Det bästa med att vara sjuk är att man faktiskt får ligga i soffan och kolla på film hela dagen.
Just nu njuuuuuuter jag av min koreanska favoritsåpa ”A second proposal”. Köpte hela lååååååånga serien på dvd innan vi åkte från Seoul.
Serien handlar om en otroligt naiv hemmafru som blir brädad av en rådjursögd yngre kvinna, tillika stjärnförsäljare på en tv-shoppingkanal. Den otroligt naiva hemmafruns man inleder skilsmässoförhandlingar. Hans erbjuder sin fru kontraktet till deras nya fina lägenhet samt alla gemensamma besparingar, och vårdnaden om de två barnen. Efter mycken vånda går hon med på denna deal.
Den otroligt naiva, nyskilda och extremt tårögda hemmafrun gör nu något extremt dumt. Hon investerar alla pengarna i ett nytt byggprojekt, en shoppingmall som ska byggas på attraktivt läge i stan.
Naturligtvis uppdagas en korruptionsskandal kring det här projektet, och vår otroligt naiva hemmafru blir blåst på alla pengarna. Nu är hon än mer tårögd än någonsin. Dessutom får ex-maken och rådjursögonen ta över vårdnaden om barnen, eftersom hon inte kan försörja dem.
Sen får man följa den otroligt naivas tämligen skumpiga väg från total ruin till…ja, jag ska väl inte avslöja för mycket. Låt mig säga så här mycket: det är tur att hon är så himla bra på att laga kimchi-potatisgryta! Och det skadar inte heller att någon håller ett öga på henne. Bland annat en ung,manlig granne med mystiskt förflutet och en maffiaboss. Den sistnämnde fattar tycke för damen och erbjuder henne gentilt en position som…hrmmm…hålldam. Den otroligt naiva fattar dock aldrig galoppen så maffiabossen får ge sig, men han är ju så charmerad av hennes naivitet att han håller lite koll på henne även fortsättningsvis – dock under helt anständiga former.
Den här serien är otroligt underhållande. Den innehåller faktiskt det mesta jag tycker bör vara med i en koreansk såpa, bland annat då:
– Vyer över klonade höghusområden i Seoul (alla ser exakt likadana ut)
– Ett rejält kimchi-kylskåp i var mans kök – med broderade handtagsskydd
– Små gatustånd där man kan dricka soju och äta intressanta rätter hela natten lång
– Nyförälskade par som klär sig i partner-outfit med matchande seriefigurer
– Folk som mangrant hasar omkring i alldeles för stora innetofflor i sina hem
– Vuxna barn och deras äkta hälfter bugar djupt för föräldrarna
– Ett evigt slaskande med små papperskoppar innehållandes instant green tea
– Små barn som går klädda i fejkade Burberry-rutor från topp till tå
– Folk som gör sig en glad kväll på norebang (i Sverige mer känt som karaoke)
– 95 procent av all mat som serveras är illröd.
När serien hotar trilla in i melodramfällan har dessutom manusförfattarna haft vett att hux-flux kasta in diverse inslag av crazy komedi, och medan vissa roller är hur seriösa som helst är andra riktiga Mr. Bean-karaktärer.
Dessutom kan man träna lite koreanska. SÅ komplicerad är ju inte dialogen (inte hela tiden i alla fall). Nu kan jag nästan säga:
”Men jag sa ju att han är allergisk mot svamp!!!”
för att inte tala om…
”Hur understår du att göra detta mot din egen moder?!?”
”Töm glaset och sjung!!!”
”Sätt på dig ett förkläde innan du börjar skära upp rättikan”
och naturligtvis:
”Du är solen i mitt hjärta”
It all just might come in handy.
Annieverse 
Senaste kommentarer