Tag Archives: Indien

Annieverse goes beachporr

1 Dec

Tackar som frågar, Goa var härligt. Vilken skillnad mot Mumbai….att plötsligt befinna sig i lantliga, grönskande omgivningar, utan det intensiva människomyller man aldrig någonsin slipper ifrån i den här staden.

Dottern och jag har slappat i hotellpoolen, hoppat i höga vågor i havet, tittat på vackra gamla portugisiska kyrkor i Old Goa, besökt en kryddplantage, ätit god mat, druckit det lokala portvinet (jag alltså, inte dotern!!!) och haft det tämligen ljuvligt i största allmänhet. Här följer en liten bildkavalkad – huka er i bänkarna gubbar å käringar, ty här blir det beachporr i kvadrat! Bland annat.

”Vår” strand, Rajbag,  södra Goa.

Njuuuuutbart!

Snart går solen ner….

Som sagt, snart går solen ner…

Nästa morgon spejar man ut över nejderna….

Och då ser det ut typ så här.

Det lätt bedagade St. Catherine-kapellet, med Se-katedralen i bakgrunden – Old Goa.

Läbbigt stor giftspindel på kryddplantagen.

Den här farbrorn var ruskigt bra på att plocka kokosnötter.

Hotellparken – najs.

Dona Paula strax utanför Goas huvudstad Panjim.

Mot Goa

25 Nov

I natt satte sig min man på planet till Sverige. Hans mamma begravs därhemma på fredag. Sedan kommer han att stanna någon vecka i Sverige för att vara tillsammans med sin pappa och bistå honom med diverse grejer som följer på ett dödsfall.

Vår dotter har långledigt den här helgen, på grund av att det är Thanksgiving (hon går på en amerikansk skola). Hon slutar skolan vid lunchtid i morgon, torsdag. Då åker vi direkt till flygplatsen – destination Goa.

Den här resan är planerad sedan länge, och från början var det naturligtvis meningen att vi skulle åka alla tre, min man, dotter och jag. Men så kom ju livet – eller rättare sagt döden – emellan. Nåväl. Hon och jag kommer säkert att få en skön och lång helg tillsammans på södra Goas stränder.

Ha det så bra alla,  och en skön helg i förskott!

Det här är vad jag väljer – trots allt

9 Nov

Just nu så är det så här. Att jag inte alls är i form. Att jag har sorg i familjen. Min svärmor dog för en vecka sedan.

Tomhet, saknad. Visshet om att livet aldrig blir sig riktigt likt.

Det här rör upp en mängd känslor hos mig; känslor som jag trodde var undanstuvade vid det här laget. Det plågsamma minnet av att inte vara till hands när min älskade mamma blev sjuk i cancer för några år sedan. Min panikartade resa från Seoul till Sverige, för att få vara hos henne de sista dagarna i hennes liv. Då, när hon knappt vid medvetande låg iklädd helt i vitt i en sjukhussäng, med armarna utsträckta åt sidorna, som en späd liten ängel.

Och några månader efteråt. När jag återvänt till Seoul, efter att ha varit i Sverige ett antal veckor, för att ordna mammas begravning och hjälpa pappa med allt möjligt. Det dagliga telefonsamtalet från Seoul till Lund, då jag som vanligt anropar min kära pappa. Och förväntar mig att höra hans vanliga harkling, följt av telefonnumret. Men när han inte svarar. När jag försöker om och om igen. Och till slut, efter några timmar, får svar. Men det är inte pappa som svarar. Utan en sjuksköterska som har vakat hos honom. Och som talar om att min pappa har avlidit, helt fridfullt, några timmar tidigare. Tre dagar innan jag, min dotter och make skulle landa på Kastrup, för att fira jul med honom.

Dessa minnen.

Dessa minnen som i dagsläget blandas med så mycket annat. Med saker och händelser och dofter och stanker och människor och företeelser som jag och min familj dagligen konfronteras med här i Mumbai. Som inte kan lämna någon oberörd. Frustration, tillgivenhet, ilska, vanmakt, kärlek, skratt, gråt och allt annat mellan himmel och jord.

Ja. Det är mycket nu.

Men samtidigt inser jag att jag är så oerhört priviligierad. Som får leva till max, till  etthundratioprocent, minst. Som inte bara existerar och traskar på i utmätta fotspår, enligt standardformulär 1A.

Hur smärtsamt det än kan vara ibland, och hur många oceaner jag än gråter, så vill jag ju att min tillvaro ska vara så här. Levande och oförutsägbar.

Vi har blivit med husdjur!

2 Okt

Lizard2

Den här lille gynnaren dök upp på vår balkong häromkvällen, visst är han söt? Vi har valt att kalla honom Nisse. Han är så välkommen att tugga i sig diverse mygg och nattfjärilar och andra småkryp på balkongen.

Lizard1

Nisse gör sig fint ihop med den skånska pilen på väggen!

I övrigt ska monsunperioden egentligen vara över här, men det kommer en del åskväder och regnstänk emellanåt. Varje gång det sker tänker jag ”vad skönt, nu blir det väl lite friskare luft”, men det blir bara jolmigare och klibbigare. Just nu ligger temperaturen på 31 grader men med en luftfuktighet på 79 % känns det som 40 grader.  Det kommer till och med svettpärlor på ögonlocken, rätt så äckligt kan jag säga! Understundom känner jag för att duscha ungefär var tionde minut, men det känns samtidigt tämligen meningslöst. Kanske lika bra att strunta i att duscha överhuvudtaget? Njaee, det känns inte riktigt rätt det heller…

Monsoon_offer

Slå till och gör ett kap i monsuntider!!

”Monsoon offer”-annonser var frekventa i de indiska dagstidningarna för ett tag sedan, för allt från såna här mackapärer till godis och tvättmaskiner. På tal om löpband trodde jag väl aldrig i livet att jag skulle börja nyttja sådana, härreguuuud så artificiellt och larvigt….och nu trampar jag gladeligen runt på ett flera gånger i veckan. Om man vill hålla sig i någotsånär form och samtidigt är lite lagom rädd om livhanken inser man att det inte är någon hit att bege sig ut och powerwalka/jogga i den här staden…

Bil, du välsignade

28 Sep

Idag har otaliga maskiner, verktyg, datorer, elverk och jag-vet-inte-vad blivit välsignade här i Indien. Ceremonin heter Ayudha Puja och firas på den nionde dagen av Dussera-festivalen, vilket är en av de viktigaste hinduiska högtiderna. Jag har inte riktigt fått kläm på detaljerna, men den här ceremonin härrör från att någon gud eller gudinna dödat någon best, och de gudomliga vapen som hade använts blev då plötsligt onödiga, så man lade dem åt sidan och dyrkade dem istället. Nåt i den stilen. Typ.

Image002

Titta så fint det är med blomstergirlangen! Om ni kikar riktigt noga ser ni en bit kokosnöt och en liten kaka också (strax över Toyota-märket).

För vår del innebar det att farbror R välsignade vår bil, bl.a. genom att smycka den med en blomstergirlanger, stänka lite kokosmjölk på motorn och tända rökelse, samt uttala några väl valda böner, bland annat då om att lilla bilen ska hålla sig frisk och glad under det kommande året.  Sen gick han runt och bjöd på kakor. Bilen fick förresten också en kaka under motorhuven. Samt en bit kokosnöt.

Ayudha Puja-ceremonin utförs t.ex. också på byggarbetsplatser (många byggherrar planerar in byggstarten så att den passar med Ayudha Puja). En hel del indier passar också på att köpa större kapitalvaror, t.ex. TV-apparater och kylskåp, just denna dag, så att dessa nyanskaffningar kan bli välsignade på ”rätt” dag.

Ayudha Puja1

Blomstergirlangerna dök upp lite här och var på stan idag. Det här var ett av de ståtligaste exemplaren.

Det här är godiset för dagen, som farbror R bjöd både oss och bilen på. Kaju Kathli heter de och de består av malda cashewnötter, socker och vatten. Samt någon silverglänsande yta. Smakade urgott, i princip som marsipan….

Kaju_Kathli

Tut-tut!

18 Sep

 

Om ni har fem minuter till övers och absolut inte vet vad ni ska göra av denna oceaaaaaan av tid, så kan ni ju slötitta på videosnutten jag filmade på väg hem i bilen igår. Kvaliteten är rent förfärlig, men filmen säger ändå en del om miljön här (och trafiksituationen…).

http://www.youtube.com/watch?v=J2K55_s3ftk

Dra upp volymen så ni hör ordentligt, annars är halva nöjet förlorat! Det mest högjudda tutandet står farbror R för, sen är det lite annat tut med, från auto-rickshaws och annat.

Tyvärr råkade jag babbla sönder slutet på filmen (det var något med tidsplaneringen som farbror R och jag diskuterade). Jaja, nästa filmsnutt blir säkert mer proffsig.

Självklart har jag kundkort på de rätta ställena….

13 Sep

Igår flamsade jag runt på stan med K, som lustigt nog är från samma akademiska bondby in Sweden som jag. K, som bara ska bara vara här i ett år, har en märklig förmåga att alltid komma ihåg sin kamera, vilket bl.a. resulterat i bilderna nedan från våra senaste eskapader….

Grill_sandwich

Här hade vi varit i södra delen av staden, på något möte med ett gäng brittiska expat-kvinnor (vi ska med liv och lust gå med i deras pysselgrupp, tänkte vi. Why not?!?!).  Sedan shoppade vi runt i närområdet tills det var dags att åka hemåt. Men först fick det bli en snabblunch från gatuköket. Jag min lilla idiot tyckte att det kunde vara lagom med att beställa ”en liten macka” (se bilden). Hahaha!!! Jag åt inget mer den dagen… Observera också hur jag har positionerat mig (skylten!). Inte en fnurra rätt den dagen, liksom….

Grill_sandwich2

Denna bild är tagen några dagar senare. Vis av erfarenheten väljer jag denna gång att dela en ”grilled sandwich” med K när vi ska fika på stan. Det är väl därför jag ser så glad ut på den här bilden – lättad över att jag slipper äta ännu en bauta-macka själv, burrrp…. Drycken på bilden är för övrigt färskpressad limejuice. Går att köpa överallt i Mumbai och rent förbannat god.

Shopping1

Med en rejäl grilled sandwich-halva i lilla maggen är det inga problem att gå ut hårt på shoppingfronten! Till och med håret står på ända av lycka och förväntan!!!

Shopping2

Och så här otroligt nöjd ser jag ut vid shoppingdagens slut, återbördad till hemmet (vilket befinner sig bakom den exkvisita porten). Vad det fanns i påsarna? Tja…bland annat…

Kuddar

…en stor mängd jättefina prydnadskuddar, och…

Tunika

…denna piffiga tunika som kostade omräknat typ 55 svenska riksdaler på rea…

I övrigt börjar jag nästan känna mig som en riktig öfvre-medelklass-indier. Iklädd skitsnygga tunikor, capribyxor och flashiga flipflops blir jag minst en gång i veckan av min chaufför körd till något härligt luftkonditionerat shoppingcenter där jag NATURLIGTVIS har skaffat kundkort hos den stora varuhuskedjan Shoppers stop, samt hos landets största bokhandelskedja Crosswords (för min intellektuella utstrålnings skull). Nu ska jag bara få in rätta knycken med de karakterististiska indiska huvudskakningarna också, sen är väl saken i stort sett biff. (Jaja, det går lika bra med något vegetariskt alternativ. Aber bitte mit Garam Masala, så klart).

I knew it!

5 Aug

Men det var väl det jag anade! Nu har i och för sig den indiska tullen äntligen släppt vår container (maken misstänker att det tog extra lång tid emedan han, i kraft av sin rekorderliga svenskhet, vägrade betala något extra för ”snabb hantering”). Men flyttfirman hinner inte böka in och packa upp allt i lägenheten innan dottern och jag anländer. Vilket jag har full förståelse för. Så det får bli några hotellnätter för oss, courtesy of hubby’s company. Jamen det blir nog bra. Bara sängarna är sköna och frukosten är hyfsad så ska jag nog visa mig från en tämligen solig sida.

Maken TROR dock att lägenheten är klar och uppackad måndag kväll. Tja, om det gör honom lycklig får han väl tro det.

Smått rastlös

4 Aug

Nu börjar jag bli lite rastlös. Tycker att jag har gjort de flesta förberedelserna här inför resan på fredag. Gjort i ordning i trädgården, klippt häcken, rensat i förråden….och nu i eftermiddag går sista lasset till återvinningscentralen, jag skulle väl kunna rensa ännu mer, men jag orkar bara inte. Personalen där börjar nog känna igen mig…”nu kommer hon med den tyskregistrerade bilen igen, hon som jämt ska fråga i vilken container hon ska slänga varenda pinal, pust”.  Ja, jag ÄR så noga, vet ni. Får man slänga trägrejer med en och annan spik i containern för trä? Hur är det med uttjänta vispar som innehåller både plast och metall? Und so weiter…

Från Indien rapporterar maken att vår container med bohaget fortfarande sitter i tullen. Han har någon förhoppning om att få ut grejerna i denna vecka, innan dottern och jag anländer, men jag skulle inte sätta pengar på det. Fast jag hade ju gärna velat att det bleve så. Så får han dirigera flyttgubbar istället för jag!

Nästa vecka har vi redan en del grejer på programmet. På måndag ska dottern till skolan för ett ”pre-test” av var hon ligger till i fråga om bl.a. matte och engelska. Alla nya elever får genomgå det här, så att man ska kunna se om de behöver extra hjälp med något i början. Tycker jag är bra.

På onsdagsförmiddagen är det introduktionsdag på skolan för nya elever plus föräldrar. Och på torsdag kör skolan igång på riktigt. Helst ska vi dessförinnan hinna med att registrera oss hos myndigheterna. Enligt min man är det något i hästväg av krånglighet, och det är därför en representant från relocation-företaget ska följa med och se till att vi hamnar vid rätt disk och fyller i rätt papper och tar de stämplade pappren till någon annan disk där….blablabla. Indisk byråkrati i sin prydno!

Med tanke på det här vore det som sagt bra om flyttgubbarna har kunnat företa inflyttningen i denna vecka. Men blir det inte så löser det sig med, och själva får vi väl husera på något hotell i väntan våra aggremanger.

Nu ska jag iväg till återvinningen, och sedan till affären för inköp av livsnödvändiga saker såsom torrjäst (brödbakningen!!!), pulversåser (inte utan min pulverbearniase, tack!) och kakao. Sistnämnda ska inte till Indien, den ska användas för att baka kladdkaka till några kompisar som kommer på fika i morgon eftermiddag.

Lite sorgesamt

1 Aug

Inför avfärden till Mumbai på fredag lägrar sig nu lite ångest, det får jag nog erkänna.

Men inte ”flytta till Indien”-ångest. Utan ”lämna huset i Sverige”-ångest.

Här har jag och maken gått omkring och pysslat och donat och röjt och fixat hela sommaren. Och inte minst njutit i fulla drag av ”nya” trädgården. Det känns lite sorgesamt att lämna. Nu dröjer det ju dessutom ett bra tag innan vi är här igen.

Samtidigt har jag ju ingen överdriven längtan efter att bo här ”på riktigt”. Året om. Inte för att det är något fel på det, utan för att…tja, det där har jag ju tjatat om flera gånger. Ni vet. Jag ser fram emot det nya som komma skall. Allt märkligt och exotiskt och spännande och snudd på obegripligt.

Så det är väl bara separationsångest.

%d bloggare gillar detta: