr

[rockyou id=115317901&w=450&h=338]

Miniatur Wunderland i Hamburg – väl värt ett besök även för den som inte är totalt modelltågsfrälst! 11 000 meter spår, fördelade i ”landskap” i Tyskland, Schweiz, Skandinavien och Amerika. Jättefint uppbyggt, bland annat med kopia av centrala Hamburg. Det är inte bara tåg som rör på sig här utan även båtar, brandbilar (ibland utbryter bränder lite här och där), lastbilar och bilar. Yttepytte-miniatyr-människor i olika scener – min favorit är snubben som blir jagad av dinosaurier i ett alplandskap (?!?!).

Fint på födelsedagen

Så här fint hade min moster dukat till mig när jag fyllde år i lördags. På denna sida av familjen är det tradition att smycka födelsedagsbarnets plats med blommor, och sen ska det finnas med ett ”flugsvampljus” också. Jag vet inte riktigt varför, men tippar att det har något med det tyska uttrycket ”Glückpilz” att göra (lyckost, typ).

Helgen i Hamburg var jättemysig på alla sätt, återkommer med rapport från shopping och modelltågsåskådande.

Slutbloggat

Nu lägger jag ner bloggverksamheten. Fast bara över helgen. Vi ska till Hamburg, besöka släktingar, ägna oss åt sightseeing och ha det allmänt trevligt. Bland annat lockar modelljärnvägsmuséet. Min man säger att det är nog något som dottern skulle gilla, jag misstänker dock att han talar i egen sak, så att säga 😉