Tag Archives: Mia Skäringer

Lightbulb moments med Mia

25 Dec

Eftersom jag var lite taskig mot min make i förra blogginlägget får jag väl vara lite snäll nu. Och tala om att han är en fena på att komma på riktigt bra julklappar och födelsedagspresenter till mig. Nuförtiden – i min höga ålder, hahaha – så önskar jag mig sällan något. Har svårt att komma på något, jag har ju i princip allt vad jag vill ha! Men maken, han hittar alltid något som jag inte visste att jag ville ha, förrän jag fick det.

I år fick jag bl.a. Mia Skäringers bok ”Avig Maria” i julklapp. Jag bara älskar Mia Skäringer alltsedan jag såg ”Dyngkåt och hur helig som helst” på teve. Vilken underbart klok, känslig, modig och rolig människa! Jag skrattade och grät konstant om vartannat under föreställningen. Hög igenkänningsfaktor, även om våra liv utåt sett inte har varit sådär superlika. Men det där innersta. Smärtan och osäkerheten och tilliten och den ibland nästan outhärdliga, heliga glädjen. Jag tror näppeligen jag är ensam om att tycka ”Nej men åh. Precis så.”

Hursomhelst. Jag läser ett kapitel där Mia berättar om sin relation till Gud. Om hur hon blivit varse att Gud sänder ut änglar i vanliga människor. Lite varstans dyker de upp, i den inte alltid så glamourösa vardagen.

Och då får jag ett sånt där Lightbulb Moment, som Oprah Winfrey snackar om. Direkt dyker vissa personer upp på näthinnan. Människor som jag råkat på de senaste månaderna, då jag inte alltid mått sådär jättebra. Som jag kanske inte känner sådär jätteväl heller. Men som på ett eller annat sätt fått veta hur det står till. Och som, när vi råkats, har frågat ”Annie, hur är det med dig?” Inte på något nyfiket snokande sätt. Utan genuint vänligt och omtänksamt. Med snälla ögon.

De. Är ju mina änglar. Javisst.

Och en annan sak, som Mia skriver om. När det går upp för henne att det finns en mening med hennes liv. Även med det svåra. Att det är saker hon ska lära sig och förstå. Att livet inte går ut på att vara lycklig jämt. Utan att det handlar om att hitta den röda tråden.

Den röda tråden.

Ja. Om detta skulle jag kunna skriva massor. Om min egen röda tråd. Om hur det känns som att Gud ibland suckar lite och himlar med ögonen. ”Men hallåååå Annie, wake up and smell the coffee”, liksom. Jamen, jag tror faktiskt att jag vaknat upp, sent omsider. Och, när jag tänker efter. Så har han planterat ut en eller annan ängel i min väg även i detta fall.

Men. Om jag skulle skriva mer om just detta bleve det ett alldeles för långt blogginlägg. Som ni nog inte skulle gitta läsa klart. Vilket hade gjort mig ledsen.

Så. Vi delar upp det lite. There is more to come. Snart. Hehe, jag skäms minsann inte för att köra med cliffhangers 😉

Meanwhile: God fortsättning, alla!

%d bloggare gillar detta: