När vår dotter gick i internationella skolan i Seoul hade barnen en timmes undervisning i koreanska varje vecka. Syftet var väl mest att ungarna skulle få bekanta sig med språket lite, lära sig de vanligaste artighetsfraserna, kanske lära sig läsa lite också. Dessutom var det en del kuliga saker de fick göra; t.ex. ”baka” egna riskakor och självklart testa olika sorters kimchi, pröva koreanska trummor, leka lekar och sånt. (De koreanska barnen på skolan hade dock mer intensiv ”hemspråksundervisning”.)
Så döm om min förvåning när barnet börjar tredje klass på internationella skolan här i Düsseldorf (som även den kör på engelska) och det står en timmes tyska per dag på schemat! Här verkar det vara meningen att de ska lära sig tyska ”på riktigt”. I och för sig har ju många ungar på skolan engelska som modersmål, men för en hel del (inklusive vår nioåring) blir tyskan språk nummer tre (modersmålet inkluderat) att sätta tänderna i. Men inte mig emot. Det är ju helt otroligt vilka fenor barn är på att lära sig ett nytt språk. Lite orättvist att man inte har samma ”uppsugningsförmåga” som vuxen…
Dottern testar nya ord och meningar på mig varje dag. I eftermiddags, när jag hämtade henne på lekplatsen, rusade hon emot strålande emot mig med orden:
”Guten Tag, Mutter, wie geht es? Ich kann nicht kochen!”
Ja, det var ju ett lite annorlunda sätt att öppna en konversation på – why not?
😉
Annieverse 
Kommentera