Arkiv | september, 2005

Llär dig laga kimchi så blir du bra på golf!

30 Sep

30 september 2007

Har nyss läst en väldigt besynnerlig artikel i dagstidningen Korea Times. Den handlar om Koreas framgångsrika kvinnliga golfare, och artikelförfattaren spekulerar i varför de egentligen är så framgångsrika.
Skribentens teori är att det har med enda sak att göra: deras handmotorik. Välutvecklad handmotorik är, enligt artikelförfattaren, något som finns nedärvt hos koreaner sedan tusen år tillbaka.

Och så kommer följande briljanta påstående:
”Celadon in Koryo and the Yi dynasty are world famous for blue and white china in quality, and you know that pottery involves the same skills as playing golf.”

Jahaja. Samma egenskaper som krävs för att skapa vacker keramik är alltså utslagsgivande (hahaha, ni missade väl inte ordleken nu) för briljant golfspel?!? Ack, så litet jag vet. Men så är jag ju västerlänning, gubevars.

Artikelförfattaren drar även paralleller till kimchi-tillverkning. För er som inte läst mina inlägg om koreansk mat (kolla ganska långt ner i bloggen om ni är intresserade) kan jag berätta att kimchi är en sidorätt som serveras till i princip allt i Korea. Kimchi är mjölksyrejästa grönsaker som för det mesta kryddas med en rejäl dos rödpeppar.

Nåväl. Så här står det i artikeln:
”An editor golf fan of an English daily newspaper mentioned that one of the root causes for Korean ladies to play such great golf in the U.S. is closely connected to dexterity, which is also critical to preparing delicious Kimchi, a Korean side dish loved by the people around the world.
We all know that even when you use the same materials for Kimchi, it tastes different depending upon the hands that mix the materials.
This is why a so-called hand-taste or rather a typical taste created by the hands is heard frequently in Korea when it comes to preparing foods.”

Aha. Anledningen till att koreanska män inte utmärker sig lika mycket i golf måste sålunda vara att de av tradition inte lagar mat. Hade de bara lärt sig laga kimchi hade de säkert varit lika framgångsrika som töserna.

Ja, det förklarar ju allt.

Annonser

Kärlek med blodsmak

29 Sep

29 september 2005

Är du förälskad? Ta då reda på vilken blodgrupp föremålet för din ömma låga har. Det är precis lika viktigt (eller oviktigt, hur man nu ser på saken…) som vilket stjärntecken du är född under. I varje fall anser en hel del människor i Asien det.

Teorin om att ens blodgrupp bestämmer vad man är för slags personlighet presenterades 1927 av japanen Takeji Furukawa. Det finns så vitt jag vet inga som helst vetenskapliga bevis för blodgruppens inverkan på personligheten; ändå verkar denna teori öka i popularitet i Korea. Förra året gjordes faktiskt en koreansk filmkomedi på temat. Den heter ”My boyfriend is type B” och handlar om en tjej med blodgrupp A som dejtar en rätt så odräglig drul med blodgrupp B. B-människor är enligt Furukawa inte särskilt sympatiska. A-människor lär däremot vara ansvarskännande individer som jobbar hårt. Tjejer med blodgrupp A sägs vara blyga men pålitliga individer som helst bör låta bli att dejta oansvariga och själviska B-killar. Och om man nu ändå inte kan låta bli ”The bad B-guy” har en författare vid namn Kim Nang skrivit en bästsäljande bok med massor av råd för hur man ska få en spirande relation med en sån karlslok att fungera.

Själv kan jag inte på rak arm säga vilken blodgrupp jag har. Hmmmm, kanske skulle kolla. Och för allt i världen fråga maken vilken blodgrupp han har…fast å andra sidan, våra stjärntecken passar inte alls ihop och på något märkligt sätt har vi ändå lyckats vara gifta i 15 år utan att ta kål på varandra. Så blodgruppen kan nog kvitta den med…

29 Sep

29 september 2007

När jag hämtat dottern från skolbussen igår, och hon skuttade jämte mig hem, avlevererade jag den klassiska frågan om hur hon haft det i skolan under dagen.

Svaret blev: ”Jättebra, mamma. Vet du, idag är det som det rinner ut lycka genom mig. Det är så mycket lycka så det bara rinner över! Ja, som det kan göra i ett badkar menar jag”.

Åh…jag blev alldeles knäsvag. Av lyckan över att ha en dotter som är så lycklig.

Att sitta eller inte sitta

28 Sep

28 september 2005

På min väg till stormarknaden igår var det rusningstrafik i tunnelbanan. Knödde mig in. Efter några stationer strömmade merparten av passagerarna ut och det blev en plats precis bredvid mig ledig. Äsch, inte lönt att sätta sig, tänkte jag, ska ju snart av. Men då daskade den 60-plus-dam som satt bredvid den lediga platsen till mig på armen och pekade uppfodrande på platsen. Tja, det var ju bäst att sätta sig, jag är definitivt inte den som bråkar med koreanska 60-plussare, inte. Damen log nöjt och moderligt mot mig när jag satt mig. Jag måste sett trött och sliten ut eller nåt (och jag som sovit gott och kände mig piffig och pigg?!?), annars hade hon väl inte anmodat mig att sitta ner på detta sätt.

En som också lärt sig att man inte bråkar med äldre koreaner är min svärfar. När han jämte svärmor var på besök i Seoul förra året bestämde vi oss en dag för att ta tunnelbanan till marknaden Namdaemun. Även då var det tämligen knökat i tricken. Svärmor lyckas dock tillskansa sig en sittplats.

Då reser sig den manlige 75-plussare som sitter bredvid och anmodar svärfar att slå sig ner. Svärfar avböjer vänligt men bestämt, han har ju inte ens fyllt 70, unga människan. Fast det är klart, han är ju gråhårig förstås, och då framstår man kanske som lastgammal i Sydkorea. De flesta här färgar nämligen håret långt upp i åren.

Den koreanske gentlemannen säger nåt, förmodligen ”jodå, sätt dig nu”. Svärfar insisterar på att stå. Då blir gentlemannen BESTÄMD, och avlevererar en högljudd harang följt av ett brummande, morrande ljud – liksom för att understryka vad han sagt. Min envise svärfar står kvar och brum-morrar han med. Nu börjar folk börjar vända sig om för att kolla vad vi egentligen håller på med.
Svärfar insisterar på att fortsätta insistera på att han inte behöver sitta. Då tycker gentlemannen helt uppenbart att ”nu får det vara sluttjafsat”, varpå han mycket bestämt DRAR ner svärfar på sittplatsen. Ler sen mycket nöjt. Svärfar väljer tack och lov att erkänna sig besegrad.

Tur det, annars kanske det hade slutat med blodvite?

Vad är det för fel på att läsa?

27 Sep

27 september 2007

I morgon ska dottern berätta lite om Pippi Långstrump på skolan. Jag sätter mig vid datorn och söker på Internet för att försöka ta reda på vad hennes häst Lilla Gubben heter på engelska. Söker på ”Pippi Longstocking” och får 458 000 träffar, hej och hå. När jag går igenom söklistan visar det sig att nästan alla träffar på ett eller annat sätt handlar om diverse Pippi-filmer. Väldigt få behandlar Astrid Lindgrens böcker om Pippi. Och som vi alla vet är böckerna ju översatta till en massa språk, däribland engelska.

Hallå där i den engelsktalande världen – vad är det för fel på att läsa böcker?

Resultatet av min sökning blev för övrigt att Lilla Gubben faktiskt inte har något namn på engelska. Så nu vet ni det.

Utseendefixerat

27 Sep

27 september 2005 

Är utseendet det enda män bryr sig om när det gäller kvinnor? Ja, nu blir det mer på temat skönhetsfixering gott folk. Läser i dagstidningen Chosun Ilbo att koreanskorna är bland de kvinnor i Asien som är mest osäkra vad gäller utseendet. Artikeln grundar sig på en studie på uppdrag företaget Unilever. 2100 kvinnor runtom i Asien har intervjuats, och av resultaten framgår att endast 33 procent av de koreanska deltagarna var nöjda med sitt utseende. Det var bara de japanska kvinnorna som var mer missnöjda. 53 procent av koreanskorna kunde tänka sig att göra plastikkurgiska ingrepp.Men det värsta i studien är ändå att hela 98 (!!!) procent av koreanskorna angivit att män värderar en kvinnas utseende mer än något annat.

I artikeln uttalar sig Ham in-hee, professor vid Ewha Women?s University i Seoul. Hon säger att i patriarkala samhällen tenderar kvinnor att inte respektera sig själv. Enligt professor Hee kan man i Korea se en ond cirkel där de män som har makten inom media alltid publicerar en och samma standardbild av Idealkvinnan ? ett ideal som de koreanska kvinnorna sedan försöker uppnå.

Brutalt uppvaknande

26 Sep

26 september 2005

Gällt, brutalt och bryskt hörs väckarklockan plingelinga (Korea ligger sju timmar före Sverige så det är natt hos er när det är morgon hos mig). Uff. Sträcker på mig. Ägnar en minut åt att vägra öppna ögonen. Tar mig sedan samman, öppnar korpluggarna och noterar att det är hiskligt mörkt därute. Blä. Hasar ur sängen, smidigt som ett kassaskåp ungefär, slänger på mig morgonrocken och hasar mig in i arbetsrummet för att knäppa på datorn. En del av min morgonritual är nämligen att sitta och glo sömndrucket på nättidningarnas rubriker, samt på väderleksrapporten.

Datorn igång. Tittar ut genom fönstret och noterar än en gång att det var ju tusan vad det var mörkt därute. Oväder på gång?

Tittar på datorns klocka. 01.19.

Va?!? Väckarklockan har ju ringt…datorn måtte ha spatt. Gäspar. Bestämmer mig sedan att trots allt kolla väckarklockan.

Och vid närmare undersökning märker jag att jag lyckats ställa in 01.10 som väckningstid istället för 06.10…

O herreminje. Inte underligt att det är mörkt därute..

Vill bara påpeka att jag faktiskt var helt nykter när jag ställde väckarklockan..

%d bloggare gillar detta: