Min nya idol

I helgen var vi på besök hos några avlägsna släktingar som klurat ut att vi minsann bor bara några mil från dem.

Det är ett lustigt par i 70-årsåldern. Hon ser ut som en späd tonåring i jeans och kortklippt hår. Han är inte lika späd, men har världens klurigaste pepparkornsögon och är full i fniss nästan jämt. Som en riktig buspojke.

Våra värdar, som vi inte träffat på typ 10 år, gjorde sitt bästa för att fylla oss till brädden med magnifika tyska bakverk. Och så frågade de…och frågade och frågade. Ville veta allt om hur vi hade hamnat i Tyskland, och nästgårds till dem dessutom, samt om våra upplevelser i Korea. Och vilka kluriga frågor sen! Kände mig nästan som att jag satt och blev intervjuad för någon djuplodande tysk kulturtidskrift.

Efter att ha redogjort för vardagens vedermödor som västerlänning i Seoul så kom naturligtvis den där frågan som är ungefär den värsta jag vet:

”Men är det inte SKÖNT att vara tillbaka i Europa?”

Min man och jag sa ”nej, faktiskt inte” nästan samtidigt. Och förklarade att vi till och med längtar tillbaka understundom. Hur jobbigt det än var emellanåt. Med språkförbistringen, som vi svor över XX antal gånger, med diverse (ur vår sikt) märkliga kulturyttringar och annat.

Då blir ögonen stora som tefat på både värd och värdinna, och den sistnämnda säger:

”VA?!? Nejmen ärligt talat, jag kan för mitt liv inte förstå att ni kan tänka er att åka tillbaka. Men. Jag vill väldigt gärna förstå! Jättegärna! Förklarar hur ni tänker och hur det känns. Jag vill veta!!

Och med den kommentaren steg hon ännu några pinnhål i min aktning. Tänk att någon i 70-årsåldern kan uppvisa en förståelse och ett intresse som många betydligt yngre individer saknar. Jodå. Såna har vi mött ett antal av. De som förutsätter att vi lämnade Asien på grund av att vi inte stod ut längre där, och som rakt av tycker att vi ska vara tacksamma för att vara tillbaka i den ”riktiga” världen, och därmed basta.

Och lite senare på kvällen klättrade damen i fråga ytterligare några pinnhål genom att plötsligt utbrista ”men nu måste jag visa dig lite bra stretchingövningar för ryggen – jag har haft ryggskott jagvetintehurmångagånger själv, så jag vet!”

Varpå hon studsar upp ur soffan, slänger sig ner på rygg på golvet och gör yogapositionen Plogen. Samt några andra välgörande yogapositioner.

Då tänker jag att precis sådär vill jag också vara när jag blir 70. Smidig i både kropp och själ.