Nämenjagvetinte.
Vissa dagar, alltså. De bara försvinner, och inget vettigt blir uträttat. Jag går som katten runt het gröt. Till exempel borde jag mejla min kund och fråga om de där termerna jag inte fattar. Borde damma. Borde fakturera. Borde rengöra spisfläkten. Borde sortera papper. Borde rensa i mejlboxen. Borde……etcetera, ad infinitum.
Jag stirrar på datorn. På spisfläkten. På pappershögarna. Sen skiter jag i alltihopa, sätter mig framför teven och flipprar bland kanalerna. Det är som nån osynlig hand puttar bort mig från alla ”borden”. Som om det sitter en magnet i mig, och en annan i alla ”måsten”. Så att vi dras från varandra väldigt kraftfullt.
Det GÅR bara inte. Under dagen i alla fall. Sen kommer kvällen, och efter nåt gott att äta och allraahelst också ett glas gott rödtjut, DÅ kan jag plötsligt studsa runt och vara väldigt vettig. Men det är nog bara för att jag vet att jag inte har så lång tid på mig att vara vettig, bara några timmar tills läggdags. Då känns det mer överkomligt, liksom.
Jaja. I morgon är en annan dag. Som i och för sig kan bli likadan som den här…
Senaste kommentarer