Tag Archives: Korea

Lilla Burk

11 Sep

Bild

 

Detta inlägg tillägnas Lilla Burk, född 2007. En av min familjs trogna följeslagare under fem år.

Lilla Burk, denna champinjonfyllda tingest, inköptes när vi bodde i Korea. Men av någon anledning kom den aldrig till användning.

Den blev stående i ett köksskåp. Tills vi flyttade till Tyskland. Där bodde vi i två år, och inte använde vi Lilla Burk därheller.

Vidare till Indien. Där Lilla Burk fick bo i ett nytt köksskåp. Ärligt talat, när jag vid uppackningen i Mumbai hittade Lilla Burk vågade jag inte kika på datummärkningen. 

Tja. Efter ett år i Indien flyttade vi vidare till Kina. Uppackning av hushållet igen. Inklusive Lilla Burk, så klart. Denna gång tittade jag på datummärkningen. 2007, som sagt.

Nu frågar sig intresseklubben såklart varför i hela friden vi aldrig a) använt eller b) slängt ut Lilla Burk.

På den frågan har jag inget svar. Om sanningen ska fram så tyckte jag nog själv att Lilla Burk inte kändes fräsch att använda redan när jag packade upp vederbörande i Tyskland. Min mans åsikt i ärendet var, och är fortfarande, att innehållet i Lilla Burk förmodligen inte är otjänligt som människoföda, men däremot, med stor sannolikhet, är ganska…upplöst.

Jamen släng eländet i soptunnan då, kanske ni vill utbrista.

Jo, det skulle man naturligtvis…men nä….alltså, jag kan bara inte.

För när jag ser på Lilla Burk, vid det här laget lite rostangripen och med gulnande etikett, så framstår liksom vederbörande som ett litet monument över vårt kringflackande liv.

Jag minns kackerlackan vi aldrig lyckades slå ihjäl i köket i Korea. Jag minns köksskåpen i Tyskland, som alltid luktade margarin (nej, jag vet inte varför!). Den olidliga värmen i köket i Mumbai, där vår hemhjälp alltsomoftast stod och gjorde den där jättegoda, korianderdoftande köttbullsgrytan.

Och sen börjar jag minnas en massa annat också. Högt och lågt. Roligt och sorgesamt. Tråkigt och roligt.

Så…nej. Hur ofräsch Lilla Burk än ter sig idag, så åker den in i köksskåpet igen.

Undrar vilket land den ska bo i härnäst.

 

Ett kärt återseende

15 Nov

Idag var jag på koreanskt badhus i sällskap med goda vänner. Det finns ett slags ”Koreatown” här i Shanghai, och där har jag varit som hastigast en gång förr, dock inte för att, som nu, rentvå mig.

När vi bodde i Seoul gick jag både en och annan gång på badhus, för att sitta en stund i jacuzzin, svettas i bastun och – höjdpunkten – bli renskrubbad av rejäla baderskor. Och eventuellt avsluta med en ordentlig portion koreansk husmanskost i badhusets cafeteria.

Så dagens besök var ett kärt återseende. Bland annat blev jag skrubbad till omåttlig bäbisrumpemjukhet av en energisk baderska, och därefter masserad med flytande honung. Jodå! Allt till priset av cirka 160 riksdaler.

Efter badhusvistelsen tänkte jag att nu när jag ändå är här i Koreatown kan jag ju lika gärna slinka in på någon koreansk supermarket och kanske hitta någon godbit.

Och då blev det så lustigt, ser ni.

För där gick jag bland hyllor med för mig välkända produkter. Och blev alldeles lycksalig när jag hittade flera av mina, eller familjens, gamla favoriter.

Dotterns favoritsnabbnudlar, den med sås av svarta bönor. Makens favoritkimchi. (Kimchi är mjölksyrade grönsaker,  inlagda i någon kryddblandning som innehåller chilipeppar och vitlök). Det där schampot jag brukade köpa, som luktar så starkt av ginseng.

Och jag insåg att jag blev precis lika lycksalig – på ett lite vemodigt sätt – av att se det allt detta, som jag blir när jag träder in på Ica efter ett halvårs Sverigefrånvaro och siktar Västerbottenost.

Det kanske är helt normalt, men det känns allt lite udda ändå. Jag menar, jag är ju trots allt … inte korean. Men fyra år sätter uppenbarligen sina spår…

Hem åkte jag förresten med två rejäla shoppingkassar fullastade med snabbnudlar, koreansk choklad, rostat sjögräs smaksatt med sesamfrön , och två sorters kimchi. Samt en flaska soju (koreansk motsvarighet till snaps, kan man ev. säga). Som jag egentligen inte tycker är något vidare. Men, men … för den goda sakens skull 😉

Om kostdebatten

17 Aug

Kostdebatten går vidare i Sverige,  och speciellt debatten mellan LCHF-motståndare och -förespråkare. I SVD Brännpunkt hävdar Ingemar Gröön, sakkunnig på Brödinstitutet, att inget enskilt livsmedel gör oss feta. Till exempel inte bröd. Fetmaepidemin har sin grund i att människor har ständig tillgång till mat, i kombination med att de har för dåliga kunskaper om kalorier, näringsämnen och livsmedel, anser Gröön.

Vissa kommentatorer håller med, andra inte.  Några LCHF:are skriver att förbränning av fett kräver mer energi än förbränning av kolhydrater, och att detta är en orsak till att LCHF fungerar som viktminskningsmetod.  Samt att högt intag av snabba kolhydrater gör att man snabbt blir hungrig igen, vilket gör att man äter mer än vad man borde och därför går upp i vikt.

Tja. Jag är ingen näringsfysiolog. Jag har själv med framgång gått ner i vikt, inte med LCHF men väl GI, kombinerat med långpromenader minst fem gånger i veckan. Det passade mig. Med GI kände jag mig alltid behagligt mätt och fullständigt osugen på godis och chips.

Men trots att jag – för personlig del – håller på GI finns det en sak som stör mig hos vissa GI- och LCHF-debattörer. Nämligen de som fullständigt bergsäkert hävdar att man blir tjock av a att äta mycket ”vita” kolhydratprodukter som vitt mjöl, vit pasta och vitt ris.

Handlar det här icke om personer som fallerar att lyfta blicken från mellanmjölkens land?

Jag bodde i Korea när jag började med GI, då för att försöka gå ner ett antal kilon. Det gick som sagt alldeles utmärkt. Men alltmedan jag åt mumsiga omeletter till frukost och köttbitar med sallad till kvällsmat kunde jag ju inte låta bli att undra. Varför koreanerna runtomkring mig, i så hög utsträckning, såg alldeles normalviktiga ut. Med tanke på hur mycket vitt ris de satte i sig.

Sedan var jag på visit i Japan – och det var samma sak där. En massa normalviktiga människor. Som inte äter mindre mängder ris än koreanerna.

Nu bor jag i Kina. Och…ja, ni fattar min tankegång.

Vad jag blir trött på i debatten här hemma, det är det snäva perspektivet. Oförmågan och oviljan att inse att en metod kanske inte funkar för alla. Och – för att lyfta resonemanget från kosttemat, och applicera det på ett större perspektiv – ointresset av att se sig om i världen. Någonstans anar jag en – möjligtvis inte helt medveten – inställning att det som inte händer i västvärlden, det gills inte riktigt.

Men det sistnämnda har jag tjatat om så många gånger redan. Därmed inte sagt att det inte kommer upp på tapeten igen. Det gör det säkert 😉

Julpynt från när och fjärran

4 Dec

Jag måste ju få visa er lite av min fina, internationella julpyntning här i Shangburbia! Här nedan finner vi…

…tysk glaslykta med julemotiv, svenska tomtar, indisk grejsimojs för essentiella oljor (man häller lite olja överst, sen tänder man värmeljuset i botten och så sprider sig väldoften), indisk duk – och så en koreansk hållare för rökelsepinnar som helt omotiverat fick vara med på bild…

och vidare har vi…

…tomte som är made in China och ett doftljus från Ikea som står på en tallrik från Indien.

Idag är det 16 plusgrader här i Shanghai. Med andra ord liiiiite svårt att uppbåda etthundraprocentig julstämning, speciellt när det ser ut så här på vår uteplats (i förgrunden syns snöflingeslingor från Ikea):

För övrigt brukar det härstädes alls icke vara så här varmt i början december, säger de som vet.

Korea revisited

26 Okt

Jamsil1

Tillbaka är jag från en hektisk och tröttande och alldeles underbar vecka i Seoul. Har hunnit med shopping, sightseeing, höstutflykt upp i bergen, massor med samvaro med kära vänner och att flamsa runt i nöjesparken Lotte World.

Att komma till Seoul känns på sätt och vis känns det som att komma hem igen – ibland känns denna stad på något underligt vis mer ”hemma” än Sverige. Jag vet faktiskt inte varför.

Mycket var sig likt sen jag var där förra hösten, men det har också skett en hel del förändringar. Jag tycker nog att staden bara blir trevligare – grönare, fräschare och lättillgängligare. Plötsligt har det dykt upp en massa cykelvägar och cyklister också. På ”min tid” cyklade knappt en enda kotte. Kvinnliga cyklister i Seoul väljer förresten gärna cyklar i rött eller rosa, kan jag förtälja.

En av höjdpunkterna var dagen när vi åkte upp i bergen i Gangwon-provinsen med kära A och hennes familj. Så otroligt vackert med alla höstfärger! Och jag måste erkänna att det var HÄRLIGT att få frysa lite som omväxling!!! Jag vet inte, men jag tycker fortfarande det känns lite ”onormalt” med det här tropiska klimatet i Indien.

Vemodigt var det verkligen att åka från Korea igen, det tyckte både jag, maken och dottern. Sistnämnda fällde till och med några tårar på flygplatsen och erkände ”jag hade ju alldeles glömt bort att det var SÅ HÄR trevligt i Korea!!!”

Allting är relativt…jag minns när jag först kom till Seoul och råkade på expats som tidigare hade bott i Japan och Singapore. Ur deras perspektiv var Seoul skitigt, bökigt och kaotiskt. För mig som bor i Mumbai framstår dock Seoul nu som ett under av civilisation, renhet och pålitlighet, haha!

Gangwon1

Gangwon4

Gangwon19a

Templevisit2

Gangwon18

Mot Seoul

16 Okt

 Diwali

Diwali-pyntat på dotterns skola. Den här fina utsmyckningen av färgad sand kallas Rangoli, det är en traditionell indisk konstform. Ljuslyktorna har satts ut så att Rama ska hitta vägen.

På lördag infaller en av de absolut största högtiderna här i Indin – Diwali. Det är ljusets högtid; indier sätter ut lampor, dekorerar sina balkonger med ljusslingor, bränner av OTROLIGT många raketer och smällare, ger varandra presenter, myser med familjen, äter alldeles för mycket god mat och sötsaker – tja, lite som ett hopkok av det svenska jul- och nyårsfirandet, faktiskt.

Diwali är i grunden en hinduisk högtid, då man firar guden Rama som återvänder från exil (därav alla ljus och lampor, man måste ju visa att han är välkommen hem!), och även gudinnan Lakshmi, rikedomens gudinna.

För vår familj innebär Diwali att dottern har en veckas skollov, och att vi kommer att spendera denna vecka i Seoul. Iiiiihhhhhh vad det ska bli kul att träffa gamla vänner, shoppa runt, äta god koreansk mat och Bara Vara!!! =)

Med andra ord kommer det förmodligen inte att vara några nya spännande inlägg här på Annieverse på ett tag. Må gott så länge och Happy Diwali!

I väntan på….

9 Jan

…att jag ska kunna berätta mer om den grej som VERKLIGEN dominerar mina tankar just nu (mer om detta i nästa vecka, hoppas jag) – så ägnar jag ett inlägg åt något som jag också går och grunnar på, fast inte riktigt lika mycket. Nämligen: VARFÖR är det så gott om snuttiga fantasifoster vart man sig än vänder i Korea? Och VARFÖR är det så ont om dem i Tyskland? Och i Sverige? Varför skojar inte vi till förbuds- och informationsskyltar på det här sättet? Varför saknas det små rymdmonster i reklamkampanjer här, när de finns i var och varannan i Korea? Varför har inte den tyska posten en jättesöt maskot? Eller den svenska?

Frågor, alla dessa frågor. Jag kan bara konstatera att jag verkligen saknar alla dessa söta figurer i min vardag.

poff

Ajabaja! Pilla inte på elsladdarna här, då blir det…POFF!!!

koreanpost

Korean Post, till Er tjänst!

seouldesignolympiad

Seoul Design Olympiads maskot

desinficering1

Hrmmm…vet inte riktigt vad detta är, någon typ av desinficeringsmaskot kanske…

seocho

Stadsdelen Seocho har minsann pretentioner. ”Light of the world” – jojo!

bandilunisgubbe2

Glad tjomme hälsar välkommen till bokaffären.

%d bloggare gillar detta: