Korea revisited

Tillbaka är jag från en hektisk och tröttande och alldeles underbar vecka i Seoul. Har hunnit med shopping, sightseeing, höstutflykt upp i bergen, massor med samvaro med kära vänner och att flamsa runt i nöjesparken Lotte World.

Att komma till Seoul känns på sätt och vis känns det som att komma hem igen – ibland känns denna stad på något underligt vis mer ”hemma” än Sverige. Jag vet faktiskt inte varför.

Mycket var sig likt sen jag var där förra hösten, men det har också skett en hel del förändringar. Jag tycker nog att staden bara blir trevligare – grönare, fräschare och lättillgängligare. Plötsligt har det dykt upp en massa cykelvägar och cyklister också. På ”min tid” cyklade knappt en enda kotte. Kvinnliga cyklister i Seoul väljer förresten gärna cyklar i rött eller rosa, kan jag förtälja.

En av höjdpunkterna var dagen när vi åkte upp i bergen i Gangwon-provinsen med kära A och hennes familj. Så otroligt vackert med alla höstfärger! Och jag måste erkänna att det var HÄRLIGT att få frysa lite som omväxling!!! Jag vet inte, men jag tycker fortfarande det känns lite ”onormalt” med det här tropiska klimatet i Indien.

Vemodigt var det verkligen att åka från Korea igen, det tyckte både jag, maken och dottern. Sistnämnda fällde till och med några tårar på flygplatsen och erkände ”jag hade ju alldeles glömt bort att det var SÅ HÄR trevligt i Korea!!!”

Allting är relativt…jag minns när jag först kom till Seoul och råkade på expats som tidigare hade bott i Japan och Singapore. Ur deras perspektiv var Seoul skitigt, bökigt och kaotiskt. För mig som bor i Mumbai framstår dock Seoul nu som ett under av civilisation, renhet och pålitlighet, haha!

Mot Seoul

 

Diwali-pyntat på dotterns skola. Den här fina utsmyckningen av färgad sand kallas Rangoli, det är en traditionell indisk konstform. Ljuslyktorna har satts ut så att Rama ska hitta vägen.

På lördag infaller en av de absolut största högtiderna här i Indin – Diwali. Det är ljusets högtid; indier sätter ut lampor, dekorerar sina balkonger med ljusslingor, bränner av OTROLIGT många raketer och smällare, ger varandra presenter, myser med familjen, äter alldeles för mycket god mat och sötsaker – tja, lite som ett hopkok av det svenska jul- och nyårsfirandet, faktiskt.

Diwali är i grunden en hinduisk högtid, då man firar guden Rama som återvänder från exil (därav alla ljus och lampor, man måste ju visa att han är välkommen hem!), och även gudinnan Lakshmi, rikedomens gudinna.

För vår familj innebär Diwali att dottern har en veckas skollov, och att vi kommer att spendera denna vecka i Seoul. Iiiiihhhhhh vad det ska bli kul att träffa gamla vänner, shoppa runt, äta god koreansk mat och Bara Vara!!! =)

Med andra ord kommer det förmodligen inte att vara några nya spännande inlägg här på Annieverse på ett tag. Må gott så länge och Happy Diwali!

Fler rörliga – och röriga – bilder

Nu är jag på gång igen med en videosnutt av ytterst dålig kvalitet. Ja förlåt så mycket, men det är ju så himla kul att filma!

Även den här gången visas stadsmiljö i mitt närområde, på väg från hemmet till gymet. Fastdet är  lite mer folk den här gången. Kvinnor i saris, kvinnor i burqa, skolbarn i skoluniform, gubbar som hänger omkring, limejuice-försäljning, cyklister, närgångna rickshaws. Lite allmänt och blandat, som det ser ut här på gatorna en helt vanlig dag.

http://www.youtube.com/watch?v=C_q8uEObVHs

”Weightloss, Madam?”

När man hamnar i trafikstockningar här i Mumbai, något jag gör nästan varje dag, dyker det oftast upp försäljare mitt i röran, knackar på rutan och visar fram alla möjliga grejer de försöker prångla ut. Allt från leksaker till dammvippor till böcker.

Igår kom det fram en yngling till min bil, knackade på rutan och sa ”Weightloss, Madam?” Och så visade han fram någon bok som hette något i stil med ”The Fabolous Diet Plan for a New You”.

Amen va FASEN! Här tränar man och har sig och försöker hålla sig i form – och vad får man för det? Näsvisa gliringar! Humpfff!

Jag funderade ett tag på att slänga upp bildörren, vråla några väl valda ord och jaga honom dit pepparn växer. Men med tanke på att det nog inte är så jäkla jättesmart att kasta sig ut och springa efter folk folk mitt i trafikkaoset lät jag bli. Och tröstade mig med att han nog bara sett mitt ansikte genom bilrutan, konstaterat att jag var kvinna och därför antagit att jag, i likhet med hur många andra kvinnor som helst, är rysligt intresserad av Weightloss och Fabulous Diet Plans.

I övrigt är det dock hyfsat lätt att bli av med försäljarna, visar man att man inte är intresserad så ger de sig nästan med en gång. De som tigger pengar (finns massor av dem ute i trafiken med) brukar vara envetna. Inte sällan är det folk som hoppar runt med kryckor. Enligt farbror R är det lurendrejeri alltihop och kanske är han inte alldeles fel ute. I veckan såg jag t.ex. två killar som vigt skuttade ur en auto-rickshaw med varsitt par kryckor under armen. Sen gick de (utan kryckor) bort till motsatt sida av vägkorsningen, väntade någon minut – och linkade sedan ut med kryckorna och började tigga. Men hallå! Sen finns det också en tonårstjej som brukar frekventera en annan gatukorsning, hon varierar sig lite från vecka till vecka. Ena veckan kör hon med kryckor, andra veckan är det bandage om huvudet och ena ögat.

Tiggeri är big business i Mumbai. Det har väl inte undgått någon som har sett Slumdog Millionaire att det finns maffialigor som rövar bort barn, lemlästar dem på ena eller andra sättet och sedan skickar ut dem för att tigga. För att ta till med en hederlig gammal sliten klyscha: vad är det för värld vi lever i?

Vi har blivit med husdjur!

Den här lille gynnaren dök upp på vår balkong häromkvällen, visst är han söt? Vi har valt att kalla honom Nisse. Han är så välkommen att tugga i sig diverse mygg och nattfjärilar och andra småkryp på balkongen.

Nisse gör sig fint ihop med den skånska pilen på väggen!

I övrigt ska monsunperioden egentligen vara över här, men det kommer en del åskväder och regnstänk emellanåt. Varje gång det sker tänker jag ”vad skönt, nu blir det väl lite friskare luft”, men det blir bara jolmigare och klibbigare. Just nu ligger temperaturen på 31 grader men med en luftfuktighet på 79 % känns det som 40 grader.  Det kommer till och med svettpärlor på ögonlocken, rätt så äckligt kan jag säga! Understundom känner jag för att duscha ungefär var tionde minut, men det känns samtidigt tämligen meningslöst. Kanske lika bra att strunta i att duscha överhuvudtaget? Njaee, det känns inte riktigt rätt det heller…

Slå till och gör ett kap i monsuntider!!

”Monsoon offer”-annonser var frekventa i de indiska dagstidningarna för ett tag sedan, för allt från såna här mackapärer till godis och tvättmaskiner. På tal om löpband trodde jag väl aldrig i livet att jag skulle börja nyttja sådana, härreguuuud så artificiellt och larvigt….och nu trampar jag gladeligen runt på ett flera gånger i veckan. Om man vill hålla sig i någotsånär form och samtidigt är lite lagom rädd om livhanken inser man att det inte är någon hit att bege sig ut och powerwalka/jogga i den här staden…