Mitt lokala utomhusgym

Första skoldagen avklarad för dottern, och den verkar ha gått alldeles utmärkt. Vid hemkomsten rapporterade hon glatt att alla lärare verkar snälla, och att hon hängt omkring med fyra trevliga tjejer på rasterna. Skolmaten är rätt så smaklös men fullt ätbar. Skoluniformen var helt OK att ha på sig, inget som klämde eller kliade. Tja, det låter ju alldeles utmärkt. (Kanske skulle skicka med henne ett litet set med salt- och pepparkar, dock?!?).

I söndags hasade vi förresten runt en sväng i en liten närbelägen park, där jag tog dessa bilder. Nej, det är inte lekplatsutrustning ni ser – det är träningsredskap för vuxna! Jag log verkligen igenkännande när jag fick syn på dem – det är ju precis så här det ser ut i sydkoreanska parker, fullt med aggremanger för alla som vill trimma kroppen. Ibland undrar jag dock om det inte vore idé att plantera ut lite rutschkanor, gungor och sånt för barnen också, men det är kanske tänkt att de ska använda de här grejerna på sitt sätt. Who knows.

Hej och hå, det är bara att ge sig ut i grönskan och jobba på biceps samt midjemåttt!

Vad kan detta vara? Kanske en kombomaskin för att klia och massera ryggen? Hrmm, jag tror jag fegar ur och håller mig till hotellgymet än så länge, där finns i alla fall maskiner och annan utrustning som jag begriper vad man ska ta sig till med.

On the air i morgon

I morse var det tillbaka till ordning och reda, dvs rejäl frukost med alger och lotusrötter. Funderade på en dim sum också, men de ser så stabbiga ut. Fruktar att man kan hamna i dim sum-koma om det vill sig illa, och det är ju inte så käckt redan på morgonkvisten. Klämde istället i mig lite grovbröd och kände mig osannolikt nyttig. Vem vet, jag kanske börjar köpa algsallad självmant när vi flyttar från hotellet. Får kanske abstinens annars?

Efter frukost traskade vi iväg till dotterns skola, idag var det nämligen introduktionsdag. Dottern var halvt ifrån sig av nervositet, det har hon förresten varit de senaste veckorna, stackars liten. Alla dessa frågor….”tänk om jag inte får några kompisar”, ”tänk om jag inte hittar till rätt klassrum”, ”tänk om lärarna är jättestränga”, ”tänk om skolmaten är jätteäcklig”, och så vidare.

Väl framme på skolgården såg vi en grupp tjejer i blandade åldrar stå och prata och skratta, när de såg oss komma vände de sig glatt mot oss, vinkade och ropade ”hejhej!”. Och när vi väl kommit in i själva skolbyggnaden dök en fryntlig man upp, tog tag i dotterns hand och sa ”Men hallå där Fanny! Jag känner igen dig från fotot på dina ansökningshandlingar! Det är jag som är rektor här. Ledsen att jag inte var här när du besökte skolan i april, jag var på tjänsteresa då. Men nu är du ju här, och du kommer säkert att trivas jättebra.”

Gissa om dotterns puls gick ner efter detta. Och när hon och jag sammanstrålade några timmar senare, efter att hon varit i sitt klassrum och träffat klasslärare samt klasskompisar, skuttade hon fram till mig och kunde förtälja att hon redan hittat två jättetrevliga tjejer i klassen. Vad läraren informerat om mindes hon däremot inte särskilt noga. Så det kan nog bli bra, det här.

Över till något helt annat. I våras, medan vi fortfarande bodde i Mumbai, blev vi ju intervjuade av radioprogrammet Kossornas planet. Programmet där vi medverkar sänds i morgon, lördagen den 28 augusti, kl 11.03 i P4. Går naturligtvis också att höra på webben vid valfri tidpunkt.

Trevlig fredag, alla!