Det trodde man ju inte…

Jag trodde väl aldrig jag skulle säga det, men jag lider mer av värmen här i min skånska hemstad än i Mumbai.

Fast egentligen är det ju inte så konstigt. I Mumbai fanns det antingen rejäla takfläktar eller luftkonditionering i princip överallt. Så är det ju inte riktigt här.

Jojo. Och det där platta, kolsvarta taket på vårt hus här hemma, det har jag nog fått för mina synders skull.

Det är till och med så långt gånget att min make har börjat yra om att installera något luftkonditioneringsaggregat här i hemmet, för nattsömnens skull. Amazing. Är det någon som är värmetålig i övrigt, så är det verkligen han.

Maken har förresten också berättat om kolleger från varma asiatiska länder som lider något enormt om de är på tjänsteresa i Sverige när det är temperaturer som nu. De tycker det är ytterst egendomligt och väldigt plågsamt att de i övrigt trevliga hotell de inkvarteras på inte har luftkonditionering, eller åtminstone rejäla fläktar. Då får maken förklara att det beror på att det inte ”ska” vara jättevarmt i Sverige egentligen. Och eftersom det inte ”ska” vara det så ”ska” det ju inte heller behövas någon nedkylning. Typ. 

Håhåjaja. Idag är det visst risk för åska. Eller chans till åska – hur man nu väljer att se på saken. Jag tror jag ska gå ut en runda nu på morgonkvisten, medan det fortfarande är dräglig temperatur ute, och innan det eventuellt blixtrar loss. Jag är nämligen så himla otroligt jättesugen på att testa appen ”CardioTrainer” som jag laddade ner till min splitt nya Sony Ericsson X10 mini pro igår. Jag har ingen aning om vad den här kardiotränaren är för något, men den är säkert fiffig och fullständigt nödvändig.

När ovädret sedan brakar loss (om det nu gör det) kan jag ju mysa i hemmets lugna vrå och ladda ner fler jätteoumbärliga appar. Herregud vad mycket skojigheter det finns!

Nä, på med skorna nu.

Ha det så bra i värmen, alla!