Likt en letargisk amöba

Om nu någon till äventyrs skulle undra…så kan jag meddela att jag lever än.

Men jag tar det VÄLDIGT lugnt.

De första dagarna i Sverige gick jag nog ut lite väl hårt. Tyckte jag skulle fiffa hela trädgården på studs, sortera gammalt bråte, hinna träffa kompisar, plita på min berättelse, hålla igång med träningen och XX andra projekt. Och riktiga kvinnor låter sig väl inte stoppas av jetlag?!?

Efter några dagar gick jag ner i dvala. Kanske inte helt, men nog var det lite av letargisk amöba över mig.

Nu är jag igång igen, fast på en trivsamt lagom nivå. Pysslar en stund med ditten och datten, lägger mig sedan en stund på sängen och läser Håkan Nessers senaste. Alternativt vegeterar en stund framför mitt nya favoritprogram Frisörakuten. Eventuellt med något trevligt tilltugg som sällskap. Något som man inte kan lägga vantarna på i Shanghai. Såsom jordnötsringar eller en tunnbrödsrulle med räksallad.

Jag har på gång att skriva ett svavelosande inlägg om en av de företeelser jag gillar MINST i Sverige. Men jag måste samla lite mer material först. Den som väntar på något gott, people… 😉

Nu är det dags för en dejt med Nesser igen, känner jag.

Må gott!

Vem sa jag nu ”okay” till?!?

Det är lite speciellt att bo i ett kinesiskt compound (eller gated community, om vi nu ska använda fula ord…). Speciellt om man inte kan kinesiska.
För varje person som vill till ens bostad måste naturligtvis anmäla sig hos vakten vid infarten först. Där personen i fråga får förklara sitt ärende. Sedan ringer vakten till en och frågar om det är OK att släppa in vederbörande.
Och eftersom vakten bara pratar kinesiska har jag INGEN SOM HELST ANING OM vad han säger. Så jag kvittrar bara ”okejokej”, varpå han svarar ”okej, bye-bye”.
Ibland kan jag ju gissa mig till vem det är som är på ingång. T.ex. om jag har bestämt tid med någon hantverkare.
Men ibland har jag inte det, och då är det alltid lika spännande att se vem som dyker upp. En hemlig beundrare? En yxmördare? Who knows!
Än så länge har det dock inte varit sensationellt. Ett UPS-bud och några gubbar som skulle leverera nya buskar till trädgården. Ja, och så en tös från den pågående folk- och bostadsräkningen.

Och på tal om trädgården, det där är en annan specialare i kinesiska compounds med villabebyggelse. Det vanliga är nämligen att grundläggande trädgårdsskötsel ingår i hyran. Det har jag inget som helst emot. Det är bara det att trädgårdsmänniskorna kan dyka upp när som helst under den period av dygnet som välsignas med dagsljus.
I morse, när jag satt och frukosterade med dottern vid halvåtta-tiden och tittade ut genom köksfönstret, dök det plötsligt upp två herrar som började gräva upp maskrosor ur gräset. Tja, här behöver vi inte morgon-teve, inte!
Fast man har ju lärt sig att det är idé att vara hyfsat påklädd härhemma. I alla fall i dagsljus.

Om vi återvänder till det där med att inte kunna språket…jag väntar bara på att någon kommentatör här lite syrligt ska utbrista ”men du har aldrig funderat på att lära dig mandarin?” Vill härmed deklarera att det har jag visst. Men just nu har jag fullt upp med toareparatörer, tevetekniker, vattenfiltreringsanläggningsmänniskor och annat löst folk.

Men sen så. När det lugnat ner sig lite.

Lite sorgesamt

Inför avfärden till Mumbai på fredag lägrar sig nu lite ångest, det får jag nog erkänna.

Men inte ”flytta till Indien”-ångest. Utan ”lämna huset i Sverige”-ångest.

Här har jag och maken gått omkring och pysslat och donat och röjt och fixat hela sommaren. Och inte minst njutit i fulla drag av ”nya” trädgården. Det känns lite sorgesamt att lämna. Nu dröjer det ju dessutom ett bra tag innan vi är här igen.

Samtidigt har jag ju ingen överdriven längtan efter att bo här ”på riktigt”. Året om. Inte för att det är något fel på det, utan för att…tja, det där har jag ju tjatat om flera gånger. Ni vet. Jag ser fram emot det nya som komma skall. Allt märkligt och exotiskt och spännande och snudd på obegripligt.

Så det är väl bara separationsångest.

Superduperlyx och makeover

Det verkar som att vi har löst uppkopplingsproblemen här hemma, men jag låter det gå någon dag till innan jag börjar jubla till fullo. Man vet aldrig…

In the meantime ägnar jag mig åt renodlad lyxtillvaro. Dottern är på ridläger, maken på någon slags konferens, jag har inga jobb (har tackat nej till nya uppdrag pga uppkopplingsskiten) och kan sålunda göra exakt vad jag behagar. Hasa omkring i hemmet, pyssla lite, titta på teve, läsa, åka ner på stan och kolla i affärer, träffa kompisar…..det här är verkligen SUPERDUPERLYX enligt min definition!!! Idag blir det förresten lite beach i den strålande solen.

Jag har ju utlovat lite bilder från The Total Trädgård Makeover, och här kommer några före- och efter-foton. Jag är rätt så imponerad, måste jag säga.

[rockyou id=139569620&w=450&h=337]

Jag borde banne mig få medalj

Mycket kan man säga om mitt liv, men inte att det råder någon brist på happenings. I morgon ska maken på slutförhandling om lägenheten vi önskar hyra i Mumbai. Spännande-spännande, hoppas det går i lås! Och hemmavid i Skåne är The Big Garden Makeover i slutfasen. Kanske blir det rentavt klart i veckan. Unga Fröken Inneboende har skickat bilder, och det ser så snyggt ut att jag inte vet var jag ska ta vägen! När allt är klart ska jag publicera ett ”Före och efter”-bildspel på bloggen. Tja, detta mitt andra projekt på temat ”Renovating by e-mail” ser faktiskt också ut att bli en succé, otroligt nog…

Tycker nästan att jag borde tilldelas någon slags patriotisk medalj. Jag har minsann gjort mitt under det senaste halvåret för att hålla den svenska ekonomin rullande – och jag tänker då på de rejäla summor jag pytsat ut till företrädare för svenskt näringsliv (badrumsfirman och trädgårdsfirman). Humpfff, vore inte mer än rätt att få ett litet erkännande för detta 😉

I helgen ska jag som omväxlings skull gynna den belgiska ekonomin – dottern och jag tillbringar långhelgen i Antwerpen. Dottern ser fram emot hotellfrukostarna och ”belgian waffles”, själv tycker jag det ska bli kul att se diamantmuseet.

Öken

Men hallå, det märks verkligen att det inte fallit många droppar över Skåne den senaste tiden. Lilla radhusträdgården går i gultorrt, förutom maskosajävlarna då, de prunkar minsann!!

Trädgårdshandskar på, nu ska det röjas!