Tag Archives: pass

Gigantiska grisar och paljettprydda pumps

10 Sep

Jag har nu genomlevt  de märkligaste 32 sammanhängande timmarna i mitt liv. Och jag tvivlar STARKT på att jag någonsin kommer att uppleva 32 lika märkliga, sammanhängande timmar igen.

Vad har jag då fått vara med om under denna tidsperiod?

– Två missade flighter. Först missade jag min flight från Shanghai till staden Zibo på grund av att jag somnade på soffan. Ett dygn senare missade maken sin flight från Zibo till Shanghai på grund av trafikkaos.

– En och en halv ytterst stillastående mittinatten-timme i en taxi på en kinesisk motorväg, på väg från flygplatsen in till Zibo city, omgiven av flertalet lastbilar med fullkomligt GIGANTISKA grisar, samt glada medtrafikanter som var ute och spankulerade i röran och nyfiket kikade in genom bilfönstret…”oh, kolla in, det sitter tre västerlänningar i taxin därborta!!” Stillaståendet berodde för övrigt på att en lastbil kört i diket. (Den var dock inte full med grisar).

– Hotellfrukost bestående av ägg- och tomatsoppa samt algsallad efter sammanlagt tre timmars sömn.

– Sex timmars tomgloende på sammanlagt tre kinesiska polisstationer. Enda anledningen till att jag var tvungen att vara på dessa polisstationer var att jag var tvungen att vara där. Jag behövde inte göra något. Fylla i något papper, svara på frågor, eller så. Alla papper var redan ifyllda och ingen av poliserna skulle ha kunnat fråga mig något, eftersom de inte kunde engelska. Och jag kan ju knappt någon kinesiska. Mer än att fråga efter var toaletten är och lite sånt. Därför har jag nu nu utvecklat tomgloende på kinesisk polisstation till en skön konst. Understundom roade jag förresten mig med att kolla in resten av klientelet som hade ärende till polismakten samtidigt med mig. Min huvudsakliga slutsats av dessa observationer var att högklackade pumps med paljetter verkar vara mycket populärare i Zibo än i Shanghai.

– Tio och en halv timmes bilfärd med endast en kisspaus (5 minuter) på kinesiska motorvägar, från Zibo till Shanghai. Då ett antal bensinsstationer behagade vara stängda var jag vid åtminstone tre tillfällen bergfast övertygad om att soppatorskens tid obevekligen var inne. Men Gud var god.

På något perverst sätt skulle jag inte vilja ha de här 32 timmarna ogjorda. Vi snackar liksom förhöjd levnadskänsla. Larger than life. Vetskapen om att det här är något som inte är allom förunnat att uppleva. Och att jag trots allt inte är så nervklen att resan för min del tog sin ände på en sluten psykiatrisk klinik.

Nu kanske ni vill veta vad hela den här vansinnesresan gick ut på? Jo, förstår ni. Eftersom min man har sin huvudsakliga arbetsplats i staden Zibo i Shandongprovinsen är han skriven där, och därför måste jag och min dotter söka uppehållstillstånd där;  inte i Shanghai där vi bor. Och eftersom myndigheterna i Zibo behåller våra pass i minst en vecka, medan ansökan behandlas och stämplas på erforderligt sätt, såg vi ingen annan utväg än att åka bil hem till Shanghai efter erforderliga myndighetsbesök. Vilket tog tio och en halv timme. För att få åka flyg måste man nämligen – föga förvånande – kunna uppvisa godkänd legitimation. För att få åka tåg också, numera.

Att den lokala polismakten gärna hade utfärdat intyg om att våra pass befann sig hos dem för bearbetande, och att vi med detta intyg i näven hade släppts ombord på både flyg och tåg, var något som inte kom till vår kännedom förrän i efterhand…

…nååååååja! Om jag ska säga något positivt om den aktuella, för mig inte helt lättgenomskådliga myndighetsprocessen, så är det att det inte verkar gå att muta sig till någon lindrigare behandling – till skillnad från i Indien, där jag tidigare bott. Och personligen föredrar jag att ha det så – dessa bisarra 32 timmar till trots.

Aaaaarrrrghhhh!

5 Jun

Igår satt jag och fyllde i visumansökningarna till Indien. Det ska komma en UPS-människa nu under förmiddagen och hämta upp dem.

Och när jag fyllde i dessa papper slogs jag av en tanke.  Att våra pass ska bifogas ansökan. Och. Att det kan ta 8-12 dagar innan visumen är klara. Och. Att vi ska flyga hem till Sverige den 15:e. Och.  Att det inte är säkert att passen kommit till dess.

Aaaaarrrrghhhh.

I och för sig är det ingen katastrof. Maken bilar ju hem till Sverige den 17:e eller 18:e, när flyttfirman har skeppat iväg allt och diverse formaliteter är avklarade. Men dottern lär bli ledsen, för hon skulle egentligen gått på ridlektioner tisdag till fredag. Och själv känner jag mig tjurig som en liten unge, för jag har ju TOTALT STÄLLT IN MIG PÅ att vara hemma på kvällen den 15:e. Det har varit DEN dagen som gäller. Hur fjantigt det än är, så ÄR det så.

Ska försöka få tag på relocationföretaget per telefon och se om det kan vara möjligt att få passen i tid. Enligt maken brukar de vara bra på att trixa och fixa med sånt. Hoppashoppas.

I övrigt är väl allt bra. Igår bakade jag chokladsnittar jag ska ha med till internationella festen i morgon. Och slängde en del skräp.  Skickade iväg två jobbuppdrag och var hos käftis. Förutom att oroa mig för passen ska jag idag, om vädret tillåter, gå en långpromenad med en kompis och sedan dyka upp för kvartssamtal på skolan. Kanske handla lite mat. Kyl och frys är rätt så utrensade, men lite mer än vad som är kvar är behövs för att fylla våra magar.

Det verkar gå åt rätt håll

29 Maj

Nej, jag har inte smittats av dotterns maginfluensa. Peppar-peppar! Ja,  jag äter ju mycket peppar,  en och annan kommentator här,  plus diverse andra vänner, har ju varmt rekommenderat det. Och än så länge verkar det fungera…peppar-peppar, som sagt.

Dottern är på bättringsvägen, men det går långsamt fram. Det verkar ha varit ett synnerligen argt virus. Kräkningarna upphörde gudskelov på onsdagen, men hon har haft ont i magen som tusan både i går och idag. I förmiddags var vi hos läkaren som skrev ut några piffiga mediciner mot magkramper och diarré. De verkar ha effekt. Så i morgon åker vi till Luxemburg som planerat över pingshelgen.

De nya passen har också anlänt, och jag kommer hädanefter alltid att bära dem i en sån där magväska närmast kroppen närhelst jag har dem med mig. Visumprocessen (visum till Indien) har också tagit ny fart tack vare att passen har kommit.

I Mumbai parallellförhandlar maken just nu om två intressanta lägenheter. I bästa fall är det klart på tisdag, men med tanke på hur det har gått hittills försöker jag att inte ha några oerhörda förväntningar. Den som lever får se.

Skön pingsthelg, alla!

Mot Berlin

10 Maj

Mycket kan man säga om mig,  men inte att jag jämnt ligger på latsidan. Igår kom våra personbevis på posten (prisa Gud för lördagsutbärningen i Tyskland!!!). Gick genast igång på alla cylindrar, surfade runt efter lämpliga hotell i Berlin och bokade ett rum för natten mellan måndag och tisdag på ett hotell som ligger nära svenska ambassaden. Sen åkte dottern och jag ner på stan, uppsökte Deutsche Bahns kontor och köpte tågbiljetter. Så imorgon (måndag) eftermiddag bär det iväg. Förutom personbevis kommer vi ha med polisrapporten samt intyg från vårt stadsdelskontor om att vi är bosätta här och är svenska medborgare. Ambassaden ska vi gå till tisdag förmiddag. På eftermiddagen åker vi tillbaka till Düsseldorf.

Förresten så kom koden till mitt nya bankomatkort med posten igår också (denna FANTASTISKA LÖRDAGSUTBÄRNING!!!!), så nu slipper jag låna mer pengar av snälla vänner.

Egentligen skulle jag ha suttit och jobbat flitigt hela måndagen, men nu fick jag göra det idag istället för att klara deadline. Inte så kul, det var ett fantastiskt väder idag, men nu är allt klart. Har hunnit städa och tvätta lite med.

Tack alla som skrivit så snälla och peppande kommentarer till mina senaste dystra inlägg! Det uppskattas verkligen! Jag är pinsamt väl medveten om att jag har försummat mina bloggvänner den senaste tiden, men jag återkommer till er när livet återgått till lite mer normal lunk, för att uppdatera mig om vad som hänt hos er den senaste tiden. Hoppas ni har det bra alla!

%d bloggare gillar detta: