Jag var fullt och fast övertygad om att någon med ett hundra procents säkerhet skulle pricka in rätt stad i förra inlägget, typ säga ”jäpp, det där är X, och bilden är tagen i stadsdelen Y”. Men eftersom ingen var så tvärsäker kör vi en runda till. (Behöver jag säga att jag tycker det här är kul?!?!)
Nu då? Någon som är tvärsäker?
Äsch. Jag hittar inget jättemystiskt foto på vad som kommer att bli vår nya bostadsort i höst. Men den här bilden tycker jag i alla fall är lite mysig. Plåtade den när vi besökte staden i fråga under dotterns vårlov.
Välkomna att avslöja mig 😉 Ska bli spännande att se om alla anger samma alternativ, eller om det finns olika förslag…
…för övrigt landade vi på Kastrup i eftermiddags och är nu återbördade till Skåne. Tänk att rapsen nästan blommat ut här! Hursomhelst är det skönt att vara hemma. Jag är beyond trött.
Jaaaa, hörni.
När detta skrives tar jag en paus i packandet. I arla söndags-morgonstund (04.50 – vad är det för djävulusisk tid?!?!) ska planet lyfta mot Europa. Dottern och jag kommer att vistas nästan tre månader hemma i Sverige denna sommar, så det är mycket som ska med.
Men det är inte bara det. Förutom alla ”nödvändigheter” packar jag denna gång med en hel del indiska grejer jag vill ha med mig hem.
För. Vi kommer inte att återvända till Mumbai. I alla fall inte för att bo där.
Det här är något jag vetat om sedan årsskiftet, men jag har inte kunnat skriva om det förrän nu.
Och. Jag kan inte avslöja något om vart jag kommer att befinna mig efter sommaren. Alla som läser detta: jag ber er att inte skriva några kommentarer med gissningar om vart jag ska ta vägen. Om några få dagar kan jag berätta det. Kanske jag då ska publicera en lagom mystisk bild och så får ni gissa vart jag ska hän 😉
Jag är väl medveten om att många säkert tycker det är rena vansinnet att ändra stationeringsort efter så kort tid. Speciellt när man hade kunnat välja att stanna ett tag till. Och speciellt om man har barn. De behöver ju trygghet och stabilitet i tillvaron. Och gudarna ska veta att vår dotter redan förflyttats tillräckligt sedan hon fyllde fem.
Men det är såhär att vi har stora chanser att bli kvar riktigt länge på vår nya stationeringsort, längre än vad vi skulle kunna vara här i Mumbai. Om Gud vill och skorna håller kan vi kanske bli kvar tills hon har gått hur high school. Det är faktiskt det övervägande skälet till att vi tagit beslutet att flytta.
Jag är både glad och ledsen över att lämna denna stad. Glad därför att jag kommer till en ”bekvämare” plats än Mumbai. Ett ställe som inte är riktigt lika mentalt påfrestande, som är renare och lite mer välorganiserat. Ledsen för att vi precis börjat slå rot så smått. Jag har fått några fantastiska vänner här, och inte minst en väldigt speciell ”once-in-a-lifetime”-relation. Så. Känslomässigt är det en väldigt brant berg-och-dalbana just nu.
Nej, nu får jag fortsätta packa. I morgon ska dottern och jag unna oss en sista dag på ”klubben”, med härliga bad i poolen, god mat och allmänt mys. (Om någon undrar om dotterns fader ska med är svaret nej, för han är på ”introduktion” på sin nya arbetsplats – vi kommer att ses i Sverige i nästa vecka.)
Sen bär det iväg. Halv tre på morgonen (fy f-n!!!!) sätter vi oss i bilen för att åka till flygplatsen.
Vi hörs när jag är åter i Sverige.
Kryddoften ligger tung över Mumbai, liksom bensinångorna. Himlen är grå, luften kvav. Alla här väntar längtansfullt på monsunregnet som aldrig tycks komma igång på allvar i år. Inte bra för vattenförsörjningen…
I går såg jag nya lägenheten för första gången; den är verkligen trevlig! Nu ska vi strax lämna hotellet och åka dit. Alla våra grejer är på plats nu, i eftermiddag tänkte vi packa upp lite själva. Bädda sängarna och rota fram diverse andra grejer – kan t.ex. vara väldigt trevligt att få tag på rena underkläder och duschtvål. I morgon kommer flyttfirman och fortsätter uppackandet. Det kan bli hur spännande som helst i och med att vi själva inte är på plats då i lägenheten. Maken måste jobba och jag ska ta dottern till skolan för hennes pre-test. Kvar i lägenheten är fru F (vår maid), och hon kan ju inte veta var vi vill ha alla prylar. Hrmmm…som sagt, det kan bli hur spännande som helst. Men möblerna står i alla fall i rätt rum och på någotsånär rätt plats nu. Alltid något.
Vår Internetuppkoppling i lägenheten fungerar inte än (surprise, surprise!), så det kanske dröjer ett tag innan jag uppdaterar mig här. Må gott så länge!
Men det var väl det jag anade! Nu har i och för sig den indiska tullen äntligen släppt vår container (maken misstänker att det tog extra lång tid emedan han, i kraft av sin rekorderliga svenskhet, vägrade betala något extra för ”snabb hantering”). Men flyttfirman hinner inte böka in och packa upp allt i lägenheten innan dottern och jag anländer. Vilket jag har full förståelse för. Så det får bli några hotellnätter för oss, courtesy of hubby’s company. Jamen det blir nog bra. Bara sängarna är sköna och frukosten är hyfsad så ska jag nog visa mig från en tämligen solig sida.
Maken TROR dock att lägenheten är klar och uppackad måndag kväll. Tja, om det gör honom lycklig får han väl tro det.
Nu börjar jag bli lite rastlös. Tycker att jag har gjort de flesta förberedelserna här inför resan på fredag. Gjort i ordning i trädgården, klippt häcken, rensat i förråden….och nu i eftermiddag går sista lasset till återvinningscentralen, jag skulle väl kunna rensa ännu mer, men jag orkar bara inte. Personalen där börjar nog känna igen mig…”nu kommer hon med den tyskregistrerade bilen igen, hon som jämt ska fråga i vilken container hon ska slänga varenda pinal, pust”. Ja, jag ÄR så noga, vet ni. Får man slänga trägrejer med en och annan spik i containern för trä? Hur är det med uttjänta vispar som innehåller både plast och metall? Und so weiter…
Från Indien rapporterar maken att vår container med bohaget fortfarande sitter i tullen. Han har någon förhoppning om att få ut grejerna i denna vecka, innan dottern och jag anländer, men jag skulle inte sätta pengar på det. Fast jag hade ju gärna velat att det bleve så. Så får han dirigera flyttgubbar istället för jag!
Nästa vecka har vi redan en del grejer på programmet. På måndag ska dottern till skolan för ett ”pre-test” av var hon ligger till i fråga om bl.a. matte och engelska. Alla nya elever får genomgå det här, så att man ska kunna se om de behöver extra hjälp med något i början. Tycker jag är bra.
På onsdagsförmiddagen är det introduktionsdag på skolan för nya elever plus föräldrar. Och på torsdag kör skolan igång på riktigt. Helst ska vi dessförinnan hinna med att registrera oss hos myndigheterna. Enligt min man är det något i hästväg av krånglighet, och det är därför en representant från relocation-företaget ska följa med och se till att vi hamnar vid rätt disk och fyller i rätt papper och tar de stämplade pappren till någon annan disk där….blablabla. Indisk byråkrati i sin prydno!
Med tanke på det här vore det som sagt bra om flyttgubbarna har kunnat företa inflyttningen i denna vecka. Men blir det inte så löser det sig med, och själva får vi väl husera på något hotell i väntan våra aggremanger.
Nu ska jag iväg till återvinningen, och sedan till affären för inköp av livsnödvändiga saker såsom torrjäst (brödbakningen!!!), pulversåser (inte utan min pulverbearniase, tack!) och kakao. Sistnämnda ska inte till Indien, den ska användas för att baka kladdkaka till några kompisar som kommer på fika i morgon eftermiddag.
Annieverse 
Senaste kommentarer