Kulturkrock i kassan

Min första kulturchock här i Tyskland har faktiskt inte kommit förrän nu. Den infann sig första gången jag handlade på ett äkta tyskt Aldi häromdagen.

På Aldi, där man handlar livsmedel med mera riktigt, riktigt billigt, där ska det gå undan i kassan. Lyckligtvis hade jag min man med mig, han har varit på Aldi här i stan förut, så när vi gick in förklarade han nogsamt för mig hur man ska bete sig.

”Alltså, först plockar man upp alla varorna på bandet, och sen ställer man sig snabbt med vagnen på andra sidan kassan. Så fort kassörskan skannat dem så VRÄKER man ner dem i vagnen igen. Det ska gå snabbt som f-n, ALLT ska ligga i vagnen när du betalar”, förklarade han.

Jag tyckte det lät lite överdrivet. Men. Seeing is believing. När vi stod i kön observerade jag noggrant de kunder som stod före oss.

Jodå. Det gick till precis som min man sagt. Så snart sista varan låg på bandet kastade sig kunderna fram med kundvagnen och rakade i blixtens hastighet ner hela härligheten i vagnen igen, så att allt skulle vara klart när det var dags att betala.

Pust.

Dessutom ska ni veta att Aldis kassörskor är vanvettigt snabba. Och att man på Aldi kör med streckkoder som löper över hela förpackningen, för att det ska gå ÄNNU snabbare att skanna in dem.

Pust igen.

När man har betalat kör man snabbt undan sin kundvagn, och först när man gjort det packar man in sina varor i kassar.

Samma system gäller för övrigt på Lidl. Men varför det ska vara så förbannat stressigt just på dessa lågprismarknader, det har jag inte begripigt till fullo.

Märkligt…spökligt

How bizarre. Speciellt i Halloween-tider.

Tidigare ikväll skulle jag hämta dottern från en sen ”after school activity”. Hallampan hade pajat och jag orkade inte leta fram en ny glödlampa innan jag skulle iväg. Så jag satt i trappan i hallmörkret och drog på mig stövlarna.

Då…ser jag på den vita väggen mittemot speglingar av ljus som kommer utifrån gatan (vi har ett glasparti i ytterdörren).

Och delar av dessa speglingar skapar en bild. Nej förresten, två bilder.

Vad som framträder på väggen är två porträtt som påminner riktigt mycket om det ansikte som finns på den berömda svepduken i katedralen i Turin. Den som sägs visa en bild av Jesus ansikte.

Naturligtvis saknade kameran batterier, så jag kunde inte fotografera ikväll. Ska skaffa nya batterier till i morgon kväll och se om jag kan få en bild av fenomenet.

Min man, som på intet sätt kan sägas stå i någon mer finstämd kontakt med högre makter…till och med han erkänner att det ÄR två skäggprydda, Jesus-lika mansansikten som syns på väggen. Men han har en ganska prosaisk förklaring till fenomenet:

”Tja, glasmästaren var väl kristen.”

My kind of girl

Meet Pucca! Det är hon som befolkar min blogg-bakgrund för tillfället.

Pucca är en koreansk seriefigur. Hon är restaurangägardotter (pappan äger den kinesiska nudelrestaurangen Guh Ryeong) och bor i Sooga Village. Pucca är kolossalt förälskad i Ninja-eleven Garu. Han är sådär intresserad av Pucca. Men det ser Pucca bara som en utmaning.

Jag tycker Pucca är otroligt söt, och på något vagt sätt påminner hon mig om Lilla My, som är en annan av mina tecknade favoriter.

[rockyou id=88939018&w=426&h=318]

Listen and weep: jag är stolt ägare av Pucca-blyertspennor, en Pucca-väska och inte mindre än två Pucca-armbandsur. Ett av dessa beordrade jag min man att inhandla när han var på tjänsteresa i Korea häromveckan (nästa gång han reser till Seoul tror jag att jag vill ha en plånbok). Just nu håller jag förresten på att göra ett vanvettigt stiligt halsband med Garu som berlock. Fatta hur hyperfräsig jag kommer att se ut med matchande halsband och klocka! (Hmmm…ska nog satsa på att göra några örhängen med…).

I Sverige kan man tydligtvis se Pucca-avsnitt på Jetix TV (hette förut Fox Kids). Och köpa Pucca-barnkläder på La Redoute (av alla ställen).

Titta in på Puccas hemsida! Jetix TV har också en läcker, animerad Pucca-sida .

Pure magic

<object width=”425″ height=”355″><param name=”movie” value=”http://www.youtube.com/v/1k08yxu57NA&hl=en”></param><param name=”wmode” value=”transparent”></param><embed src=”http://www.youtube.com/v/1k08yxu57NA&hl=en” type=”application/x-shockwave-flash” wmode=”transparent” width=”425″ height=”355″></embed></object>Nu ska jag be så hemskt mycket om ursäkt till alla er som redan har sett den här youtube-snutten till leda. Helt purfärsk är den ju inte.

Men. Det KAN ju hända att några inte sett det än. Och har ni inte det, så MÅSTE NI TITTA.

Snutten är tagen ur tävlingen Britain’s got talent. In på scenen kommer en oansenlig, totalt o-stylad och nervös mobiltelefonförsäljare med halvtaskigt självförtroende och meddelar att han är där för att sjunga opera.

Juryns minspel är obetalbart. Typ ”snälla nån, ta bort mig”.

Sen öppnar killen munnen. Och…ja, se själva.

Sånt här får mig att tänka att ”det finns en Gud, trots allt”.

Om ni inte vet hur det gick för Paul Potts (som han heter) i tävlingen, och efter den, får ni googla.

Tack till Nille, det var på hans blogg jag såg klippet igår.

 

Nästan i mål

Tänk så olika man kan vara.

När min man kommer hem från en resa är det första han gör att packa upp sin väska. Oavsett vilken tid på dygnet han kommer hem.

Min resväska däremot…den ligger där någonstans på golvet i kanske drygt en vecka. Det enda jag mäktar med direkt efter hemkomsten är att plocka ut det viktigaste. Necessären med tandborste och sånt.

Resten orkar jag liksom inte med. Helt obegripligt, egentligen. Vari ligger problemet?!?

Det är väl den allmänna röran i väskan som gör mig så handlingsförlamad (oavsett hur organiserat man packar blir ju allting omskakat och tillrört, speciellt efter flygresor). Jag gillar inte oöverskådlig röra. Så jag vänder bort blicken.

Sen så…stålsätter jag mig pö om pö. Ena dagen kanske jag packar upp dotterns kläder. Nästa dag (…eller någon dag senare, blir det mina egna). Efter ytterligare någon dag känner jag mig eventuellt mogen för att ta itu med allmänt krafs som skvalpar på botten. I alla fall delar av det.

Och så vidare.

Därför…känner jag mig idag, endast fyra dagar efter hemkomsten, oerhört stolt över att det bara ligger två paket Zoégas-kaffe och en Halloween-peruk kvar i väskan. Starkt jobbat, UFOt!

Min man går förbi, kastar en blick på väskan, och säger ”ser man på, om några helger kanske väskan står i källaren igen!”. Och fnissar lite.

Åja, åja. Jag tror minsann att den är borta redan till denna helg…

Irriterande

Gångpågångpågångpågångpågång. På gång.

Under den senaste veckan i Sverige. Har jag fått frågan:

”Men är det inte skönt att vara tillbaka i Europa igen?”

Och jag är så irriterad på mig själv, för att jag inte ställt den självklara motfrågan:

”Hur menar du då?”

Jag vet inte, jag kanske är lite paranoid. Men det är något ordvalet och tonfallet. Jag tycker mig ana att frågeställarna egentligen menar:

”Det måste ju vara en befrielse att vara tillbaka i västerlandet efter fyra år bortom all ära och räddning i en konstig kultur med konstiga människor och konstig mat och konstigt språk.”

Eller något liknande.

Och är det så, då blir jag lite lätt förbannad.

Jomenvisst är det smidigt och praktiskt att bo och leva i en kultur som är snarlik den man växt upp i. Men varför skulle det vara det ultimata ? att leva som man alltid gjort i en invand miljö? Somliga kanske vill ha det så. Andra inte. Tro mig.

Alltså, jag hade kunnat skriva spaltmeter om detta tema.

Men nu har jag inte tid, måste jobba.

Nöjer mig med att konstatera att jag gillar det mycket bättre om folk frågar ”Hur är det att vara tillbaka i Europa?”.

Men OM jag nu får just den där irriterande frågan igen (det får jag säkert). Då. Blir det minsann en motfråga.

För jag undrar verkligen vad som ligger bakom.

Makeover på gång

Vilken vecka. Den har gått i expressfart, fast samtidigt känns det som att jag varit i Sverige hur länge som helst, eftersom jag hunnit med så mycket. Rensat nästan hela trädgården, kört Skåne runt och träffat vänner, varit på Tivoli, shoppat….i princip har jag hunnit med allt vad jag ville.

Nästa gång vi kommer hit blir till jul. Och förhoppningsvis ser det lite annorlunda ut i huset då.

Jag har nämligen bestämt mig för att fräscha upp lite. Bland annat bli kvitt de gulnade och otroligt dammsamlande sjögrästapeter som förmodligen har suttit här sen huset byggdes någon gång i slutet av 60-talet. Väck med dem, istället blir det målade väggar. De kommunalgrå innerdörrarna ska också målas om och delar av innertaket. Och på en vägg blir det en ganska så uppseendeväckande fondtapet. Det var kärlek vid första ögonkastet i tapetaffären!

Andra veckan i november är det tanken att arbetet ska påbörjas. Har bokat in en trevlig hantverkarfarbror som gjort en del jobb hemma hos mina svärföräldrar, och vars arbete de är mycket nöjda med.

Har även planer på att göra om badrummet. Originalinredning där med. Javisst är det fortfarande funktionsdugligt, men rejält slitet och inte så praktiskt.

Så nu undrar jag om det är någon som kan rekommendera någon pålitlig och noggrann VVS- och badrumsfirma i Skåne? Jag har frågat runt lite, men har hittills bara fått tips på firmor som absolut inte kan rekommenderas…

Nej, nu ska jag sätta mig i bilen och skjutsa dottern till en kompis. Efter det blir det ett sista ryck i trädgården, och sen ikväll styr vi kosan mot Kastrup.

Träna med täckbark

1. Åk till Coop Forum, Bauhaus eller något växtcenter.

2. Välj ut en kundvagn. Gör det noggrannt. Det måste vara en vagn med kärvande hjul, så den blir lite tyngre att manövrera. HIttar du ingen med kärvande hjul får du väl fixa det själv (typ linda in lite snöre runt navet, eller sparka hårt mot hjulen – se bara till att butikspersonalen inte är inom synhåll).

3. Skjut vagnen framför dig och bege dig in. Du får nu en lätt workout av bröst- och armmuskler (tack vare att vagnen är svår att styra) 4. Bege dig till trädgårdsavdelningen. Här lassar du på så många säckar täckbark du bara kan. Kom ihåg att lyfta rätt så du inte skadar ryggen. Genom att lyfta korrekt får sig dessutom benmusklerna en rejäl omgång! Minst fem säckar med 50 liter vardera ska det vara.

5. Börja manövrera det kärvande vagnshelvetet mot kassan, och efter betalning ut till bilen. En rejäl workout för bröst och armmuskler!

6. Lyft i säckarna i bagageutrymmet. Återigen: skona ryggen och låt benmusklerna jobba!

7. Åk hem och lasta ur. Se punkt 6.

8. Släpa ut säckarna i trädgården och påbörja täckningsarbetet. En tung, avslutande övning där muskler över hela kroppen får jobba.

9. Kollapsa efter några timmar med gott samvete.

10. För att hålla dig i trim bör du köra detta program var tredje dag. När dina rabatter är täckta går du över till grannarna och börjar fylla deras. De blir säkert jätteglada.

Brrrrr…..

Men var ÄR jag egentligen – vid Arktis?!? Hoppade jag på fel flyg, eller?

Lite blev det en chock att återvända till Skåneland. Det är nämligen här jag befinner mig sen i fredags kväll. Dottern har höstlov och vi tillbringar en vecka i fosterlandet. Dottern har ingen varm jacka. Det behövs ännu så länge inte i Düsseldorf, men det första vi fick göra lördag förmiddag var att åka ner på stan och skaffa henne en rejäl höst/vinterjacka. Här behövs det minsann redan!

Det var extra trevligt att anlända i fredags, för radhuset var inte tomt och det lyste i fönstren. Vi har ju en inneboende, några kompisars dotter började läsa på universitetet i augusti och behövde någonstans att bo. Perfekt, tänkte vi. Hon får husrum och huset får lite sällskap.

Tösen i fråga är inne i sitt livs första tentaperiod och lagom förskräckt. Anslagstavlan ovanför hennes skrivbord är täckt med matematiska formler som framstår som mer komplicerade än kinesiska för mig. Stackars barn. Nåväl. Hon framstår som hyfsat pigg och glad ändå.

I går kväll hälsade vi på några vänner som vi lärde känna i Korea. Jag hade tänkt ta med några påsar kimchi till dem, inköpta i den eminenta japansk-koreanska matbutiken vi hittat i Düsseldorf, men givetvis glömde jag hela härligheten i kylskåpet därhemma. Fast det gjorde inte så mycket, för herrn i familjen, som är rätt matlagningsintresserad, har lärt sig göra kimchi själv här hemma i Skåne, enligt alla konstens regler. Jag fick provsmaka. Den var delikat.

Nu ska vi åka och köpa täckbark till trädgården, har hört att det ska vara bra för att stävja ogräs. Nån som har erfarenhet av detta, funkar det?

Skulle Sverige behöva gå i terapi?

Sverige skulle behöva gå i nationell terapi.

Smaka på det uttalandet. Jag hörde det i programmet Obs i P1 i början av veckan, det var ett inlägg som handlade om Sveriges förhållande till Tyskland.

Programmet tog upp två böcker, dels diplomaten, författaren m.m. Karl-Erik Norrmans nyutkomna ”Tyskarna. De skuldtyngda mästarna.” samt ”Sverige och Nazityskland. Skuldfrågor och moraldebatt” (red: Lars M Andersson och Mattias Tydén).

Intresset för Tyskland är ljummet här i Sverige. Och svenskar är inte särskilt förtjusta i tyskar. Det har inte bara med att göra att vissa av dem missbrukar allemansrätten när de semestrar här och är tyskt högljudda av sig. Historien spökar fortfarande. Mången svensk kanske innerst inne anser att nazismen var något specifikt tyskt. Att det ligger i generna. Att dagens tyskar i grund och botten skulle vilja återgå till Tredje Riket, bara de fick chansen.

Karl-Erik Norrman däremot, han menar att anledningen till svenskars njugga inställning till tyskar, det är att vi har svårt att förlåta dem vår skam. Att vi inte bearbetat vår eftergivenhet mot Tyskland under nazitiden. Då vi idkade handelsutbyte med Tyskland, lät tyska trupper transporteras genom vårt land, och inte var särskilt välvilligt inställda mot judiska flyktingar.

När jag gick i skolan var det inte mycket av det här som togs upp under historieundervisningen. Däremot poängterades det att Sverige var neutralt, och så fick vi läsa om Folke Bernadottes vita bussar.

För några år sedan såg jag ett urgammalt avsnitt av The Oprah Show, på tema rasism och nazism. Det var en paneldebatt som bland annat kom att handla om Tredje riket och andra världskriget. Av någon anledning satt en ung svensk tjej med, jag tror hon var utbytesstudent. Och hon tog till orda och sa att hon kom från Sverige, och hennes land hade varit neutralt under andra världskriget, det var en fin tradition att vara neutral, tyckte hon.

Då spände en äldre kvinna ögonen i henne. En dam som åkte runt i skolor och föreläste om nazism och rasism. Och hon sa. ”Neutral? Du menar att ni inte vågade ta ställning! Ni tänkte bara på er själva – ditt land var inget annat än en medlöpare!”

Tyskland har, säger Karl-Erik Norrman, under de senaste decennierna ägnat stor kraft åt självrannsakan och nationell terapi. Men det har inte Sverige gjort. Vi har inte bearbetat vår historia. Och det är därför vi helst inte vill ha så mycket med vare sig tyskar eller Tyskland att göra. Det är pinsamt och obehagligt. Den svenska helgonglorian (vår tradition av att vara en demokratisk förebild och svaga folks/länders förkämpar) halkar på sned när de visar sig.

Intressant, tycker jag.