Tag Archives: städa

What a week…

8 Nov

Uff. It is going to be one of those weeks. En sån man blir matt av att bara tänka på, innan den ens hunnit börja.

Det kör igång i eftermiddag, då ska det komma någon och riva ut en trasig toalett, och så någon annan som ska laga spisen, och en tredje som jag ska anställningsintervjua. Alla pratar kinesiska. Utom jag, då.
Senare i veckan ska det komma tevetekniker, och så några andra människor som ska bygga nätverk så att vi kan få trådlöst även på ovanvåningen. Med lite tur (?!?!) kan jag kanske även få hit någon som kan få bättre sprutt på vattenkranen som är kopplad till vattenfiltreringsanläggningen.
Om det här tilldrog sig i Sverige kanske det inte vore så mycket att tjafsa om. Men här i Shanghai blir varje ”fixa-grej” liksom ett större projekt som alltsomoftast ger mig lätt huvudvärk. Det går faktiskt en del energi åt att göra sig förstådd, och att förstå, när man inte talar samma språk.
Ja, sen är det något möte jag ska iväg på, samt föräldrasamtal på skolan, men där pratar de gudskelov engelska.
Därtill kommer den vanliga rundan av storhandla-laga mat-dammsuga-tvätta-stryka-hjälpa dotter med läxor. Och så vore det väldigt trevligt om jag kunde komma iväg och träna.

Jo, sen undrar jag om jag inte gått och ådragit mig ganglion. Kanske borde jag boka in en läkartid också? Hej och hå.

Igår satt jag faktiskt och funderade över om jag inte skulle börja jobba igen lite smått, men just nu fattar jag inte riktigt hur jag tänkte. När ska jag ha tid med det, om det fortsätter så här?

Men. Väderleksprognosen utlovar solsken och temperaturer kring 16-18 grader, och jag får sovmorgon både torsdag och fredag, så helt hopplös är tillvaron icke 😉

Annonser

Nu försvinner jag ett tag

22 Aug

Jaha, hörni. Denna söndag blir den sista hela dagen för mig i Sverige den här gången. I morgon förmiddag åker vi till flygplatsen.

Som vanligt är det en massa jag inte har hunnit med denna sommar, och folk jag inte har hunnit träffa. Trist, men jag kan inte slå knut på mig själv. Och ibland behöver jag faktiskt bara gå omkring och vara också.  Annars börjar Sverigevistelsen kännas som ett av många andra ”måsten” här i livet, och så vill jag inte ha det.

Denna gång flyger vi med Finnair, det ska bli intressant att uppleva ännu ett flygbolag. Efter sju års utlandsboende har jag nästan börjat samla på flygbolag, känns det som. Har hunnit beta av ett antal stora välkända och små udda varianter. Intresseklubben kan anteckna att jag tycker minst om SAS (usel service och ofta ofräscha plan) samt bäst om Asiana, Korean Air och Singapore Airlines (jättebra service och fräscha plan). Absolut godaste maten får man förresten på Turkish Airlines.

Det kan hända att det dröjer ett tag innan jag hör av mig igen. Min destination befinner sig ju, som ni vet, bakom The Great Firewall. Kan ta ett tag för mig att pyssla ihop en lösning på den problematiken.

På tal om något helt annat. En liten uppdatering av det jag skrev igår. När jag gick in i grovköket igår kväll för att köra ännu en maskin tvätt, då var det någon som hade flyttat på tvättmedelspaketen, sköljmedlet och fläckborttagningsflaskan. De står på ett litet bord mittemot tvättmaskinen, vanligtvis huller om buller. Nu stod de däremot prydligt uppradade. Jag frågade dottern om det var hon som hade varit där och pysslat. Det var det inte. Och själv har jag aldrig någonsin gjort minsta ansats till att skapa ordning på detta bord.

Jag börjar verkligen undra.

Hursomhelst. Må gott tills vi hörs igen, alla!

Träningsvärk och röj

6 Jan

Ett rejält snötäcke och tio minusgrader i Düsseldorf i morse – den ni med smör på! Det knirrknarrade högljutt när skolbarnen pulsade förbi på trottoaren för en stund sedan.

Igår fick jag helt ofrivilligt en kickstart på mitt halvljumma nyårslöfte om att ta tag i träningsbiten igen. Snötäcket som gnistrar och glimmar idag föll nämligen natten mellan söndag och måndag. Så när dottern hasat sig iväg till skolan var det bara att kasta sig ut och skotta uppfarten, gången fram till huset och trottoarbiten utanför. Eftersom man vill göra ett gott intryck i främmande land, istället för att göra sig känd som ”den där ansvarslösa svensken”, både skottade jag OCH sopade. Efter någon timme ringde en av grannarna på och undrade om de kunde få låna vår snöskyffel. Jomenvisst! Intet är väl som prima svensk kvalitet, det är kanske inte så vanligt med aggremanger av den kalibern här där väder av den här typen nästan aldrig infinner sig.

Så idag har jag en mördande träningsvärk i ryggen efter skottningen. Men det känns nyttigt och bra.

Det blev ingen anstormning av jobb igår direkt, så idag ska jag ägna mig åt lite uppröjning här hemma. Det är lite för rörigt för min smak och tyvärr måste jag erkänna att mitt ordningssinne inte har varit vad det borde på sistone. Jag är i grunden en ganska oorganiserad person, men oftast försedd med stor självdisciplin, vilket gör att det sällan grottar igen runt mig. Under hösten har dock orken och gnistan varit den allra bästa, men nu känner jag mig motiverad av att det är ett nytt år, så jag ska försöka skärpa till mig igen.

Tittade runt lite på Flylady-sajten, men det där med att börja städa med baby steps föll på första försöket. Första bäbissteget är nämligen ”shine your sink”. Men det kan jag inte, för vår diskho är av något märkligt bakelit- eller plastmaterial. Suck.

Damm, kakel och mandlar

22 Dec

Att jag inte bluddrat här på några dagar beror inte på att jag fick blodstörtning när jag såg resultatet av badrums-faceliftingen härhemma, utan helt sonika att det varit fullt upp sen vi kom till Sverige lördag morgon. Det har varit fika med kompisar, städning, paketinslagning, matinköp, besök hos frissan, gourmetmiddag hos goda vänner plus lite annat smått och gott. Puh. Roligt men tröttande.

Tillbaka till badrummet då. Det är så alldeles förbannat piffigt så jag inte fattar att det är sant. Helt osannolikt att det är samma badrum! Fast ändå inte, såklart. Men att en och samma lilla yta kan gestalta sig på så otroligt olika sätt, det är lite fräckt. Jag hade tänkt publicera makeoverbilder här på bloggen på studs, men jag ville inte släpa med mig datorn till Sverige den här gången, och jag glömde att ladda ner bilderna på usb innan vi for, så dessvärre får ni sukta efter detta dramatiska reportage från verkligheten tills jag är tillbaka i Tyskland igen. Men den som väntar på något gott….you know.

Det enda trista är att det ligger ombyggnadsdamm i hela huset nu. Ett pudrigt, trist gråvitt lager. Örrrrrk. Golven är moppade och jag far runt med dammtrasan, det värsta är nog bokhyllorna, tror jag får ta hjälp av dammsugaren för att sanera boksamlingarna.

Nu ska jag kladda ihop lite julsill. Dels blir det min koreanska variant med rödpepparpasta och vitlök, dels ska jag testa Västerbottensill. Sen ska jag göra brända mandlar också, var det tänkt.

One of those days

28 Nov

Nämenjagvetinte.

Vissa dagar, alltså. De bara försvinner, och inget vettigt blir uträttat. Jag går som katten runt het gröt. Till exempel borde jag mejla min kund och fråga om de där termerna jag inte fattar. Borde damma. Borde fakturera. Borde rengöra spisfläkten. Borde sortera papper. Borde rensa i mejlboxen. Borde……etcetera, ad infinitum.

Jag stirrar på datorn. På spisfläkten. På pappershögarna. Sen skiter jag i alltihopa, sätter mig framför teven och flipprar bland kanalerna. Det är som nån osynlig hand puttar bort mig från alla ”borden”. Som om det sitter en magnet i mig, och en annan i alla ”måsten”. Så att vi dras från varandra väldigt kraftfullt.

Det GÅR bara inte. Under dagen i alla fall. Sen kommer kvällen, och efter nåt gott att äta och allraahelst också ett glas gott rödtjut, DÅ kan jag plötsligt studsa runt och vara väldigt vettig. Men det är nog bara för att jag vet att jag inte har så lång tid på mig att vara vettig, bara några timmar tills läggdags. Då känns det mer överkomligt, liksom.

Jaja. I morgon är en annan dag. Som i och för sig kan bli likadan som den här…

Tårar

17 Okt

Har börjat dagen med att böla i duschen. (Tycker det är ett bra ställe att böla på, man behöver ju inte bekymra sig om att mascaran rinner…)

Det började igår kväll. När maken frågade: ”ska det bli kul att åka iväg nu då?”.

Då var det som om en ventil börjad lossna lite inom mig. Något började pysa ut lite försiktigt. Och i morse lossnade väl den ventilen helt, och flög ut som en projektil.

Grejen är, förstår ni, att jag inte kan fatta det. Att jag under en hel vecka bara ska göra grejer som jag själv vill, och inte har någon att ta ansvar för, förutom mig själv. Vet inte när det hände senast? Det känns så STORT. Helt jävla osannolikt. Pardon my language.

Och så blir jag rörd till tårar när jag tänker på att jag har en så snäll man som kommer på idén att jag ska åka iväg för mig själv, och ger mig sina gratis flygpoäng till detta. För det var faktiskt hans idé, inte min.

Den här resan kommer vid rätt tidpunkt, känns det som. Av olika orsaker mår jag inte särskilt bra för tillfället. Dels känner jag mig kroppsligen sliten – slemsäcksinflammationen i höften, golfarm i högerarmen (och jag som inte ens golfar?!?) samt en ihopkrampad muskel i vänster axel. Dels hände det mig något för en månad sedan som jag tog illa vid mig av (vad det var har jag ingen lust att skriva om här och nu), och till slut KAN det hända något som jag grubblar mycket över (vad det är kan jag inte skriva något om här och nu, dock är det inget jag tar illa vid mig av). En osäkerhetsfaktor. Vänta och se. Usch, jag vill ha klarhet nu!

Därav duschbölandet i morse. Nu känns det bättre, och jag är redo att ta itu med dagen. Måste fakturera innan jag åker, packa och städa lite (svärföräldrarna ska vara här när jag yrar runt i Seoul, och det är ju trevligt om de möts av en någotsånär sanitär bostad).

Förresten så åskade det och haglade här i Düsseldorf. Idag är himlen blå och solen skiner.

%d bloggare gillar detta: