Spridda tankar

På en gata nära mig.

Long time no bloggskrivande. Tiden bara rusar förbi alltsomoftast, och även om jag inte gjort något ”vettigt” vissa dagar kan jag ändå vara helt slut av alla intryck och upplevelser och funderingar som dagen har innehållit.

Kort uppdatering:

• Hemmamannen har hittat en affär som säljer Toblerone hur billigt som helst.
• Jag TROR att jag har beställt två bokhyllor i en möbelaffär. Förhoppningsvis var det just de bokhyllorna jag ville ha som kommer att levereras. Jag TROR att de kommer på onsdag. Eller så ska butiken ringa mig på onsdag. Något i den stilen var det. TROR jag. Fasen vad det är svårt med den här indiska engelskan!!!
• Vi har hittat ett litet hål-i-väggen-hak fem minuter hemifrån, med fantastiskt god kycklingkebab, hummus, hemgjorda pommes och någon slags GUDOMLIG vitlöksröra.
• Jag har varit ute och rantat runt i stadsdelen flera gånger nu till fots utan att ha blivit påkörd i någon korsning. Härligt! Jag TROR man ska vara lite fatalistisk när man går över gatan här. Och se sig för ordentligt – eller vänta nu, ibland känns det som att det går bättre om man inte ser sig för alls. Hmmm.
• Jag får ännu mer träningsvärk av yogan än av gymträningen. Den där yogaläraren är minsann inte lika snällflummig som han ser ut. Fasen vad han kör med oss!
• Man kan visst då köpa nötkött här. Det är inte alls svårt att få tag på. Dessutom är det mindre än hälften så dyrt som i Sverige.
• Efter att ha bytt till formatet Real Audio på SR:s webbradio kan jag ÄNTLIGEN ÅTER avnjuta Ring P1 ur SR:s sändningsarkiv! Ah, nu känns livet sådär härligt komplett igen!

Stream of consciousness och Dunderklumpskvinnan

Idag ballar jag ur lite. Nu har jag ju vigt flera inlägg åt att moralisera över alla som moraliserar, och åt att fördöma alla fördomsfulla, så det kanske är läge att lighten up a wee bit.

Jag har börjat läsa om Agatha Christies Vem var den skyldige? Den inleds så här:

”Jag tror att det finns en välbekant anekdot, som berättar att en ung författare, som föresatt sig att han skulle börja sin roman på ett så pass originellt sätt at tden tilldrog sig och fängslade även den mest blaserade läsares uppmärksamhet, på manuskriptets första rad nedskrev följande mening:

– Jäklar i det! sade hertiginnan.” 

Det fick mig att tänka på den där epokgörande romanen jag ännu inte har skrivit. Kanske jag skulle kunna komma igång lite lätt genom en liknande catchy fras…hmmm….vad sägs om…:

– Nu har dom vandrande pinnarna snott grytlappen IGEN, skrek ambassadören vanmäktigt.

– Hans bakdel ser verkligen ut som en lampskärm, sett ovanifrån, fnissade den nyblivna 95-åringen.

– Det ska du ta och skita i, sa den amöbeliknande cirkusdirektören – eller var det en cirkusdirektörsliknande amöba? – och stirrade stint på mig med sina violblå ögon.

– Om du köper en enda flundra till vet jag inte vad jag gör, sa avdelningschefen och vek noggrant ihop fallskärmen.

Jaaaa hörni…alla dessa möjligheter…

På tal om något helt annat, jag lyssnade som vanligt på Ring P1 i morse, och där var det en tokglad kvinna som ringde in och påstod att hon bodde i Dunderklumparnas land. Och att hon var så tacksam för det. Jo, det ÄR sant. Lyssna själva via SR:s programarkiv om ni inte tror mig.

Mänskligheten: alltid lika spännande.

 

Kalle sändare är tillbaka – eller?

För alla er som ännu inte insett tjusningen med Ring P1 publicerar jag härmed ett ABSOLUT GULDKORN ur veckans sändning.

Jag hyser grava misstankar om att detta samtal var ett sätt för inringaren att hedra den nyligen bortgångne Kalle Sändare. Det här kan helt enkelt inte ha varit på allvar – eller?!?

 

I = inringare, P = programledare. (Ni kan nog gissa vilken programledare det var…)

 

———

 

I: Det är så lätt för människor att ringa in till P1, som den här islamofoben som vi hörde alldeles nyss. Folk kan uttrycka sina åsiker, och…

 

/…/ (Här blir det lite brusigt en halv minut, programledaren undrar om inringaren sitter i en kexburk och snackar.)

 

I: Folk kan uttrycka sina åsikter, som är konstiga  – och fel. Jag menar, vi lever ju i Sverige, vi är ju lyckligt lottade, det är demokrati, det är inte som Kina, Iran och Korea [sic!]. Vi är fria att uttrycka oss.

 

P: Ja, det är ju så fantastiskt.

 

I: Men då tycker jag att radion måste ta sitt ansvar och inte låta de här fel-åsikterna uttryckas.

 

P: Jamen då blir det ju Nordkorea? Nu får ju alla typer av åsikter komma fram – men de blir bemötta.

 

I: Men…i det offentliga samtalet?

 

P: Men de blir ju bemötta. Du bemöter ju till exempel..på vilket sätt vill du bemöta den där islamofoben?

 

I: Jamen han var ju helt konstig! Jag är ju socialdemokrat och…nej, det där går ju inte. Det hör ju vem som helst att han har en konstig åsikt. Han borde ju inte få tala i radio, inför hela svenska folket! Vad tycker du då?

 

P: Jag tycker så här: låt tusen röster blomma. Då kan man ju återigen säga: ”hur kan ni låta den där knäppgöken I tala i radio?  Det är ju fullständigt vrickat! Han är ju i socialdemokrat! Huvaligen!” Jag menar, vi låter folk komma fram men vi bemöter och vänder och vrider och ställer frågor.

 

I: Jamen du, du måste ju ändå… du är ju på min sida? Det måste man ju säga.

 

P: Nä.

 

I: Jo!!

 

P: Nä, jag är i den andra skyttegropen.

 

I: VA?!?

 

P:Jag siktar på dig nu!

 

I: Nä? Är det sant?!? Lägg av nu! Hur kan man låta dig sitta i studion i så fall? Du jobbar ju för den statliga radion!

 

P: Ja precis, det är som islamofoben, han tycker att jag borde få sparken. Men nu ska det inte handla om min person.  Säg istället: vad var fel på vad han sa? Du sa att han var allmänt knäpp…

 

I: Det är inte han i allmänhet, det är de flesta människorna som ringer in och har konstiga åsikter. Som är fel. Ni borde ha något typ av filter. Det är inte bara jag, det är jättemånga människor som sitter och blir förbannade… i onödan.

 

P: Det är bra. Då aktiveras slöfockarna. Det är bra att bli förbannad.

 

I: Jamen…. herregud! Neeej, jag kan inte hålla med!

 

P: Men tänk om vi hade haft det där filtret, då hade du kanske fastnat i det.

 

I: Jamen…det är väl smällar man får ta för demokratin!

 

P: Okej. Jag skulle säga att det är mera Nordkorea över det. Men okej, där tycker vi olika. Och det är det som är så fiffigt med det här programmet. Man får tycka olika.

 

I: Ja. Just det. Men inte fel!

 

P: Haha. Tok!

 

— Ridå —

 

Förresten så finns det en kul blogg på temat Ring P1 , tyvärr har den dock inte uppdaterats på länge.