Farbror R hade full koll

Natten innan vi skulle åka gick vi och lade oss i god tid, men det slutade bara med att jag vaknade alldeles för tidigt, tror jag sov fyra timmar. Eller kanske bara tre. Så jag var tämligen mör igår. Och idag. Dels är det tidsskillnaden, dels hettan (en bit över 30 grader idag) och därtill kommer att jag inte sovit ikapp riktigt.

När vi fått ut bagaget på flygplatsen och kommit ut i ankomsthallen började jag spana efter min man, som skulle komma och möta oss, men jag kunde inte se honom bland allt folk. Ute vid parkeringsplatsen såg jag däremot en indisk farbror på 50+, eller kanske 60-, som glatt vinkade mot dottern och mig. Men det måste vara någon annan han vinkade till, vi känner ju ingen här,  tänkte jag. Fast farbrorn vinkade allt mer frenetiskt, och det såg verkligen ut som han tittade rakt på oss. Mysko. Då dök min man upp i vimlet. Och sen visade det sig att den vinkande farbrorn var hans chaufför, farbror R. Och farbror R visste mycket väl vem han skulle spana rätt pä, ty min man hade visat bilder på oss. Så var det med den saken.

Sen vidtog en hisnande biltur in till stan. Farbror R kör som en riktig indier, om man säger så. Palmer, moderna höghus, fallärdiga skjul om vartannat. Klungor med folk som sover på trottoaren. Andra klungor med folk sitter och pysslar med något som ligger i stora högar invid ruckliga lastbilar. Min man förklarar att det är de fattigaste, de vars levebröd består av att sortera sopor.

Idag har vi varit ute och gått en sväng på stan. Vi har sett dem som är ännu fattigare än sopfolket, de som bor pä den steniga stranden som är överbelamrad med skräp. Eller ska jag kanske säga skit. I bästa fall har de ett hem bestående av en presenningsbit uppspänd mellan några pinnar. Några barn har hittat någon sopa de använder som leksak. Men vi har också varit på ett helmodernt shoppingcenter och köpt sandaler samt ätit god indisk snabbmat. Det var fullt med västerländskt klädda indiska familjer där. Som pratade engelska med varandra. Enligt min man är det ett sätt för mer mondäna indier att markera sin klasstillhörighet på. Sen gick vi förbi stans gigantiska travbana. En del otroligt vackra hästar där, konstaterade dottern.

I morgon hänger dottern och jag på när min man åker till jobbet, sen får vi ta över farbror R, så nu ska jag fundera lite över vart han ska få transportera oss.