Vikten av vardagliga ting

Nu när jag är i Sverige är jag mestadels hänvisad till pappas dator, och den är inte helt up to date. Vilket tyvärr innebär att jag kan skriva inlägg, men inte svara på kommentarer som kommit. Ej heller läsa andras bloggar. Då hänger sig eländet. Fast läsa kommentarer som inkommit här, det kan jag. Så tack Caramelle, Moböjs och Multimamman för era kommentarer på föregående inlägg, det värmde! Och Multimamman, jag kanske mejlar dig. Jag vet ju att du har gått igenom samma sak, och kag känner igen mig mycket i det du har skrivit om din älskade mammas död.I övrigt är det ganska ok med mig. Förmodligen för att det måste vara så. Min pappa är 85 år och nu är det jag som får ta hand om honom, hjälpa honom med allt som behöver ordnas. Skrev i förra inlägget att jag är tacksam för allt praktiskt arbete. Det är skönt att fokusera på konkreta grejer, på något sätt avleder det tankarna, även om det har med den sorgliga händelsen i sig att göra.

Har underbara vänner här hemma i Sverige som jag kan ringa till och träffa för att prata av mig. Och mycket prat blir det…ibland om helt andra, mycket mer triviala saker än liv och död. Känner att jag behöver det, en bekräftelse på att vardagslivet, med allt från vårmodet till nya GI-recept, från snödroppar till höjda busspriser, trots allt finns kvar.