Arkiv | augusti, 2005

Mini-nattugglor på shopping

31 Aug

31 augusti 2005

Koreanska bebisar är ute och slarvar mitt i natta. Johodå, det står i dagstidningen Chosun Ilbo idag.
I kära gamla präktiga Sverige, vet tidningen att berätta, är det bara 27 procent av alla barn mellan 0-3 år som får vara uppe och röja efter klockan tio på kvällen. I Korea är det hela 51,4 procent. Artikeln i Chosun Ilbo grundar sig på en undersökning som genomförts av Procter & Gamble Korea.

Ja, nu förstår jag lite bättre varför det är så många tunnelbanepassagerare i Seoul som sitter – eller står – och sover i alla möjliga och omöjliga ställningar på morgnar och förmiddagar. Det är väl deras föräldrars fel, som låtit dem vara uppe för sent, och därför har de aldrig nåtts av insikten om att morgonstund har guld i mund. Hm, väldigt olutherskt. Men så är det ju också Korea detta handlar om.

Vad gör då små koreanska nattugglor under sena kvällstimmar? Ja, av de 36,8 procent av föräldrarna som erkände att de tog med sig kidsen ut efter klockan nio på kvällen var det 46,2 som hasade med dem på stormarknadsshopping medan 29,4 procent tog med dem ut i någon park.

Annonser

Inte lika tvålfager

30 Aug

kyh2.jpg

Kim Yong-Ho.

30 augusti 2005

Om jag ska vara riktigt ytlig, och det passar väl jättebra när jag sitter här och babblar på om såpoperor (se inlägget nedan), tycker jag nog att Kim Young-Ho är bra mycket snyggare än Bae Yong-joon. Trots att han lämnade sin fru för den bambi-ögda sekreteraren på jobbet i såpan ”A second proposal” (som jag följde intensivt förra året). Humpff. Ajsingenbajsingen, Kim!

Jaja. Ingen är fullkomlig.

30 Aug

bae1.jpg

”Sexsymbol? Lilla jag?!?” (Foto: Yonhap) 

30 augusti 2005 

Och här har vi då en bild på drömmannen, enligt miljoner kvinnor i Asien…koreanen Bae Yong-joon. Bae slog igenom i den melodramatiska tvåloperan Winter Sonata 2002 och är nu aktuell i ännu ett hjärta-och-smärta-epos med titeln April Snow, garanterat snyft-vänligt även det.

Inte minst japanska tjejer och damer i alla åldrar är som galna efter Bae. Det arrangeras gruppresor från Japan till de platser i Korea där Winter Sonata spelades in, och varje turistfälla med självaktning här har en rejäl uppsättning Bae-souvenirer, allt från muggar till kalendrar och t-shirts med Baes milda nuna.

Själv tycker jag kanske att Bae är lite väl tvålfager, men smaken är ju som baken!

Hjärta, smärta och sånt

30 Aug

30 augusti 2005

På tal om koreanska såpoperor (se inlägget nedan) så kan de ge intressanta inblickar i den koreanska kulturen. Ett oerhört populärt tema i dessa tv-dramer är förbjuden kärlek. Och här snackar vi inte om gifta människor som vänstrar eller så. Nej, den förbjudna kärleken uppstår redan innan man har inträtt i det äkta ståndet. Ett exempel skulle kunna vara ”rik snygg pojke från finfin familj i Seoul faller som fura för vansinnigt söt men urfattig blomsterförsäljerska från provinsen. Rik pojkes pappa insisterar på att rik pojke efter avslutade ekonomistudier vid Harvard ska gifta sig med rik flicka från finfin familj i Seoul. Rik flicka från Seoul är supersnygg men tämligen blåst och därtill intrigant. Vill gifta sig med rik pojke för att hon då skulle bli ännu rikare och samtliga hennes väninnor skulle bli grymt avundsjuka. Rik pojke vägrar giftermål med rik flicka, smugglar istället med fattig blomsterförsäljerska från provinsen till Amerika och går under jorden. Rik pojkes pappa blir vansinnig och rik pojkes mamma bara gråter. Fattig blomsterförsäljerska från provinsen insjuknar plötsligt i dödlig sjukdom…” Ja, ni fattar. Hjärta och smärta så att man blir alldeles vimmelkantig. Men det intressanta är själva problematiken, alltså att äktenskap inte är något man ingår med vem som helst man råkar bli kolossalt förälskad i, även om det faktiskt är ens själsfrände och sanna kärlek. Koreanska mammor och pappor kan nämligen fortfarande ha en del att säga till om när det gäller val av barnens livspartner. Att det är föräldrarna som väljer en lämplig giftermålskandidat blir allt mer sällsynt. Men om man tar hem fröken Kim för att presentera henne för sina föräldrar, och dessa definitivt inte tycker att hon är lämplig – då är det inte helt osannolikt att det inte blir något bröllop.

Respekt för äldre personer, och inte minst ens egna föräldrar, är fortfarande en oerhört viktig del av den koreanska kulturen. Familjen är alltjämt den viktigaste enheten i Korea. Det är familjen du vänder dig till om du behöver någon form av stöd (ekonomiskt eller annat) och omvänt förväntas du ställa upp för familjen. Individuella önskemål får ge vika, om det är nödvändigt.

Låter det oerhört gammaldags? Tja. Det beror väl på vad man har för perspektiv. Jag menar, hur stora var chanserna för att disponentsonen Sjöstrand skulle gifta sig med servitrisen Nilsson för några decennier sedan i Sverige? Betänk dessutom att medan vi i Sverige kunnat utveckla vårt samhälle i fred, lugn och ro de senaste 50 åren så har Sydkorea under samma period varit tvungen att bygga upp hela sitt land på nytt efter den japanska ockupationen och Koreakriget.

Koreas materiella välstånd har utveckats i rasande takt de senaste 30 åren, och när gamla värderingar krockar med ökat välstånd i ett materiellt hypermodernt samhälle, och med ökande influenser från världen utanför, blir det inte utan konsekvenser. Skilsmässofrekvensen i Sydkorea är nu en av de högsta i världen och barnafödandet minskar drastiskt.

Mumsig kålmask

29 Aug

sushimask.jpg

29 augusti 2005 

Caterpillar, anyone?
Jamen titta vilken trevlig liten anrättning jag och väninnorna hittade idag på det nya hotta sushistället ”California Roll-In” nästgårds!
Nästan så man inte har hjärta att äta upp honom eller henne…

Nalle här och nalle där

29 Aug

nallesnutt.jpg

29 augusti 2005

Små snuttiga nallebjörnar har en enorm attraktionskraft på invånarna i denna knuffiga, myllriga, hetsiga storstad, kan jag säga. Nallebjörnsdyrkan är här totalt gränsöverskridande vad gäller kön och ålder. Både romantiskt lagda tonårstjejer och av tillvaron mer härdade gammeldamer kan ses bärande på väskor, plast- eller papperskassar och mobiltelefonssmycken prydda med gulleluddiga nallar med plirande blick och rosetten käckt på svaj. Två dagar i rad har jag dessutom sett tuffa unga, vältränade soldater i full kamouflagedräkt och kepsen djupt nerdragen över pannan bära på ljusblå plastkassar prydda med nallebjörnsmotiv – utan att skämmas det minsta, såg det ut som (tusan också att jag glömde kameran hemma…).

Nä, det är väl inte så konstigt egentligen att folk vill har nåt lite gosigt att bära med sig i den kärva storstadshetsen. Fast humhum, ni får förlåta om jag flippar ut totalt (skyller på att värmen håller på att smälta ner mina hjärnceller till oigenkännlighet…det är plus 30 grader här i Seoul – tänk om nallebjörnsälskarna här skulle gå ett steg längre och plötsligt deklarera:
”Nä nu räcker det! Nu ger vi attan i stress och jäkt och buff och knuff, nu skapar vi ett gosigare samhälle allihopa” – och plötsligt fylldes gatorna av folk i nallebjörnskostymer som planlöst lallade runt och kramade varandra av hjärtans lust?!?

Tvi vale. Vad får jag allt ifrån? Rätt som det är sitter jag väl här och skriver manus till koreanska såpoperor! Nä, jag kanske ska slå på luftkonditioneringen. Räddas vad som räddas kan av mina hjärnceller…

Istället för trädgårdstomte

28 Aug

harubang.jpg

28 augusti 2005

En riktigt ful och gräll trädgårdstomte skulle jag gärna vilja pigga upp min lilla koreanska trädgård med. Som en påminnelse om mitt rika europeiska kulturarv, eller nåt. Bedrövligt nog glömde jag att köpa med mig en när vi var i Sverige i somras. Tja, jag får väl skaffa mig en Harubang istället. Harubang är väl det närmaste man kan komma en trädgårdstomte i Korea. Namnet betyder något i stil med ”farfars-sten”. Harubangen härstammar från ön Jeju på Koreas sydkust. Den hette från början Beoksumeori vilket betyder totemhuvud. Dessa skulpturer symboliserade gudar som både erbjöd skydd och som kunde sätta lite tjofräs på fertiliteten. De placerades bland annat utanför byarna, som en slags skydd mot onda andar.

Numera massproduceras Harubangerna i alla möjliga och omöjliga storlekar, antingen försedda med breda leenden eller med mer allvarliga uppsyner. Tror jag ska skaffa mig en glad liten skit och ställa på trappen. Den är faktiskt betydligt mer estetiskt tilltalande än en rödnäst plasttomte, när jag tänker efter…

%d bloggare gillar detta: