Expo 2010 på vårt sätt

För några helger sedan var vi en sväng på Shanghais stora stolthet för tillfället, Expo 2010. Det kan man ju inte missa när man bor i stan. Varmt som tusan var det, och fullt med folk var det med, så vi beslöt oss för den hemmasnickrade taktiken ”Överlevnad genom att välja paviljongerna med kortast köer”. Detta förde oss först till Iran, där det var tjofaderittan med liveband, mängder av vackra handknutna mattor, stora modeller av inhemska kärnkraftverk och en del banderoller som promotade Peace, Love and Understanding. Precis innan vi skulle gå ut därifrån blev Dottern haffad av två små kinesiska tanter som uppenbarligen aldrig hade sett en lockig blondin förut, och som insisterade på att bli fotograferade med densamma. Efter fullföljd photo shoot klappade tanterna om oss ordentligt och bjöd på Wrigleys Spearmint. Trevligt.

Nästa paviljong blev Nordkorea. Med tanke på vår ”koreanska” bakgrund kändes den som ett måste för maken och mig. Vi hyser någon slags halvpervers, skräckblandad fascination inför detta land och funderar allvarligt på att pipa iväg på en organiserad turistresa dit. Nåväl. Paviljongen gick i starka färger och man kunde betrakta hur många bildspel från Pyongyang som helst. Samt videos med glada musikanter, akrobater och dansörer som ger allt i festspelen Arirang. Självklart gick vi loss på presentbutiken och köpte pins med den nordkoreanska flaggan, dvd-skivor och ett kolorerat bildverk. De nordkoreanska damerna som expedierade oss hade för övrigt de vackraste hanboks jag någonsin sett.

Glad dotter med Pyongyang i bakgrunden.

Nordkorea satsade som synes på färgstarkt.

Paradise for People.

Efter detta intog vi en billig japansk slabbelunch, och stärkt av denna, samt en god japansk öl, tyckte maken att vi borde fullfölja vår Axis of Evil-vandring och följaktligen uppsöka Irak. Dock hittade vi inte dit. Så det blev Kyrgistan istället, vars lilla paviljong verkligen var nyskapande och sevärd. Samt Vietnam, där vi bjöds på populärmusik med instrument vi inte ens visste existerade.

Kyrgistan. Läckert.

Vietnam. Medryckande.

”You make me melt!!” Söt t-shirt i en av köerna. Och mycket passande i hettan.

Sedan orkade vi inte så mycket mer och styrde kosan hemåt. Kanske hinner vi med en sväng till innan Expo 2010 stänger den 31 oktober.

Elaborate BACON, minsann!

När dottern efter sin räääliga maginfluensa äntligen fick önska sig en senkommen födelsedagsmiddag föll valet på Spaghetti Carbonara. Ett utmärkt val, ansåg jag. Alla ingredienserna hittar man lätt på Carran (som jag numera kallar Carrefour).

När jag tog några baconförpackningar ur kyldisken kunde jag inte låta bli att le. Jamen hörni. Kan det bli bättre än så här? Inte vilken gammal tradig bacon som helst utan Elaborate BACON med Western New Technick (sic!). Och Piece in heart Fragrance in Mouth, det låter ju nästan…romantiskt?

Idag har förresten vädret förändrats ordentligt. Från att ha varit cirka 33 grader med strålande sol de senaste dagarna har temperaturen nu gått ner till snudd på 25, med grå skyar, rejäl blåst och stilla regn. Skönt, enligt min mening. Men i eftermiddags träffade jag på en liten själ som verkade lätt uppruggad – vederbörande satt på fönsterblecket i vårt sovrum och stirrade dystert ut på gråvädret…

Apropå The Swedish Elections…

….eller om det nu ska vara Election i singular. Jag är inte säker.

Hursomhelst. Några tankar från en svensk medborgare som bott utomlands i drygt sju år. Framför allt i demokratier men på senare tid i en enpartistat:

Är demokrati alltid det bästa styrelseskicket? I alla länder? Oavsett vad befolkningen tycker? Borde man i icke-demokratiska länder, där befolkningen i huvudsak är nöjd med sakernas tillstånd, ändå genomdriva demokrati? För den goda sakens skull? Och vem är det egentligen som bestämmer vilken sak som är god?

Är ett demokratiskt valt men genomkorrumperat styre bättre än en diktatorisk men någotsånär renhårig diktatur?

Är demokrater bättre människor än icke-demokrater?

Det tål att tänka på. Tycker jag.

Efter kaos kommer kokt fisk

Det har varit lite…tja, hur ska jag säga….hrmmm, lite kaotiskt här de sista dagarna. Förutom att jag har ett bohag att bringa reda i, med ett beaktligt antal större och mindre pryttlar och grejer som hamnat på helt fel plats, har Unga Fröken Dotter behagat att åka på maginfluensa så det sjunger om det. Så jag har burit runt böcker och kastruller och torkat kräk och tvättat sängkläder huller om buller. Du milde. Det har INTE varit roligt.

Men nu så. Unga Fröken är bra i magen igen och kunde återvända till skolan idag efter tre dagars frånvaro. Jag verkar ha klarat mig utan att ha blivit smittad. Och. Sakta, sakta går det att skönja en antydan till ordning här. Vissa rum får fortfarande betecknas som rena katastrofområden, men vardagsrum, matrum och arbetsrum kan nu kallas någotsånär beboeliga. Det är nu det börjar lite roligt att plocka och dona. När jag ser att det här faktiskt kan bli…riktigt trevligt, när det väl är klart!

I går kväll stod jag i det stökiga köket och tillredde ett kvällsmål bestående av kokt fisk, potatis och sallad. Och jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag blev så full i skratt. För timmarna innan hade jag rullat kundvagn på Carrefour, hittat någon slags vit fiskfilé (ingen aning vad det var för sort), potatis (vet inte heller vad det var för sort) och smör (något irländskt fabrikat jag råkade se i en kyldisk).  Och när vi satte oss till bords och började äta kunde jag bara konstatera att….det smakade precis som kokt fisk med potatis brukar göra hemma. Så himla bisarrt och kul på något sätt! Jag menar, här står man i sitt nya kök i en tämligen okänd omgivning far, far away from home och får till en svensk standardrätt sådär bara! Ha!!!

Fast….njaeeee förresten. Det var inte HELT sant. För den där fiskfilén, vaddennuvarförnågot, den var godare än någon fiskfilé jag någonsin ätit hemma. Den ska jag köpa fler gånger.

Kokosmjölk och gammal svamp

Inflyttningskaos, dag 2. Ungefär tio glada kinesiska flyttpojkar packar upp kartonger i rasande fart. I och med att det är lite svårt att peka med hela handen åt tio människor samtidigt lär väl en hel del saker hamna på helt fel ställe. Men vem bryr sig. Tänk vad befriande det kommer att kännas att ÄNTLIGEN, efter att ha letat sig vansinnig, ÄNTLIGEn hitta det där eftertraktade paketet med pärlsocker i badrumskåpet! Hihi.

Flyttfirman lastade in bohaget i fredags, och förmannen hävdar entusiastiskt att de kommer att vara klara med uppackningen vid tvåtiden i eftermiddag.  Så jag får nog satsa på en väldigt försenad lunch. Lunch, förresten? Vi har inte mycket ätbart i huset. Kan man sno ihop något av två förpackningar kokosmjölk, en konservburk svamp vars bästföredatum passerades för fyra år sedan, en miniförpackning snabbnudlar samt tabascosås? Och en påse Estrella dip? Hrmmm. Det är nästan lite mer lockande att gå lös på whiskeyflaskan som vi köpte med oss på flighten hit. Då lär jag vara på himla gott humör resten av dagen. Alternativt somna bakom några flyttkartonger.

Vi hörs när jag bringat något mer ordning i tillvaron.

Må gott så länge!

Medicinautomat i tunnelbanan

Medan svenskar numera kan köpa Ipren på Ica kan shanghaiborna köpa densamma i tunnelbanan. Häromdagen gick jag förbi den här automaten, från vilken man kan inhandla allt från febernedsättande medel till produkter för ”Family planning”. Själv är jag lite sugen på att testa något ur kategorin ”Chinese medicine”.

I övrigt går vårt hotelliv snart till ända. På lördag – om Gud vill och skorna håller – ska flyttfirman tydligtvis ankomma med vårt bohag och börja flytta in det i huset vi hyrt. Spännande 🙂

Otippad höjdare för lockiga

För er som undrar hur jag har framlevt mina första veckor här i Shanghai kan jag summera alltihopa med att jag inte gjort något speciellt alls. Varje morgon knallar jag iväg med dottern för att avleverera henne till skolan (promenad på 20 minuter), sen blir det oftast att knalla vidare en runda till Carrefour (ligger cirka 30 minuter från skolan). Det har sin grund i att dottern nästan varje dag kommer på att hon måste ha någon jätteviktig skolaccessoar som vi inte har med oss i resväskan från Sverige. Idag var det plastmappar med hål i jag skulle införskaffa, ty dottern sade ”Det är JÄTTEVIKTIGT att jag får dem så snart som möjligt, allra senast på måndag, fröken har sagt att vi VERKLIGEN behöver dem NU.” Jahaja. Tja, sen knallar jag tillbaka till hotellet, surfar runt lite, äter lunch, går och tränar på gymet, läser kanske en stund – och sen är det hämtning på skolan. Därefter läxläsning, eventuellt ett dopp i poolen, kvällsmat och nattinatti.  Visst ska det bli skönt när vi väl får lägga vantarna på vår container med bohag och äntligen kan flytta in i huset, men jag måste erkänna att det fortfarande är litelite skönt med den här hasa-omkring-tillvaron utan särskilt mycket stress. Och utan att behöva fundera på vad man ska laga till middag…

När jag hämtade dottern idag stötte jag förresten på hennes klasslärare och kunde inte låta bli att förtälja att jag nu införskaffat de OERHÖRT VIKTIGA plastmapparna. Som det ju var så bråttom med. ”Bråttom? Njaee…nä, jag har ju sagt att det är jättebra om de kan skaffa några vid tillfälle, fast SÅ bråttom var det ju inte”, sa klassläraren glatt. Hrrrmmmm. Jag tror min dotter gillar att stressa sin moder…

När jag var på Carrefour i förrgår (för att köpa JÄTTEVIKTIGA anteckningsblock åt ni-vet-nog-vem…) handlade jag med mig lite hårstylingprodukter. Vi glömde att ta med oss våra invanda wundermedel för lockigt hår från Sverige, nämligen. Så jag tänkte att på Carrefour kanske jag kunde hitta någon allroundmousse som kan duga. Men vet ni vad! I hyllan med produkter av det kinesiska märket Maestro finner jag inte en utan hela tre (!) stylingprodukter för lockigt hår!

Jojo, jag kan allt gissa vad ni tänker. ”Hahaha, spikrakhåriga kineser tillverka produkter för lockigt hår, det kan väl bli hur spännande som helst!” Men faktum är att jag nu testkört grejerna, och de är väl så bra som den mousse samt annat klet och kladd vi använder hemma. Kanske snäppet bättre, till och med. Inget burr och inget friss, ingen ”knastrighet” heller, bara snyggt definierade lockar som håller sig på plats hela dagen. I’m inpressed! Så pass impressed att bjussar Maestro på denna schyssta reklambild!

Fick inte bort blänket på flaskorna tyvärr, men funderar allvarligt på att mejla över bilden till Maestro och föreslå att de anställer mig som lockig spokeswoman när det är dags för introducering på den västerländska marknaden…

God helg på er alla 🙂