Pinsam språkmiss

Utländska journalister i Korea kanske kommer att tvingas att lära sig koreanska. I alla fall om de vill fråga president Roh Moo-hyun något under presskonferenserna i Cheong Wa Dae, presidentpalatset.- Etiketten kräver att utländska journalister talar det lokala språket när de ställer frågor till stadsöverhuvudet, säger representanter för Cheong Wa Dae, enligt dagstidningen Chosun Ilbo.

Under en presskonferens nyligen hade president Nå (så ungefär uttalas Roh, med långt å) blivit pinsamt berörd av att få vänta på översättning av en fråga som en amerikansk AP-reporter ställt till honom på engelska. Speciellt eftersom presskonferensen gick ut i direktsändning. Det såg lite illa ut.

Men hallå, mister Nå. Engelska är det allmänt vedertagna världsspråket. And you are the president. Och därmed ytterst ansvarig för ditt lands relationer och ageranden gentemot andra länder. Vore det liksom inte rätt praktiskt om du behärskade engelska lite bättre?

Speciellt tragikomiskt tycker jag detta är med tanke på att Sydkoreas ledarskikt pratar mycket om vikten av globalisering. Och att det har startats en kampanj för att marknadsföra landet som ”The hub of Asia”. Navet i Asien.

Jag vet inte riktigt hur de tänker. Innebär globalisering á la Sydkorea kanske att resten av världen ska lära sig koreanska? Sorry, det kommer inte att hända. Nästa världsspråk blir kanske kinesiska. Knappast koreanska.

Fast det är klart. Utspelet kanske egentligen syftar till att presidenten ska slippa eventuella obehagliga frågor från utländska reportrar.

Jan Myrdal gör mig lycklig

Med hjälp av en rääääligt stor parabolantenn på balkongen kan vi nu sedan tre dagar tillbaka kolla in svensk teve, hurra! SVT Europa heter kanalen, den kör svenskproducerade program som sänds i ettan och tvåan. Barnprogram, sport, nyheter, drama, underhållning. Började sända här i Asien för några månader sedan.Ahhh, det är något visst att börja dagen med en lagom menlös, trygg svensk väderpresentatör som pratar sådär lugnande sakligt på något sätt (nästan lika ljuvligt som Sjörapporten på radio, snacka om soothing för själen, speciellt när det är herrn med den tyska brytningen som går i gång).

Sjuåringen är hejdlöst lycklig över att kunna kolla Björne och Hjärnkontoret. Själv har jag bland annat avnjutit de sista avsnitten av Stjärnorna på slottet. Och idag kollade jag på Mat-Tina, som skulle laga KOREANSK mat! Det blev bulgogi (koreansk barbecue kan man väl säga), fast försvenskad då (entrecote istället för typ lövbiff, dessutom ska man ha med massor med grönsaker i marinaden, det hade hon inte) samt någon kålsallad som i och för sig verkade god men som inte hade något som helst med kimchi att göra. Men det är klart, man får ju smyga in den koreanska matkulturen lite pö om pö, inte går det att trycka ner hör mycket chilipeppar i halsen på intet ont anande lagom-svenssons hur som helst, det skulle ju kunna ta en ände med förskräckelse.

Faktum är att jag har haft på teven mycket mer de senaste dagarna än jag någonsin haft hemma i Sverige. Är så tacksam över att äntligen kunna se svenska program, så ingenting får liksom gå till spillo. Inte ens en dokumentär om Jan Myrdal, ja ni fattar hur det står till med mig.

Ursäkta, men nu blir det nog snart Aktuellt, eller Rapport, eller något annat (vad som helst duger). Måste kila…