Tag Archives: Bombay

Det trodde man ju inte…

13 Jul

Jag trodde väl aldrig jag skulle säga det, men jag lider mer av värmen här i min skånska hemstad än i Mumbai.

Fast egentligen är det ju inte så konstigt. I Mumbai fanns det antingen rejäla takfläktar eller luftkonditionering i princip överallt. Så är det ju inte riktigt här.

Jojo. Och det där platta, kolsvarta taket på vårt hus här hemma, det har jag nog fått för mina synders skull.

Det är till och med så långt gånget att min make har börjat yra om att installera något luftkonditioneringsaggregat här i hemmet, för nattsömnens skull. Amazing. Är det någon som är värmetålig i övrigt, så är det verkligen han.

Maken har förresten också berättat om kolleger från varma asiatiska länder som lider något enormt om de är på tjänsteresa i Sverige när det är temperaturer som nu. De tycker det är ytterst egendomligt och väldigt plågsamt att de i övrigt trevliga hotell de inkvarteras på inte har luftkonditionering, eller åtminstone rejäla fläktar. Då får maken förklara att det beror på att det inte ”ska” vara jättevarmt i Sverige egentligen. Och eftersom det inte ”ska” vara det så ”ska” det ju inte heller behövas någon nedkylning. Typ. 

Håhåjaja. Idag är det visst risk för åska. Eller chans till åska – hur man nu väljer att se på saken. Jag tror jag ska gå ut en runda nu på morgonkvisten, medan det fortfarande är dräglig temperatur ute, och innan det eventuellt blixtrar loss. Jag är nämligen så himla otroligt jättesugen på att testa appen ”CardioTrainer” som jag laddade ner till min splitt nya Sony Ericsson X10 mini pro igår. Jag har ingen aning om vad den här kardiotränaren är för något, men den är säkert fiffig och fullständigt nödvändig.

När ovädret sedan brakar loss (om det nu gör det) kan jag ju mysa i hemmets lugna vrå och ladda ner fler jätteoumbärliga appar. Herregud vad mycket skojigheter det finns!

Nä, på med skorna nu.

Ha det så bra i värmen, alla!

And the winners are…P and P!

8 Jun

…Per Sundberg och Peter Strunk, som avgav rätt svar – Shanghai – ungefär samtidigt! Per gjorde det här på bloggen medan Peter avgav sitt tvärsäkra svar via Ansiktsboken (där mina blogginlägg också publiceras).

Vinnarna är två herrar med stor Asienerfarenhet. Per, som bor i Thailand, har en mycket välskriven och mångsidig blogg vid namn Fotavtryck i Asien. Peter har, liksom jag själv, bott flera år i Sydkorea.

Grattis, P & P! Någon vinst utgår ej – förutom äran, men det är väl ändå det viktigaste?

Det är lustigt vad man kan ha olika perspektiv på saker och ting, förresten. Det verkar som att en och annan ”tävlingsdeltagare” har avstått från att gissa på Kina/Shanghai eftersom de menar att denna stad nog inte kan vara mindre mentalt påfrestande än Mumbai, ej heller mer välorganiserat och renare.

Men. En av mina första tankar, när vi åkte runt i Shanghai den första dagen under vårt besök där i våras….ja, det känns inte helt rumsrent att säga det, men…man ska ju vara ärlig, så here goes: en av mina första tankar var: ”civilisation!”

För i Shanghai kan man till exempel gå på trottoarerna. Det är inte stora hål i dem. Man snubblar inte på herrelösa, sjuka gatuhundar eller folk som ligger och sover där av en eller annan anledning. I Shanghai ligger det inte drivor av skräp överallt. I Shanghai finns det ett prima, modernt tunnelbanesystem som byggs ut hela tiden. För att bara nämna några saker.

Missförstå  mig inte. Det här är inte någon naiv hyllning till ett visst politiskt system. Och jag går inte omkring och tror att resten av Kina ser ut som Shanghai. Ack nej.

Men jag kan inte låta bli att reflektera över hur olika två städer i två olika asiatiska utvecklingsländer kan vara. Att fundera över varför den ena moderniseras och växer enligt någon slags plan och struktur. Medan den andra håller på att…tja, att implodera.

Tja. Det där kan man skriva mycket om. Och jag lär säkert återkomma till detta tema framöver…

Only in India…

16 Maj

…finns det en inhemsk cola som döpts till Thums up. Jamen hallå, finn ETT fel? Vilken lustigkurre kom på att det var så himla käckt att felstava thumbs? Eller är det – o fasa – ett misstag?

Och förresten finns det bara en thumb på bilden ovan. Inte flera thumbs. Om jag nu ska vara petig.

Hursomhelst. Jag har inte smakat drycken i fråga, men min bästa väninna här (som är från Polen) anser denna brygd vara det mest vederstyggliga hon någonsin har smakat. Min egen make, däremot, tycker att den är riktigt schysst. Smakar ungefär som colan vid namn ”XL” som fanns i Sverige (eller åtminstone i Skåne) för ett antal år sedan.

Sen vet jag inte om det är ”only in India”, men följande meningsutbyten jag varit vittne till/själv har varit involverad i på senare tid här i Mumbai är ju lite småroliga i alla fall:

Servitören: OK, a beer…would you like to order a pint of beer, sir?

Annieverses make: Sure, a pint sounds fine.

Servitören: Sorry sir, we don’t have any pints.

Annieverses make: ?!?!?!

*********

Annieverse: I think I would like a lebanese chicken roll.

Killen i snabbmatshaket: Sure, madame.

Annieverse: By the way, how large are the rolls? I’m pretty hungry, but I don’t know if I would need one or two.

Killen i snabbmatshaket: They are normal size, madame.

Annieverse: Ehhh?!?! OK. I’ll take one, please.

14-18 graders sovtemperatur? Inte i slummen i Mumbai, direkt…

11 Maj

Läste i nätupplagan av FASS idag att med god sömnmiljö bl.a. menas en temperatur på 14-18 grader i sovrummet.

Va?!?! 14 grader! Nä fy!

Det här är inte första gången jag läst någon svensk artikel (eller har hört någon svensk förståsigpåare hävda) att man sover bäst i svala temperaturer. Men lustigt nog har jag aldrig sett någon förklaring till varför det skulle förhålla sig så. Och dessutom undrar jag: alla dessa människor som lever på mycket varmare breddgrader än vad svenskar gör – sover de verkligen så mycket sämre? Och är det i så fall bevisat att det är sovtemperaturen som är boven i dramat? Här i Mumbai är det 35 grader idag, och om ni inte har förstått det redan är det inte direkt alla som har luftkonditionering hemma. Snarare ett fåtal. Med en fläkt kan man väl få ner temperaturen några grader – men inte mycket mer. Det är väl som att svära i kyrkan – men jag undrar om inte folk här sover ungefär lika bra eller dåligt som folk därhemma.

De här rekommenderade temperaturangivelserna påminner mig om en annan ”vedertagen svensk sanning”, nämligen den att välling är den optimala födan för småfolk från några månader och uppåt. Men herregud! Tänk på alla barn jorden runt som överlever UTAN att någonsin ha sett en droppe välling! En beaktlig del av dem växer sig dessutom stora och starka. För indirekt implicerar ju vällingpåbudet att vi i Norden ger våra barn mycket bättre föda än någon annanstans. Och det borde väl tyda på att vi är bättre föräldrar, om man hårddrar det? Dessutom blir jag beklämd varje gång jag läser inlägg i frågespalter där en panikslagen mamma eller pappa undrar hur hon/han ska få den lilla att konsumera vällling – för det ”måste” väl ändå barnet göra? (För övrigt HATAR jag svenska kvällstidningarnas barnsajter på nätet. Redaktörerna för dessa sajter måtte verkligen hata föräldrar. Det finns hur många artiklar som helst om hur fel man kan göra som mamma och pappa. Fel mat, fel kläder, fel leksaker, fel slags uppfostran, fel antal syskon….det är ju bara en massa sånt hela tiden! ”Värsta hälsomissarna vi utsätter våra barn för” – ta bort!!!)

Sverige är verkligen inte det enda land jag bott i där folk älskar att komma med moraliska pekpinnar och mer eller mindre illa underbyggda teorier om hur saker och ting ÄR och BÖR vara. Men. I ett land som är så pass välutvecklat som vårt, med en så pass välutbildad befolkning, tycker jag det vore skick och fason att understundom bemöda sig om att tänka och tala längre än näsan räcker.

På tal om något HELT annat är det mangosäsong här just nu. Har precis satt i mig en hel, solmogen mango. Det var så gott  att jag nästan blev tårögd.

Mina mobila landvinningar

28 Apr

En miljard år efter alla andra (på ett ungefär) har jag äntligen lyckats få till det så jag kan ansiktsboka och twittra via mobilen, ja, jag kan till och med skicka foton direkt till ansiktsboken! Haha, nu har jag äntligen något ”vettigt” att ägna mig åt under mina många timmar i mumbaiska trafikstockningar….

Jag kan förmodligen blogga via mobilen också. But one shouldn’t overdo things. Tror jag. Hrmmmm.

Jag måste erkänna att jag älskar sånt här. Applikationer och gadgets och sånt menar jag. Igår, när min make kom hem, hoppade jag nästan jämfota av barnslig lycka över dessa mina mobila landvinningar. Han tyckte ungefär ” det var ju roligt att du har roligt”. Min make är fullständigt ointresserad av sånt här. Han vill ha en mobiltelefon man kan ringa samtal med, i övrigt vill han att Internetuppkopplingen ska fungera så att han kan skicka e-post. På den nivån är det med honom.

Jaja. Nu ska jag snart sätta mig i bilen igen. Har såklart laddat batteriet till mobilen och fyllt på kontantkortet, utifall jag åker förbi några bra motiv (det gör jag alltid) och kan dela med mig av dem i realtid, via sajberspejs.

…möjligtvis lite shopping…

25 Apr

Skuld till det här inlägget är utan tvekan min bloggväninna Bim. Johodå, det är bara att ta åt sig äran 😉 Det var nämligen Bim som andades något om att shopping eventuellt kunde vara en motmedicin mot min allmänna orkeslöshet.

Och välmenta råd är ju till för att prövas.

Så. I eftermiddags hasade jag ut en sväng på Linking Road, den stora shoppinggatan ett stenkast från vår bostad. Tänkte att jag kanske kunde ersätta lite utslitna gympakläder mot nya, till exempel.

Tjoho vad bra det gick. Först hamnade jag på Converse. Jag älskar Converse. Vill helst ha dem i alla färger och mönster som finns. Att de i standardutförande kostar typ 220 kronor här i Indien gör inte saken sämre.

Så det bidde de här snyggingarna:

Raskt över till Puma. Men herreguuuuuuuuuuuud vad mycket snyggt det fanns där då! Vår- sommarkollektionen gick i illrosa, gräsgrönt, orange, ljusblått och gult – färger som verkligen piggar upp! Mycket kuligare än standardvalen vitt och svart (och är man lite halvfeg kan man ju komplettera sitt mesiga vita eller svarta med en neonfärgklick!). Den här piffiga toppen bidde det:

Och sen visade mig den listiga lilla försäljerskan Pumas Ferrari-kollektion. Usch vilken människa, för mein Gott, vad mycket snygga prylar. Jag föll som en fura för den här…notera paljetterna, gott folk!! Och eftersom försäljerskan påpekade att den här modellen går PRECIS LIKA BRA att använda på träningen som på partyt var jag ju tvungen att ta en i svart med. Hrmmm…

I detta sammanhang vill jag nämna att märkesträningskläder är långt billigare här än hemma i Svedala. Ferrari-underverket gick lös på 210 kronor, den gräsgröna kostade 18o spänn.

Jaha, och sen snubblade jag in på Reebok som ståtade med någon slags specialkollektion med namnet Fish Fry. Vet inte om det är någon enbart indisk satsning? Hursomhelst blev jag jättekär i den här blusen – notera fiskdetaljerna på närbilden!

Sen var jag inne på Pepe Jeans också (finns den butiken i Sverige?). Där blev det ett par caprijeans, ty de gamla har typ gått hädan. Kanske inte så där jättespännande, men de hade någon slags vårfestival där, så jag fick denna riktigt najsa klocka som bonus – kul!

Vet inte om jag känner mig mindre orkeslös efter den här oerhörda shoppingpärsen (speciellt som jag hasade omkring i 38-gradig värme…), hehe, men en småtrevlig söndagseftermiddag bidde det i alla fall och jävlar i havet vad rasande grann jag ska te mig i alla dessa fina persedlar 🙂

Snyggare med sytråd

9 Apr

På allmän begäran (av Haydee) kör vi nu en liten chaufförsuppdatering.

Någon pudding blev det inte (tack och lov, jag vill inte sitta i baksätet och rodna ihjäl mig varje gång jag ska iväg någonstans…), det blev en farbror på 50-nånting som knappt hittar någonstans. Jag misstänker att han aldrig har kört i ”min” del av staden tidigare. Och jag själv är ju inte till någon hjälp, eftersom jag har noll orienteringsförmåga och knappt kan skilja på vänster och höger. (Vissa dagar vet jag knappt vad som är fram och bak på mig själv, om jag ska vara ärlig…)

Men. Farbrorn i fråga är så hjärtinnerligt snäll och rar och tjänstvillig och FULLKOMLIGT LIVRÄDD för att jag ska bli arg på honom. Vilket naturligtvis gör att jag inte kan bli arg på honom. Möjligtvis lite uppgivet irriterad…men nu har jag bestämt mig för att sätta mig över sådana simpla känslor. Jag har ju redan märkt att när han väl hittat till destination X en gång så har han inga problem med att hitta dit nästa gång. Så det är bara att bita ihop och beta av de adresser jag plägar frekventera, one by one, i lagom tempo, så att vare sig jag eller min nya farbror får migrän på kuppen.

Raskt över till något annat. Nu ska Annieverse bjuda er alla på mitt all-time-favorite indiska skönhetstips, nämligen threading. Nu snackar vi seriös hårborttagning i ansiktsregionen. Threading används sedan urminnes (?) tider i Indien men också i Mellanöstern. Man kan säga att det är en slags epilatorteknik medelst vanlig sytråd. Själv tycker jag att metoden är långt mer effektiv än både vax och pincett – även de minsta, svagaste fjun ryker obarmhärtigt all världens väg. Kolla in den här youtube-snutten, så får ni se vad det går ut på. I detta inslag sägs det att metoden är helt smärtfri, men det är ren bullshit. Till en början gör det ont som faaaaeeeeen, men efter ett tag blir huden liksom bedövad, och då känns det nästan inte alls.

Jag har googlat lite på threading och upptäckt att vissa skönhetssalonger i Sverige faktiskt erbjuder denna tjänst. Så ni som bor i närheten av en sådan salong (finns företrädelsevis i områden där det bor många från Mellanöstern) är bara att gratulera. Man kan till och med ”tråda” sig själv med lite övning och tålamod – gör en sökning på youtube så ser ni hur det går till.

%d bloggare gillar detta: