Tag Archives: Samsung

Det finns trots allt gränser…

19 Nov

Jahapp, då har det varit ännu en dag med elektronikshopping. Med farbror R i släptåg, givetvis. Eller ska vi säga att det var farbror R som hade mig i släptåg 😉

Grejen är den att vår mikrovågsugn har pajat. Trist, men inte helt oväntat. Den hade nästan 20 år på nacken. Igår begav jag mig på egen hand iväg till en närbelägen butik för vitvaror, men där hittade jag ingen mikro som motsvarade mina krav.

”Inga problem.  Jag vet en gata med flera bra butiker. Jag kör dig dit i morgon”, sa farbror R.

Sagt och gjort. Vi begav oss till en för mig helt okänd stadsdel, och någonstans där girade farbror R in till trottoarkanten för ännu en av sina halsbrytande, ur svensk synpunkt totalt mardrömslika och fullständigt oacceptabla parkeringar. Jag klev ur  och begav mig in i butiken som befann sig mitt framför näsan på mig. Farbror R följde givetvis med som min trogna skugga.

Väl inne i butiken letar vi oss fram till mikro-avdelningen, och där fanns riktigt mycket att välja på. En trevlig försäljare kommer och frågar vad jag är ute efter. Jag jag förklarar vad för slags mikro jag är ute efter. Och precis som i den första butiken (där jag var på egen hand) rekommenderar denne herre en mikro av ett indiskt märke. ”Very, very good quality”, säger han.

Nu är det så att jag vet noll och nada om kvaliteten på indiska vitvaror. De kanske är jättebra.

Men.

JAG KAN BARA INTE KÖPA EN APPARAT AV ETT MÄRKE MED NAMNET ”BAJAJ”!

Förlåt, men det GÅR bara inte.

Så det blev en Samsung. Även denna gång 😉

(Som en ren kuriositet har jag upptäckt att man här i Indien kan köpa diverse ”småel”-produkter av märket Koryo, vilket faktiskt är ett nordkoreanskt märke! Första gången jag har sett något sådant! Och jag må vara fördomsfull, men jag undrar verkligen hur hög kvalitet det kan vara på nordkoreanska produkter av den här typen. Nej, där går faktiskt gränsen till och med för min ohöljda Korea-patriotism…)

Ett hundra procent tokförälskad

18 Nov

Tja, nu har jag varit och shoppat loss på fina sjalar i silke och pashmina i glada färger, och det lyfte faktiskt humöret =)

Sen begav jag mig iväg för att köpa en ny mobiltelefon, för den gamla håller att falla sönder i sina beståndsdelar. Farbror R, som aldrig riktigt vågar släppa lös mig utan att ha litelite koll, han insisterade på att följa med till mobilaffären och propagerade för att jag skulle köpa en viss, basic Nokia-modell (väldigt populär här) som betingar ett hyfsat lågt pris och enligt honom håller i all evighet.

Men då. Så kände jag mig som en tjurig liten unge. Och tänkte att jag vill inte ha något förnuftigt alls. Vad jag vill ha är en riktigt speedad modell med en massa lullull. Och helst så ska det vara en Samsung eller LG. Av patriotiska skäl, hahaha!

”Men Nokia är det mest pålitliga köpet. De håller i all evighet”, framhärdade farbror R. ”Och de där slide-telefonerna du står och tittar på nu, jag är inte så säker på att de är så hållbara”.

”Hrmmmmm”, sa jag. Och kände det som att det var min egen pappa som stod där och försökte tala förstånd med mig (vilket inte är första gången jag hyser dessa känslor för farbror R, måste jag erkänna).

Sen så kallade jag på försäljaren och pekade på mitt val. ”Den där. Den ska jag ha”, sa jag.

Vad det blev? Denna lilla grej. Som bara är så läcker. Den passar mig helt och hållet. En pekmobil som är designad främst för ungdomar. Det är ju bara SÅ typiskt för mig att falla som en fura för något sånt här, i och med att jag aldrig riktigt lyckas växa upp. Man kan chatta och blogga och twittra med den, fotografera och lyssna på musik. Dessutom är den söt.

Jag är käääääääääär!!!

Och farbror R, han tycker nog jag är tämligen ett hundra procent från vettet 😉

%d bloggare gillar detta: