Gung ha fat choi på er!

Gott Nytt År allihopa!Nej, jag är inte alls sen på det. Enligt kinesisk tideräkning går vi nämligen in ett nytt år nu, och denna gång är det hundens år.

Den senaste veckan har var och varannan människa här i Seoul gått omkring med rejäla paket i eleganta papperspåsar – presenter från arbetsgivaren. Det kinesiska nyåret är den riktigt stora presenthelgen här i Korea, nästan värre än julen hemma i Sverige. Det är inte bara inom familjen man ger presenter, arbetsgivaren måste också unna sina underställda något, åtminstone om vederbörande har någon uppfostran och hut i kroppen.

Gjorde misstaget att bege mig till stormarknaden för några dagar sedan. Där var det knökat kan jag säga. Dels med butikspersonal, fint uppklädda i hanbok (den koreanska folkdräkten) som försökte prångla ut presentförpackningar med allt från whisky och tandkräm/schampo till konserverad skinka (?!?), dels med nyårspresentjagande konsumenter med lika mycket panik i blick som vilken svensk som helst på lillejulafton. Puh!

Nyårsfirandet föranleder en veckas skollov för vår sjuåring. Och vi har beslutat oss för att slå på stort – tidigt i morgon bitti beger vi oss till flygplatsen, en veckas semester på Bali ska det bli!

Sol, värme, god mat, underbart vacker natur, mycket att se….jag längtar!

Så nu blir det en stunds blogguppehåll för min del.

Ha det så bra så länge, kära läsare!

Kunde inte ha sagt det bättre själv

Hahaha. Har fått vatten på min Canada Goose-kvarn. Annika Leone på Expressen är inte heller så vidare impad, dock av lite andra skäl än jag. Hennes krönika hittar du här.

Helomvändning under galgen?

Aldrig trodde väl jag att jag skulle skriva en massa inlägg om sport, som jag i normalfallet är gravt ointresserad av. Haha, man är väl inte sämre människa än att man kan ändra sig! Så nu är jag igång igen, på temat ”Gravid bordtennisstjärna sparkas” (se inläggen nedan).Läser nämligen i diverse tidningar att TBK trots allt kommer att fullfölja sitt kontrakt med sin stjärnspelare Li Fen. Hon behöver inte spela bordtennis längre under graviditeten, utan ska få andra arbetsuppgifter.

Samtidigt tar lagledaren Inge Augustsson, som gjort diverse remarkabla uttalanden till pressen, timeout.

Åhå. På det lilla viset.

Denna helomvändning har tydligtvis kommit efter att Trelleborgs kommun medlat mellan parterna, det vill säga Li Fen och hennes klubb. Kommunen är förresten en av klubbens viktigaste sponsorer. Hmmm…kan det månne ha någon inverkan på klubbens förhandlingsvilja? Ja, jag bara spånar hejvilt jag…

Li Fen är väl att gratulera, synd bara att man ska behöva göra det. Det bästa hade ju varit ifall klubbens agerande i frågan kunde göras ogjort. Men det går ju dessvärre inte.

Och tyvärr är det väl så att helomvändningen inte skett för att farbror Augustsson plötsligt har drabbats av empati. Det är det jag tycker är så obehagligt i den här historien. Åsikter som hans brukar dessvärre sitta ganska djupt.

Klubbens ordförande, Jan Lundgren, säger att klubben har blivit misshandlad av press och medier.

Halledudane.

Riktiga karlar får väl ändå stå för vad de säger?

Man tar sig för pannan…

Dagens Sportnytt inbringade nya visdomsord från den förtretade pingisbossen Augustsson i Trelleborg (se inlägget nedan) som är skitsur för att klubbens stjärna Li Fen är gravid och tänker sluta spela tills hon har fött barn:- Jamen jag har ju varit på Sri Lanka, och där skördar kvinnorna ris när dom är gravida i åttonde månaden, så det kan väl knappast vara så mycket annorlunda i Kina.

Nej, naturligtvis är Sri Lanka och Kina ungefär samma sak. Asien som Asien, typ. På samma sätt som svenskar och greker/fransmän/bosnier är jättelika. Europé som europé, typ – eller hur, Augustsson?

Den store vite mannen strikes again

Bordtennisspelaren Li Fen, som spelar för Trelleborgs BTK, är gravid i tredje månaden. Hon har bestämt sig för att hon inte vill spela mera under graviditeten. I Kina idrottar man inte efter två fullgångna graviditetsmånader. Det kan vara skadligt för fostret, anser kineserna.BTK:s ledare Inge Augustsson är, milt sagt, vansinnig över Li Fens beslut. Eftersom hon är anställd i Sverige gör hon sig nu skyldig till kontraktsbrott, säger han i Sydsvenskan. Hon är inte välkommen tillbaka till klubben, och hon har gjort sitt inom svensk pingis, säger han. Och drämmer sedan till med följande citat:
”Förgäves har jag försökt informera om att kinesiska kvinnor kan stå böjda och jobba på risfälten fram till åttonde månaden”.

Jamen det är väl härligt att Li Fen får sig dessa visdomsord tilldelade av Den Store Vite Mannen. Han måste ju veta precis hur det är, inte minst i Kina. Han är ju Den Store Vite Mannen, det säger ju allt. Vad är hon själv? Kines. Asiat. Kvinna. Hahaha. Hon ska väl bara hålla käften och spela. Herregud, det är ju därför hon är i Sverige.

Jag blir KRÄKFÄRDIG när jag ännu en gång får bevis för hur överlägsna västerlänningar anser sig vara asiater. Hur vi ser dem som någon slags kulturellt efterblivna men effektiva produktionsenheter som är satta till världen för att betjäna oss, typ. ”Segermaskin”, som Augustsson själv kallar henne.

Och när en maskin inte längre fungerar som tänkt ? klart att man blir sur då?!?

Oväntat möte

”Anslagstavlan” har mött sin överman

”Anslagstavlan” i svensk teve…finns den fortfarande? Minns den från barndomen, massor av foträta råd om när man skulle deklarera, att man skulle spara energi genom att släcka i tomma rum och inte glömma att sjukanmäla sig till Försäkringskassan. Präktiga Sverige i ett nötskal.Men nu har jag hittat något som är tio resor rekorderligare.
Här i Seoul får vi in tevekanalen AFN, American Forces Network (det finns 37 000 amerikanska soldater stationerade i Sydkorea).
Kanalen har precis lika många och täta, enormt irriterande, avbrott i programmen som vanliga amerikanska tevekanaler. Fast här är det inte fråga om reklam, utan diverse informationsinslag ? och en stor del av dem är så förnumstiga så att det gränsar till…ja, jag vet inte vad.

Ha alltid bilbältet på dig när du kör bil. Better safe than sorry!

Alkohol och bilkörning hör inte ihop.

Verkar någon i din närhet deprimerad? Våga bry dig. Tala med vederbörande. Och kom ihåg att militärprästen alltid har tid att lyssna.

Sexuella trakasserier är ett brott mot lagen. Tillsammans arbetar vi för en gemenskap där alla, kvinnor och män, ska känna sig fria och trygga.

Blev det för många hamburgare i helgen? Ta ett äpple och gå till gymet!

Sådär håller de på. Flera gånger i timmen.

Javisst kan jag förstå att man prånglar ut dylika budskap en masse – det är väl ett sätt att få soldaterna att sköta sig. Men det är ändå lite komiskt att se helbiffiga amerikanska soldater i kamouflagekläder klämkäckt stå och tjoa om saker som nästan är för politiskt korrekta för att ens platsa i ”Anslagstavlan”.

Påkörd för första gången

Jaha, då har jag blivit påkörd för första gången i Korea. Tja, det var nog första gången överhuvudtaget faktiskt.Var på väg hem med bilen från stormarknaden. Nästan framme. Vägen tämligen tom. Jag ska byta fil, kollar i backspegeln. Ett motorcykelbud närmar sig, men han ligger fortfarande långt bakom mig. Blinkar, byter fil. Kör på.

Efter en stund hörs ett stort DUNK! därbak. Kollar i backspegeln. Det är motorcyklisten som kört på mig. Han girar till, lyckas räta upp motorcykeln och stannar. Jag bromsar och stannar. Motorcyklisten står kvar, grimaserar, gnider sitt ben. Han har kört in i höger baksida på bilen och klämt benet.

Jag tänker FANFANFAN-SKITSKITSKIT och stiger ur bilen. Stirrar på motorcyklisten. Han stirrar på mig. Dessutom har det stannat två mc-bud till. De stirrar också. Ömsom på kollegan, som nu sitter på trottoaren och masserar sitt ben. Ömsom på mig.

Jag kollar baksidan på bilen. En minimal repa på kofångaren.

Jaha, vad gör jag nu?

Av flera av varandra oberoende källor har jag hört att man i Asien, när en utlänning är inblandad i nån sorts trafikolycka, alltid skyller på utlänningen. Det står till och med i flera guideböcker. Lokalbefolkningen lär resonera ungefär så här: ”Du är utlänning, du hör inte hit egentligen. Men det gör jag. Och om du inte hade varit här så hade den här olyckan aldrig skett. Därför är det ditt fel”.
Av det skälet bör man alltid ha en kamera med sig i bilen, för att kunna ta bilder som bevis vid en polisutredning. Någon kamera har jag naturligtvis inte med mig.

Det är detta som snurrar i mitt huvud nu, och det känns inte så kul.

En av mc-killarna kommer fram och frågar var jag bor. ”Där på andra sidan vägen”, säger jag, och pekar i riktning mot mitt hus, som ligger cirka 300 meter bort. Killen frågar om jag kan koreanska. ”Tyvärr, bara jättelite”, säger jag.

Tar mobiltelefonen och försöker ringa några koreanska kompisar. Ingen av dem svarar. Kikar runt, hoppas på att någon polisbil ska köra förbi. Ingen i sikte.

Då börjar jag gråta. Av chocken, och av en enorm frustration över att inte kunna koreanska.

Mc-killarna spärrar upp ögonen. Den ene rusar fram, klappar om mig och säger ”don´t cry, don´t cry, you go home now.” Sedan skriver han sitt mobilnummer på ett gammalt kvitto och säger åt mig att ringa. Jag kör hem, småhulkandes.

Vid lunchtid kommer maken hem och jag berättar vad som hänt. Han inspekterar bilen och instämmer i att det här var ju inget att tjafsa om. Sen funderar vi på om mc-killarna noterat vår bils registreringsnummer och anmält saken till polisen.

När maken återvänder till kontoret på eftermiddagen berättar han för en av de koreanska kollegerna vad som hänt, och ber denne att ringa mobilnumret.

Kollegan ringer. Mc-budet som svarar. Han vill be så hemskt mycket om ursäkt. Det som hände var hans fel, han var helt enkelt ouppmärksam, säger han. Och han är ledsen för att han orsakat mig obehag.

Visst kan det vara bra att vara förvarnad om vad som kan tänkas hända i vissa situationer i vissa länder. Men värsta tänkbara scenario inträffar faktiskt inte alltid – lyckligtvis.

Världen är liten

Var på pilates-introduktion för några dagar sedan. Tränaren, en trevlig tjej från Kanada, frågar var jag kommer ifrån.”Sweden”, säger jag.

Då rycker hon liksom till. Ser nästan lite förskräckt ut (hmmm…vi svenskar som är så oförargliga?!?).

”Oh really, what part of Sweden?”, frågar hon.

Jaså, hon känner till lite om Sverige, tänker jag. Tja, hon kanske har någon släkting som varit där, eller kompis.

”The southern part”, svarar jag.

”Oh NO!!!” säger hon och spärrar upp ögonen ännu mer. ”Are you from Malmoe?”

Jag bekräftar att jag bott nära Malmö och undrar i mitt stilla sinne varför i all världen hon ser så förskräckt ut. Visst, många skåningar kallar understundom Malmö för ”Sveriges Chicago”, men det begreppet är väl inte så känt bland utlänningar precis?

”Well, you see…my ex-boyfriend is from Malmö”, säger hon och slår ner blicken lite sorgesamt.

Och sen berättar hon att hon nyligen kommit tillbaka till Seoul från Malmö. Pojkvännen gjorde uppenbarligen slut för bara några veckor sedan.

Ähum. Vad i hela friden säger man? Stackaren ser plötsligt så bedrövad ut att jag på något sätt nästan vill be om ursäkt för att jag är från Sverige, nästan från Malmö, och för att det var en av mina landsmän som gjort slut med henne.

Fast lyckligtvis verkar hon inte hysa något agg mot mig trots min härkomst. Frågar om jag har lust att fika någon dag, det är alltid trevligt att lära känna lite nytt folk. Javisst, gärna det.

Vi behöver ju inte nödvändigtvis prata om Malmö…

Shit, shit, shit

Håll för näsan go’vänner, för nu blir det äckligt. Eller sluta läs, för all del!Jo. Vi har liksom haft toalettrelaterade problem här på sista tiden. I den i övrigt oinredda källaren i huset där vi bor finns det, av någon anledning, ett fungerande badrum. Från detta har det tidvis luktat…skit. Maken beslöt sig för att gripa sig an det hela. Gick in och kollade runt. Lyfte på locket till toastolen. Den var till brädden (och då menar jag till BRÄDDEN) fylld med….skit.

Till saken hör att vi aldrig använder denna toa. Mysko. Stopp i rören någonstans? Inte helt otroligt. Koreanska toalettrör är av gammal fin tradition ganska underdimensionerade. Därför är vi noga med att inte spola ner för mycket papper och sånt. Men det kunde ju vara stopp ändå.

Ringer till vår mäklare, det är hon som är kontaktperson för eventuella problem vi som hyresgäster kan tänkas ha. Hon lovar att skicka någon som kan titta på eländet.

Nästa dag anländer två rasande stiliga, pigga och glada karlar. ”Anjånghasejå!” utropar vi glatt till varandra, sen leder jag ner dem i källaren, alltmedan jag håller för näsan, för att liksom poängtera situationen. De skrider till verket med sin problemundersökning.

Jag måste säga att det inte känns riktigt bra att det är just två RASANDE STILIGA karlar som rotar i…skiten. Extra pinsamt på något sätt. Och inte minst den äldre av dem har ju vunnit mitt hjärta lite extra, för han envisas med att tilltala mig med ”Madame”, vilket jag tycker låter sååååå mycket stiligare än ”adjumma”, vilket är tilltalet för gifta kvinnor (eller åtminstone såna som ser ut att kunna vara gifta) i det här fina landet. Grejen med ”adjumma” är att man kan vara en sådan redan vid 25, men sen kallas man det rätt långt upp i åren, ända tills man övergår till att vara en ”halmåni”, vilket betyder mormor/farmor. Jag känner mig på något sätt lastgammal, foträt och lätt bedagad när koreanska karlar tilltalar mig med ”adjumma”. Som att mitt bäst-före-datum är passerat, typ.

Nåväl. Eftersom gentlemännens engelskkunskaper inte helt räcker för att förklara problemet, och eftersom jag näppeligen är någon expert på koreansk VVS-terminologi (VARFÖR har jag aldrig fått lära mig något om detta på koreansklektionerna..istället för att sitta och rabbla en massa namn på frukter och räkneord och sånt…pah!), ringer de till mäklaren, så får hon tolka.

Och då kommer den stora överraskningen. Det är septiktanken som måste rengöras.

Excuse me? Septiktanken? Vilken jäkla septiktank!?!

Alltså, inte för att jag är någon expert på septiktankar, men visst är det så att man i Sverige möjligtvis har septiktank till lilla sommarstugan? Normalstora villor har väl för jösse namn inte septiktankar?

Men, visar det sig, normalstora villor i Korea HAR i normalfallet septiktankar. Jajamän.

Så nu har septiktanksrengöringsbolaget, eller vad tusan man nu ska kalla dem, varit här och tömt septiktanken, och jag hoppas att denna skitsak är ur världen.

Tja, man lär sig något nytt varje dag.