Tag Archives: Indien

Lilla Burk

11 Sep

Bild

 

Detta inlägg tillägnas Lilla Burk, född 2007. En av min familjs trogna följeslagare under fem år.

Lilla Burk, denna champinjonfyllda tingest, inköptes när vi bodde i Korea. Men av någon anledning kom den aldrig till användning.

Den blev stående i ett köksskåp. Tills vi flyttade till Tyskland. Där bodde vi i två år, och inte använde vi Lilla Burk därheller.

Vidare till Indien. Där Lilla Burk fick bo i ett nytt köksskåp. Ärligt talat, när jag vid uppackningen i Mumbai hittade Lilla Burk vågade jag inte kika på datummärkningen. 

Tja. Efter ett år i Indien flyttade vi vidare till Kina. Uppackning av hushållet igen. Inklusive Lilla Burk, så klart. Denna gång tittade jag på datummärkningen. 2007, som sagt.

Nu frågar sig intresseklubben såklart varför i hela friden vi aldrig a) använt eller b) slängt ut Lilla Burk.

På den frågan har jag inget svar. Om sanningen ska fram så tyckte jag nog själv att Lilla Burk inte kändes fräsch att använda redan när jag packade upp vederbörande i Tyskland. Min mans åsikt i ärendet var, och är fortfarande, att innehållet i Lilla Burk förmodligen inte är otjänligt som människoföda, men däremot, med stor sannolikhet, är ganska…upplöst.

Jamen släng eländet i soptunnan då, kanske ni vill utbrista.

Jo, det skulle man naturligtvis…men nä….alltså, jag kan bara inte.

För när jag ser på Lilla Burk, vid det här laget lite rostangripen och med gulnande etikett, så framstår liksom vederbörande som ett litet monument över vårt kringflackande liv.

Jag minns kackerlackan vi aldrig lyckades slå ihjäl i köket i Korea. Jag minns köksskåpen i Tyskland, som alltid luktade margarin (nej, jag vet inte varför!). Den olidliga värmen i köket i Mumbai, där vår hemhjälp alltsomoftast stod och gjorde den där jättegoda, korianderdoftande köttbullsgrytan.

Och sen börjar jag minnas en massa annat också. Högt och lågt. Roligt och sorgesamt. Tråkigt och roligt.

Så…nej. Hur ofräsch Lilla Burk än ter sig idag, så åker den in i köksskåpet igen.

Undrar vilket land den ska bo i härnäst.

 

Annonser

Julpynt från när och fjärran

4 Dec

Jag måste ju få visa er lite av min fina, internationella julpyntning här i Shangburbia! Här nedan finner vi…

…tysk glaslykta med julemotiv, svenska tomtar, indisk grejsimojs för essentiella oljor (man häller lite olja överst, sen tänder man värmeljuset i botten och så sprider sig väldoften), indisk duk – och så en koreansk hållare för rökelsepinnar som helt omotiverat fick vara med på bild…

och vidare har vi…

…tomte som är made in China och ett doftljus från Ikea som står på en tallrik från Indien.

Idag är det 16 plusgrader här i Shanghai. Med andra ord liiiiite svårt att uppbåda etthundraprocentig julstämning, speciellt när det ser ut så här på vår uteplats (i förgrunden syns snöflingeslingor från Ikea):

För övrigt brukar det härstädes alls icke vara så här varmt i början december, säger de som vet.

Själen har nog inte riktigt hängt med

21 Jun

Hej, hej, HEJ. På er alla.

Jo, jag lever än. Och har hälsan (fast jag åkte på något konstigt magvirus för några dagar sedan, är dock kurerad nu.).

Men. Jag har varit jättetrött den senaste veckan. Det har varit så mycket praktiskt att ta tag i sedan vi anlände till Sverige. Allt från storhandlande, tandläkarbesök och ytterdörrmålande till studentskivefest, vänträffar, utfodrande av dotterns kompisar, naprapatbehandling och ogräsrensning. Samt en del annat.

Och mitt i alltihopa känns det som att jag landat på månen och är helt lost.

Det känns som om jag inte hunnit lämna mitt ”Indien-jag” och ikläda mig mitt ”Sverige-jag”. För det gick så fort. En flygresa bara. Sedan var det bara att kasta sig in i sitt gamla medelsvenssonliv. Vilket är något HELT annat än mitt Indienliv.

Och själen och känslorna har väl inte riktigt hängt med.

Jag är inte på långt när mitt gamla, effektiva Sverige-jag. Jag glömmer saker hela tiden, kan inte organisera mig. Känns som om jag yrar från det ena till det andra utan att få något gjort på riktigt. Blir stående framför köksfönstret, försjunken i tankar, medan solen försvinner och nästa lilla regnskur tar vid. Så som sig bör här i Sommarsverige.

Och det jag mest av allt vill ägna mig åt i sommar, nämligen sitta och fila på min berättelse, det har jag inte ens hunnit börja med. Har inte haft minsta chans. Vilket gör mig frustrerad – trots att jag vet att sommaren är lång och att jag kommer att ha plenty of time till det med.

Det vore fint om jag kunde inse att man inte måste göra allt på samma gång. Verkligen fint. Men ibland är det svårt, speciellt om man är uppfostrad till att vara en duktig flicka.

Och ibland är det svårt att säga nej, när vänner och släkt hör av sig och frågar ”men kan vi inte träffas snart?”, ”en liten fika på stan kanske?”, och så vidare.

Men just nu svarar jag antingen nej, eller så svarar jag inte alls. Jag orkar inte.

Det finns en annan anledning till att jag inte gitter träffa mer än ett fåtal individer för tillfället. Jag har så mycket tankar och känslor och upplevelser från Indien som snurrar runt i skallen på mig, och som liksom inte ”passar in” här. Jag vet inte hur jag ska förmedla dem. Jag vet inte om det finns något intresse från motpartens sida att ta del av dem. Eller om motparten ens KAN ta del av dem. Inte för att motparten är dum eller totalt ignorant. Men på frågan ”hur var det egentligen i Indien?” kan det hända att jag kläcker ur mig saker som är väldigt svåra att ta till sig för någon som aldrig har bott någon annanstans i västerlandet. Det vet jag, eftersom jag har upplevt det. Och det är oerhört frustrerande. Det alstrar en känsla av maktlöshet som gör mig så oändligt trött. Dränerar mig på energi. Och gör mig allmänt ledsen.

Men, men. Det blir väl bättre med tiden. Jag har trots allt jobbat undan ett antal ”måsten”, det känns skönt. Jag siktar horisonten, liksom. Och eftersom dottern åkt på mitt magvirus hat tempot gått ner här hemma. I lördags tillbringade vi hela dagen framför teven, njutandes av det überromantiska kronprinsessbröllopet. Det var mysigt. Idag har vi lagt pussel tillsammans, och snart ska jag hjälpa unga damen att ladda in bilder från mobilen till datorn. Lugnt och skönt.

Tja. Nu ska jag ge mig ut en sväng i verkligheten. Handla kaffe, bröd och toapapper.

Det ska jag nog kunna hantera.

And the winners are…P and P!

8 Jun

…Per Sundberg och Peter Strunk, som avgav rätt svar – Shanghai – ungefär samtidigt! Per gjorde det här på bloggen medan Peter avgav sitt tvärsäkra svar via Ansiktsboken (där mina blogginlägg också publiceras).

Vinnarna är två herrar med stor Asienerfarenhet. Per, som bor i Thailand, har en mycket välskriven och mångsidig blogg vid namn Fotavtryck i Asien. Peter har, liksom jag själv, bott flera år i Sydkorea.

Grattis, P & P! Någon vinst utgår ej – förutom äran, men det är väl ändå det viktigaste?

Det är lustigt vad man kan ha olika perspektiv på saker och ting, förresten. Det verkar som att en och annan ”tävlingsdeltagare” har avstått från att gissa på Kina/Shanghai eftersom de menar att denna stad nog inte kan vara mindre mentalt påfrestande än Mumbai, ej heller mer välorganiserat och renare.

Men. En av mina första tankar, när vi åkte runt i Shanghai den första dagen under vårt besök där i våras….ja, det känns inte helt rumsrent att säga det, men…man ska ju vara ärlig, så here goes: en av mina första tankar var: ”civilisation!”

För i Shanghai kan man till exempel gå på trottoarerna. Det är inte stora hål i dem. Man snubblar inte på herrelösa, sjuka gatuhundar eller folk som ligger och sover där av en eller annan anledning. I Shanghai ligger det inte drivor av skräp överallt. I Shanghai finns det ett prima, modernt tunnelbanesystem som byggs ut hela tiden. För att bara nämna några saker.

Missförstå  mig inte. Det här är inte någon naiv hyllning till ett visst politiskt system. Och jag går inte omkring och tror att resten av Kina ser ut som Shanghai. Ack nej.

Men jag kan inte låta bli att reflektera över hur olika två städer i två olika asiatiska utvecklingsländer kan vara. Att fundera över varför den ena moderniseras och växer enligt någon slags plan och struktur. Medan den andra håller på att…tja, att implodera.

Tja. Det där kan man skriva mycket om. Och jag lär säkert återkomma till detta tema framöver…

Only in India…

16 Maj

…finns det en inhemsk cola som döpts till Thums up. Jamen hallå, finn ETT fel? Vilken lustigkurre kom på att det var så himla käckt att felstava thumbs? Eller är det – o fasa – ett misstag?

Och förresten finns det bara en thumb på bilden ovan. Inte flera thumbs. Om jag nu ska vara petig.

Hursomhelst. Jag har inte smakat drycken i fråga, men min bästa väninna här (som är från Polen) anser denna brygd vara det mest vederstyggliga hon någonsin har smakat. Min egen make, däremot, tycker att den är riktigt schysst. Smakar ungefär som colan vid namn ”XL” som fanns i Sverige (eller åtminstone i Skåne) för ett antal år sedan.

Sen vet jag inte om det är ”only in India”, men följande meningsutbyten jag varit vittne till/själv har varit involverad i på senare tid här i Mumbai är ju lite småroliga i alla fall:

Servitören: OK, a beer…would you like to order a pint of beer, sir?

Annieverses make: Sure, a pint sounds fine.

Servitören: Sorry sir, we don’t have any pints.

Annieverses make: ?!?!?!

*********

Annieverse: I think I would like a lebanese chicken roll.

Killen i snabbmatshaket: Sure, madame.

Annieverse: By the way, how large are the rolls? I’m pretty hungry, but I don’t know if I would need one or two.

Killen i snabbmatshaket: They are normal size, madame.

Annieverse: Ehhh?!?! OK. I’ll take one, please.

14-18 graders sovtemperatur? Inte i slummen i Mumbai, direkt…

11 Maj

Läste i nätupplagan av FASS idag att med god sömnmiljö bl.a. menas en temperatur på 14-18 grader i sovrummet.

Va?!?! 14 grader! Nä fy!

Det här är inte första gången jag läst någon svensk artikel (eller har hört någon svensk förståsigpåare hävda) att man sover bäst i svala temperaturer. Men lustigt nog har jag aldrig sett någon förklaring till varför det skulle förhålla sig så. Och dessutom undrar jag: alla dessa människor som lever på mycket varmare breddgrader än vad svenskar gör – sover de verkligen så mycket sämre? Och är det i så fall bevisat att det är sovtemperaturen som är boven i dramat? Här i Mumbai är det 35 grader idag, och om ni inte har förstått det redan är det inte direkt alla som har luftkonditionering hemma. Snarare ett fåtal. Med en fläkt kan man väl få ner temperaturen några grader – men inte mycket mer. Det är väl som att svära i kyrkan – men jag undrar om inte folk här sover ungefär lika bra eller dåligt som folk därhemma.

De här rekommenderade temperaturangivelserna påminner mig om en annan ”vedertagen svensk sanning”, nämligen den att välling är den optimala födan för småfolk från några månader och uppåt. Men herregud! Tänk på alla barn jorden runt som överlever UTAN att någonsin ha sett en droppe välling! En beaktlig del av dem växer sig dessutom stora och starka. För indirekt implicerar ju vällingpåbudet att vi i Norden ger våra barn mycket bättre föda än någon annanstans. Och det borde väl tyda på att vi är bättre föräldrar, om man hårddrar det? Dessutom blir jag beklämd varje gång jag läser inlägg i frågespalter där en panikslagen mamma eller pappa undrar hur hon/han ska få den lilla att konsumera vällling – för det ”måste” väl ändå barnet göra? (För övrigt HATAR jag svenska kvällstidningarnas barnsajter på nätet. Redaktörerna för dessa sajter måtte verkligen hata föräldrar. Det finns hur många artiklar som helst om hur fel man kan göra som mamma och pappa. Fel mat, fel kläder, fel leksaker, fel slags uppfostran, fel antal syskon….det är ju bara en massa sånt hela tiden! ”Värsta hälsomissarna vi utsätter våra barn för” – ta bort!!!)

Sverige är verkligen inte det enda land jag bott i där folk älskar att komma med moraliska pekpinnar och mer eller mindre illa underbyggda teorier om hur saker och ting ÄR och BÖR vara. Men. I ett land som är så pass välutvecklat som vårt, med en så pass välutbildad befolkning, tycker jag det vore skick och fason att understundom bemöda sig om att tänka och tala längre än näsan räcker.

På tal om något HELT annat är det mangosäsong här just nu. Har precis satt i mig en hel, solmogen mango. Det var så gott  att jag nästan blev tårögd.

Mina mobila landvinningar

28 Apr

En miljard år efter alla andra (på ett ungefär) har jag äntligen lyckats få till det så jag kan ansiktsboka och twittra via mobilen, ja, jag kan till och med skicka foton direkt till ansiktsboken! Haha, nu har jag äntligen något ”vettigt” att ägna mig åt under mina många timmar i mumbaiska trafikstockningar….

Jag kan förmodligen blogga via mobilen också. But one shouldn’t overdo things. Tror jag. Hrmmmm.

Jag måste erkänna att jag älskar sånt här. Applikationer och gadgets och sånt menar jag. Igår, när min make kom hem, hoppade jag nästan jämfota av barnslig lycka över dessa mina mobila landvinningar. Han tyckte ungefär ” det var ju roligt att du har roligt”. Min make är fullständigt ointresserad av sånt här. Han vill ha en mobiltelefon man kan ringa samtal med, i övrigt vill han att Internetuppkopplingen ska fungera så att han kan skicka e-post. På den nivån är det med honom.

Jaja. Nu ska jag snart sätta mig i bilen igen. Har såklart laddat batteriet till mobilen och fyllt på kontantkortet, utifall jag åker förbi några bra motiv (det gör jag alltid) och kan dela med mig av dem i realtid, via sajberspejs.

%d bloggare gillar detta: