Tag Archives: Mumbai

Mental packning

17 Aug

Jag har börjat packa nu. I huvudet i alla fall. Och valet av kläder som ska med till Shanghai bereder mig ingen ro.

Nej, nu snackar vi inte problem med att få ihop färgkoordinerade stasser eller något annat hemskt ytligt. Nu gäller det kläder för alla väder.

När vi flyttade till Mumbai förra året – förvissade om att vi skulle bo där i flera år framöver – tyckte vi (läs: jag) det var jättesmart att skicka hem vinterkläderna till Sverige. Vad skulle de i den indiska hettan att göra?!?! Tänk så praktiskt att ha allt på plats i det kylslagna Nord när man anländer hem i juletid! Sagt och gjort.

Hrmmmm ja. Nu blev det ju inte en särskilt lång period i Mumbai trots allt. Och grejen med Shanghai är att det blir vinter där med.

Och jag får på inga vägars vis plats med alla stickade tröjor, dunjackor, vinterkängor och dylikt i resväskan.

Pratade med maken om saken igår (han är redan på plats i Kina). Jag sa ”förstår du hur jag har det, egentligen? Va?!?! Nu måste jag ju ut och shoppa en massa varma kläder i höst!!!”

Svaret jag fick var ett ”ja fy tusan” med ett tonfall som formligen dröp av ironi. Samt en diskret påminnelse om vem som förra året hade kläckt den briljanta idén om hemskick av vinterpersedlar.

Jojo.

Just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret. Det småregnar, grannens enorma rönnbärsträd lyser rött. Det börjar bli höst. Och det ska bli så skönt att få leva med fyra årstider igen 🙂

Annonser

Det trodde man ju inte…

13 Jul

Jag trodde väl aldrig jag skulle säga det, men jag lider mer av värmen här i min skånska hemstad än i Mumbai.

Fast egentligen är det ju inte så konstigt. I Mumbai fanns det antingen rejäla takfläktar eller luftkonditionering i princip överallt. Så är det ju inte riktigt här.

Jojo. Och det där platta, kolsvarta taket på vårt hus här hemma, det har jag nog fått för mina synders skull.

Det är till och med så långt gånget att min make har börjat yra om att installera något luftkonditioneringsaggregat här i hemmet, för nattsömnens skull. Amazing. Är det någon som är värmetålig i övrigt, så är det verkligen han.

Maken har förresten också berättat om kolleger från varma asiatiska länder som lider något enormt om de är på tjänsteresa i Sverige när det är temperaturer som nu. De tycker det är ytterst egendomligt och väldigt plågsamt att de i övrigt trevliga hotell de inkvarteras på inte har luftkonditionering, eller åtminstone rejäla fläktar. Då får maken förklara att det beror på att det inte ”ska” vara jättevarmt i Sverige egentligen. Och eftersom det inte ”ska” vara det så ”ska” det ju inte heller behövas någon nedkylning. Typ. 

Håhåjaja. Idag är det visst risk för åska. Eller chans till åska – hur man nu väljer att se på saken. Jag tror jag ska gå ut en runda nu på morgonkvisten, medan det fortfarande är dräglig temperatur ute, och innan det eventuellt blixtrar loss. Jag är nämligen så himla otroligt jättesugen på att testa appen ”CardioTrainer” som jag laddade ner till min splitt nya Sony Ericsson X10 mini pro igår. Jag har ingen aning om vad den här kardiotränaren är för något, men den är säkert fiffig och fullständigt nödvändig.

När ovädret sedan brakar loss (om det nu gör det) kan jag ju mysa i hemmets lugna vrå och ladda ner fler jätteoumbärliga appar. Herregud vad mycket skojigheter det finns!

Nä, på med skorna nu.

Ha det så bra i värmen, alla!

And the winners are…P and P!

8 Jun

…Per Sundberg och Peter Strunk, som avgav rätt svar – Shanghai – ungefär samtidigt! Per gjorde det här på bloggen medan Peter avgav sitt tvärsäkra svar via Ansiktsboken (där mina blogginlägg också publiceras).

Vinnarna är två herrar med stor Asienerfarenhet. Per, som bor i Thailand, har en mycket välskriven och mångsidig blogg vid namn Fotavtryck i Asien. Peter har, liksom jag själv, bott flera år i Sydkorea.

Grattis, P & P! Någon vinst utgår ej – förutom äran, men det är väl ändå det viktigaste?

Det är lustigt vad man kan ha olika perspektiv på saker och ting, förresten. Det verkar som att en och annan ”tävlingsdeltagare” har avstått från att gissa på Kina/Shanghai eftersom de menar att denna stad nog inte kan vara mindre mentalt påfrestande än Mumbai, ej heller mer välorganiserat och renare.

Men. En av mina första tankar, när vi åkte runt i Shanghai den första dagen under vårt besök där i våras….ja, det känns inte helt rumsrent att säga det, men…man ska ju vara ärlig, så here goes: en av mina första tankar var: ”civilisation!”

För i Shanghai kan man till exempel gå på trottoarerna. Det är inte stora hål i dem. Man snubblar inte på herrelösa, sjuka gatuhundar eller folk som ligger och sover där av en eller annan anledning. I Shanghai ligger det inte drivor av skräp överallt. I Shanghai finns det ett prima, modernt tunnelbanesystem som byggs ut hela tiden. För att bara nämna några saker.

Missförstå  mig inte. Det här är inte någon naiv hyllning till ett visst politiskt system. Och jag går inte omkring och tror att resten av Kina ser ut som Shanghai. Ack nej.

Men jag kan inte låta bli att reflektera över hur olika två städer i två olika asiatiska utvecklingsländer kan vara. Att fundera över varför den ena moderniseras och växer enligt någon slags plan och struktur. Medan den andra håller på att…tja, att implodera.

Tja. Det där kan man skriva mycket om. Och jag lär säkert återkomma till detta tema framöver…

Goodbye, Mumbai

4 Jun

Jaaaa, hörni.

När detta skrives tar jag en paus i packandet. I arla söndags-morgonstund (04.50 – vad är det för djävulusisk tid?!?!) ska planet lyfta mot Europa. Dottern och jag kommer att vistas nästan tre månader hemma i Sverige denna sommar, så det är mycket som ska med.

Men det är inte bara det. Förutom alla ”nödvändigheter” packar jag denna gång med en hel del indiska grejer jag vill ha med mig hem.

För. Vi kommer inte att återvända till Mumbai. I alla fall inte för att bo där.

Det här är något jag vetat om sedan årsskiftet, men jag har inte kunnat skriva om det förrän nu.

Och. Jag kan inte avslöja något om vart jag kommer att befinna mig efter sommaren. Alla som läser detta: jag ber er att inte skriva några kommentarer med gissningar om vart jag ska ta vägen. Om några få dagar kan jag berätta det. Kanske jag då ska publicera en lagom mystisk bild och så får ni gissa vart jag ska hän 😉

Jag är väl medveten om att många säkert tycker det är rena vansinnet att ändra stationeringsort efter så kort tid. Speciellt när man hade kunnat välja att stanna ett tag till. Och speciellt om man har barn. De behöver ju trygghet och stabilitet i tillvaron. Och gudarna ska veta att vår dotter redan förflyttats tillräckligt sedan hon fyllde fem.

Men det är såhär att vi har stora chanser att bli kvar riktigt länge på vår nya stationeringsort, längre än vad vi skulle kunna vara här i Mumbai. Om Gud vill och skorna håller kan vi kanske bli kvar tills hon har gått hur high school. Det är faktiskt det övervägande skälet till att vi tagit beslutet att flytta.

Jag är både glad och ledsen över att lämna denna stad. Glad därför att jag kommer till en ”bekvämare” plats än Mumbai. Ett ställe som inte är riktigt lika mentalt påfrestande, som är renare och lite mer välorganiserat. Ledsen för att vi precis börjat slå rot så smått. Jag har fått några fantastiska vänner här, och inte minst en väldigt speciell ”once-in-a-lifetime”-relation.  Så. Känslomässigt är det en väldigt brant berg-och-dalbana just nu.

Nej, nu får jag fortsätta packa. I morgon ska dottern och jag unna oss en sista dag på ”klubben”, med härliga bad i poolen, god mat och allmänt mys. (Om någon undrar om dotterns fader ska med är svaret nej, för han är på ”introduktion” på sin nya arbetsplats – vi kommer att ses i Sverige i nästa vecka.)

Sen bär det iväg. Halv tre på morgonen (fy f-n!!!!) sätter vi oss i bilen för att åka till flygplatsen.

Vi hörs när jag är åter i Sverige.

Only in India…

16 Maj

…finns det en inhemsk cola som döpts till Thums up. Jamen hallå, finn ETT fel? Vilken lustigkurre kom på att det var så himla käckt att felstava thumbs? Eller är det – o fasa – ett misstag?

Och förresten finns det bara en thumb på bilden ovan. Inte flera thumbs. Om jag nu ska vara petig.

Hursomhelst. Jag har inte smakat drycken i fråga, men min bästa väninna här (som är från Polen) anser denna brygd vara det mest vederstyggliga hon någonsin har smakat. Min egen make, däremot, tycker att den är riktigt schysst. Smakar ungefär som colan vid namn ”XL” som fanns i Sverige (eller åtminstone i Skåne) för ett antal år sedan.

Sen vet jag inte om det är ”only in India”, men följande meningsutbyten jag varit vittne till/själv har varit involverad i på senare tid här i Mumbai är ju lite småroliga i alla fall:

Servitören: OK, a beer…would you like to order a pint of beer, sir?

Annieverses make: Sure, a pint sounds fine.

Servitören: Sorry sir, we don’t have any pints.

Annieverses make: ?!?!?!

*********

Annieverse: I think I would like a lebanese chicken roll.

Killen i snabbmatshaket: Sure, madame.

Annieverse: By the way, how large are the rolls? I’m pretty hungry, but I don’t know if I would need one or two.

Killen i snabbmatshaket: They are normal size, madame.

Annieverse: Ehhh?!?! OK. I’ll take one, please.

14-18 graders sovtemperatur? Inte i slummen i Mumbai, direkt…

11 Maj

Läste i nätupplagan av FASS idag att med god sömnmiljö bl.a. menas en temperatur på 14-18 grader i sovrummet.

Va?!?! 14 grader! Nä fy!

Det här är inte första gången jag läst någon svensk artikel (eller har hört någon svensk förståsigpåare hävda) att man sover bäst i svala temperaturer. Men lustigt nog har jag aldrig sett någon förklaring till varför det skulle förhålla sig så. Och dessutom undrar jag: alla dessa människor som lever på mycket varmare breddgrader än vad svenskar gör – sover de verkligen så mycket sämre? Och är det i så fall bevisat att det är sovtemperaturen som är boven i dramat? Här i Mumbai är det 35 grader idag, och om ni inte har förstått det redan är det inte direkt alla som har luftkonditionering hemma. Snarare ett fåtal. Med en fläkt kan man väl få ner temperaturen några grader – men inte mycket mer. Det är väl som att svära i kyrkan – men jag undrar om inte folk här sover ungefär lika bra eller dåligt som folk därhemma.

De här rekommenderade temperaturangivelserna påminner mig om en annan ”vedertagen svensk sanning”, nämligen den att välling är den optimala födan för småfolk från några månader och uppåt. Men herregud! Tänk på alla barn jorden runt som överlever UTAN att någonsin ha sett en droppe välling! En beaktlig del av dem växer sig dessutom stora och starka. För indirekt implicerar ju vällingpåbudet att vi i Norden ger våra barn mycket bättre föda än någon annanstans. Och det borde väl tyda på att vi är bättre föräldrar, om man hårddrar det? Dessutom blir jag beklämd varje gång jag läser inlägg i frågespalter där en panikslagen mamma eller pappa undrar hur hon/han ska få den lilla att konsumera vällling – för det ”måste” väl ändå barnet göra? (För övrigt HATAR jag svenska kvällstidningarnas barnsajter på nätet. Redaktörerna för dessa sajter måtte verkligen hata föräldrar. Det finns hur många artiklar som helst om hur fel man kan göra som mamma och pappa. Fel mat, fel kläder, fel leksaker, fel slags uppfostran, fel antal syskon….det är ju bara en massa sånt hela tiden! ”Värsta hälsomissarna vi utsätter våra barn för” – ta bort!!!)

Sverige är verkligen inte det enda land jag bott i där folk älskar att komma med moraliska pekpinnar och mer eller mindre illa underbyggda teorier om hur saker och ting ÄR och BÖR vara. Men. I ett land som är så pass välutvecklat som vårt, med en så pass välutbildad befolkning, tycker jag det vore skick och fason att understundom bemöda sig om att tänka och tala längre än näsan räcker.

På tal om något HELT annat är det mangosäsong här just nu. Har precis satt i mig en hel, solmogen mango. Det var så gott  att jag nästan blev tårögd.

Helt underbart!

5 Maj

”Mamma, varför ser inte Mumbai ut som Munnar?” sa dottern och suckade när vi tog en promenad längs slingrande bergsvägar, omgärdade av hisnande vacker, frodigt grön natur den första kvällen efter ankomsten till Kerala.

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Omgivningarna runt den lilla staden Munnar i östra Kerala är nog något av det vackraste jag sett. Blånande berg, intensivt blå himmel, tropisk grönska, illgröna teodlingar som klättrar upp längs bergen – man tror nästan man ser i syne. Det är som om Gud mixtrat med färginställningarna på något sätt.

Delstaten Kerala är speciell på många sätt. Som turist kan man välja mellan bergssemester med besök på te- och kryddplantager, avslappnat beachliv och lazy days på någon husbåt i vattensystemet Backwaters. Här finns något för alla (milde tid, jag låter som värsta turistbroschyren!!). Men sedan är Kerala också intressant politiskt sett. Delstaten styrs av ett kommunistparti (har varit vid makten i omgångar sedan 50-talet) som skapat någon typ av välfärdssamhälle, åtminstone med indiska mått mätt. Sjukvården håller hög klass, läskunnigheten är den högsta i Indien (90 %), barnadödligheten är betydligt lägre än i andra delstater och den gränslösa fattigdom man konfronteras med dagligdags i t.ex. Mumbai syns inte här.

Det trevliga med Kerala tycker jag också att det är lagom laid-back. Allt går i ett långsammare tempo, även i halvmiljonstaden Kochi. Folk verkar mer avslappnade och nöjdare med tillvaron. Och Kerala är ännu så länge betydligt mindre exploaterat och turistifierat än t.ex. Goa.

Jag måste säga att det både trevligt och nyttigt att få se att Indien inte bara är grått, skitigt, dammigt och genomkorrumperat – att det faktiskt finns indiska politiker som inte bara tänker på att berika sig på folkets bekostnad. Till Kerala åker jag väldigt gärna igen.

På dagsutflykt i bergen kring Munnar…

Kan det bli vackrare?!?

Änglatrumpeter i form av enorma buskar…

Elefant on duty…

Spanande apor…

Klassisk indisk glassbil…

Från en vacker blomsterpark…

Efter åskvädret….

Välkänd nuna i Kerala.

%d bloggare gillar detta: