Tag Archives: städning

Trött, trött, trött

23 Apr

Jobba, jobba mer, fixa dokument för visumansökan, fixa deklarationen, planera weekendresa, boka hotell, jobba lite till, hämta och lämna, fler vaccinationer, fler läkarbesök, och så lite jobb till, laga mat, diska, plocka undan, läxläsning…och städa borde jag verkligen.

Men jag är så otroligt trött. Det har gått i ett sen vi kom tillbaka från påsklovet. Plus att jag sovit dåligt för att dottern har växtvärk och vaknar mitt i natten och gråter.

Ibland känns det som om jag bara rusar runt och får sämre och sämre koll på vad som egentligen måste göras, och grejen är att allt av det ovanstående faktiskt måste göras! Men städningen kan jag ju vänta med till i helgen.

Jag är gråtfärdigt trött. Verkligen.

Det här med bloggandet ger jag katten i just nu.

En bostad är inte bara en bostad, det tillkommer folk också

8 Mar

Jahaja. Ni vet den där läckra lägenheten som jag skrev om för något inlägg sedan? Den som Mumbais enda svenska barnfamilj ska flytta ut från i sommar, den som är så fin och har en sån magnifik terrass och som ligger så bra till? Jo, den ska ju min man ju försöka förhandla ner priset på i veckan.

Men. Vi har redan nu lärt oss att en indisk lägenhet för bättre bemedlade inte bara är en indisk lägenhet för bättre bemedlade. Det ingår folk i den också.

När vi gick på husesyn sa de trevliga svenskarna ”och så hoppas vi att ni kan ta över vår maid också, och vår chaufför är en riktig klippa, världens bästa….ja, sen har vi ju killen som sköter växterna på terrassen…”

Ur ett strikt svenskt välfärdssamhälleligt antiklassklyfteperspektiv, där alla ska städa undan sin egen skit, låter det här naturligtvis helt horribelt. Tjänstefolk?!?! Nej men hjälp, vi svenskar har ju kommit så oändligt längre än så. Inte kan man väl bidra till att upprätthålla pigsamhället, vare sig hemma eller utomlands?

Men. Man får lyfta näsan över mellanmjölkshorisonten lite när man ska bosätta sig i ett land som Indien. Och inse att hur bedrövligt det än är, så finns det mängder, mängder med folk som söker arbete i Indien. Till exempel som maider, barnflickor och terrassväxtskötare. Och som kanske riskerar att svälta om de inte får något jobb. Kanske får de lämna sin egen lägenhet för ett plåtskjul i slummen, alternativt lämna sitt plåtskjul för att bosätta sig på trottoaren.

”Man känner ju ett ansvar. Vi är oroliga för hur det ska gå för dem när vi flyttar”, sa pappan i familjen.

Problemet är ju att vi redan har tagit över både chaufför och maid från min mans företrädare. De ingick så att säga i paketet när han flyttade in i företrädarens lägenhet. Det bara var så. Och farbror R är ju en klippa, honom vill vi inte skilja oss från.  Maiden, fru F, har jag knappt träffat, inte min man heller (dottern och jag var ju knappt ”hemma” under veckan i Mumbai, och min man är knappt hemma något han heller), men det har ju varit städat och tvättat när vi kommit hem på kvällarna, och en dag hade hon lagat en otroligt god kycklinggryta till oss, så henne blir vi säkert också förtjusta i.

Frågan är om vi kan sysselsätta så många fler personer. Det hänger inte på kostnaden, utan på mängden arbetsuppgifter som en någotsånär skötsam enbarnsfamilj kan ge upphov till. Plus att jag är rätt så förtjust i att vara ensam hemma emellanåt, att rå mig själv. Inte minst när jag sitter och jobbar.

Men det är klart, man kanske kan dela upp arbetsuppgifterna lite och uppfinna några nya. Matlagningen har jag inga som helst problem med att någon annan sköter. Och någon kan ju polera terrassen dagligen. Så skitigt som det är i Mumbai behövs det nog. Och jag kanske kan lära dem att baka svenskt bröd (”riktigt” bröd är lika sällsynt i Indien som i Sydkorea…), så vi alltid har färskt bröd hemma. Und so weiter. Men två chaufförer på tre personer?!?! Hrmmm…

Det här påminner mig om de många gånger i Seoul som filippinska damer smög upp vid sidan om mig på gatan och tilltalade mig. Första gången fattade jag inte vad det var frågan om, misstänkte nästan att damen i fråga sålde knark eller så, men sedan gick det upp för mig att hon undrade om jag behövde en maid.

Så kan det vara, någonstans långt från mellanmjölkens land.

Träningsvärk och röj

6 Jan

Ett rejält snötäcke och tio minusgrader i Düsseldorf i morse – den ni med smör på! Det knirrknarrade högljutt när skolbarnen pulsade förbi på trottoaren för en stund sedan.

Igår fick jag helt ofrivilligt en kickstart på mitt halvljumma nyårslöfte om att ta tag i träningsbiten igen. Snötäcket som gnistrar och glimmar idag föll nämligen natten mellan söndag och måndag. Så när dottern hasat sig iväg till skolan var det bara att kasta sig ut och skotta uppfarten, gången fram till huset och trottoarbiten utanför. Eftersom man vill göra ett gott intryck i främmande land, istället för att göra sig känd som ”den där ansvarslösa svensken”, både skottade jag OCH sopade. Efter någon timme ringde en av grannarna på och undrade om de kunde få låna vår snöskyffel. Jomenvisst! Intet är väl som prima svensk kvalitet, det är kanske inte så vanligt med aggremanger av den kalibern här där väder av den här typen nästan aldrig infinner sig.

Så idag har jag en mördande träningsvärk i ryggen efter skottningen. Men det känns nyttigt och bra.

Det blev ingen anstormning av jobb igår direkt, så idag ska jag ägna mig åt lite uppröjning här hemma. Det är lite för rörigt för min smak och tyvärr måste jag erkänna att mitt ordningssinne inte har varit vad det borde på sistone. Jag är i grunden en ganska oorganiserad person, men oftast försedd med stor självdisciplin, vilket gör att det sällan grottar igen runt mig. Under hösten har dock orken och gnistan varit den allra bästa, men nu känner jag mig motiverad av att det är ett nytt år, så jag ska försöka skärpa till mig igen.

Tittade runt lite på Flylady-sajten, men det där med att börja städa med baby steps föll på första försöket. Första bäbissteget är nämligen ”shine your sink”. Men det kan jag inte, för vår diskho är av något märkligt bakelit- eller plastmaterial. Suck.

Odd Molly och Ica Maxi

28 Jun

Eftersom dottern inte skulle komma hem förrän på seneftermiddagen idag passade jag på att åka in till nämraste storstad för en shoppingrunda. Främst var jag på jakt efter Odd Molly-plagg på rea. Fattar inte hur jag lyckats missa Odd Molly?!? Fick inte upp ögonen för detta underbara märke förrän jag kom till Tyskland; en svensk kompis där har nämligen några OM-plagg.

För några dagar sedan hittade jag denna fina stickade kofta: Odd Molly-kofta

Och idag fyndade jag den otroligt söta tunikan på bilden här: För att mitt liv ska bli riktigt, RIKTIGT komplett skulle jag helst också vilja ha följande virkade kappa:

Det jag gillar med Odd Molly är att deras kollektioner innehåller en hel del välskräddade, klassiska plagg, ofta i charmerande 50-talsstil/Jackie Kennedy-look, som alltid har någon crazy och udda detalj som blir pricken över i.

Ja, sen kom jag ner på jorden också och begav mig till Coop Forum. Inte lika charmerande och piffigt kanske, men där bunkrade jag upp med goa GI-grejer som fullkornsbulgur, quinoa och kornris. Sånt har jag svårt att hitta i Tyskland, och det lilla som finns verkar vara dyrare än i Sverige.
En annan sak som får transporteras till Düsseldorf är Ajax och diverse andra rengöringsprodukter. För den som undrar kan jag förtälja att det in Deutschland visst går att köpa rengöringsmedel, men jag vet inte….jag kommer inte riktigt överens med dem. Det var samma sak i Korea. Kanske är det bara den välkända Ajax-doften som felas mig?

%d bloggare gillar detta: