Madam is spicing up her life

26 Feb

Ujujuj. Det finns så otroligt mycket att skriva om efter dessa dagar i Mumbai att jag inte vet var jag ska börja. Jag får väl samla tankarna när jag kommit tillbaka till Tyskland. Men för ta några highlights har jag ätit en massa god, kryddstark mat, snabbt fluktat in de största sevärdheterna, kollat in lämpliga bostadsområden och fritidsaktiviteter och hunnit shoppa lite, bland annat en pashminasjal, kryddblandningar och indiska armband. Med andra ord det som jag kommit hit för att göra. Just det ja, vi har varit på skolbesök, och igår fick vi meddelande om att dottern är antagen till den skola som stod högst upp på önskelistan. Hurra!

Mumbai får mig att tänka på Havanna, som jag för övrigt bara har sett på bild. Tropisk, nersliten (för att inte säga fallfärdig) och skitig kolonialstil. Det låter kanske förfärligt, men för mig har det en viss charm. Sen ploppar det upp hypermoderna höghus när man minst av allt anar det. Gatulivet är minst sagt brokigt. Saris i magnifika kulörer blandas med jeans och Armanikostymer. Trängsel i kubik. Det är ett ständigt tutande från bilar och taxi-rickshaws, blandat med Bollywood-disco från öppna fönster. Det luktar skit, rökelse och kryddor om vartannat. Herregud, det är ju som på film, svårt att tro att det faktiskt är på riktigt!

Farbror R vinnlägger sig om att visa oss allt av värde, från sevärdheter till de bästa shoppingställena, inte minst de som inte finns med i guideböckerna. Samt undervisar mig i hur jag ska pruta på bästa sätt, så att jag kan få bästa priserna som en västerlänning kan få. Han känns lite som en extra-förälder ibland, för han frågar alltid om jag verkligen har nyckel och plånbok med mig när vi åker hemifrån, och om jag har kommit ihåg att ladda mobilen. Förmodligen har han redan märkt hur extremt tankspridd jag kan vara, haha! Jag har föreslagit att han kan tilltala mig med mitt förnamn, men det har bara mötts av ett milt, överseende leende. Jag verkar få finna mig i att tituleras med Madam. Du milde tid. Jag känner mig som någon 80-årig tepimplande engelsk hertiginna. Min man tycker det är enormt komiskt att bli titulerad med Sir av alla möjliga människor.

Det är 34 grader idag, känns märkligt att vi kommer att återvända till temperaturer under 10 plusgrader mycket snart.

In the meantime: läs gärna denna tänkvärda Indienbetraktelse.

Annonser

13 svar to “Madam is spicing up her life”

  1. allatalarsvenska torsdag, 26 februari , 2009 den 12:34 e m #

    Wow, chaufför är ju nästan lika bra som butler. 🙂

    Det där med titlar kan vara ganska trevligt när man vant sig. Efter att ha bott i Frankrike tyckte jag det var jättesvårt att veta hur man skulle tilltala okända personer i Sverige. ”Öh, du där!” låter inte alls lika trevligt som ”Madame” eller ”Monsieur”.

    Men det är klart, de första veckorna i Frankrike tittade jag flera gånger bakom mig för att se vem den där ”Mademoiselle” de pratade med var. 🙂

  2. Elisabeth torsdag, 26 februari , 2009 den 3:12 e m #

    Så spännande det låter! Hoppas på mååånga bilder när ni kommit hem igen.

  3. Lena torsdag, 26 februari , 2009 den 3:31 e m #

    Jag skulle inte alls ha något emot att ha egen chaufför och bli kallad Madam någon gång emellanåt. 😉 Utbudet av kryddor i olika blandningar är jag också lite avundsjuk för…
    Vad jag INTE avundas dig är värmen. Och trängseln, jag som t o m helst undviker ”rusningstiden” på Kvantum…

  4. Tanten torsdag, 26 februari , 2009 den 5:34 e m #

    Ja, vad ska man säga? Jag som till och med hade problem när jag kom så långt söderut som till Skövde och en expidit kallade mig ”damen”. Jag fattade aldrig vem han pratade om och vad jag hade med hennes skjorta att göra.

  5. Wanda torsdag, 26 februari , 2009 den 5:49 e m #

    Låter som en näst intill perfekt vistelse, Madam. 😉
    Kul att dotra di kom in på den önskade skolan!

    /W

  6. Elisabeth torsdag, 26 februari , 2009 den 6:43 e m #

    Förresten, jag måste fråga en sak: hur fungerar det med antagning till internationella skolor? Går de på betyg eller görs den på något annat sätt?

  7. anonyma a fredag, 27 februari , 2009 den 6:29 f m #

    Ojojoj
    I have to go to your place in Mumbai right after your settlement in the city.
    Sounds too exciting to resist
    Envy you ~~~~~~

  8. Cicci fredag, 27 februari , 2009 den 6:30 f m #

    Kära Madam…

    Vistelsen låter som en hit. Va kul att dotra kom in på (av er) önskad skola.

    Mmmmmmmmmmmm… kryddor – hoppas du skaffat några för att behålla upplevelsen i Europa och att man får smaka i påsk:)

    Lycklig hemresa!

  9. Lärarinnan fredag, 27 februari , 2009 den 10:30 f m #

    Hihhiii..men du i England kallar de ju en för Sir och Madam i affärerna också…kom jag på nu! Vi är nog otroligt familjära i Sverige…

  10. Peter Harold fredag, 27 februari , 2009 den 8:22 e m #

    Hrm, jag skall erkänna att jag också skulle uppskatta att ha en betjänt som tog hand om mig, och tilltalade mig med ”Sir”. Gärna med ett milt ”Very good indeed, sir”, när jag säger att jag tänker göra något. Ungefär som betjänten Jeeves i ”Woster & Jevees”… 😉

    Har du redan känt av att det som är starkt för munnen att äta också är starkt för bakdelen när det skall ut? En bekant till mig sa att han fick blåsor på ringmuskeln av att ha vräkt i sig något riktigt kryddstarkt när han var i Pakistan. Han tipsade om att man skulle smörja in utsläppshålet med någon kräm innan man gick på dass.

  11. anne lördag, 28 februari , 2009 den 5:26 e m #

    Det låter som att du tycker att det ska bli riktigt bra att flytta dit! Så kul att dottern antagits till skolan ni önskade. Har ni klart med boende redan?

    Jag hade gärna varit i Mumbai med er nu! 🙂

  12. h lördag, 28 februari , 2009 den 7:34 e m #

    Ahhh, härligt!
    Kan inte låta bli att dra mungiporna uppåt till ett stort igenkännande leende.
    Indien är…..indien

  13. annieverse söndag, 1 mars , 2009 den 6:01 e m #

    allatalarsvenska: ja, åtminstone är farbror R definitivt lagd åt butlerhållet! Han ska nog kunna hålla reda på mig 😉

    Elisabeth: jodå, bilder kommer!

    Lena: nej, trängseln är inte sådär jättekul, det kan jag inte säga. Men jag är ju lite härdad från Seoul…

    Tanten: *asg*

    Wanda: ja, det där med skolan var en lättnad, en sak mindre att oroa sig för…

    Elisabeth: nu har vi genomgått ansökningsprocess till tre internationella skolor (Seoul, Düsseldorf, Mumbai), och jag kan inte se att de lägger någon större vikt vid betygen. Det viktigaste är att du är utländsk medborgare, sen försöker de knö in folk så gott det går enligt devisen ”först till kvarn”. Undantaget är tyvärr om barnet har stora inlärningsproblem, bokstavsdiagnoser eller grava fysiska funktionsnedsättningar. Skolorna har oftast inte resurser för det, men jag tycker mig märka att de börjar bli mer observanta på det här och ökar resurserna.

    anyma a: hihi, du är så välkommen, men vi behöver nog lite tid för att vänja oss själva först…

    Cicci: köpte faktiskt mest kryddor som presenter den här gången. Men jag har ju några år på mig att utöka kryddförrådet 😉

    Lärarinnan: indierna är väldigt brittiska ibland 😉

    Peter: haha, det usläppsproblemet hade jag en gång i Korea. INTE kul!!! Tack för krämtipset 😉
    Farbror R har faktiskt klämt i med ”Very good, madam” någon gång 😉

    anne: nej, vi har inte slagit till med någon bostad än, har mest kollat vad som finns i största allmänhet. Min man får kolla närmare nu under våren. Jag är inte orolig, utbudet verkar hyfsat och det byggs otroligt mycket nytt.

    h: Ja! Indien är verkligen Indien!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: