När jag var liten hatade jag lever. Det var det äckligaste jag visste, smakade bara beskt och segt.
Min mamma lagade mestadels väldigt god mat. Så jag undrar varför det blev som det blev när det var lever på middagsbordet. Hon stekte den rakt upp och ner. Kokt potatis därtill. Aldrig någon sås eller stuvning. Beskt, torrt och tråkigt.
Av detta skäl har jag aldrig smakat lever sen jag flyttade hemifrån. Har skytt det som pesten.
Men. Här i Tyskland tog nyfikenheten överhanden. En dag när jag inte hade något bättre för mig botaniserade jag några timmar i en välsorterad livsmedelsaffär. Och hittade bland annat den här burken. Leberknödelsuppe. Det låter ju tyskt och rejält och mustigt. Man kanske trots allt skulle våga testa?
Hörni, det är jättegott. ”Knödlarna” smakar lite som köttbullar faktiskt. Okejokej, en viss leversmak, men inte alls beskt. Nej, fint kryddade är de, och harmonierar utmärkt med buljongsoppan.
Så nu äter jag inte sällan Leberknödelsuppe till lunch. Och är lite nöjd med att jag återerövrat levern.
För övrigt är ju den tyska maten inte helt olika den svenska (i alla fall om man jämför med den koreanska…). De traditionella rätterna är väl lite fetare och ”tyngre”. Men jag tycker generellt att maten smakar ”mer” här i Tyskland. Det är mer smak i råvaror (kött som grönsaker och frukt) och i tillagade rätter. Ibland är tyskarna lite väl förtjusta i salt, dock.
Annieverse 
Kommentera