Tag Archives: kryddor

Annieverse goes beachporr

1 Dec

Tackar som frågar, Goa var härligt. Vilken skillnad mot Mumbai….att plötsligt befinna sig i lantliga, grönskande omgivningar, utan det intensiva människomyller man aldrig någonsin slipper ifrån i den här staden.

Dottern och jag har slappat i hotellpoolen, hoppat i höga vågor i havet, tittat på vackra gamla portugisiska kyrkor i Old Goa, besökt en kryddplantage, ätit god mat, druckit det lokala portvinet (jag alltså, inte dotern!!!) och haft det tämligen ljuvligt i största allmänhet. Här följer en liten bildkavalkad – huka er i bänkarna gubbar å käringar, ty här blir det beachporr i kvadrat! Bland annat.

”Vår” strand, Rajbag,  södra Goa.

Njuuuuutbart!

Snart går solen ner….

Som sagt, snart går solen ner…

Nästa morgon spejar man ut över nejderna….

Och då ser det ut typ så här.

Det lätt bedagade St. Catherine-kapellet, med Se-katedralen i bakgrunden – Old Goa.

Läbbigt stor giftspindel på kryddplantagen.

Den här farbrorn var ruskigt bra på att plocka kokosnötter.

Hotellparken – najs.

Dona Paula strax utanför Goas huvudstad Panjim.

Man kan visst äta kakan och ha den kvar

13 Mar

Idag är jag på så dåligt humör att det inte är sant. Inte blir det bättre av att solen strålar. Snarare värre.

Till viss del beror nog humöret på att jag inte är riktigt utsövd. Plus några andra vardagliga irritationsmoment.

Men den största delen av surheten kan sammanfattas i två ord som fastnat i min skalle. Yttrade av två vänner vid två olika tillfällen.

Det ena ordet är ”präktiga” och det andra är ”crazyness”.

I förra veckan ringde en kompis jag lärt känna i Seoul. Hon har bott hemma i Sverige i tre år nu med familjen. Och det har väl varit bra, men de har längtat ut i vida världen igen. Nu är det dock så att om man har barn kastar man sig inte ut på vinst och förlust bara så där. Det får ju ändå vara under ordnade förhållanden, och såna möjligheter växer inte på träd, speciellt inte i dagsläget. Men. Nu har mannen fått ett bra erbjudande, och i höst drar de till Kina.

”Jag är så glad”, säger vännen. ”Jag är så trött på ekorrhjulet och på alla präktiga radhusgrannar med sina piffiga renoveringar och nytvättade bilar som håller stenkoll på varandra hela tiden, och som inte kan begripa att man kan ha andra mål i livet”.

Sen har vi den andra vännen, henne lärde jag känna här i Tyskland. Hon har flyttat världen runt sen barnsben och bott i jag-vet-inte-hur-många asiatiska länder. För några veckor sedan bar det iväg igen, denna gång till Indien (dock inte Mumbai…). Vi har tidigare pratat om hur det kan kännas att återvända till Europa efter några år i en annan kultur. Känslan av ”platt fall”. Av att luften liksom går ur en. I morse kommenterade hon en bild från Mumbai jag lagt upp på FB med orden:

”Det är crazynessen som är så härlig med Indien”

Ja. Präktighet och crazyness, som sagt. Inte för att jag blåögt vill romantisera vilka galenskaper som helst. Eller vill racka ner på radhusliv. (Jag ser ju faktiskt alltid fram emot mitt svenska radhusliv på skolloven, men grejen är att det är i lagom doser då…nu har jag ju idkat radhusliv på heltid i Tyskland med, och ibland ter det sig om möjligt ännu präktigare än i Sverige.). Men. Det känns skönt att veta att jag inte är den enda här i världen som inte trivs med gamla hjulspår, med att ha framtiden utstakad och förutsägbar, med att hänge mig åt The Medelsvensson Dream.

Det är gott med Bregott på mackorna. Men understundom vill jag äta något annat. Det är trevligt med På spåret, Antikrundan och Allsång på Skansen. Men jag kan också tänka mig ett antal månader om året med Bollywoodfilmer som brölas ut på diverse TV-kanaler. Det är skönt med tysta nätter och krispig morgondagg, men jag bryter gärna av med mångmiljonstadens oljud, tutande och böneutrop ett tag.  Det är underbart att hasa omkring på Coop Forum och hitta allt jag letar efter, men jag tassar även hjärtans gärna omkring i minimala, dammiga diversehandlar, köper kryddpåsar som jag inte har en aning om vad jag ska göra med, och fnissar åt konservburkar vars bäst före-datum var för typ tre år sen. Om ni förstår hur jag menar.

Jag vill äta kakan men ha lite kvar, och det verkar tack och lov inte helt omöjligt.

Madam is spicing up her life

26 Feb

Ujujuj. Det finns så otroligt mycket att skriva om efter dessa dagar i Mumbai att jag inte vet var jag ska börja. Jag får väl samla tankarna när jag kommit tillbaka till Tyskland. Men för ta några highlights har jag ätit en massa god, kryddstark mat, snabbt fluktat in de största sevärdheterna, kollat in lämpliga bostadsområden och fritidsaktiviteter och hunnit shoppa lite, bland annat en pashminasjal, kryddblandningar och indiska armband. Med andra ord det som jag kommit hit för att göra. Just det ja, vi har varit på skolbesök, och igår fick vi meddelande om att dottern är antagen till den skola som stod högst upp på önskelistan. Hurra!

Mumbai får mig att tänka på Havanna, som jag för övrigt bara har sett på bild. Tropisk, nersliten (för att inte säga fallfärdig) och skitig kolonialstil. Det låter kanske förfärligt, men för mig har det en viss charm. Sen ploppar det upp hypermoderna höghus när man minst av allt anar det. Gatulivet är minst sagt brokigt. Saris i magnifika kulörer blandas med jeans och Armanikostymer. Trängsel i kubik. Det är ett ständigt tutande från bilar och taxi-rickshaws, blandat med Bollywood-disco från öppna fönster. Det luktar skit, rökelse och kryddor om vartannat. Herregud, det är ju som på film, svårt att tro att det faktiskt är på riktigt!

Farbror R vinnlägger sig om att visa oss allt av värde, från sevärdheter till de bästa shoppingställena, inte minst de som inte finns med i guideböckerna. Samt undervisar mig i hur jag ska pruta på bästa sätt, så att jag kan få bästa priserna som en västerlänning kan få. Han känns lite som en extra-förälder ibland, för han frågar alltid om jag verkligen har nyckel och plånbok med mig när vi åker hemifrån, och om jag har kommit ihåg att ladda mobilen. Förmodligen har han redan märkt hur extremt tankspridd jag kan vara, haha! Jag har föreslagit att han kan tilltala mig med mitt förnamn, men det har bara mötts av ett milt, överseende leende. Jag verkar få finna mig i att tituleras med Madam. Du milde tid. Jag känner mig som någon 80-årig tepimplande engelsk hertiginna. Min man tycker det är enormt komiskt att bli titulerad med Sir av alla möjliga människor.

Det är 34 grader idag, känns märkligt att vi kommer att återvända till temperaturer under 10 plusgrader mycket snart.

In the meantime: läs gärna denna tänkvärda Indienbetraktelse.

%d bloggare gillar detta: