Tag Archives: namngivning

Fytschli-fytschli-fotsvett

26 Sep

Det började när jag var barn. Bara sådär. Att jag satte mina egna namn på människor. Namn som kunde vara helt bort-i-tok, helknäppa, tokroliga, märkliga eller totalt obegripliga – häpp, de bara kom till mig! Som uppenbarelser, ungefär. Ja, alla ni därute som får uppenbarelser ständigt och jämt vet säkert vad jag menar 😉

Jag TROR att det var människors….vad ska jag säga…fysionomi som inspirerade mig till namnen. Fast jag är inte riktigt säker på hur. Typ en jättelång och smal kille med korpsvart hår, i en klass över mig, han fick heta Iddi-chiddi. Jag tror det var något med hans väldigt framträdande käkben, i kombination med det korpsvarta?!?

En tjej i klassen under mig gick under namnet Tanta Ostapreussa (någonstans måste jag ha hört talas om Ostpreussen). Här var det hennes väldigt stora och väldigt ljusblå (vattniga, för att tala klarspråk) ögon jag fäste mig vid. Självklart namnval, eller hur?

En liten granntjej fick heta Lilla Myyyyeeesli (som ”müsli” fast med ett ”e” i mitten). Fråga mig inte varför.

En skäggprydd granne kallade jag Josen-mosen (med långt ”o”). Don´t ask me why här heller.

En äldre manlig släkting hette i min värld Basta-con-pinnar. Här fascinerades jag av hur han stängde munnen. (?!?!?)

På universitetet hade jag en kursare jag raskt döpte till Fytschli-fytschli-fotsvett. (Trots att jag aldrig märkte av någon fotsvett från vederbörande.)

Och grejen är, förstår ni, att jag fortfarande håller på med detta. DET BARA KOMMER TILL MIG, PEOPLE!!!

Jag har en bekant i 60-årsåldern, lärde känna henne för typ tio år sedan. Genast fick hon namnet Fåglum-fåglum-vette-fåååååglarna (lite långt, jag vet…). Jag tror inspirationen till namnet kommer från hennes näsborrar. De är rätt stora. Eller höga. Eller ska jag säga välvda?

Grannfrun mittemot, hon heter Lilla Odygdspåsen. Jahadå! Men varför?!?! Hon är inte liten (typ 1,80 lång),verkar inte ett dugg odygdig, ser snarare ut som en rekorderlig trettinånting-tvåbarnsmor. Men det är något med hennes käkar (jajamänsan, käkarna igen!), kanske kindbenen också, som får orden ”Lilla Odygdspåsen” att ploppa upp i huvudet på mig.

”Jahaja, nu är Lilla Odygdspåsen ute och tömmer soporna”. Moahahahahaaaaaa! Gode gud, jag kan inte vara riktigt frisk i huvudet.

Men! Genom historien finns det åtskilliga exempel på folk som tjänat pengar på sin galenskap. Så varför skulle inte jag? I Sydkorea vet ni, där finns det ännu nyblivna föräldrar som avlägger visit hos spåmän för att få hjälp med att välja rätt förnamn till sin bebis. Så….kanske jag skulle satsa på en ny karriär som ”visionär namnkonsult”?

Picture it. Folk kommer till mig med små söta bebisar. Jag tittar dem djupt i ögonen, tar in deras fysionomi i sin helhet, andas tungt, blundar, hummar….och säger till slut:

”Välkommen till jorden! Ditt namn ska vara Machu-Pichu-Manga-tomten.”

Vad sägs?

%d bloggare gillar detta: