Panik bakom ratten

21 Sep

21 september 2005

Nu har jag och min lilla Hyundai varit ute och frotterat oss med våra kära medtrafikanter här i Seoul igen. Pust, pust. Ja, jag vet oändligt många saker som är skojigare än att köra i den här stan, men ibland måste man ju storhandla, och då är det ju oerhört praktiskt att ta bilen, trots allt.

Kommer ihåg min allra första bilkörarövning här, för ett och ett halvt år sedan. Med hjärtat dunkandes i racertakt kör jag ut ur garaget. Målet är idiotsäkert (tror jag alltså); bensinmacken en kilometer bort. Tänker tanka och sen köra hem igen, det kan vara en lagom första runda.

Kommer till bensinmacken. Här är för övrigt alla mackar bemannade av mängder av folk, man tankar aldrig själv utan sitter kvar i bilen som en pascha. Första utmaningen är när tankkillen ber mig öppna tankluckan. Det ska visst finnas nån spak i bilen för ändamålet. Hoppsanhoppsan, det hade jag inte en aaaaaning om. Fibblar runt, hittar spaken. Öppnar. Känner mig som en idiot.

Efter tankningen, när jag har betalat, knackar tankkillen på rutan för att ge mig kvittot. Hur f-n var det nu man öppnade fönstret då? Fibblar runt bland knapparna. Jämrans elektronik. Lyckas öppna. Känner mig som en idiot.
Tankkillen ler lite roat/medlidsamt. Det ser ut som han är på vippen att säga: ”kanske jag ska köra tant hem för säkerhets skull?”.

Ja, då var det bara att köra hem då. Hoppsanhoppsan, kommer in i fel fil. Det värsta man kan göra i Seoul, faktiskt. Ty det innebär att man riskerar komma in på helt fel väg, vilket jag naturligtvis gör. Och vad värre är: avtagsvägar, såna man kan svänga tillbaka på, är det tunnsått med på de stora motorlederna i den här fina staden. Istället får man hoppas att man hittar nånstans man kan göra en U-sväng på. Så nu befinner jag mig i riktning in mot city. Jajamänsan. Jävlarjävlarjävlar. Spejar febrilt efter nåt U-svängsställe och känner mig som en KOMPLETT idiot.

Kommer in till centrum. Hittar äntligen en fil för U-sväng. Bökar in mig där. U-svänger…och kommer ånyo in i fel fil, som inte leder rakt tillbaka utan högerut. Oklart vart. Jävlarjävlarjävlar.

Ja, så följer 20 minuters totalt planlös körning, jag vet ungefär vart i stan jag är men hittar ingen trafikskylt som kan visa mig vägen hemåt. Nu är jag rejält kissnödig också. Fanfanfan. Plötsligt dyker det upp en mack till höger. Girar in, kastar mig ur bilen. Tankkille kommer fram. ”Is there a bathroom here?”, undrar jag. Tankkille kliar sig i huvudet. Jag upprepar min fråga. Tankkille ser förbryllad ut. Tillkallar kollega. Jag tjatar ånyo om ”bathroom”. Ingen fattar nåt. Till slut vrålar jag: ”TOILET?!?!?”. Då skiner grabbarna upp. ”Aha, toilet!”, säger den ene. Pekar glatt in mot macken. I tre panikartade tigersprång är jag framme, kastar mig in och låter naturen göra sitt. Kommer lättad ut igen, tackar killarna, hoppar in i bilen och kör vidare mot nya djärva mål. Gör några planlösa svängar och lyckas av en ren händelse faktiskt komma in på en väg som är skyltad mot vår stadsdel. Halleluja!!!

Väl i garaget sitter jag kvar en stund i bilen och pustar ut. Tittar på klockan ? håhåjaja, en nätt liten utflykt på två timmar! Ja, jag fick ju se en del av stan från förarsätet i alla fall.

När jag kommer in i lägenheten frågar maken: ”jahaja, väldigt vilken kö det var på macken idag då, eller har du passat på att shoppa runt lite också?”

Om blickar kunde döda…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: