Tag Archives: Tyskland

Blixtar och dunder

1 Sep

Efter en helg med temperaturer runt 30 grader brakade det loss på söndagskvällen. Ett mäktigt skådespel!

And the winner is…äsch, jag vet inte!

26 Aug

Ladies and Gentlemen! The Annieverse Grand Prize for total självöverskattning goes to…goes to….

*tänker så det knakar*

Nej, jag kan inte bestämma mig! Det är bäst att låta er läsare möta de två kvalificerade kandidaterna:

1. Rickard Olsson, once again appearing at Anniverse! I en artikel i Expressen berättar Rickard Olsson att det finns över 250 tyska nätsidor som behandlar hans så kallade skämt om tyskar och nazister i TV-programmet Olssons studio. ”…jag kan väl inte åka till Tyskland på ett tag, möjligen flyga högt över”, säger Rickard i artikeln. Vojne, vojne. Anar man månne en viss stolthet över nyvunnen ryktbarhet in Deutschland?

Nåväl. Nu ska jag erkänna att jag ibland har alldeles för mycket tid över. Och den tiden använder jag till egendomliga och smått nördiga sysselsättningar. Till exempel har jag nu bedrivit lite privatspaning efter den beaktliga mängd tyska nätsidor där man ondgör sig över Rickard.

Jaaa….inte vet jag var han har hittat dem alla. Skulle vara intressant att få reda på! För när jag googlar på ”Rickard Olsson” och filtrerar så att det bara ska vara tyska sidor som kommer upp, då får jag faktiskt drygt 260 träffar. So far so good. Det är bara det att en beaktlig del av dessa inte handlar om JUST DENNE Rickard Olsson. En del handlar förvisso om JUST DENNE Rickard Olsson, fast ofta i helt andra sammanhang. Och sen har vi ett betydande antal träffar som alla innehåller exakt samma text, nämligen ett referat om den aktuella händelsen, författad av den tyska nyhetsbyrån dpa.

Utifrån detta kan man drista sig till slutsatsen att Rickard inte riskerar att bli nedskjuten av Luftwaffe ifall han färdas över tyskt luftrum.

Så till kandidat nummer 2. Janne Josefsson. Kandiderar tack vare sin insats i det direktsända ”Debatt” från Beijing, där ett antal kineser skulle besvara svenska TV-tittares frågor om Kina.

Nu måste jag säga att jag normalt sett gillar Janne, framför allt i ”Uppdrag granskning”. Jag älskar när han går på som en pitbullterrier, ställer diverse idioter till svars och vägrar släppa taget. När han blir så där indignerat röd om kinderna som bara han kan bli.

Så därför smärtar det mig att se Janne i det här sammanhanget, men herregud, jag kan ju bara inte blunda för verkligheten när jag läster följande i ett meddelande från TT, inför programmet i fråga: Kinesiska myndigheter har godkänt sändningen och bistår med studio och viss teknisk bemanning. Samtidigt utesluter inte Janne Josefsson att programmet kan avbrytas mitt i direktsändning.

Men Janne. Vad trodde du skulle hända? Att den kinesiska panelen skulle börja vråla om att kommunistpartiet måste störtas, att den högsta partiledningen är genomkorrumperad och att mänskliga rättigheter inte existerar i Kina? Varpå kinesisk polis skulle störta in i studion, släcka ner studion och arrestera alla deltagare?

Enligt TT-artikeln var det en journalistisk dröm för Janne att göra det här programmet, och jag kan för mitt liv inte förstå varför. Med basala kunskaper om dagens Kina kan man väl räkna ut med lilltån precis hur diplomatiskt de inbjudna kineserna skulle svara på frågor om allt mellan motsättningar mellan stad och land till händelserna på Himmelska Fridens Torg.

(I parentes sagt: enda behållningen av programmet bevisade att ”öst är öst, väst är väst och aldrig mötas de två”. Eller att de i alla fall inte kommer att mötas så längs som väst klampar in med total hybris och pådyvlar öst sitt tolkningsföreträde. Varför i hela friden måste resten av världen tycka att vår variant av demokrati är den ultimata, till exempel? Hur otroligt det än kan låta kanske inte varenda kines anser att Kina bör kopiera den västerländska samhällsmodellen, och om de säger att de inte tycker fria val är så viktigt kan det ju hända att de faktiskt inte tycker det, eftersom de i dagsläget prioriterar helt andra grejer.)

Krona eller klave? Elle-belle-bi? Janne eller Rickard? Hrmmmm….

Och tysken tänker bara ”Ikea, Ikea, Ikea”…

20 Aug

Jaha hörni, vad SKA man nu säga om Rickard Olsson då?

Jag tycker att det är helt OK att han sa följande: ”Det finns någonting med Hitler och Tyskland som fortfarande gör att det är svårt att ens tycka synd om dem när de får storstryk i fotboll. Man tänker bara ”Hitler, Hitler, Hitler, Hitler, Hitler”. Om nu Rickard automatiskt associerar till Hitler så fort han tänker på Tyskland och tyskar – ja, då är det så. Det kan han väl få säga. Jag tror inte han är ensam om det.

Men när Rickard sen ska förklara sig efter sändning säger han enligt Aftonbladet att han ”tillhör en generation som har blivit så inmutad med Hitlers ondska att det har blivit som en arvsynd”. Och på frågan om många inte kan ta anstöt säger han ”Ja, men på samma sätt ska de också förstå att de har sårat andra och att det sitter kvar.”

Jahaja. Då börjar jag tänka på våra tyska grannars småbarn och undra vad jag ska göra med dem. Släpa ut dem på gatan och rulla dem i tjära, kanske? Så att de förstår hur skyldiga de är. Jamen det har jag väl rätt att göra, jag är ju ändå svensk och helt oantastlig.

Rickards uttalande har publicerats i tyska medier, men har – vad jag kan se – inte fått några tyska känslor att svalla i någon högre grad. På diverse debattforum höjs några ilskna röster. Men de flesta verkar tycka ungefär som ”men hallå, vem orkar uppröras av det här, varför inte kanalisera sin tankeverksamhet till viktigare grejer”. Och så några vitsar i stil med ”Så fort jag hör Sverige tänker jag Ikea, Ikea, Ikea och möbler som aldrig kan monteras ordentligt”. En debattör påstår att han hört att Rickard var helpackad under sändning och sur för att Absolut Vodka är så mycket billigare i Tyskland än i Sverige. Hihi.

Jag kan inte låta bli att koppla ihop Rickards svada med svenska lärares bristande kunskap om Förintelsen. För om det finns kunskapsbrister om detta, då undrar jag om de inte kan finnas kunskapsbrister om hur Sverige agerade gentemot Tyskland under andra världskriget. Själv fick jag under min skolgång veta att Sverige var neutralt och bilden som förmedlades var att det var väldigt fint att vara ett neutralt land. Kan inte påminna mig att det sades något om tyska transporter av soldater och krigsmateriel genom Sverige, till exempel. Berodde detta på att mina lärare hade kunskapsbrister? Eller var detta den enda sanktionerade bild som fick förmedlas?

Och om vi ska köra på med ett vidare perspektiv, och om man trots allt utgår i från att det finns en kollektiv arvsskuld, då kan man ju fråga sig om det inte finns rätt många länder här i världen vars folk måste bära på denna skuld, på grund av diverse vidrigheter som deras makthavare åsamkat andra folk under världshistorien. Javisst, Förintelsen VAR speciell. Men det hindrar inte att arvsskuld kan föreligga även i andra fall.

Håhåjaja. Att kasta sten när man sitter i glashus är inte direkt ett bidrag till fred och harmoni på jorden.

Zurück in Deutschland

13 Aug

Japp, då var vi tillbaka i Tyskland. Vi kom sent-sent igår kväll, och gick upp tidigt-tidigt idag eftersom det var första skoldagen. Känner mig lätt förvirrad och inte riktigt ”with it” efter att ha avlevererat dottern till skolan.

Men om det är förvirrande för mig är det än värre för henne, för nu är det pang-på med en ny klass och ny klassföreståndare. På hennes skola görs klasserna nämligen om varje år, man går inte med samma människor åren igenom som i Sverige. Jag tror det är så här för de flesta internationella skolor, om inte alla. Skälet är att man vill undvika ”gängbildning” och göra det enklare att komma in i gänget för de nya elever som anländer. Det är ju rätt så stor omsättning på ungarna vid de internationella skolorna.

Dottern tog det med fattning att behöva hasa sig iväg till skolan igen, men inte helt otippat hade hon önskat sig att sommarlovet hade varat längre. Själv tycker jag det är sådär att vara här igen. Inte för att jag nödvändigtvis hade velat stanna längre i Sverige, utan för att jag önskar mig vara någon helt annanstans på jorden än i good old Västeuropa. Men det där har jag ju ältat många gånger. Får väl försöka tänka positivt och göra det bästa av det, har ju inget alternativ i dagsläget.

Nej, nu ska jag gå och packa upp. Det ligger högar med grejer överallt i en enda röra. Känns lika oorganiserat som i mitt huvud. Det blir nog lite mer reda i huvudet om det blir mer reda i hemmet, tror jag 😉

Äckelpaket och fega kräk

2 Jun

Bonsai-terrorister. Saddam Husseins i miniformat. Brigad av äckelpaket. Så beskrivs tyska barn i det senaste numret av den tyska tidskriften Stern.

Artikeln har rubriken ”Los! Erzieh mich!”, vilket betyder ”Sätt igång och uppfostra mig nu då!”. Hela texten går ut på att framställa dagens tyska föräldrar som världssämst på barnuppfostran. Här hävdar man att det i Tyskland av idag växer upp en generation som aldrig lär sig prata rent (föräldrarna tror att det hämmar barnen att korrigera dem), som är motoriskt underutvecklade (föräldrarna är överbeskyddande), som har svårt att få vänner (föräldrarna behandlar dem som universums mitt och de får aldrig lära sig respekt för andra) och som inte kan hantera frustrationer (föräldrarna slår knut på sig själv för att undanröja hinder och bekymmer).

Tyskland har, sägs det i artikeln, alltid betraktats som barnfientligt. Men nu har pendeln svängt, och landet har blivit så i den milda grad barnanpassat att föräldrarna får lida för det, eftersom det finns en moralisk press på dem att alltid ställa barnen i centrum, att vara självuppoffrande i alla lägen, även när det kanske inte är så himla smart egentligen. Tyska föräldrar av idag överöser dessutom, enligt artikeln, sina barn med pedagogiska leksaker, makrobiotisk kost och eko-kläder och ger dem en totalt gränslös uppfostran istället för att göra vad de borde, nämligen utöva någon slags ledarskap, vilket till syvende och sidst är vad föräldraskap går ut på. Dagens tyska mammor och pappor lider av vanföreställningen att kärlek och trygghet är lika med oändligt givande och gränslöshet.

Alltså, jag vet inte. Egentligen tror jag inte det är någon större skillnad på hur tyskar och svenskar uppfostrar sina barn. De här tankegångarna har man ju läst om i Sverige också, i omgångar.

Men det jag tycker är roligt med den är artikeln är att den är så ”tyskt” formulerad. Här drar man sig minsann inte för att kalla ungar för Saddam Husseins, äckelpaket och terrorister. Tell it like it is, som dr. Phil väl skulle säga. I Sverige vore det väl otänkbart att skriva så här. Det skulle uppfattas som kränkande och alldeles för förklenande och nedsättande. Snudd på hets mot folkgrupp! (Kan inte barn sägas vara en folkgrupp?) Möjligtvis viskar vi lite försiktigt om ”curlingföräldrar”, vilket ju inte låter så farligt.

Om jag ska vara riktigt ärlig tycker jag det är lite uppfriskande med denna tyska språkliga hämningslöshet. Artikelns syfte är ju dessutom inte att sabla ner på ungar bara sådär. Det är föräldrarna som sätts åt, i otvetydiga ordalag. ”Wir Väter sind erbärmliche Säcke”, säger förresten en småbarnspappa själv i artikeln. Vilket ungefär betyder ”Vi pappor är ena fega kräk”.

Fast så skulle man ju inte heller kunna formulera sig i Sverige tror jag. Åter en kränkning samt hets mot folkgrupp. Pappor kan väl också få vara en folkgrupp?

Insikt

31 Maj

10 ½ timmars oavbruten sömn. När jag väl vaknar känns hjärncellerna ovanligt alerta. En av mina första tankar, när jag ligger där och mornar mig, är:

Nu vet jag varför jag kände mig mer hemma i Asien än vad jag gör här. Därför att jag känner mig mycket mer hemma när jag är borta än när jag är hemma.

Det känns mer naturligt för mig att vara på främmande mark. Eller mer rätt, liksom. Och jag vet, Tyskland är egentligen inte hemma. Men för mig är det till förväxling likt hemma, dvs. Sverige.

Ibland känns det som ett tryck över bröstet, det blir tungt att andas.  Av detta hemtama.

Sharon Stones karma

29 Maj

Sharon Stone är inte poppis i Kina för tillfället. På filmfestivalen i Cannes gjorde hon följande uttalande:“I’m not happy about the way the Chinese are treating the Tibetans because I don’t think anyone should be unkind to anyone else.”

So far, so good. Eller, jag menar, Sharon Stone säger här ju bara vad en massa andra människor världen över tänker. Det är inte direkt vad Kina vill höra, men de lär knappas höja på ögonbrynen.

Men sen fortsätter hon:

“And then this earthquake and all this stuff happened, and then I thought, is that karma? When you’re not nice that the bad things happen to you?”

Sharon är tydligtvis en anhängare av begreppet kollektivskuld. Tidigare har hon uttalat att hon är praktiserande buddhist, och jag är väl inte helt säker på att de där två parametrarna går ihop…men, men. Hennes uttalande innebär i alla fall att alla kineser har skuld i den kinesiska regeringens förtryck av Tibet. I kraft av att de är kineser. Så alla de där dagis- och skolbarnen som omkom i jordbävningshelvetet, de ska väl ligga där under jord och skämmas ögonen ur sig nu. Är man skyldig ska man skämmas. Inte mer än rätt!

Begreppet kollektivskuld har ju haft en stark koppling till Tyskland. Länge har den enda politiskt korrekta inställningen varit att tyskarna var kollektivt skyldiga till Nazitysklands förbrytelser. En del debattörer har också menat att detta är inget tyskarna kan göra sig fria från, de kommer alltid att vara skyldiga till illdåden. Skulden går över från en generation till nästa.

I denna inställning, och i Sharons, anar jag läbbiga vibbar av rasbiologi. Kineser = elaka. På samma sätt som tyskar = elaka.

I’ve got two words for you, Sharon. September 11th. Alla de där människorna som omkom i tvillingtornen – det var inte mer än rätt åt dem. Det måste ju ha varit karma för det ena eller andra som USA har gjort sig skyldig till. Eller hur? Förresten borde du skämmas själv – guilt by association.

Nyhetsbyrån AP har förresten en vitsig inledning på sin artikel om Sharon-spektaklet: ”Sharon Stone’s “karma” is having an instant effect on her movie-star status in China.”  😉

Sparris i parti och minut

16 Maj

Sparris!

Igår hörde jag på ett program på P1, Meny tror jag det var, där temat för dagen var sparris. Verkligen högaktuell primör i dessa dagar, åtminstone i Tyskland. I Sverige verkar inte sparris som primör ha samma kultstatus.

Jag har blivit miljöskadad, det måste erkännas, jag köper färsk sparris flera gånger i veckan. Det är ju så OTROLIGT gott! Ibland äter jag det med serranoskinka, ibland med lax, ibland med kött. Men jag köper inte den tyska sparrisen, för den tycker jag är alldeles för dyr. Nån importerad variant går lika bra. Tyskarna får gärna titta snett på mig, det bjuder jag på 😉

För övrigt tycker jag att tyskar verkar vara mer kräsna med livsmedel än svenskar. Här köper man väldigt ofta kött, skinka och sånt över disk, och det kan ta hur lång tid som helst, för kunderna framför en ställer tusen frågor om det som de vill köpa, frågar var det kommer ifrån, om det verkligen är fräscht, synar varorna och hummar och grunnar och har sig. I Sverige är det mer att man tar den bit som bjuds och skyndar vidare, typ. Dessutom är så kallade ”bio”-varor superpopulära (motsvarar väl närmast vår Krav-märkning). Min man säger lite elakt att tyskar äter vad som helst, bara det står ”Bio” på förpackningen.

The great mysteries of Annieverse (del 1)

15 Maj

Eftersom det i våra sophämtares arbetsuppgifter ingår att hämta både den gula soptunnan ( för förpackningar med ”grüne Punkt”) och den svarta (all möjlig skit) från tomten när de ska tömmas – varför ingår det inte i deras arbetsuppgifter att hämta den bruna tunnan (trädgårdsavfall och sånt)? Den måste vi själva dra ut till trottoaren, annars töms den inte.

Ja jag VET att jag kan lyfta på min söta lilla rumpa och dra ut tunnan. Jag DÖR inte av detta. Men inkonsekvensen stör mig.

Hade det varit i Sydkorea hade jag nog inte skänkt detta minsta tanke. Där är ”hipp som happ” en slags normalstatus. Men i Tyskland!

Arga allergiker göre sig icke besvär

29 Apr

Ojojoj, man behöver inte träna för att få ont i magmusklerna, det går bra att skratta hysteriskt också! Vilket jag gjorde igår, när jag hittade bloggen Arga Lappen. På denna blogg publiceras ett suveränt urval ”arga lappar”, ni vet såna folk sätter upp i hissar och trappuppgångar och lite överallt – de handlar om allt från att man ska ta bort luddet i torktumlarfiltret till att diska efter sig i pentryt på jobbet.

Somliga publicerade lappar är kuliga för att de är obegripliga, somliga för att de är helt nevrotiska, somliga är vackert kolorerade och somliga är skrivna med glimten i ögat. Min favorit är en anslagstavla med lappar som vittnar om heta känslor ifråga om medtagande av fyrbenta vänner i tvättstugan. Ägaren till den fyrbente uppmanas bl.a. i franka ordalag att tänka på alla stackars allergiker.

Det är verkligen tur att ”vän av ordning” i just detta hyreshus inte bor i Tyskland. Här är toleransen mot hundar långt större än toleransen mot hundallergiker, tycker jag. Jag har till och med hört elaka kommentarer om att tyskar är mycket mer förtjusta än sina hundar än sina barn, men det låter jag vara osagt.

I Tyskland är det oftast inga problem att ta med hunden på restaurang, i affärer och diverse andra serviceinriktningar. En tämligen nyanländ svensk bekant här, som är hundägare, vittnade om en lustig incident. Hon skulle gå på apoteket, och väl framme letade hon efter någonstans att binda hunden utanför. Bäst hon letar kommer en annan apotekskund, försedd med hund. Denne travar rakt in i apoteket med hunden.

Min svenska bekant tvekar ett tag. Sen tar hon mod till sig och tassar in på apoteket, med sin fyrbente vän.

På apoteket är det kö. Några av de köande vänder sig om när min bekant kommer in. De tittar på hennes hund. Och säger sedan vänligt:

”Gå du före oss. Så slipper hunden vänta.”

Jojo.

%d bloggare gillar detta: