Sent igår eftermiddag, när huset var tomt, förutom på mig själv, och allt var mycket stilla, då började jag skriva på min nya berättelse. Utifrån drömmen jag hade för några veckor sedan.
Ett helt kapitel blev det. Skrev sig nästan själv. Så roligt det var! Och spännande. Lite rysligt, faktiskt. Den här historien är inte som den förra. I alla fall inte inledningsvis. I och för sig tar den också avstamp i ordinär, svensk vardag….men något spöklikt, till synes oförklarligt, träder in tämligen snabbt.
Därmed inte sagt att det blir en spökhistoria. Det tror jag inte. Men ett och annat element som är utöver det konkreta, ”naturliga”, kommer nog att dyka upp under berättelsens gång. Lite surrealistiskt blir det nog.
Och vet ni. I morse, när jag vaknade, hade jag drömt något som….nej, någon fortsättning på berättelsen är det inte. Snarare en omgivande beskrivning. Av platser och människor som befinner sig i kulisserna. Som kanske kommer att träda fram i strålkastarljuset – eller nöja sig med att finnas i bakgrunden. Vi får se.
Häftigt är det i alla fall.
Annieverse 
Senaste kommentarer