Tag Archives: flytta

Lilla Burk

11 Sep

Bild

 

Detta inlägg tillägnas Lilla Burk, född 2007. En av min familjs trogna följeslagare under fem år.

Lilla Burk, denna champinjonfyllda tingest, inköptes när vi bodde i Korea. Men av någon anledning kom den aldrig till användning.

Den blev stående i ett köksskåp. Tills vi flyttade till Tyskland. Där bodde vi i två år, och inte använde vi Lilla Burk därheller.

Vidare till Indien. Där Lilla Burk fick bo i ett nytt köksskåp. Ärligt talat, när jag vid uppackningen i Mumbai hittade Lilla Burk vågade jag inte kika på datummärkningen. 

Tja. Efter ett år i Indien flyttade vi vidare till Kina. Uppackning av hushållet igen. Inklusive Lilla Burk, så klart. Denna gång tittade jag på datummärkningen. 2007, som sagt.

Nu frågar sig intresseklubben såklart varför i hela friden vi aldrig a) använt eller b) slängt ut Lilla Burk.

På den frågan har jag inget svar. Om sanningen ska fram så tyckte jag nog själv att Lilla Burk inte kändes fräsch att använda redan när jag packade upp vederbörande i Tyskland. Min mans åsikt i ärendet var, och är fortfarande, att innehållet i Lilla Burk förmodligen inte är otjänligt som människoföda, men däremot, med stor sannolikhet, är ganska…upplöst.

Jamen släng eländet i soptunnan då, kanske ni vill utbrista.

Jo, det skulle man naturligtvis…men nä….alltså, jag kan bara inte.

För när jag ser på Lilla Burk, vid det här laget lite rostangripen och med gulnande etikett, så framstår liksom vederbörande som ett litet monument över vårt kringflackande liv.

Jag minns kackerlackan vi aldrig lyckades slå ihjäl i köket i Korea. Jag minns köksskåpen i Tyskland, som alltid luktade margarin (nej, jag vet inte varför!). Den olidliga värmen i köket i Mumbai, där vår hemhjälp alltsomoftast stod och gjorde den där jättegoda, korianderdoftande köttbullsgrytan.

Och sen börjar jag minnas en massa annat också. Högt och lågt. Roligt och sorgesamt. Tråkigt och roligt.

Så…nej. Hur ofräsch Lilla Burk än ter sig idag, så åker den in i köksskåpet igen.

Undrar vilket land den ska bo i härnäst.

 

Kokosmjölk och gammal svamp

13 Sep

Inflyttningskaos, dag 2. Ungefär tio glada kinesiska flyttpojkar packar upp kartonger i rasande fart. I och med att det är lite svårt att peka med hela handen åt tio människor samtidigt lär väl en hel del saker hamna på helt fel ställe. Men vem bryr sig. Tänk vad befriande det kommer att kännas att ÄNTLIGEN, efter att ha letat sig vansinnig, ÄNTLIGEn hitta det där eftertraktade paketet med pärlsocker i badrumskåpet! Hihi.

Flyttfirman lastade in bohaget i fredags, och förmannen hävdar entusiastiskt att de kommer att vara klara med uppackningen vid tvåtiden i eftermiddag.  Så jag får nog satsa på en väldigt försenad lunch. Lunch, förresten? Vi har inte mycket ätbart i huset. Kan man sno ihop något av två förpackningar kokosmjölk, en konservburk svamp vars bästföredatum passerades för fyra år sedan, en miniförpackning snabbnudlar samt tabascosås? Och en påse Estrella dip? Hrmmm. Det är nästan lite mer lockande att gå lös på whiskeyflaskan som vi köpte med oss på flighten hit. Då lär jag vara på himla gott humör resten av dagen. Alternativt somna bakom några flyttkartonger.

Vi hörs när jag bringat något mer ordning i tillvaron.

Må gott så länge!

Alger och lotusrot

24 Aug

Hej igen. Det funkar tydligtvis att blogga från Shanghai – för tillfället i varje fall. Så jag vill bara tala om att jag är framme, att resan har gått bra, att jag är jetlaggad bortom all räddning, att det är cirka 35 grader ute och att jag har ätit en frukost bestående av algsallad, tofu, rårivna morötter och lotusrot. Jodå, det var jag själv som valde!

Vi kommer inte att få ut containern med våra tillhörigheter förrän den 8 september ungefär, så tills dess blir det hotellboende, men det ska nog gå bra det med. Jag slipper laga mat på ett tag, alltid något 😉

Tjillevipp på er, vi hörs när jag gitter skriva något vettigt….

En bild till

8 Jun

Jag var fullt och fast övertygad om att någon med ett hundra procents säkerhet skulle pricka in rätt stad i förra inlägget, typ säga ”jäpp, det där är X, och bilden är tagen i stadsdelen Y”. Men eftersom ingen var så tvärsäker kör vi en runda till. (Behöver jag säga att jag tycker det här är kul?!?!)

Nu då? Någon som är tvärsäker?

Hit bär det hän

6 Jun

Äsch. Jag hittar inget jättemystiskt foto på vad som kommer att bli vår nya bostadsort i höst. Men den här bilden tycker jag i alla fall är lite mysig. Plåtade den när vi besökte staden i fråga under dotterns vårlov.

Välkomna att avslöja mig 😉  Ska bli spännande att se om alla anger samma alternativ, eller om det finns olika förslag…

…för övrigt landade vi på Kastrup i eftermiddags och är nu återbördade till Skåne. Tänk att rapsen nästan blommat ut här! Hursomhelst är det skönt att vara hemma. Jag är beyond trött.

Goodbye, Mumbai

4 Jun

Jaaaa, hörni.

När detta skrives tar jag en paus i packandet. I arla söndags-morgonstund (04.50 – vad är det för djävulusisk tid?!?!) ska planet lyfta mot Europa. Dottern och jag kommer att vistas nästan tre månader hemma i Sverige denna sommar, så det är mycket som ska med.

Men det är inte bara det. Förutom alla ”nödvändigheter” packar jag denna gång med en hel del indiska grejer jag vill ha med mig hem.

För. Vi kommer inte att återvända till Mumbai. I alla fall inte för att bo där.

Det här är något jag vetat om sedan årsskiftet, men jag har inte kunnat skriva om det förrän nu.

Och. Jag kan inte avslöja något om vart jag kommer att befinna mig efter sommaren. Alla som läser detta: jag ber er att inte skriva några kommentarer med gissningar om vart jag ska ta vägen. Om några få dagar kan jag berätta det. Kanske jag då ska publicera en lagom mystisk bild och så får ni gissa vart jag ska hän 😉

Jag är väl medveten om att många säkert tycker det är rena vansinnet att ändra stationeringsort efter så kort tid. Speciellt när man hade kunnat välja att stanna ett tag till. Och speciellt om man har barn. De behöver ju trygghet och stabilitet i tillvaron. Och gudarna ska veta att vår dotter redan förflyttats tillräckligt sedan hon fyllde fem.

Men det är såhär att vi har stora chanser att bli kvar riktigt länge på vår nya stationeringsort, längre än vad vi skulle kunna vara här i Mumbai. Om Gud vill och skorna håller kan vi kanske bli kvar tills hon har gått hur high school. Det är faktiskt det övervägande skälet till att vi tagit beslutet att flytta.

Jag är både glad och ledsen över att lämna denna stad. Glad därför att jag kommer till en ”bekvämare” plats än Mumbai. Ett ställe som inte är riktigt lika mentalt påfrestande, som är renare och lite mer välorganiserat. Ledsen för att vi precis börjat slå rot så smått. Jag har fått några fantastiska vänner här, och inte minst en väldigt speciell ”once-in-a-lifetime”-relation.  Så. Känslomässigt är det en väldigt brant berg-och-dalbana just nu.

Nej, nu får jag fortsätta packa. I morgon ska dottern och jag unna oss en sista dag på ”klubben”, med härliga bad i poolen, god mat och allmänt mys. (Om någon undrar om dotterns fader ska med är svaret nej, för han är på ”introduktion” på sin nya arbetsplats – vi kommer att ses i Sverige i nästa vecka.)

Sen bär det iväg. Halv tre på morgonen (fy f-n!!!!) sätter vi oss i bilen för att åka till flygplatsen.

Vi hörs när jag är åter i Sverige.

Helt otroligt!

13 Jun

I morse dök det upp en budkille som levererade våra pass MED INDISKA VISUM!!!

Jag har ingen aning om hur relocationföretaget lyckades med denna osannolika bedrift, jag är bara SÅ tacksam.

Och. Maken ringde i går. Vi har nu en lägenhet i Mumbai!! Under övervakande av diverse advokater (så går det tydligtvis till i Indien) skrev han och hyresvärden under kontraktet igår, och inte bara det, de satte sina fingeravtryck på det också, så nu är det väl så giltigt som det bara kan bli.

Det är en jättefin lägenhet med lite…hrmmm…originell planlösning. Maken föll pladask för den första gången han såg den, och han brukar ha samma smak som jag, så det blir nog bra.

Maken beräknas förresten landa i Düsseldorf om typ en timme. Vad jag har önskat mig inför min födelsedag i morgon är att slippa laga någon som helst mat, så ikväll ska vi gå på en favorit-kneipe här i byn. (Kylskåpet är för övrigt rätt så länsat inför flytten).

Egentligen borde jag studsa omkring av lycka, men det har varit så mycket strul på sistone att jag numera ser strul, bekymmer och skit som normaltillståndet. Alltså går jag och väntar på att nåt nytt skit ska hända snart. Inte roligt.

Sen har vi en ung dam här också som är rätt så bedrövad över att flytta. Det blev ett tårfyllt farväl av många vid skolavslutningen. Det enda som är ”bra” är att hennes bästis från Holland flyttar hem nu, en annan bra kompis flyttar hem till USA och hennes älskade klasslärare har fått ett nytt jobb i Beijing, så han försvinner också. (Ytterligare en kär vän bor faktiskt väldigt nära oss därhemma i Skåne, och dessa två töser kommer att gå på ridläger ihop i sommar, och kan säkert leka ihop flera gånger med). Dottern är väl medveten om att det pga de andras flyttar inte hade varit samma sak i höst om vi bott kvar, men det hindrar inte tårarna, så klart. Jag hoppas verkligen det blir lika bra i den nya skolan i höst, och att vi kommer att trivas i Mumbai i allmänhet. Maken har kontrakt på tre år, och det talas om att möjligheterna till förlängning är stora om allt slår väl ut. Jag håller verkligen tummarna för detta, för dotterns skull.

Nu ska jag rensa några lådor till innan maken anländer. Hoppas han inte magrat av ännu mer, han var verkligen rät så tunn när han var här i mars! Själv var han dock stolt över att då ha uppnått samma matchvikt som när vi gifte oss, haha.

Om ni undrar…

3 Jun

…så kan jag meddela att jag lever och har hälsan, och weekendtrippen till Luxemburg var uuuunderbar. Men det blir nog tunnsått här på Annieverse ett tag framöver, för My Real Life är rätt så hektiskt. Om en och en halv vecka drar vi till Sverige och innan dess ska jag hinna med att:  sortera ytterligare prylar som ska gå med flyttlasset till Indien och sånt som ska skickas till Sverige, tandläkarbesök för mig och för dottern, de sista vaccinationerna för oss båda, fylla i visumpapper inför Indien-flytten, ägna mig åt ytterligare pappersexercis inför flytten från Tyskland, vara med på avslutning i Svenska skolan, ordna en hejdå-lunch för väninnorna, handla en del ”torrfoder” som jag vill ha med till Indien, bevista ”International Fest” på dotterns skola, bevista själva skolavslutningen, fira min födelsedag…och…och….puh. Ja just det, did I mention att jag har en del jobbuppdrag mitt i alltihopa också?!?!

När jag tagit mig igenom detta (förhoppningsvis med livet i behåll) har jag som mål att piffa till er tillvaro genoma att publicera ett charmerande bildspel här på bloggen, på temat Luxemburg. Det kommer när det kommer.

Må gott så länge, alla!

P.S. Det verkar som om vi har en alldeles underbar lägenhet på G i Mumbai. Men viss av tidigare erfarenheter är osvuret bäst…. D.S.

Flyttförberedelser

19 Maj

Känner mig ganska nöjd med att jag kommit igång med lite flyttförberedelser, äntligen. Har sorterat ut kläder och skor som har gått till bättre behövande. Har rensat i diverse köksskåp och slängt diverse grejer med ålderstiget utgångsdatum. Har sorterat ut en del grejer som nog kan lämpas av på återvinningsstationen. Har gett bort pocketböcker jag inte längre vill ha till kompisar. Och har varit och köpt diverse mjöler och gryner och brödmixer och torrjäst som ska gå i containern till Indien. Jag tvivlar inte alls på att jag kommer att tugga indisk mat med största förtjusning, men deras version av västerländskt bröd är inte någon direkt hit. Och eftersom jag plus familjen gillar grovt bröd får vi nog baka själva.

Idag på Ring P1 diskuterades bland annat att synskadade med ledarhundar ibland inte släpps in på restauranger eftersom restaurangägaren hellre värnar om de gäster som ev. är allergiska mot hundar. Kan inte låta bli att tänka på hur det är här i Tyskland, där hundar släpps in precis överallt, inte minst på restauranger (där kommer förresten personalen ofta med en skål vatten till vovven). Jag säger inte att det ena eller andra är rätt eller fel, jag bara reflekterar över hur olika det kan vara.

Eftersom jag inte känt mig sådär sprudlande glad den senaste tiden har jag tillgripit min universal-uppiggare, nämligen det häringa förtjusande halsbandet med den pigga lilla mangagubben. Man kan inte annat än att bli på lite gladare humör när man bär det.

Mangahalsband

Skräp

21 Jan

Jahapp, nu har jag haft besök av en charmerande representant för en av de flyttfirmor som ska lämna offert på vår bohagsflytt. Har gått runt med honom i huset och förklarat vad som ska flyttas och vad som inte ska flyttas (vissa möbler och andra grejer tillhör det här huset). Sen blir det lite extra komplicerat i och med att vi vill ha vissa saker transporterade hem till Skåne, grejer vi tror kommer till bättre användning där. Fast vi är inte riktigt säkra på vilka. Hrmmmm….

Bäst vi går runt och han kollar i skåp och på hyllor tänker jag att ”fasen, vad mycket SKRÄP vi har!!”. Och ändå, förstår ni, är jag väl medveten om att vi faktiskt inte alls har några enorma mängder ”skräp”, i alla fall inte jämfört med en del vänner. Vi gjorde ju en utrensning när vi flyttade från Seoul, och sen rensade jag faktiskt ut lite till när vi packade upp här i Tyskland. Och vi (läs: jag….hrmmm…) har inte köpt på oss så himla mycket här heller. Men ändå….jag vet inte, jag känner verkligen att jag borde göra en ordentlig genomgång av allt vi har. Problemet är bara att jag är så ofokuserad, det blir lätt att jag börjar med något, kommer att tänka på något annat, och när jag gör något annat känner jag mitt i alltihopa att jag verkligen borde ta itu med något tredje….vet ni vad jag menar?

Nej, jag får skärpa mig och på allvar hänge mig åt äggklockemetoden. Sätta den på 15 eller 20 minuter, och under denna tid ägna endast ETT objekt (typ ett skåp) min odelade uppmärksamhet.

Det där kanske får bli ett senkommet nyårslöfte för de närmaste månaderna…

%d bloggare gillar detta: