Det verkar gå åt rätt håll

Nej, jag har inte smittats av dotterns maginfluensa. Peppar-peppar! Ja,  jag äter ju mycket peppar,  en och annan kommentator här,  plus diverse andra vänner, har ju varmt rekommenderat det. Och än så länge verkar det fungera…peppar-peppar, som sagt.

Dottern är på bättringsvägen, men det går långsamt fram. Det verkar ha varit ett synnerligen argt virus. Kräkningarna upphörde gudskelov på onsdagen, men hon har haft ont i magen som tusan både i går och idag. I förmiddags var vi hos läkaren som skrev ut några piffiga mediciner mot magkramper och diarré. De verkar ha effekt. Så i morgon åker vi till Luxemburg som planerat över pingshelgen.

De nya passen har också anlänt, och jag kommer hädanefter alltid att bära dem i en sån där magväska närmast kroppen närhelst jag har dem med mig. Visumprocessen (visum till Indien) har också tagit ny fart tack vare att passen har kommit.

I Mumbai parallellförhandlar maken just nu om två intressanta lägenheter. I bästa fall är det klart på tisdag, men med tanke på hur det har gått hittills försöker jag att inte ha några oerhörda förväntningar. Den som lever får se.

Skön pingsthelg, alla!

Kräk och klibb

I morse vaknade dottern halv sju, rusade ut i badrummet och spydde som en katt. Sen dess har hon kräkts flera gånger, det borde inte finnas något mer i magen att kräkas upp nu. Inte så trevligt, men bättre än att kräkas på kvällen/natten då magen brukar vara full…i övrigt har hon ingen feber och mår bra, är dock lite lös i magen. Något nytt konstigt virus gissar jag. Hursomhelst får hon vara hemma från skolan. Jag har precis fått henne till att sätta sig med veckoläxan, halleluja! Hon inser ju själv att ju mer hon orkar göra idag desto mindre slipper hon resten av veckan.

Igår var det över 30 grader här och äckligt klibbigt kvavt. Idag mulnar det på, åska utlovas. Hoppas att det blir något av det. Enligt maken är regnperioden på G i Indien, det har börjat regna i södra delen av landet.

Hetta och åska

Från hamnen i Hamburg

Det är 28 grader här i Düsseldorf, och solen den skiner. Kan inte begripa hur jag kan vara så dum att ge mig till att dammsuga hela huset idag. Jag kunde ju väntat till i morgon då regn och åska aviseras, men neeeeeej då.

Helgen i Hamburg var härlig, visserligen var det rikligt med rejäla åskskurar, men vad gör väl det. Vi hann med Hagenbecks djurpark, båttur i hamnen, äventyrslekplatsen som dottern älskar och en fantastisk konsert med vattenljusorgeln Planten un Blomen. Samt, inte minst, trevlig samvaro med moster och kusin.

I Mumbai hasar maken som vanligt omkring och kollar in lägenheter. Han skickade mig en ny laddning foton igår,  och bland dessa fanns en del som helt klart var intressanta. Får väl se om det kan bli något. I helgen var han förresten på avskedsfest hos ”Mumbais enda svenska barnfamilj”, och där träffade han många andra utstationerade, varav rätt så många hade både ett och annat att förtälja om lägenhetsjakt i denna illustra stad. Hyresvärdar som ändrar sig i sista minuten verkar vara ett vanligt fenomen. Trist, men skönt att veta att det inte bara är vi som råkat ut för strul.

Nu är dotterns och mina biljetter till Mumbai bokade till den 7 augusti. Vi flyger med Turkish Airlines, minsann. Undrar om det är en höjdare eller en väntande mardröm? Jag får väl luska runt lite.

Iväg igen

Långhelg igen, och jag sticker med dottern till Hamburg för att träffa en moster och en av mina kusiner, hasa omkring på stan och ha det trevligt. Det tänkte jag göra iklädd det här somriga halsbandet, som jag gjorde klart igår.

Ha en trevlig helg, alla!

Flyttförberedelser

Känner mig ganska nöjd med att jag kommit igång med lite flyttförberedelser, äntligen. Har sorterat ut kläder och skor som har gått till bättre behövande. Har rensat i diverse köksskåp och slängt diverse grejer med ålderstiget utgångsdatum. Har sorterat ut en del grejer som nog kan lämpas av på återvinningsstationen. Har gett bort pocketböcker jag inte längre vill ha till kompisar. Och har varit och köpt diverse mjöler och gryner och brödmixer och torrjäst som ska gå i containern till Indien. Jag tvivlar inte alls på att jag kommer att tugga indisk mat med största förtjusning, men deras version av västerländskt bröd är inte någon direkt hit. Och eftersom jag plus familjen gillar grovt bröd får vi nog baka själva.

Idag på Ring P1 diskuterades bland annat att synskadade med ledarhundar ibland inte släpps in på restauranger eftersom restaurangägaren hellre värnar om de gäster som ev. är allergiska mot hundar. Kan inte låta bli att tänka på hur det är här i Tyskland, där hundar släpps in precis överallt, inte minst på restauranger (där kommer förresten personalen ofta med en skål vatten till vovven). Jag säger inte att det ena eller andra är rätt eller fel, jag bara reflekterar över hur olika det kan vara.

Eftersom jag inte känt mig sådär sprudlande glad den senaste tiden har jag tillgripit min universal-uppiggare, nämligen det häringa förtjusande halsbandet med den pigga lilla mangagubben. Man kan inte annat än att bli på lite gladare humör när man bär det.

ESC dårå…

Man skulle kunna tro att alla magsura konspirationsteoretiker som gnäller om kompisröstning i öst skulle ha gått och lagt sig nu efter Norges jordskredsseger, men icke. Jag ser att det i diverse debattforum förs fram teorier om att jurygrupperna på förväg enats om att Alexander Rybak skulle vinna. Ja, det var ju en ny infallsvinkel i alla fall. Tillåt mig att komma med ett litet bete: Alexander vann såklart på grund av sitt vitryska ursprung, det var det öst gick i gång på. Så måste det väl ändå vara?!?! *himlar med ögonen*

Nej men hallå. Kan Norges seger bero på att här kommer den in en grabb som skrivit en låt som han lagt ner kärlek och omsorg och känsla på, att den dessutom är väldigt catchy och att han framför den alldeles charmerande?

Vad jag skulle önska för den svenska uttagningens del nästa år är att vi skulle få fram fler bidrag som är hopknåpade av människor som lagt ner sin själ i musiken, som har något att säga. Istället för ”smarta” låtskrivare som man redan har sett och hört till leda, som redan har skrivit X antal bidrag som är producerade endast med tanke på vad som möjligtvis kan vara gångbart i tävlingssammanhang.

Kanske hade det varit bättre om Caroline af Ugglas fått åka till Moskva med Snälla, snälla. Där kan vi i alla fall snacka om känsla och inlevelse.

Nu ska ingen skugga falla över Malena Ernman. Hon verkar vara en helskön person, har en underbar röst och gör verkligen sitt bästa med La Voix. Men låten i sig….njae, det är lite kalkonvarning tycker jag.  Tycker inte det blir så bra att blanda opera och pop. I alla fall inte på det här ”smart uttänkta” sättet.

Ett rejält åskmoln ska dock fortsätta att vila över alla kommentatorer som gnäller om deltagare (företrädelsevis från öst då) som inte pratar ”riktig” engelska.  För hörde ni vad Sarah Dawn Finer sa igår när hon presenterade de svenska toppoängen? ”8 points goes to…”, ”10 points goes to…”, ”12 points goes to…”. Det var inte många röstningspresentatörer från öst som gjorde just det misstaget, era ignoranta, pösmunkiga besserwissrar!!!

Förresten….

…. med tanke på senaste inlägget nedan…(wow! jag tänker!!!)…kanske jag ska byta underrubriken på bloggen. Från ”Mitt liv som UFO fortsätter” till ”En hjärndöds bekännelser”. Eller varför inte till ”Dummare kan ingen vara”.  Kanske rentavt till ”Där stupiditeten inte känner några gränser”.

I’m such an airhead

Jag är f-n i mig en VANDRANDE KATASTROF nuförtiden. En YNKEDOM AV MISERABEL OTILLRÄKNELIGHET. Ett enda stort BEDRÖVLIGT HJÄRNHAVERI. For real. Med smör på.

Min senaste bravad är att jag låtit nyckeln till garaget sitta i låset på garagedörren sedan i måndags morse. Hur jag upptäckte detta? Jo, när jag kom hem rätt sent i går kväll stod garagedörrarna (två vanliga svängdörrar, alltså inte en sån som vippas uppåt)  PÅ VID GAVEL. Det gjorde de INTE när jag gav mig iväg på eftermiddagen,  så mycket vet jag. Och när eftertankens kranka blekhet drabbat mig med full kraft erinrade jag mig att senaste gången jag öppnade garagedörrarna var i måndags morse. Då körde jag ut bilen, stängde dörrarna med den piffiga fjärrkontrollen som ligger i bilen, och körde iväg utan att komma ihåg nycklarna. Tjohoooo vad BRILJANT! Sen måste det vara någon av grannungarna som sett nycklarna och busat till det lite. Eller någon annan som öppnat dem av någon anledning. Inte vet jag. Men det var i och för sig ett superbt sätt att uppmärksamma mig på att nycklarna satt i låset, det får jag ju erkänna.

Lyckligtvis går dessa nycklar bara till garaget, inte till själva huset. Och det finns inget sätt att ta sig in i huset från garaget.

Oh, nu känner jag verkligen att jag vill åka hem och dra täcket över mig där i skånska radhuset, och inte komma ut igen på ett par månader. Det har nog blivit för mycket för mig.

De närmaste veckorna får jag försöka skärpa till mig och ställa in mig på survival mode. Och på att dottern får mat i magen, läser läxorna, borstar tänderna och kommer i säng i tid. Det borde jag väl ändå klara av?!?

Back from Berlin

Då var vi tillbaka från Berlin. Kom dit utan problem på måndagskvällen, åt en mycket god middag på hotellet, knoppade in, vaknade och åt en härligt frukostbuffé (jag älskar hotellfrukostar!!) och knatade iväg till ambassaden. Enda problemet var att vi inte hade tänkt på att min man borde ha fyllt i och skickat en bilaga till passansökan för underårig, det är obligatoriskt. Men till slut fick jag beskedet att det går bra att han faxar den, jämte en passkopia, till ambassaden. Pust! Nu är det bara att vänta på de nya passen. Tar cirka två veckor innan jag kan hämta ut dem på honorärkonsulatet här i Düsseldorf.

Resten av dagen tillbringade vi på Berlins zoo, det var jättefint. Tåget hem gick vid fyratiden, vi var framme lagom till Eurovisionsschlager-semifinalen. Jag gillar egentligen inte alls Sveriges bidrag, men jag gillar Malena, hon verkar vara en kul tjej. Och inget annat av bidragen under gårdagen framfördes med en så fantastisk röst. Så jag hejade lite på Sverige i alla fall.

Idag har jag roat mig att läsa lite kommentarer i diverse nättidningar om spektaklet, och det finns en typ som gör mig ganska irriterad över hur många ignoranta svenskar det verkar finnas. Att kritisera de ryska programledarna för att de var allmänt störiga och hysteriska och fjantiga är väl en sak, där kan jag bara hålla med. Men kommentarer av typen ”kan de inte hitta några programledare som kan ordentlig engelska”, det gör mig upprörd. Likaledes när svenska programledare/kommentatorer anmärker på att vissa deltagare sjunger på engelska med stark brytning. Men snälla nån, vad i hela friden är riktig engelska? Är det när man pratar engelska med brittisk, amerikansk eller (helst!!) skandinavisk accent? Nu har jag ju flaxat runt lite i världen och hört en himla massa accenter, brytningar och uttal. En engelsktalande indier har lika svårt att förstå min brytning som jag har att förstå hennes/hans, till exempel. Sen skulle jag också vilja veta hur många svenskar som egenlitgen pratar mer grammatikaliskt korrekt engelska än ryssarna i fråga – eller som har ett större ordförråd.

Nej, nu ska jag överföra lite Berlinbilder till datorn. Köpte en ny kamera innan resan (eftersom den gamla låg i handväskan som blev stulen). Ska bli kul att se hur jag lyckats hantera den.

Mot Berlin

Mycket kan man säga om mig,  men inte att jag jämnt ligger på latsidan. Igår kom våra personbevis på posten (prisa Gud för lördagsutbärningen i Tyskland!!!). Gick genast igång på alla cylindrar, surfade runt efter lämpliga hotell i Berlin och bokade ett rum för natten mellan måndag och tisdag på ett hotell som ligger nära svenska ambassaden. Sen åkte dottern och jag ner på stan, uppsökte Deutsche Bahns kontor och köpte tågbiljetter. Så imorgon (måndag) eftermiddag bär det iväg. Förutom personbevis kommer vi ha med polisrapporten samt intyg från vårt stadsdelskontor om att vi är bosätta här och är svenska medborgare. Ambassaden ska vi gå till tisdag förmiddag. På eftermiddagen åker vi tillbaka till Düsseldorf.

Förresten så kom koden till mitt nya bankomatkort med posten igår också (denna FANTASTISKA LÖRDAGSUTBÄRNING!!!!), så nu slipper jag låna mer pengar av snälla vänner.

Egentligen skulle jag ha suttit och jobbat flitigt hela måndagen, men nu fick jag göra det idag istället för att klara deadline. Inte så kul, det var ett fantastiskt väder idag, men nu är allt klart. Har hunnit städa och tvätta lite med.

Tack alla som skrivit så snälla och peppande kommentarer till mina senaste dystra inlägg! Det uppskattas verkligen! Jag är pinsamt väl medveten om att jag har försummat mina bloggvänner den senaste tiden, men jag återkommer till er när livet återgått till lite mer normal lunk, för att uppdatera mig om vad som hänt hos er den senaste tiden. Hoppas ni har det bra alla!