Tag Archives: Kina

Längtan och sorg

16 Jun

Om drygt en vecka är det dags att lämna Shanghai för sommaren och åka hem till Sverige.

Den här gången är det med blandade känslor. För när vi anländer hem den här gången är ingen ur den äldre generationen – min dotters mormor, morfar, farfar och farmor – med oss längre.

En efter en har de tagits ifrån oss.

Och det känns så tomt, så tomt.

Visst vill jag åka hem. Till mitt kära lilla radhus (som var mina föräldrars hem). Till att påta i min fina lilla trädgård. Till ren och frisk luft. Till mina kära, kära vänner. Till svenska mataffärer, där jag kan köpa allt jag saknar här (svenska chips, plockgodis, pulversåser, räksallad, tunnbröd, leverpastej, filmjölk….och en hel del annat). Till den halvsunkiga pizzerian nästgårds som har sååååå goda pizzor. Till vår bil, och att få köra själv. Vår pålitlige chaufför Mr. Z i all ära, men det ÄR en viss frihetskänsla att kunna köra själv. Till glädjen att se min dotter överlycklig att få fjanta runt med sina svenska kompisar igen. Och så vidare.

Men. Den där tomheten.

Extra ont i hjärtat gör det när andra expat-vänner här (expat = utlandsstationerad) pratar om hur mycket de saknar sin närmaste familj, och hur de se fram emot att snart få vara tillsammans med dem igen.

Aldrig mer. För mig är det ett avslutat kapitel.

Aldrig mer.

Gray, gorgeous, gloomy, glorious

24 Apr

Today I’m NOT feeling quite alright….some vicious virus seems to be attacking my stomach….making me feel kind of….pukish. So, what suits my mood better than to publicise a couple of slightly scary/intimidating/ugly pictures of an abandoned banking palace here in Shanghai?

My friend C and I stumbled on this extraordinary place while enjoying one of our city walks, when we look at and learn about all sorts of interesting old buildings in Shanghai.

Sometimes, when trying to get a closer look into interesting buildings in this city, you are more or less brusqely told off buy an intimidating looking security guard. And sometimes, you are heartily welcomed in. And in some cases, you encounter guards who are so perplexed by your appearance that they forget to tell you off and just smile broadly at you and your strange interest in ”their” building. The latter was the case when we peeped into this magnificent place…

Luckily, C can read Chinese, and the hand-painted signs at the door told her that this building, which is situated at the back of the Bund, is/was some kind of banker’s association headquarter.

Well, as you can see, this place is in dire need of thorough renovation. I just hope the city doesn’t tear the place down. It is truly magnificent.

The grayness of it all.

An awe-inspiring entrance.

The discrete beauty of grime.

Behind these doors, there used to be some VERYVERY SERIOUS and TOTALLY IMPORTANT banking work being done. Just imagine!

It was not until C, on a whim, took a flash shot of the ceiling, and we looked at the pic, that we realized what exceptional stuff is hidden in this gloominess!

Eventually, the soft-spoken security guard gently turned his back on us. Thank you so much for letting us in and about 🙂

Beyond the Bund

16 Apr

Yay, folks! Today I feel like writing in English! Won’t write that much though, the pics have a lot to say themselves. Anyway, these photographs are taken beyond the Bund, slightly away from the super-touristy sights. Ordinary Shanghai.

Yes, who wouldn’t love to have their wedding pics taken outside Prada?!?!

”Hey, aren’t we just as good-looking?!?” Of course you are.

The floor. Beautiful.

Red light. Goes excellent with the smog, if I may say so.

Me thinks somebody feels slightly left out.

The enquiry.

As I said, just an ordinary day beyond the Bund.

Hong Kong enligt Annieverse

11 Apr

Har kommit hem från Hong Kong, och vad ska jag då säga om denna stad? Enklast för mig är nog att jämföra med Shanghai, och då tycker jag att:

– Hong Kong är charmigare såtillvida att terrängen är mer kuperad, vilket ger mer variation….Shanghai är ju platt som en pannkaka.

– Shanghai är charmigare såtillvida att stadens arkitektur är mer varierad, och bär vittnesmål om olika tidsepoker – och därmed om stadens historia. För den som gillar art deco är Shanghai ett underbart resmål!

– Hong Kong ger ett slitnare intryck än Shanghai, om man undantar ett antal superflådiga business-skyskrapor. Men det är ju inte så konstigt. Shanghai har ju börjat moderniseras betydligt senare.

– I  motsats till Shanghai är det inga problem att ta sig fram på engelska i Hong Kong. China light, liksom.

– Hong Kongs invånare är betydligt mer lågmälda än shanghaibor (och de flesta fastlandskineser, tippar jag). Stå i kö kan de också. Och det sedvanliga harklandet och spottandet (som fastlandskineser för övrigt har gemensamt med koreaner) är inget Hong Kong-kineser ägnar sig åt. China light även här….

– Är man ute efter bra priser på elektronik och (västerländska) märkesvaror ska man åka till Hong Kong. Är man mer intresserad av fejkvaror är det Shanghai som gäller.

Tja, så ska ni självklart förunnas en roadmovie i sedvanligt usel kvalitet:

Samt några bilder:

Hong Kong Island i traditionellt dis. Eller traditionell smog. Välj själva.

Marknadsgränd.

Petite moi at The Peak. Utsiktsstället med stort U i Hong Kong.

Pittoresk vy vid stadsdelen Stanley, Hong Kong Island.

Det här är essensen av Hong Kong enligt mig. Är SÅ nöjd med den här bilden 🙂 Notera dubbeldäckarspårvagnen!

 

Vi sprids för vinden

2 Apr

Denna ljuvliga magnolia.

Seriöst poserande brud.

Sött brudpar som ger vibbar av ”den gamla goda tiden”. Av någon anledning ville bröllopsfotografen att de skulle vända ryggen till varandra.

Den familj jag tillhör sprids för vinden – temporärt. Igår åkte dottern iväg på skolresa till Kambodja (första utomlandsresan utan föräldrar….gissa vem som är mest nervös?!?!), i morgon åker maken på tjänsteresa till Singapore medan jag själv åker på nöjesresa till Hong Kong. Jaja, vi håller oss inom Asiens gränser i alla fall…och om Gud vill och skorna håller är vi tillbaka om typ en vecka, med varsin flight ,-)

Våren är rejält på gång här i Shanghai, vår rosa magnolia börjar bli överblommad. Ett annat säkert vårtecken på stan är brudparsfotograferingar. I torsdags knallade jag runt med en kompis i downtown Shanghai, och vi såg hur många brudpar som helst som poserade. Som framgår av bilderna känner kinesiska brudar inga krav på sig att bära vitt. Söta är de ändå 🙂

Ha en god fortsättning på våren – vi hörs!

Örter från Tibet – på en höft

12 Mar

Igår var jag på guidad rundtur på apoteket Tong Han Chun Tang, där det tillverkas och säljs traditionell kinesisk medicin. Vi fick se allt från en jättebebis-staty tillverkad av ginseng (!) till gamla medicinskåp och diverse apparater med vilka man kokar ihop alla beståndsdelar till medicinerna man säljer.

Efter själva rundturen fick de som ville träffa en TCM-läkare, för det blygsamma arvodet av 50 yuan (ungefär lika mycket i svenska pengar). Självklart nappade jag på det, och blev inputtad till en vitrockad dam i 60-årsåldern för vilken jag (med hjälp av tolk) berättade om min hälseneinflammation och bursit i höften. Hon granskade mig (inklusive häl och höft) noga, sedan tog hon pulsen och så fick jag räcka ut tungan åt henne.

”Hur har du det med sömnen?”, frågade hon. Varpå jag svarade ”si och så, vaknar oftast för tidigt och kan inte somna om.”

”Och håret? Lider du av håravfall?” ”Periodvis är det rätt mycket, ja”, svarade jag.

”Mhm”, sa hon och nickade, med ett ansiktsuttryck som jag tolkade som ”det var väl det jag trodde”.

Och sedan fick jag veta att grundproblemet är att jag har lite svaga njurar.

Jag vet, jag VET. Det låter inte riktigt klokt för oss som är uppfödda med västerländsk skolmedicin. Vad tusan har njurarna med höften och hälsenan att göra?

Nu är det nog på sin plats att berätta att jag – för att få lite kläm på en viktig del av kinesisk kultur – går en introduktionskurs omg traditionell kinesisk medicin. Visst, somliga delar av innehållet får mig att höja på ögonbrynen. Synen på kropp och själ, och hur de hänger samman – samt hur kroppens olika delar hänger samman med varandra – är ganska så olika från det västerlänsk skolmedicin lär och praktiserar. Men mycket tycker jag är fascinerande och intressant, inte minst det holistiska synsättet, fokuseringen på att förebygga sjukdomar och ambitionen att söka de grundläggande problemen/bristerna, inte enbart de påtagliga symptomen.

Om jag nu skulle försöka förklara hur hälseneinflammation, sömnstörningar, håravfall och bursit kan tänkas hänga ihop med njurarna bleve det här ett alldeles för långt inlägg – dessutom är jag inte helt säker på att jag förstår det själv, haha. Men. När jag i höstas genomgick den hälsoundersökning som alla utlänningar drabbas av om de ska bo ett tag i Kina, så framgick det av ultraljudsundersökningen att jag har kristallisering i ena njuren.

Så. Därför tänker jag nog peta i mig de örtpiller doktorn ordinerade ”to tonify the kidney”. Just in case. Jaja, somliga kanske tycker att jag är galen som förgiftar mig med medicin vars innehåll jag inte har en aning om (det står ju bara på kinesiska på burken). Tja, jag får väl stå mitt kast. Tänker att så giftigt kan det ju inte vara – pillrena hon rekommenderade är ju faktiskt receptfria 😉

Förutom örtpiller skrev doktorn ut recept på någon slags smärtstillande och antiinflammatoriska plåster med örter från Tibet. Att kleta fast på höften. Och på en salva som inte är ett dugg TCM-aktig, den innehåller nämligen good old diklofenak.  Den är till hälen.

Och så förmanade hon mig att inte bära höga klackar och för allt i världen ta det försiktigt med joggningen, inte galoppera iväg som en galning om jag köper nya joggningskor. Benen måste måste vänja sig lite.

Här följer lite bilder från apoteksdagen. Samt en videosnutt.

Apoteksinteriör.

Apoteksguiden berättar om jättebebisen av ginseng som tronar i apoteksmuseet.

Fint gammalt medicinskåp. I urnorna ovanpå förvaras också mediciner.

Här vägs och blandas doser av diverse örter…

…som kokas ihop i maskinerier likt denna.

Och här kan ni se en lajv-video från örtdoseringsavdelningen!

Inget pussande på allmän väg, thankyousomuch!

6 Mar

Den här lustiga skylten såg jag bak på en bil i veckan. Vad kan den betyda, tro? Min gissning är ”pussande vid fordonsframförande på allmän väg inverkar menligt på trafiksäkerheten”.

I övrigt våras det så smått här i Shanghai. Idag skådade jag dessa skira och vackra blomster på ett träd i vår trädgård. Ingen aning om vad det är för sort, men vårsköna är de sannerligen, dessa blomster.

I övrigt utlovas temperaturer på upp emot 12 grader (plus) i kommande vecka. Om så blir fallet kommer jag inte att klaga.

Med maken vet man aldrig vart man kommer

13 Feb

Sedan några veckor tillbaka har maken kinesiskt körkort, något han är oerhört stolt över. Han kör inte själv i jobbet, men vill kunna använda vår privata hyrbil när han är hemma på helgerna. Baraföratt. Det kan vara trevligt att själv kunna köra och hämta en pizza någon gång, till exempel. Eller handla. Och slippa använda taxi. Vår chaufför arbetar måndag till fredag, och han ställer gärna upp på att jobba övertid för att tjäna extra – men han behöver ju också vila, tycker vi (inte säkert att han själv tycker det, vad vet jag).

Hursomhelst. Sedan är det en sak maken älskar att använda bilen till. Nämligen till projektet ”nämen ska vi inte köra en sväng rent spontant och se vart vi kommer”. Sådant ägnade vi oss mycket åt när vi bodde i Korea. Då kom vi till ställen som antingen var helt normala, rätt så udda, lite eller mycket spännande, eller totalt intetsägande. Hit and miss.

I går var det dags för första rundan av ”nämen ska vi inte köra en sväng rent spontant och se vart vi kommer” här i Kina. Vi körde i västlig riktning, ännu längre ut från Shanghai än där vi bor, och landade efter cirka en timme vid sjön Dianshan, några mil bort. Närmare bestämt vid templet Baoguo. Här följer några bilder.

Somliga tar bilen till templet, andra tar mc:n. Somliga kanske går dit också.

Fint.

Jag gillar solglasögonen.

Mängder med små Buddhor. Antar jag att det är.

Han den blåe vill man ju helst inte möta en mörk natt.

Vi promenerade en sväng utanför tempelområdet och hittade den här skylten. Härifrån var det tydligtvis 100 meter till svamparna. Några svampar såg vi dock inte. Men det är ju å andra sidan inte svampsäsong nu.

Ankor är väldigt söta när de dyker efter mat med rumpan i vädret och sparkar med benen och fötter för att hålla balansen.

 

Att något så enkelt kan bli så svårt

18 Jan

Long time no blogg, märker jag. Nej, jag har inte gått under jorden. Men sedan vi kom tillbaka till Shanghai efter jul har jag försökt få till det med diverse nya rutiner och projekt. Och det har tagit sin tid.

Till exempel har jag börjat lära mig lite mandarin. Mycket lite, men ändock. Det har tagit emot att anmäla sig till någon kurs och binda upp sig för ett antal timmar i veckan, men nu har jag hittat en annan lösning – en interaktiv dvd-kurs i ”emergency mandarin”. Ja skratta ni, men den är inte alls dålig. Den innehåller glosor, vanliga fraser, samtalssituationer, uttal, lite seder och bruk och kultur – riktigt trevlig. Och jag lär mig faktiskt en hel del, tycker jag. Börjar känna igen ord och fraser när jag hör folk prata med varandra på stan, och kan själv kläcka ur mig enstaka ord.

Men igår var mina ytterst små kunskaper fullständigt obrukbara. Jag gick in på China Unicom här hemma i Xujing Town, dels för att betala räkningen för min egen mobil, dels för att ladda dotterns kontantkort. Jag har varit där tidigare och är väl medveten om att ingen där talar engelska.

”Men hur svårt kan det vara”, tänkte jag. ”Det är ju bara att vifta med räkningen, och sen peka på självbetjäningsautomaten med vilken man kan ladda kontantkort.

Den första delen gick mycket riktigt utan problem. Jag viftade glatt med räkningen. Glad CU-medarbetare, en tjej i 25-årsåldern, tar emot den. Jag betalar. Det gick på en och en halv minut.

Men. Sedan skulle jag ju förklara att jag ville ladda upp min dotters kontantkortmobil. ”Här gäller det att vara pedagogisk”, tänkte jag. Tog fram min egen mobil, pekade på den och på den nyss betalda räkningen. Sen tog jag upp dotterns mobil, och pekade på självbetjäningsautomaten.

Glad CU-medarbetare ler fortfarande men får en rynka mellan ögonbrynen. Hon kliar sig i håret och säger sedan ”hmmmmm….car?”

”Men varför frågar hon om jag har bil”. tänkte jag. ”Vad har detta med mobiltelefoner att göra? Tycker hon att jag ska ta min bil och åka till en annan CU-butik där det finns någon som pratar engelska? Eller undrar hon om jag har en chaufför som kan komma och tolka? Herregud! Hon kan mena VADSOMHELST! Jag har INGEN SOM HELST ANING!!!”

Under beskådande av mitt nollställda fejs börjar glad CU-medarbetare nu se mer nervös än glad ut. Hon ber mig sitta ner, dyker ner bakom disken och får upp några papperslappar, givetvis på kinesiska. Jag ser dock att det bland annat står ”100 yuan” på dem. Ser ut att vara presentkort. ”Aha, tänker jag, hon undrar hur mycket jag vill ladda för!” Jag ler rart och håller upp tre fingrar i luften.

Mer nervös än glad CU-medarbetare gör en grimas och frågar ännu en gång ”Car….?”

”Men vad ÄR det här nu med min bil?”, tänker jag frustrerat.

Då kommer en kollega till mer nervös än glad CU-medarbetare fram och pekar på min plånbok. ”Jaja, jag vet väl att jag måste betala”, tänker jag. Samtidigt rannsakar jag febrilt min hjärna efter glosor på mandarin som möjligtvis kan vara brukbara. Hittar inte en enda. Ord och fraser som ”notan tack”, ”stekt ris”, ”toalett”, ”en, tack”, ”long time no see”, ”väska”, ”Det är dags att äta” och ”Är din syster från Australien? Jag är från Sverige!” ….njae, de lär inte förbättra situationen.

Villrådigt öppnar jag plånboken, och då pekar kollega till mer nervös än glad CU-medarbetare på mitt betalkort. ”Car!” Säger hon triumferande.

HEUREKA!!! Det var ”card” de var ute efter! Jag måste använda betalkort i självbetjäningsmaskinen!

Alla tre skiner vi upp som små solar. Mer nervös än glad CU-medarbetare gör till och med några glädjeskutt. Hon strålar verkligen, tösabiten!

Tja, efter detta var det bara för numera mer glad än nervös CU-medarbetare att hjälpa mig ladda dotterns mobil medelst automaten. Nu kanske ni tänker att det kunde jag väl ha gjort själv från början, men det kunde jag INTE. Eftersom allt stod på kinesiska.

När allt är över, tackar jag hjärtligt för mig. Nu VÄLDIGT glad och lättad CU-medarbetare klappar mig vänskapligt på armen flera gånger och säger ”sorrysorry bad English”.

Och då tänker jag att ”du har väl ingenting i hela världen att be om ursäkt för. Är det någon som ska be om ursäkt är det väl jag, som kommit hit denna vackra solskensförmiddag för att så gott det går förstöra din dag och ge dig världens huvudvärk.”

Så. Det är situationer som dessa som motiverar mig att lära mig lite emergency mandarin. Jag är i grund och botten en snäll människa som inte vill ge mina medmänniskor huvudvärk i onödan.

Annars då? Tja, jag har kommit igång med min nya berättelse. Det verkar som om den blir lite konstig. Eller ska jag kanske säga annorlunda. Vi får väl se. Har som mål att skriva 500 ord om dagen. Alternativt sitta och pilla med den minst en timma varje dag.

Jaha. I dag snöregnar det hejvilt här i Shanghai. Som det kan bli.

Bye-bye, som vi säger här i Kina.

Julpynt från när och fjärran

4 Dec

Jag måste ju få visa er lite av min fina, internationella julpyntning här i Shangburbia! Här nedan finner vi…

…tysk glaslykta med julemotiv, svenska tomtar, indisk grejsimojs för essentiella oljor (man häller lite olja överst, sen tänder man värmeljuset i botten och så sprider sig väldoften), indisk duk – och så en koreansk hållare för rökelsepinnar som helt omotiverat fick vara med på bild…

och vidare har vi…

…tomte som är made in China och ett doftljus från Ikea som står på en tallrik från Indien.

Idag är det 16 plusgrader här i Shanghai. Med andra ord liiiiite svårt att uppbåda etthundraprocentig julstämning, speciellt när det ser ut så här på vår uteplats (i förgrunden syns snöflingeslingor från Ikea):

För övrigt brukar det härstädes alls icke vara så här varmt i början december, säger de som vet.

%d bloggare gillar detta: