Koreanska för nybörjare

Hittills har jag bara lärt mig språk som på något sätt är besläktade med svenska. Germanska språk, som svenska, danska, norska, tyska och engelska, har ju en hel del gemensamt vad gäller ordförrådet – även om man inte behärskar språket kan man gissa sig till mycket. Gäller även i viss omfattning romanska språk, tycker jag (som italienska, franska och spanska).Men koreanska…uff. Här finns ta mig tusan inget att hänga upp nåt på. Jag menar, ta ordet ”skola” på svenska. Schule, school, med lite god vilja kanske även école. Eller äpple: Apfel, apple. Ja, ni förstår.
Men…på koreanska: hakkjå (skola) och sagua (äpple). Ännu värre: tunnelbana = chihachål. Bibliotek = tåsåguang. Varuhus = päckhuadjåm. Hur fasen ska man komma ihåg det här?!?

Lyckligtvis är sydkoreanerna glada för att inkorporera utländska, inte minst engelska, ord i sitt språk. Vissa ord är nybildningar eller avkortningar. Apatö till exempel, det är lägenhet, förkortning av engelskans apartement. Vissa utländska ord betyder inte det man tror, dock. Villa är inget enfamiljshus utan en flerfamiljsfastighet med högst fem våningar (bor man i ett högre hus bor man i en apatö). Sen har vi engelska ord man lånat rakt av, fast med koreanskt uttal: täckshi, kåppishop, kappe latte, shopping, computö. Och handöpån såklart (handphone, dvs. mobil).
Puh, åtminstone några viktiga glosor som inte är så svåra att lära sig!

Jul hela året om…

Julglitter så det räcker och blir över…

Ho-ho-ho!! Snart är det jul igen!

Cirka 27 procent av den koreanska befolkningen är kristen, men julen är ingen stor högtid här. Juldagen är röd dag i almanackan och de aktivt kristna besöker julmässan, men mycket mer julfirande blir det inte. Ja, förutom julklappar då, men det är ett senkommet påfund (lite som Halloween i Sverige), som väl framför allt detaljhandeln lobbar för. Och julklappshysterin sprider sig inte oväntat över trosinriktningarna.

Såhär ser det ut på en av marknaderna i Seoul i juletid. Kortet är taget förra året, men nu dröjer det bara någon vecka innan julhysterin lägrar sig över Sydkorea igen. Ho-ho-ho, dansande och vrålande tomtedockor, glitter och glamour, tingel och tangel och smäktande julmusik i högtalarna, det räcker och blir över, kan jag säga.

Här kan man förresten se juldekorationer sitta uppe långt in på våren i vissa fall året runt. Vi var inbjudna på middag hos en av makens kolleger (som för övrigt är buddhist) för ett tag sedan, och han hade ett käckt litet arrangemang med grankvistar och julgranskulor som prydde hallspegeln därhemma.
Tycker väl han och frugan är fint i största allmänhet, får man förmoda!

Favortidoft eller kräkpiller?

Dofter, lukter, stanker…de väcker minnen. Och inget väcker så många starka minnen för mig som parfymer.
Doften av en parfym jag bar för många år sedan kan försätta mig i exakt samma sinnesstämning som då, få mig att minnas vad som upptog mina tankar, komma ihåg precis vad jag gjorde när jag bar den…minnen som jag inte skulle komma ihåg annars, plötsligt dyker de upp efter att ha varit väl gömda djupt nere i någon avlägsen hjärnvindling.
Det är häftigt, tycker jag.Satt och surfade runt en stund idag (när jag egentligen borde ha jobbat, jojo…) och hamnade på Bröllopstorget där det finns forum för det mesta, allt från smekmånadsresmål till brudmakeup. Hittade en tråd som handlade om parfymer, närmare bestämt om parfymer man inte gillar.
Hahaha, flera av mina absoluta favoritparfymer är tydligen verkliga hatobjekt. Till exempel ääääälskar jag en del parfymer från Estee Lauder (t.ex. Beautiful, Private Collection, White Linen och Knowing)…flera av dessa är grymma lågvattenmärken enligt åtskilliga deltagare i denna tråd. Och min All Time Favorite nämndes upprepade gånger som ett verkligt kräkobjekt…nämligen Eden från Cacharel.
Måste säga att jag faktiskt tyckte denna parfym var helvidrig, skitäcklig och huvudvärksframkallande första gången jag nosade på den. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men jag kunde inte låta bli att köpa en flaska. Nu är den en av mina absoluta favoriter, förmodligen för att den är så udda.

Jag gillar inte alls såna parfymer som de flesta tjejer verkar gilla – lätta, friska och diskreta saker (undantaget Cliniques Happy heart och Clarins Eau Dynamisante, om den nu kan räknas till denna kategori). Fast en del tungviktare som Opium är inte heller min melodi. Fastnar istället för udda dofter, som just Eden, samt LouLou (även den från Cacharel), Angel (Thierry Mugler), Bvlgari Blv och Ciara (Revson).

Humhum. Undrar om mina parfympreferenser säger något om min personlighet…kraftigt udda och kräkframkallande, typ?!? Jaja, det står jag väl för i så fall…

Den parfym jag fått den ljuvligaste komplimangen för är Knowing (Estee Lauder). En manlig kollega sa en gång till mig att ”när du har den där parfymen på dig vill man bara följa efter dig hela dan och sniffa på dig!”.

Här i Korea verkar det för övrigt inte alls finnas lika många som använder sig av ”luktegott” som hemma. Och majoriteten av dem som doftar något åt parfymhållet till är faktiskt karlar (enligt mina kraftigt ovetenskapliga observationer i alla fall). Lite otippat, kanske.

Vilka parfymer gillar du?

Främlingskap – inte helt fel alltid

En sak som är jättebra med att vara västerlänning i Korea är att man slipper alla påträngande gatu- och telefonförsäljare. Ingen skuttar fram till mig på trottoaren eller köpcentret för att få mig att teckna mig för ett nytt kreditkort eller mobilabbonemang, ingen vill att jag svarar på någon långrandig enkät. Tvärtom. När dessa försäljare/intervjuare ser mig komma går de genast ur vägen för mig. Härligt.Telefonförsäljare tar det bara några sekunder att bli av med. Såhär brukar det låta:
(Försäljaren): Jåbåseå? (betyder hallå på koreanska)
(Jag): Jåbåseå?
Försäljaren smattrar iväg med något jag inte begriper ett jota av.
(Jag): Sorry, do you speak english?
Försäljaren harklar sig. Eller fnissar. Försöker eventuellt med ”Jåbåseå?” igen varpå jag ännu en gång kontrar med ”Sorry, do you speak english?”.
Ny harkling, alternativt fniss. Till slut hör jag ett diskret ”klick” i andra änden.

Det var det, det.

Öga för öga, tand för tand

Kommer ni ihåg kampanjen ”Ät svenskt kött”? Nu har vi något liknande i Korea, fast slagordet är ”Ät koreansk kimchi”.Kimchi är jästa grönsaker som kryddas med chilipeppar samt vitlök och diverse andra kryddor. Det är definitivt Koreas nationalrätt, trots att det inte är någon huvudrätt. Jag har nog inte varit på någon koreansk restaurang som inte serverar kimchi till maten.

Men kimchi tillverkas inte enbart i Korea, utan även i Kina. Det beror inte huvudsakligen på att kineser också älskar kimchi, utan på att det är billigare att producera kimchi i Kina. Sen går den på export till Korea. Det är bland annat koreanska restauranger som köper in den kinaproducerade kimchin.

För nån vecka sen dök det dock upp larmrapporter i media. Analyser på kinatillverkad kimchi visade på höga blyhalter. Och igår avslöjades dessutom att man hittat parasitägg i kinesisk kimchi. Örrrk.

Kora är, inte helt otippat, i uppror. Nu förhör man sig noga på restaurangerna var de får sin kimchi ifrån. Kollar noga vad det står för tillverkningsland på färdigpaketerad kimchi i affären. Och allt fler, som tidigare köpte färdigkimchi i affären, har börjat göra sin kimchi själv i köket därhemma. Dessutom undviker allt fler koreaner att köpa några som helst livsmedel från Kina. Vem vet vad de innehåller, resonerar man.

Kineserna är naturligtvis inte glada över detta. Förutom förlorade intäkter står ju även den kinesiska hedern lite på spel här. Så några dagar efter kimchilarmet gick kineserna till motangrepp. De har fått nys om att deoderanter som tillverkas i Korea innehåller ftalater, ett ämne som bland annat kan ge upphov till allergier, så nu kräver den kinesiska myndigheten för kvalitetskontroll, inspektion och karantän omfattande information om vad som egentligen döljer sig i de koreanska deosticken.

Öga för öga, tand för tand – typ.

Stilfulla nyhetsankare

Mr. Om och Ms. Kim – graciöst synkroniserade.

Hemma i Sverige brukade vi alltid kolla på Aktuellt klockan nio på kvällarna. En kär gammal tradition som vi tagit med oss till Korea. 21.00 är nyhetstid, så är det bara. Fast nu är vi hänvisade till koreanska MBC News.

Efter ett antal månaders lektioner i koreanska upptäcker nu maken och jag att vi begriper åtminstone lite av vad nyhetsinslagen handlar om. Fast ibland får vi gissa, med lite hjälp av bilderna i nyhetsinslagen. Och morgonen därefter kan vi kolla i vår engelskspråkiga morgontidning om vi har haft rätt eller fel i våra gissningstävlingar.

Det återkommande inslag i nyhetsprogrammet, som aldrig upphör att fascinera mig, är avslutningen. Då avrundar nyhetsankarna Mr. Om (som för övrigt måste vara Koreas mest välfriserade man – aldrig ett hårstrå på tvären där inte) och Ms. Kim med några visdomsord, kanske en betraktelse om något speciellt viktigt inslag, om väderläget eller något helt annat.
Därefter tackar de för sig. Och bugar. Ända ner till nyhetsdesken. Enormt synkroniserade och bugningar är det. De är helt i fas med varandra. En oerhört stilfull och vältajmad uppvisning varje kväll.

Har lite svårt att tänka mig hur det skulle se ut om Jarl Alfredius och Anna Hedenmo försökte göra sammalunda.

Yin och yang och köttfärs

Idag har jag upptäckt ett helt nytt drag hos mig själv, nämligen anlag för präktighet. Ja du herreminje.Gick nämligen och handlade en enorm laddning köttfärs till extrapris. Väl hemkommen sprättade jag förpackningen, vägde upp köttfärsen i lagoma portioner för t.ex. köttbulls- eller köttfärssåstillagning, la varje portion i en separat plastpåse SOM JAG DESSUTOM plattade till. Ty det fick min mamma lära sig nån gång på 70-talet (kanske av Charlotte Reimersson?) att så förfar man med köttfärs, ty då tar den mindre plats i frysen OCH tinas snabbare.

Och nu går alltså denna köttfärsportionstillplattningstradition vidare till mig. Ojojoj. Heavy, heavy, liksom.

Nu känner jag att jag måste göra något väldigt opräktigt. Annars blir det kanske en ohälsosam övervikt för foträtheten. Yin och yang, ni vet, sånt kör man ju mycket med här i Asien.

Tror jag ska zappa runt bland allsköns koreanska såpor alltmedan jag pillar kråkor ur näsan.

Ursäkta, vad är klockan?

Kämpar med att lära mig klockan på koreanska. Det är snårigt, ska ni veta. Ty på koreanska används två olika uppsättningar räkneord ? dels de kinesiska, dels de koreanska. Fråga mig inte varför. Naturligtvis finns det en mängd regler för när man använder de kinesiska och när man använder de koreanska räkneorden.
När man ska tala om vad klockan är använder man de kinesiska räkneorden för att ange timmen och de koreanska för att ange minuterna. Puh.En av mina koreanska kompisar kan svenska och tycker definitivt inte att det här är något för mig att gnälla över. ”Ha!”, utbrast hon, ”tänk på på hur det var för mig då. När jag äntligen lärt mig klockan på engelska, och skulle lära mig klockan på svenska, var det hur förvirrande som helst. För på engelska heter det ju till exempel one thirty, men på svenska halv två. Varför ska ni vara tvärtemot i Sverige?!”.

Ja, det kan man ju fråga sig. Likaväl som man kan undra varför koreanerna envisas med både koreanska och kinesiska räkneord.

Blond stjärnstatus

Våra gäster från Sverige, de två unga killarna, har hunnit se sig om lite i Seoul och naturligtvis då också fått uppleva sina ”five minutes of fame” i egenskap av mycket långa, väldigt blonda västerlänningar.Både roat och förvånat rapporterar de om hur fnissande jämnåriga tjejer har tassat efter dem och smugit fram för att ta kort, och hur andra skolungdomar har hoppat på dem för att intervjua dem om deras upplevelser av Korea (antagligen något grupparbete i engelska ungarna får göra). Och så har vi förskoleklasserna som tjoar ”HELLLOOOOO!!” och vinkar frenetiskt.

Lite roligt tycker grabbarna allt att det har varit. ”Fast det är rätt skönt att man inte väcker SÅ mycket uppmärksamhet hemma varje dag”, säger de.

Skrämde slag på besökarna

Mission accomplished. 50 tulpanlökar ner i jorden. Jaha, då får jag vänta några månader för att se om de trivs i den koreanska myllan. Nu hoppas jag på att trädgårdsplätten vår förvandlas från nått senvinterbleksiktigt till en veritabel färgexplosion. Eller att åtminstone två eller tre tulpaner kommer upp. Man får vara glad åt det lilla.Nåväl, eftersom jag ändå var ute och klafsade i lermyllan tänkte jag att jag lika gärna kan rensa upp efter min mors frenetiska beskärningsaktiviteter. Hittade faktiskt en och annan gren hon glömt att massakrera i hastigheten, så jag plockade fram sekatör och häcksax.

Efter en kvarts intensivt uppsnyggningsarbete i ett buskigt hörn ringer det på vår port. Ålar mig ut ur mitt leriga, greniga hörn och går och öppnar.

Utanför står två unga, okända, kostymklädda män med soliga leenden. Mungiporna deras åker dock snabbt nedåt vid åsynen av mig. Vid närmare eftertanke inte så konstigt. För jag håller ett mordvapen i var hand (sekatör i den ena och häcksax i den andra), större och minre lerkakor trillar av mig så fort jag rör mig lite, håret står på ända och är prytt med diverse grenar som fastnat däri, och så har jag ett rött rivmärke på kinden (kom ivägen för en illasinnad rosenbuske).
Dessutom är jag västerlänning, det gör förmodligen inte saken bättre.

Nåväl. Den ene harklar sig och säger på engelska: ”Hi…well, it looks like you are..busy..kind of…with something…so…I think will just leave these with you, thank you very much and have a nice day.”
Varpå han överräcker ett exemplar av ”Vakna!” och ett av ”Vakttornet” (på engelska) till neanderthal-uppenbarelsen som står framför honom, bugar sig och backar ut på gatan.

Att det kan vara så lätt att bli av med oväntat besök…;)