Arkiv | juni, 2007

Miljöskadad

29 Jun

Fyra år i Seoul sätter sina spår. Igår skulle jag åka stadsbuss, och när jag klev på reagerade jag på att busschauffören inte hade vita handskar på sig. Rent spontant tyckte jag att det kändes lite…hrmmmm….ofint och oprofessionellt. Hihi. Dock körde han ungefär tusen gånger bättre än alla busschaffisar jag åkt med i Seoul. Och det var ju tacknämligt.

Annonser

Helgpaus

29 Jun

Idag har jag hämtat dottern från veckans ridläger. Hon var lika skitig som lycklig. Vad jag kan utröna har hon inte tvättat händerna på fem dagar, än mindre bytt kläder. Hrrrmmmm. Tja, det mesta går ju att åtgärda med duschtvål, schampo och en välfungerande tvättmaskin…hursomhelst tänkte jag meddela att vi sticker på weekendtrip till Bornholm imorgon med goda vänner, över helgen. Så vi ses i bloggland igen på måndag! Ha en skön helg allihopa!

Polkadots är väl inne i sommar?

28 Jun

Apropå absolut ingenting alls kan jag inte låta bli att lägga in en bild på mina ytterligt piffiga och somriga tånaglar, som jag fick tillfixade nästsista dagen i Seoul.

Är very pleased indeed med dem.

Prioriteringar

27 Jun

Min man och jag har bestämt oss för att göra vissa nyanskaffningar till radhuset. Till exempel tycker vi att det vore väldigt praktiskt med en diskmaskin samt en torktumlare. Så igår larvade vi runt i ett antal vitvaruaffärer för att sondera terrängen.

Bäst vi går runt där och kollar energisnålhet och prestanda tänker jag att äsch, de här grunkorna verkar ju tämligen likvärdiga. Vi kan väl ta vilka som helst, det kvittar.

Så jag pekar ut två maskiner för min man och säger att de här verkar väl bra, dessutom är det sommarrea-priser, det är väl bara att slå till, så har vi detta ur världen.

Min man tittar på mig och ler. Och så säger han ”är det här ett typiskt kvinnligt beteende, eller är det bara du, liksom…kapitalvaror kan du tydligtvis köpa på fem minuter, no problems, men när det gäller kläder ska du ut och in i affärer och titta och fundera och prova och gå tillbaka X antal gånger och prova igen och….ursäkta, men jag tycker det är lite komiskt…”

Ärligt talat blev jag svarslös. Men tyckte också att företeelsen i fråga är lite komisk. För han har ju rätt. När det gäller ett par brallor för några hundringar måste jag ha gott om tid på mig, men en torktumlare för några tusenlappar…äh, what the heck, alla modeller är väl same, same but slightly different, bara att langa fram kreditkortet, typ.

Men det är klart. Kläderna gör kvinnan. Och mannen, vill jag bestämt hävda. Man gör ju någon typ av statement medelst de kläder man exponerar sig i varje dag. Vare sig man vill eller inte.

Jag exponerar däremot inte min inre själ genom att ikläda mig en torktumlare varje dag. Fasen vad det skulle vara tungt att släpa med sig på stan. Nej tack, inte med min halvdåliga rygg.

Men min man tycker trots allt inte mitt resonemang om same, same but slightly different var helt bort-i-tok. Så om det går som planerat så har vi två nya hushållsmaskiner här i huset i början på nästa vecka.

Najs.

Men det är klart….hade vi varit i Seoul hade vi nog fått dem hemlevererade samma dag. Eller dagen därpå.

Gnäll, gnäll. Sorry, jag kunde bara inte låta bli, hihihi…

Främmande fågel

25 Jun

Idag har jag satt ut min dotter i skogen. Jodå. Det vill säga att jag skjutsat ut henne till ridlägret som äger rum i en vacker skånsk sommarskog nära oss. Hämtning på fredag eftermiddag. Få se om hon ringer oss under veckan. Förra året hördes inte ett pip. Hon var alldeles för upptagen med att ha kul.

I övrigt känner jag mig väldigt främmande ute i den svenska verkligheten. Det är konstigt. Alla gånger tidigare när vi har åkt hem på Sverigebesök har jag tyckt det var lite befriande, för jag har känt mig avslappnad här, trygg i min egen kultur på något sätt. Jag har förstått mig på folk, deras ageranden, gester och blickar. Allt har bara flutit på, liksom. Go with the flow.

Men inte den här gången. Jag går omkring på helspänn ute på stan. Kan inte sätta fingret på vad det är som känns så konstigt här. Vi var ju i Sverige för ett halvår sen, och då kändes allt ”normalt”.

Den här gången känner jag mig som en katt bland hermelinerna. Märkligt.

Maskeringstejp och Karlssons klister

24 Jun

Under vår sista tid i Seoul ägnade jag en massa tid åt att sortera och rensa ut bland bohaget. Bestämde vad som kunde slängas och vad som kunde ges bort och vad som definitivt skulle med i flyttlasset.

Och så kommer jag till Sverige och börjar om på nytt med sorterandet och rensandet. Fast denna gång i mina föräldrars hus.

Jag kan säga att jag är alldeles förbenat trött på att sortera och rensa. Det tar liksom aldrig slut. Och jag häpnar hela tiden över hur mycket prylar som ryms i ett ordinärt radhus. Över hur mycket prylar människor lyckas samla på sig under årens lopp. Alla dessa bra-att-ha-grunkor. Allt från gamla plastburkar till udda glas. Jag säger till mig själv att det här vill jag verkligen bespara min dotter en gång i tiden. Jag måste ta för vana att rensa med jämna mellanrum. Minst en gång om året.

Sortera, rensa, slänga, ge bort, systematisera. Mitt livs lott. Örrrrk.

Dock känns det bra när processen är igång. Jag märker att det är mycket jag kan göra mig av med utan att det gör ont i själen. Till exempel har vi precis packat ner vardagsporslinet. Bortskänkes. Har aldrig tyckt särskilt mycket om det. Så nu äter vi på finporslinet, det vita med den vackra koboltblå randdekoren. Och använder silverbesticken därtill. Det rostfria går till loppis. Why not?

När jag går genom rummen i huset ler jag åt alla bitar med maskeringstejp som sitter lite här och var. Min pappa älskade maskeringstejp. Tyckte det var prima att laga saker med. En del gamla tavelramar sitter till exempel ihop nödtorftigt med maskeringstejp. Och så har vi skrivbordsdörrarna, dem han tappade bort nycklarna till. De stängde aldrig ordentligt, men han löste problemet med hjälp av…just det, maskeringstejp!

Karlssons klister var en annan favorit. De rangliga köksstolarna, som mina föräldrar haft sedan de gifte sig, bär tydliga spår av lagningar medelst Karlssons klister.

Ibland undrar jag varför de inte slängde det som faktiskt var trasigt och skaffade nytt. Inte kan det ha varit av ekonomiska skäl, mina föräldrar hade det gott ställt. Men deras generation var ju den sparsamma. Slit-och-släng var närmast ett skällsord. Toksnåla var de dock alls inte. De reste till exempel gärna och ofta. Över flera kontinenter.

Jag är nog en smula mer lagd åt vardagskomforthållet än mamma och pappa var. Så alla ohjälpligt trasiga möbler åker till tippen.

Och en del tavlor, de ska få nya ramar.

Blandade bitar

23 Jun

Jamen wake up and smell the coffe and get real, Telia. Excuse me for asking, men varför i hela friden ska det ta åtta dagar från beställningsdagen för att få bredband inkopplat?

I Republiken Korea ringer man på förmiddagen och så kommer det en kille på eftermiddagen och fixar det.

Ett av Republiken Koreas stora mål på den internationella arenan är att snart kunna räknas till gruppen av ”advanced countries”, som det heter på engelska.

I det här fallet kan man ju undra vilket land som är mest advanced bland de två nämnda.

Men nu ska jag väl inte sitta här och störtgnälla på svenska företag. Då får jag väl bara sura kommentarer i stil med ”jamen åk tillbaka till Korea då om det är så himla mycket bättre där”.

Som motvikt till mitt internetrelaterade gnäll vill jag därför be att påpeka att det är rysligt trevligt att vistas i ett land där så pass många bilister faktiskt använder sina blinkers såsom de är avsedda att användas samt stannar vid rödljus och övergångsställen. Amazing. Samt att det är helt fantastiskt att kunna köpa rejält grovbröd, för att inte tala om räksallad. Och messmör.

Nu blir det frukost. En grovbrödsmacka med räksallad och en med messmör.

God och glad midsommar tillönskas er alla!

%d bloggare gillar detta: