Bil, du välsignade

Idag har otaliga maskiner, verktyg, datorer, elverk och jag-vet-inte-vad blivit välsignade här i Indien. Ceremonin heter Ayudha Puja och firas på den nionde dagen av Dussera-festivalen, vilket är en av de viktigaste hinduiska högtiderna. Jag har inte riktigt fått kläm på detaljerna, men den här ceremonin härrör från att någon gud eller gudinna dödat någon best, och de gudomliga vapen som hade använts blev då plötsligt onödiga, så man lade dem åt sidan och dyrkade dem istället. Nåt i den stilen. Typ.

Titta så fint det är med blomstergirlangen! Om ni kikar riktigt noga ser ni en bit kokosnöt och en liten kaka också (strax över Toyota-märket).

För vår del innebar det att farbror R välsignade vår bil, bl.a. genom att smycka den med en blomstergirlanger, stänka lite kokosmjölk på motorn och tända rökelse, samt uttala några väl valda böner, bland annat då om att lilla bilen ska hålla sig frisk och glad under det kommande året.  Sen gick han runt och bjöd på kakor. Bilen fick förresten också en kaka under motorhuven. Samt en bit kokosnöt.

Ayudha Puja-ceremonin utförs t.ex. också på byggarbetsplatser (många byggherrar planerar in byggstarten så att den passar med Ayudha Puja). En hel del indier passar också på att köpa större kapitalvaror, t.ex. TV-apparater och kylskåp, just denna dag, så att dessa nyanskaffningar kan bli välsignade på ”rätt” dag.

Blomstergirlangerna dök upp lite här och var på stan idag. Det här var ett av de ståtligaste exemplaren.

Det här är godiset för dagen, som farbror R bjöd både oss och bilen på. Kaju Kathli heter de och de består av malda cashewnötter, socker och vatten. Samt någon silverglänsande yta. Smakade urgott, i princip som marsipan….

Guess who’s coming to dinner..?!?!?!

Ja fy vad den här gynnaren ser rääääääääälig ut. Man kan ju få mardrömmar för mindre….men god var den faktiskt, vi åt den till middag i dag. 

Jag är inte riktigt säker, men jag tror den här fisken heter pomfret på engelska, och det KAN vara havsbraxen på svenska. (Vilket inte säger mig något alls, haha!). Hursomhelst var vår hushållsnära medarbetare Fru F på fiskmarknaden i förra veckan, hon skulle ändå shoppa fisk till sin familj då och föreslog att hon inhandlade lite till oss med, vilket jag tyckte lät som en helt lysande idé. Sen anlände hon en morgon med diverse påsar innehållande fiskar jag aldrig har hört talas om, och nu bor de i vår frys (i väntan på tillagning). Idag pysslade fru F ihop någon slags stuffing med koriander, rödlök, limejuice och garam masala. Efter att ha rensat ”fulingen” på diverse inälvor petade hon i honom (henne?!?!) denna fyllning och stekte sedan hela härligheten. Uj vad gott det blev!

High Tea och kräftskiva på en och samma dag

Det blev en tung, tung, TUNG fredag för Annieverse, ska ni veta. På eftermiddagen var jag (via en illuster expat-damklubb jag gått med i)  inbjuden till High Tea på det fashionabla hotellet Taj Land’s End. Jag är fortfarande inte riktigt säker på vad High Tea egentligen är, trots att jag frågat ett antal brittiska damer om saken (den häringa damklubben verkar till stor del bestå av just brittiska damer). De svävar lite på målet, men det verkar åtminstone tämligen klart att High Tea är något man kan hänge sig åt mitt på dagen, och att det (förutom te) inbebriper både läckra mackor och bakverk i den sötare branschen.

En skojig bekantskap denna eftermiddagen var min ”bordsdam”, hustrun till den tyska konsuln i stan. Hon hade bott i Sverige flera år och var riktigt bra på svenska. ”Jag har varit lyxhustru i Stockholm i flera år, hahaha!”. Pigg dam med skinn på nästan och ett välutvecklat sinne för humor.

Annieverse redo att hugga in.

Najsa småmackor. Dessutom fanns det ett oherrans massa bakverk.

Väl hemkommen från detta spektakel var det bara att kasta sig i duschen, åla sig in i lilla Odd Molly-partyblåsan samt träskosandalerna med platåklack (från Toffelboden i Malmö, jodå!!)  och slänga sig in i bilen för att åka iväg på kräftskiva. Jodå, ni läste rätt. Kräftskiva i Mumbai!!! Snacka om osannolikt, men det här är något som Svenska Handelskammaren i Indien har gjort sig möda att pyssla ihop för andra året i rad. Självklart inleddes festligheterna med Bollywooddans (vad annars?!?!) Och när det väl var dags att gå till bords…ja, fråga mig inte hur det hade gått till, men arrangörerna hade trollat fram både kräftor och Absolut och västerbottenost. Among other nice things

Det var en kul blandning av folk som snapsade och hade sig – själv hade jag två förtjusande bordsherrar varav den ene var dansk och den andre från Bangladesh.(Bangladeshkillen var förresten en jäkel på att svepa Absolut)  Sen var det allt från glada 25-åringar som flyttat till Indien på vinst och förlust till rekorderliga husmödrar från Mellansverige som hängt på sina makar hit. Riktigt trevlig mix!

Bollywood boogie med svenska förtecken…

Skön mix på partyfolket….

MUMS!!!

Lite mer indisk dans i kräftans vänkrets…

 

Tut-tut!

 

Om ni har fem minuter till övers och absolut inte vet vad ni ska göra av denna oceaaaaaan av tid, så kan ni ju slötitta på videosnutten jag filmade på väg hem i bilen igår. Kvaliteten är rent förfärlig, men filmen säger ändå en del om miljön här (och trafiksituationen…).

http://www.youtube.com/watch?v=J2K55_s3ftk

Dra upp volymen så ni hör ordentligt, annars är halva nöjet förlorat! Det mest högjudda tutandet står farbror R för, sen är det lite annat tut med, från auto-rickshaws och annat.

Tyvärr råkade jag babbla sönder slutet på filmen (det var något med tidsplaneringen som farbror R och jag diskuterade). Jaja, nästa filmsnutt blir säkert mer proffsig.

Jo jag kom att tänka på att…

…nog är det lite lustigt att jag under mina veckor i Indien inte har sett en enda av de däringa ”indiska spikmattorna” som saluförs så hejdlöst därhemma. Inte på något varuhus, inte i någon sportaffär, inte i något apotek, inte i några braskande reklamannonser…..

Namaste! Do you have what we in Sweden call the indisk spikmatta?

Självklart har jag kundkort på de rätta ställena….

Igår flamsade jag runt på stan med K, som lustigt nog är från samma akademiska bondby in Sweden som jag. K, som bara ska bara vara här i ett år, har en märklig förmåga att alltid komma ihåg sin kamera, vilket bl.a. resulterat i bilderna nedan från våra senaste eskapader….

Här hade vi varit i södra delen av staden, på något möte med ett gäng brittiska expat-kvinnor (vi ska med liv och lust gå med i deras pysselgrupp, tänkte vi. Why not?!?!).  Sedan shoppade vi runt i närområdet tills det var dags att åka hemåt. Men först fick det bli en snabblunch från gatuköket. Jag min lilla idiot tyckte att det kunde vara lagom med att beställa ”en liten macka” (se bilden). Hahaha!!! Jag åt inget mer den dagen… Observera också hur jag har positionerat mig (skylten!). Inte en fnurra rätt den dagen, liksom….

Denna bild är tagen några dagar senare. Vis av erfarenheten väljer jag denna gång att dela en ”grilled sandwich” med K när vi ska fika på stan. Det är väl därför jag ser så glad ut på den här bilden – lättad över att jag slipper äta ännu en bauta-macka själv, burrrp…. Drycken på bilden är för övrigt färskpressad limejuice. Går att köpa överallt i Mumbai och rent förbannat god.

Med en rejäl grilled sandwich-halva i lilla maggen är det inga problem att gå ut hårt på shoppingfronten! Till och med håret står på ända av lycka och förväntan!!!

Och så här otroligt nöjd ser jag ut vid shoppingdagens slut, återbördad till hemmet (vilket befinner sig bakom den exkvisita porten). Vad det fanns i påsarna? Tja…bland annat…

…en stor mängd jättefina prydnadskuddar, och…

…denna piffiga tunika som kostade omräknat typ 55 svenska riksdaler på rea…

I övrigt börjar jag nästan känna mig som en riktig öfvre-medelklass-indier. Iklädd skitsnygga tunikor, capribyxor och flashiga flipflops blir jag minst en gång i veckan av min chaufför körd till något härligt luftkonditionerat shoppingcenter där jag NATURLIGTVIS har skaffat kundkort hos den stora varuhuskedjan Shoppers stop, samt hos landets största bokhandelskedja Crosswords (för min intellektuella utstrålnings skull). Nu ska jag bara få in rätta knycken med de karakterististiska indiska huvudskakningarna också, sen är väl saken i stort sett biff. (Jaja, det går lika bra med något vegetariskt alternativ. Aber bitte mit Garam Masala, så klart).

Spridda tankar

På en gata nära mig.

Long time no bloggskrivande. Tiden bara rusar förbi alltsomoftast, och även om jag inte gjort något ”vettigt” vissa dagar kan jag ändå vara helt slut av alla intryck och upplevelser och funderingar som dagen har innehållit.

Kort uppdatering:

• Hemmamannen har hittat en affär som säljer Toblerone hur billigt som helst.
• Jag TROR att jag har beställt två bokhyllor i en möbelaffär. Förhoppningsvis var det just de bokhyllorna jag ville ha som kommer att levereras. Jag TROR att de kommer på onsdag. Eller så ska butiken ringa mig på onsdag. Något i den stilen var det. TROR jag. Fasen vad det är svårt med den här indiska engelskan!!!
• Vi har hittat ett litet hål-i-väggen-hak fem minuter hemifrån, med fantastiskt god kycklingkebab, hummus, hemgjorda pommes och någon slags GUDOMLIG vitlöksröra.
• Jag har varit ute och rantat runt i stadsdelen flera gånger nu till fots utan att ha blivit påkörd i någon korsning. Härligt! Jag TROR man ska vara lite fatalistisk när man går över gatan här. Och se sig för ordentligt – eller vänta nu, ibland känns det som att det går bättre om man inte ser sig för alls. Hmmm.
• Jag får ännu mer träningsvärk av yogan än av gymträningen. Den där yogaläraren är minsann inte lika snällflummig som han ser ut. Fasen vad han kör med oss!
• Man kan visst då köpa nötkött här. Det är inte alls svårt att få tag på. Dessutom är det mindre än hälften så dyrt som i Sverige.
• Efter att ha bytt till formatet Real Audio på SR:s webbradio kan jag ÄNTLIGEN ÅTER avnjuta Ring P1 ur SR:s sändningsarkiv! Ah, nu känns livet sådär härligt komplett igen!